måndag 30 december 2013

2013 året som gått och årets sista

2013. Vad gjorde vi?
Året gick hisnande fort. Lillebror började skolan. Storasyster började sista året i skolan. Katten växte. Vi blev ett år äldre och visare. 

2012 ville jag ha mer sticktid. Det har jag fått. 7 tröjor senare och ett flertal andra projekt - så måste ju det stämma. Jag har givetvis köpt galna mängder garn. I år igen.

Lärde mig något nytt,
Att värdera mitt eget jobb. Jag och några kompisar var på Hemslöjden här i Stockholm. 800 kr för ett par stickade vantar. Jag dog. Jag som alltid tyckt att det är lite lite att ge bort något jag gjort själv. 
Så  när kollegan fick barn, fick hon hantverket sticka av mig i present. Hon köpte garnet och jag stickade koftan till bebisen. Så när min väninna nu blir 50 får hon en sjal - som jag har stickat. Jag har fler jämna födelsedagar att se fram emot - två riktigt stora 2015 - då kommer det att bli stickade presenter. 
 
Roligaste stickningen
Jag kommer inte på vilken den roligaste var i år. Klänningen till storasyster var rolig. Sen har jag börjat gå på stickcafe varannan måndag och besökt Atelje Norrgården för Adventsmys. Vi försöker att ha sticklunch på jobbet, jätteroligt avbrott i den stressade tillvaron. Det är nog årets roligaste stickhändelser.

Tråkigaste stickningen

Jag stickade mig till en tennisarm. Det var inte ett genidrag. Men jag har i alla fall lärt mig magicloop. Det är betydligt bättre för armarna är strumpstickor.

2014 då,
Jag ska definitivt gå på mina stickcafeer. Jag ska sticka fler vantar.

Årets sista 2013 blev den där juliga koftan. Koftan är stickad i en tråd baby alpacka silk, en tråd kid mohair och två glittertrådar. Jag tycker att den blev så otroligt fin. Jag är riktigt nöjd.

Gott Nytt År!




fredag 27 december 2013

Ante-Vante

Svarta vantar som fotograferas när det är mörkt. Jag kommer inte att få medalj för det här fotot.

Lovikka vantar - med Bajenbroderier. Storasyster ska ge dem i present till sin storebror.


lördag 21 december 2013

Småstrumpor

För mig som lever milt sagt på stor fot så var det faktiskt en utmaning att få till de här. Kan man som vuxen ha så här små fötter? Nä, de blir alldeles för stora. Nä, de blir alldeles för små. Men jösses. Vänta nu. De blev alldeles lagom.

De blev klara och blev en mycket uppskattat "lycka-till-på-nya-jobbet"-present. Jag tror att jag ska lära mig att uppskatta mina egna arbeten för de blev verkligen beundrade. En person var tvungen att få lukta på dem och konstatera, det luktar mormor! Åh barndom. Hrm.