Idag är det femton år sedan jag blev en gift och därmed ärbar kvinna i denna gulliga kyrka på Munsö, Svartsjölandet!
Det känns ju förståss helt obegripligt att det är så länge sen, man har ju fortfarande småknoddar. Vi var litet sena i starten med att skaffa såna... Vi ville leka med varandra i stället.
Vädret på vår bröllopsdag påminde om dagens (tårar i brudens krona betyder tur, eller?) och jag hade sytt in fetvadd i brudklänningen! Men när vi skulle skåla i den rosa champagnen efteråt så tittade solen fram och resten av dagen blev helt underbar.
Jag får väl sträcka på mig litet och tycka att vi varit rätt duktiga som klarat oss igenom alla dessa år "helskinnade" och "still together"... Det har varit många turer. Det känns ändå som att det ärVI nu, men äktenskapet kräver tyvärr en del arbete.
Nu skall vi se ifall jag lyckas slita med maken från hans viktiga arbete på en liten romantisk lunch! Tipsade honom i morse om att en bukett röda rosor inte skulle vara i vägen. Det är något jag fått lära mig att om man vill ha något från en karl, så får man tala klarspråk! I allafall är min gubbe sån. Han är mycket generös, men har tankarna på så många olika håll, oftast på något elektronikproblem... Det är ju såklart inte lika roligt att behöva be om uppvaktning, men valet är ju annars att inte få nåt alls. Låter jag bitter? Det var inte meningen, bara vardagsrealism från en medelålders (huga!) småbarnsmamma.
Nåja, nu tillbaka till verkligheten. Skatteverket måste ju få in sina blanketter från oss småföretagare så det har något att pyssla med. Så jag får gnugga mina små grå och rita ner några nuffror i rutorna - inte min favvo-syssla! Jag pysslar hellre med te (om ni inte visste de').