Midsommarbakelse

Den mulna morgonen till trots bjöd ändå på dessa fantastiskt mulliga pioner. Med tanke på att jag numera blivit lite skeptisk till namnlapparna som bifogas väntar jag in lite besked om vad detta är för sort. Den har vinröda stänk i ytterkanterna och är superfylld. Jag gillar egentligen enkla pioner bäst men jag kan ändå inte låta bli att imponeras av naturens sätt att uttrycka sig.

Nu när jag försöker att bena ut vad jag har i pionväg, hittade jag denna fantastiska pion som åker upp på önskelistan med autobahnfart! White Innocence!

Så istället för att plocka blommor och drömma om drömprinsen inatt, ska jag drömma om pioner. Drömprinsen har jag ju redan hittat :D.

Glada midsommarhälsningar

/Marit

Va! Ännu en gökunge

Den är vacker, det kan jag inte säga något om.

Men.

Har man köpt tre vita pioner vid förra årets trädgårdsmässa i Kista och väntar med spänning på resultatet är det med förvåning man konstaterar att en är mörkt vinröd i knoppen.

Följande tre sorter köpte jag, Mme Calot, Festiva Maxima samt White Wings (vilken jag trodde att detta var).

Nu har jag två pioner som inte överensstämmer med vad jag trodde att jag hade köpt. Jag behöver hjälp med att namn, dels på den fyllda cerisefärgade pionen och sedan denna vackra vinröda pion. När den blommar lägger jag ut fler bilder. Hjälp behövs.

/Marit, som inte behöver fler gökungar i trädgården... men rackarns vad vacker färg denna har...

Gökungar

Rebellerna i trädgården

Vi har en nästan 10 meter lång syrenhäck där alla plantorna skulle vara vita. MEN, självklart finns det en liten gökunge bland dem! Den här gökungen har dock hamnat ytterst i ledet så det är väl ingen katastrof, snarare tycker jag att det blev ganska effektfullt tillsammans med den oranga vallmon som avslutar häcken. Jag kan bara konstatera att de bästa av planer sällan är 100-procentigt perfekta.

Nästa gökunge...Jag har väntat länge på att mina pioner ska blomma. Förra året blommade de för första gången och jag missade några av dem eftersom vi var bortresta. I år har vi planerade vi annorlunda och jag har därmed inte missat en sekund från knopp till blomma.

En liten fråga...ser ni den vita pionen som stolt sticker upp i rabatten? Inte jag heller.

Färgerna under försäsongen skulle vara, vitt, orange och lila. Rabatten är fylld med oranga vallmo som blommar ungefär samtidigt som de vita pionerna och aklejorna. I mitten av sommaren blommar stjärnflockan och mot sensommaren blir det mörkare och dovare färger och Stjärnflockans blomning följs av Rosenflockel, Elefantgräs och Enchinea 'Magnus'. Inget revolutionerande arrangemang men det funkar hela säsongen.

Och så kommer denna lilla gökunge? Vad är det för sort? Vad hände?

/Marit, på jakt efter fler gökungar

Spanska kurvor regerar!

Knopptoppen!

Älskar knoppar. Ovan syns Finnslidens kraftfulla ljusa knopp som bara tagit några dagar på sig att bli så stor. Just nu är finnen placerad i en hink, i väntan på att tomtägarna ska besluta sig om bästa boendet. Bredvid finnen syns den väna Duchesse de Nemours vackra små toppiga knoppar.

Största överraskningen är den bulliga och ändå smäckra flädern som vi grävde upp vid en dikeskant. Den blev gruvligt misshandlad och tappade all livskraft. Men vi lät den stå kvar och nu har den hittat livstron igen. Knopparna är mulliga och ser ut som små bakelser. Bladverket liknar en anemon på sjöbotten.

Men mest imponerande bland knopparna är våra två spanska systrar, Carmencita 1 & 2. De slänger fram sina lockande spanska kurvor likt två graciösa flamencodansare och ingen kan motstå deras dragningskraft.

Den dagliga trädgårdsrundan varje morgon tar längre och längre tid...

/Marit

Ovan: Misshandlad fläder med livskraft
Nedan: Flamencodansarna Carmencita och Carmencita förbereder sig inför säsongens stora dansgala. Det gäller att ha kurvorna på rätt plats!

Köp och släng!

Köpt på mässan
En sådan liten kasse med växter, så stort hål i plånboken!

Resultatet efter mässan blev fyra underbara, söta katsurasticklingar á la 10 kronor styck (varav en som jag fick av damen i montern). Det är en trevlig summa att betala för underbara träd. Och jag har inget emot att vänta på dem.

Dessutom köpte jag en blå Bergsvallmo, en söt liten Tusensköna och lite fröpåsar. (och som om jag inte har tillräckligt många frösådder på gång redan...).

Men mina större inköp handlade om något annat. Dels hade jag gått och suktat efter en Sanguinaria Canadensis 'Multiplex', dels brukar det alltid halka ner en och annan pion i korgen på trädgårdsmässan.

I år motstod jag pionförsäljarna tills jag hittade den enkla anemonliknade pionen 'Chocolate Soldier'. Otroligt snygg. Langade fram 400 kronor direkt och packade ner pionen. Sedan letade jag upp Odlarglädje där Eva hade en Blodört som väntade på mig. 275 kronor för den lilla, lilla växten, vars "kusin", den icke så fyllda, har blivit brutalt misshandlad av mig tidigare och numera inte vågar sticka upp sina blad.

Har jag då skött den nya växten bättre? Jag kan bara säga att jag i min oerhörda iver att behandla den nya välformade 'kusinen' lite bättre har låtit denne stå ute lite då och då, för att sakta vänja sig vid sin nya omgivning innan utplanteringen. Men vad gör jag? Jo, jag glömmer att lyfta in henne igår. Jag riktigt hör henne ropa (likt Sigrid i Beppes godnattstund) "Färdig, jag är färdig nu". Idag när jag kom hem hittade jag henne stående på bordet utomhus. Den lilla ynkliga blomman hade tappat flera kronblad men bladen är fortfarande hoppfulla. Det var nog ingen fara, intalar jag mig.

När jag sedan börjar samla bilderna för att lägga ut på bloggen slår det mig att jag inte har någon bild på pionen. Men... var är pionen? I mitt minne så låg den i en påse i köket. Och nu fanns det inga påsar i köket. Var hamnar påsar om de inte ligger i köket? Jo, i soptunnan.

Ibland är jag så glad över att vi bara har tömning varannan vecka. Annars hade vår chokladsoldat bara fått visa framfötterna en kort stund innan den skulle ha blivit bränd på sopstationen. Mina grannar har däremot fått se mig visa hur fint jag kan söka igenom gamla sopor.

Nu väntar jag bara på att få se hur det går med den lilla försynta fröken från Eskilstuna. Jag tror att jag döper henne till Snövit. Snövita kinder med blodröda läppar. Hoppas att jag inte har givit henne det giftiga äpplet bara... jag har så få prinsar på vita hingstar att tillgå ifall det behövs en livsgivande kyss.

Marit, som lever ett väldigt spännande liv...

Lyckligt lottad

Solsken och ledighet
Idag är en bra dag. Solen skiner och fåglarna kvittrar och det är lördag. Inga förpliktelser förutom lite sopsortering. Tjoho! (glädjerop)

Det är också en extra bra dag för vitlöksplantering och pionfrösådd. Och vem har jag att tacka för möjligheten att få gräva lite i jorden i november månad, jo de kära Arboarkticumbloggarna. Tjohooo (ännu större glädjerop)

Som vinnare i deras "gissa-skyltens-ursprung" fick jag ett mail med anvisningar om var i Enköping jag kunde hitta vinsten. (Detta är bloggeri i sin renaste form, bara kontakt via cyberspace.)

Jag och dottern cyklade dit sent på kvällen och letade med ficklampa och där låg vinsten, tre olika vitlökar och fröer från Paeonia 'Potanini'. I LOVE IT! (Största glädjeropet)

Lånar en bild helt självsvådligt från Arboarkticum, klicka på bilden för att se den i större storlek.

Arboarticum: Fröplantor kan visst få alla möjliga färger - brunröda, roströda, gula eller blekrosa. Vår doftar ljuvligt, men det kan man visst inte vara säker på att avkomlingar gör. Det finns för övrigt de som hävdar att det inte finns gula P. potanini, men vår planta kommer från Hermann Krupke och honom litar vi benhårt på.





/Marit, som imorgon ska berätta om ännu en överraskning...

(Obs: Om ni någonsin hittar växter i förpackningar vid Gånstaspåret kan det faktiskt vara en leverans till Vintergatan.)

Manna från himlen

Skördetid

Nej, det är inte kaffebönor ni ser på bilden, men likväl lika uppskattade.

Alldeles nyss tog mannen och jag en kort promenad (med tydligt syfte) i Klosterparken i Enköping. Där står nämligen en Juglans mandshurica 'Manchurisk valnöt' som vi ville betyga vår vördnad för. (läs kolla om det fanns några valnötter att plocka). När vi ändå var i området ville vi även buga oss för den fantastiska trädpionen Paeonia Jishanensis 'Jishanbuskpion'. (läs plocka fröer)

Och vi var där i perfekt tid, nu hade det ramlat ner mogna fröer på marken. Under funkiorna låg det "kaffebönor" lite här och där, tillsammans med en hel del snäckor. Valnötskapslarna låg överallt.

UNDERBART! MANNA FRÅN HIMLEN!

Vi bugade oss även för ett vanligt valnötsträd, inte att förakta. Skillnaden mellan nötterna är storleken och jag hittade denna beskrivning om den Manchuriska Valnöten hos bloggaren Slottsträdgårdsmästaren. Nedan ser ni valnötterna bredvid varandra...

Nu ska jag försöka få dessa souvenirer att bli något. Jag har Annika Christensens kommentar om pionen i huvudet "Min buskar är fortfarande så små så de bär bara en blomma på varje. Men om 10 år blir det nog bra". Och då är detta bara frön. Men den som väntar på något gott...

Marit, med uppsträckta händer...

Förpuppad! Förstummad!

Uppmärksamhetstörstande!
Nästan obscen i sin framtoning, denna fantastiska trädpion Paeonia Jishanensis 'Jishanbuskpion'.

Den erbjuder fägring även efter blomning och nu har den enorma frökapslar. Denna finner ni i Enköpings Klosterpark, omringad av en låg buskbomhäck och funkior. Fyra stycken som allt. UNDERBART!

Note to myself: Skriv upp på önskelistan!

/Marit

Som stora puppor... pionpuppor...