Memoarer del 4! En nostalgi tripp...

...till min barndomsby!

Idag när jag tog in ved...i närmare 30 graders kyla... kom jag ihåg en episod från min tidiga barndom.

Jag tror att jag var under skolålder då, eftersom jag var hemma på dagen. Mamma hade skickat mig till bybutiken i ärenden och det var smällkallt. Jag hade fått en väska i plast som jag stolt hade med mig. Nå, nog vet ni hur plast kan bete sig i kyla (därav länken till vedbärandet idag, jag hade sönder en plastbytta)

Väskan gick sönder och jag var så upprörd när jag kom till butiken att jag för första gången pratade med butikstanten, hon talade enbart finska men förstod nog svenska. Lilla blyga jag sade på finska " kassi kävelee rikki" och det var ju heeelt fel sagt. Skämdes som en hund när jag märkte felet. Det var ju direkt översatt från svenskans "väskan gick sönder" Ni som kan finska fattar hur tokigt det blev:)

Nåja, innan jag hann hem med min söndriga väska, hade tanten redan ringt till mamma och förundrat sig över hur bra finska lilla Tilda talade. Hon hade väl inte ens vetat att jag överhuvudtaget kan prata:)

Ja, det var på den tiden då varje by med självaktning hade åtminstone en butik. I vår by fanns dessutom en skomakare som kallades Skomi. En skräddare som kallades  Skräädarn. En bysömmerska fanns det också,Tant Edit.Sommartid hade vi t.om två kiosker där man kunde köpa lemonad och glass. Så fanns det förstås några by-original:) Och massor med ungar! Oj, så roligt vi hade. Det fanns alltid nån att leka med.

I min ålder fanns det bara en flicka, och hon dök upp från urskogen först när vi började skolan (hon bodde 3 kilometer från oss). Skolan fanns i grannbyn, en dryg kilometer från oss.

 Jag var så förskräckligt blyg att jag första dagarna cyklade iväg med god fart och hon fick lufsa efter. Hon cyklade inte då ännu. Mamma grälade på mig...sådär får du inte göra!!! Så sedan gick jag med henne...vågade väl knappt se åt hennes håll till först än mindre tala med henne:)

Numera är flickan M min allra bästa vän...och vi har tagit igen dom första dagarnas tystnad med råge:)

Månne det är ett tecken på att jag börjar bli gammal när barndomen har ett rosa skimmer och barndomens by påminner om Bullerbyn:)

Jag som ALDRIG skulle lämna byn, än mindre flytta från mitt barndomshem! Nu bor jag i en annan by i ett annat Hus, som direkt kändes som Hemma. Dessutom skulle jag ALDRIG börja arbeta inom vården, och nu stortrivs jag med det arbetet. Inte att undra på att midjemåttet växer hela tiden...så många beslut som jag sväljer stup i kvarten:)

Nåja, det var lite memoarer igen, del 4. Dom tidigare var skrivna då när jag ännu var bondmora. Här hittar ni ettan,tvåan,och trean!

Ett tillägg till inlägget som jag glömde bort. Vi hade ju en Danspaviljong också. "Syndapyllon" kallad. Jag hann bara uppleva en barnfest där, men festerna lär ska ha varit häftiga i tiden! Folk kom från när och fjärran och rejäla slagsmål förekom titt som tätt! Så var det förr i världen:)

Bondmoorans memoarer del 3!

Idag för exakt 30 år sedan tog vi nya ladugården i bruk! Vi kallar den fortfarande nya ladugården fastän den snart har gjort sitt!

Men jag är övertygad om att den kommer att ha en ny funktion efter små omändringar.

Det var alltså år 1983.

1984 gifte vi oss med gubben....vi hade ju en gemensam ladugård, så det var passande att vara gifta då:)

1985 föddes Mästarn, fast vi visste ju inte då att han skulle bli en duktig byggare. Men i ett tidigt skede började han bygga kojor...dom första var kanske lite sneda:)

1986 föddes dootern, och hon har haft användning för sitt temperament som flicka mellan två bröder(fast det nog har varit mest synd om bröderna)

1989 föddes son J...som då alltså skall föra gården en generation framåt efter oss!

1989 dog min pappa, när son J var 10 dagar gammal. Då höll vi på med husrenovering, så det var väldigt intensivt.

2002 dog min mamma.

Den 27.06.2013 köpte vi Huset!

Och vid årsskiftet blir jag X-Bondmoora i stan!

Bondmoorans memoarer del 2!

Söndagsnöjen när det är som bäst.

Halv sex på moron...rusa ut till ladugården för att stirra på en ko som försöker knysa ut en död kalv.

Mjölka lite...tvätta armen och kobaken och kör in hela armen i kobaken. Konstatera att den döda kalven har fötterna åt rätt håll.

Mjölka färdigt.

Stirra på kobaken.

Morgonkaffe. Ut ett varv och stirra på kobaken.

In tillbaka och läsa en stund. Ladugårdskläderna på igen för att köra in armen i kobaken igen. Detta behövs inte för kossan har knyst ut den döda kalven helt själv.

Släpa ut döda kalven och konstatera att navelsträngen högst antagligt var avsparkad. Stackars kalv borde ha fått växa tills 31.07 och komma ut pigg och glad.

In och fotsätta läsa...först sittande och sedan i liggande ställning.

Värma gårdagens mat..äta.

Läsa.

Ut och stirra på kossan och glädja sig över  att den har stigit upp.

Läsa.

Äta lite rabarberpaj med glass.

Sitta och skriva strunt i bloggen.

Läsa.

Snart ut och mjölka.

Högst antagligt läsa hela kvällen.

Härligt med söndagar:)

Bondmoorans memoarer!

Håll i er för nu blir det spännande läsning!

Dagen börjar med morgonmjölkning. Efter det kaffe och smörgås, idag limpa med ost och skinka och äppelmos. Ibland om jag är riktigt på hugget vankas det stekta eller kokta ägg.

Ring och beställ seminör.

Ut och rada ved.

In och koka mat.

Idag blir det lite extra händelserikt för jag skall till butiken och banken.

Idag seminörbesök efter.kl. 13.00

Slöa en stund.

Kvällsmjölkning.

Somna framför TV:n med tidning eller handarbete  i handen.

Vakna upp så mycket att jag flyttar mig till sängen....snurrar omkring och kan inte somna...somnar till sist.

Morgonmjölkning...osv..osv..
Ibland veterinär istället för seminör.

Jag tror att mina memoarer har alla möjligheter att bli en storsäljare:)Måste bara få tag i ett förlag som åtar sig uppgiften!

För pengarna jag får när jag sålt nån miljon böcker skaffar vi jordvärme och eftersom jag blir så rik skickar vi kuddorna på en sista biltur:)