När mosters blev fasters

Vi är bortbjudna ikväll och då bör man ha en present med sig eller hur? Blomma? Vin? Choklad? Äh, jag gjorde något personligare- mosters chokladrutor. Jag vet att värdparet älskar dem. En sats chokladrutor, en liten bricka från Lagerhaus, cellofan och en etikett- volia Fasters chokladrutor.

Summering av ett år (igen)

Det kändes som 2011 gick väldigt fort. Extremt fort.

Summering...

Lärde mig något nytt,

I år har jag nog mest stickat saker jag kan. Inga stora utmaningar. Nästa sak som jag verkligen vill lära mig är tvåändsstickning. Men jag funderar på om jag har tålamodet. Fair Isle tror jag kanske mer på.

Roligaste stickningen

Lillebrors röda tröja! Jag älskar mönsterstickning.

Tråkigaste stickningen

I år har jag struntat i tråkiga stickningar och gjort det jag tycker är roligt. Ett genidrag ;o)!

Årets stickrelaterade tokighet

I Dublin hade jag en timma mellan saker, sprang ut i ösregnet och köpte Zimmermans böcker. Regnet vräkte ner. Men jag fick med dem hem och jag klappade mina böcker hela resan. Nu står de i bokhyllan och är mina dyrgripar.

Jag har gått igenom vad jag har gjort klart 2011,

3 mössor (samtliga ur stashen)

5 par strumpor (3 par ur stashen)

7 sjalar (3 ur stashen)

3 tröjor

2 par vantar (stashen)

1 poncho

1 orm (stashen)

3 halsvärmare (1 ur stashen)

25 färdiga saker, det tycker jag är bra.

Och inför 2012, jodå jag har ett gigantiskt projekt på gång. Jag kommer nog att lägga ut bilder för mottagaren är inte särdeles dator-kunnig. Sen tänkte jag försöka att inte behöva utöka antalet garnlådor. De är nämligen knökfulla, hur i hela friden det nu har gått till. Men men....

Ormen

Julafton dignade av julklappar. Ormen blev klar på annandagen och är en uppskattad följeslagare. Restgarner efter strumpproduktion. Men det är en riktig skallerorm om man frågar ägaren.

Dinosaurie

Klockan är 7.16 juldagens morgon. Jag och lillebror är vakna, ty han fick ett pysselset i julklapp. Måla en dinosaurie.

Åh, vad det är kul med barn som älskar pyssel.

Så han målar plattor på en dinosaurie och själv funderar jag på hur mycket kaffe den här dagen behöver erbjuda mig.

Halsduk och värk

Storasyster fick en ny halsduk i julstrumpan. Mycket enkel stickning i Drops Andes. Två varv resår 1r o 1a, två varv rätstickning. 3 nystan gick åt för en rejäl halsduk.

I övrigt ligger jag i sängen. Feber och värk i kroppen. Blä!

Nya pysselfunderingar

Snart ska jag ha jullov - ett långt jullov. Min tanke är förutom alla museum vi ska besöka att vi ska hinna pyssla mängder.

I vårt vardagsrum saknar vi tavlor. Vår son målar just nu fantastiska bilder på familjen så jag tror att jag ska köpa en stor tavla och färg - sen får han måla. Jag tror till och med att vi har ett staffli nere i källaren.

Och så ska jag sticka. Jag stickar med två färger just nu och det är en mycket bra tålamodsövning. Sen parallellt med det gör jag en enkel present till grannpojken som blir två på februari. En stickad väst i garn från stashen - ja kors i taket - det är inte varje dag jag botaniserar i den.

Jag pratade med en mormor på dagis som gör fantastiska tröjor till sitt barnbarn. Hon undrade om hon inte skulle begränsa sig nu efter ett liv av stickande. Det kan man säkert göra, men jag var tvungen att fråga varför då? Hon tittade på mig och sa, du har alldeles rätt. Varför då?

Förresten ni har väl inte missat julkalendern på www.stickamera.se

En dag på jobbet

Idag har jag gett bort en present som avskedspresent till en vän och kollega som slutar. Jag kommer att sakna henne. Halsvärmare är ett mönster från Drops och i garnet Nepal. Den var snabbstickad och som alla sådana här presenter var den rolig. Enligt mottagaren så värmde den i dubbel bemärkelse.



I mitt nuvarande projekt jobbar en kvinna som gör fantastiska handarbeten, titta gärna mer på Quiltladyns hemsida. Jag köpte grytlappar och handdukar till köket idag. Så välgjorda och fina!

Sen är det så kul att ha en handarbetstoka i projektet. Vi kan ju slå ihjäl tid att prata handarbete. Eller så är det som så, att det är skönt att ha något annat att prata om. Ikväll ska jag se Ninas resa och sticka på en julklapp till en favorittjej.

Kofta

Det går att skylla på bristen på ljus att färgerna blir helt konstiga. Men men...

En enkel kofta i Nepal från Drops. Jätteskön. Jag är så fascinerad av att ull alltid är lagom varmt.

Strumpor

Det börjar bli kallt och dags för strumpor. Enklaste tänkbara i Big Fabel. Bara fästa trådar och sen är det dags att använda. Härligt!

Finansförbundet....

Jag tror att Finansförbundet tar priset i dum och ogenomtänkt reklam! Nu kan man titta på hur mycket pengar man har kvar om man förlorar jobbet. Utan deras inkomstförsäkring har man bara råd med ett garnnystan och stickor.

Jag säger en sak. Finansförbundet har INGEN aning om vad stickning kostar. Men, men den förgyller min dag på jobbet i alla fall. Jag skrattar gott. Hysteriskt.

In Dublin's fair city

Where yarn is so pretty... Eller i alla fall - där den supertrevliga butiken This is knit finns. På en parallellgata till Grafton street ligger en mycket trevlig butik.

Första dagen i Dublin, sprang jag ut till butiken. Jag var så nära så jag kunde inte bärga mig. Jag hade spanat in att de hade böcker som jag inte lyckats få tag i här hemma. Jag trodde att jag bara skulle hitta The Opinionated Knitter, men väl i butiken har de alla tre. Så nära tårar har jag aldrig varit i en stickbutik. Så med hem kom Zimmermans alla böcker. Lycka!
I landet för aran var jag tvungen att kika lite på stickningen. Jag var inte imponerad. Dålig ull och maskinstickat. Ungefär samma mönster på allt. Besviken var ordet. Besökte även en butik som man gör mycket reklam för, den innehöll AKRYLgarn? Hur kan man i ett land där man kan köpa hur mycket saker med får på som helst sälja akrylgarn. Akrylgarn, behöver jag säga det - det kom då rakt inte med hem. Så det så.

Sista dagen besökte jag This is knit igen. Då var ägarinnan där och vi frossade en stund i stickprat. Så med hem följde ännu mer,
En nyutkommen bok om Irish knit. En del historia om deras mills och en riktigt mysig läsning. För att inte tala om inspirerande läsning. Så köpte jag med mig ett lokalt garn, så klart från Donegal
Så min stora behållning av Dublin blev This is knit. Så nu klappar jag det fantastiska garnet och tror att det kommer bli en slipover till mig. Och vet ni vad det bästa är, This is knit skickar garn till Sverige om man så önskar. Och det finns en viss risk att det kommer att bli en leverans därifrån.

I övrigt var Dublin en underbar stad. En liten stad med väldigt trevliga människor. Behöver jag säga att väskan hem var tung, jag tog böckerna i handbagaget och Heathrow är bara ett tungt minne...

Lillebrors vantar

Jag var på kurs i veckan och räknade på sannolikhet och risker. Sannolikheten att lillebror tappar bort sina vantar 100%. Det här är par 469 sen i september.

Stickningar

"För det är som med alla stickningar som man börjat på genom åren. Det är alltid lika roligt att börja på något nytt och spännande. Till en början stickar man väldigt entusiastiskt, men efter ett tag... Ja, det blir inte alls som man tänk sig. Igen. Snabbt förpassas stickningen till en korg eller ett skåp. Och även om de inte syns, de där halvfärdiga försöken, så besvärar de samvetet lite grann när man vill börja på något nytt - för den här gången känns det fräschare och det ska bli bättre! Men en stickning är en stickning. Maska efter maska. Det skiljer sig inte så mycket från förra gången. Oavsett färg eller storlek på arbetet. En man är en man som är som andra män, även om man hoppas på motsatsen. Det är ingen större skillnad. Man får börja om med att lägga upp maskorna... Men å andra sidan. De flesta av oss har män som vi fortfarande har förhoppningar på. Som vi ändå tror kan bli bra. Vi har inte gett upp stickningen än. "
Ur Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergensten s.138-139

Jag gillar tanken. Jag som är skild och omgift. Ibland är äktenskapet som en slätstickning på rundsticka i ett perfekt spunnet garn. En del andra dagar är det ett entrådigt ej uppnystat garn i ett obegripligt mönster på japanska. Andra dagar är det som att sticka med fel stickfasthet. Och ibland är resultatet alldeles ljuvligt och perfekt. Jag är för stickning - så länge vi båda andas.

Poncho

För en god tid sen fick jag reda på att jag skulle bli faster åt en liten flicka. Då misstänktes att den lilla flickan hade hjärtfel och vi hade en turbulent tid i familjen. Sen föddes en liten tjej, med världens yvigaste hår - fullt frisk. När min svägerska fick veta att det var en flicka önskade hon sig direkt en poncho till henne.

På söndag blir den lilla tjejen två år och faster har stickat en poncho.

Ponchon är stickad i Drops Andes, ungefär två nystan (200g) gick det åt. Mönstret är en variant av det poncho med huva från Drops. Kanten är hämtad ur boken Knitting on the edge. Virkningen är ett standardmönster jag lärde mig någongång och som blir jättefint som dekor.

Garnet Andes är en favorit. Jag är tacksam för att Drops - som är väldigt prisvärt -har fått ett annat tjockt garn än avskyvärda Eskimo som mest går av hela tiden.

Bananer är också frukt

Sonen äter en banan som avslutning på sin fantastiska frukost. Den kommer inte att redovisas här eftersom jag är mer rädd för sockerneurotiker än för det mesta. Sockerneurotiker är en annorlunda grupp människor. De är mer rädda för att deras barn ska äta socker än att de ska bli påkörda av en bil.

Just nu sticker jag en poncho till en liten tjej. Så nu ska jag ända ett kantmönster upp och ner, medan mitt sockerstinna förlorade barn studsar omkring här. Och detta vågar dessutom den tjocka mamman erkänna. Du borde veta hut Tant Berg!

Höstfärger på ön

Jag fick via en kollega tips på en utförsäljning av Noro Cashmere Island. Jag som har karaktär handlade ju självklart inget. Men av någon outgrundlig anledning hamnade i alla fall sex härvor Noro Cashmere Island hemma hos mig.

Mönstret kommer från Ravelry och heter Mara. Sjalen fotades på Notholmen när vi var där förra helgen.

Biblioteket

Vi behöver nya böcker, så jag föreslog en tur till biblioteket. Sonen jublar och säger,

- Kul mamma! Jag letar efter böcker om hajar och du om garn.

Tänk han har förstått vad som gör mamma glad!

Igår överlämnade vi presenterna och det blev succé. Kassen är enligt mormor så fin så hon näns inte använda den.

Många födelsedagar på hösten

På två månader hinner vi med lillebror, min bror, min pappa, jag själv, min mamma och min brorsdotters födelsedagar. Puh!

Jag köpte tygkassar utan tryck på Granit och textilpennor på Panduro. Sen lät jag min lille konstnär rita. Han har precis fyllt fyra, så jag tycker att han är duktig på bokstäver.

Jag har gjort det här förut i en del olika varianter. Mindre barn kan göra fantastiska muggar med porslinsfärg. Min dotter gjorde espressokoppar när hon var 1,5 år till sin morbror. De blev riktigt fina. Sen har hon längre upp i åldern gjort muggar till mormor och morfar. Vi har målat på vanlig lakansväv och sen har jag sytt kuddar, som minne till fina dagisfröknar. Ett väldigt enkelt pyssel och enormt uppskattat. Ett annat bra tips är att köpa enkla födelsedagskort utan tryck på bokhandeln och låta barnen måla. Min dotter gjorde ett fantastiskt kort till ett bröllop som blev väldigt uppskattat.

Så mormor och morfar får kassar med design lillebror. Och sen har mamman stickat var sitt par strumpor till dem.

Sticka

Jag och sonen var på biblioteket igår. Jag tog en titt i stickhyllan och kom hem med,
- Stickade tröjor året om - Isager
- Vantar från när och fjärran -Leszner
- Galen i garn - Zacke/Hedengren

Isagers bok innehåller många spännande tekniker även om mönstren var omoderna. Leszners bok - mängder av fina vantar som jag inte sett förut. Kanske det blir något ur den. Den stora besvikelsen var Galen i garn. Fruktansvärt tråkiga mönster, tror inte ens att den som aldrig har vare sig stickat eller virkat skulle bli speciellt intresserad.

På bilden kan man skymta mitt grytunderlägg från Nya Zealand. Med lite tur anländer ett likadant och en härva garn till mig framåt december. Håll tummarna!

Tigern har sonen fixat till det med!

Mitered mittens och Foxgloves

Jag har stickat Elizabeth Zimmermans "Mitered Mittens". Fantastiskt roliga att sticka och otroligt bra passform. Garnet är ett tretrådigt ullgarn - som när det är tvättat blir helt ljuvligt. Fantastiskt. Minns inte om det är Aade long eller från Garntjänst en gång i tiden.

Det blir dessutom objekt nummer 8 av 12, i 12 av 12 under 2011.

Och sen det här med foxgloves. Rävhandskar. På svenska heter blomman fingerborgsblomma. Så mycket vackrare. Men ursprunget till fox gloves är folks gloves. De hade även en del andra mindre poetiskt klingande namn på engelska. Grannen har foxgloves i sin trädgård och i min hänger det mitered mittens!

Nummer 7 av 12

Sockor med korta skaft. Garnet låg i stashen. Jag tror att det är köpt på ICA en gång för länge sen. Nu är det i alla fall korta sockor till mig själv. Blomman är ett av de få vackra ogräsen jag har i trädgården. Nu är inte ogräsen få - utan vackra ogräs få!

5 kvar för att greja 12 ur stashen då! Får se vad det kan bli.

En tröja till, till Lillebror

Lillebror har fått en ny tröja. En röd tröja. Mönsterstickad. Nu ska vi se, honey comb mönstret var supertrist, resten vansinnigt roligt. Lite svårt att förstå hur sadel-axlar (saddle shoulders) fungerar, men jag lyckades klura ut det också. Mönstret är från Drops och garnet är Lima. Lima garnet är en favorit. Det är lätt att sticka i och delar sig inte! Dessutom är det mjukt för små killar som inte gillar när det sticks.

Min pappa som jag aldrig hört kommentera något om stickningar förut säger "oj, kan gamla gubbar ha en sån..." och vips har han önskat sig en likadan. Men den roligaste kommentaren kom helt oväntat från pappas kompis, en farbror på närmare 70 - "Den tröjan var verkligen fin, den ser enormt välarbetad ut - har du stickat den?".

Om någon undrar varför bara mamma och lillebror får saker, så beror det på att den övriga
familjen hatar allt vad stickat heter.

Länge sen i massor av bemärkelser

Tiden går. Absolut. Storasyster var nyss en tjock liten bebis - nu har hon stuprörsjeans i en storlek som jag inte ens skulle få i armen i. Vad händer? Har jag också blivit äldre? Nej...

Storasyster och jag såg på Top Gun häromkvällen. 20 år sen sist. Den ger mig en bra känsla även om filmen kanske inte har samma förtrollning längre.

Och vad har detta med garn att göra då? Jo, för länge sen virkade jag dukar. Nu är det nog innan tiden med Top Gun, så det var länge sen på riktigt. Nu virkar jag en duk, i garn från gamla svärmor och med mönster från en bok tryckt 1967. Det var länge sen!

Lukt

Min Estonian Travelling Woman luktar APA. (Eller rättare sagt får.) Så här blir det att tvätta igen och blocka igen. Men men, vad gör det - jag har ju inget att göra!

Nummer 6 av 12 - Estonian Travelling Woman

Sjalen är stickad i garnet som min väninna köpte i Estland, Aade Lõng i lila. Garnet är strävt och nästan hårt innan tvätt, sen blir det riktigt härligt. Så det måste vara en Estonian Travelling Woman. Travelling Woman är ett supermönster som jag är mycket förtjust i. Det här var min andra sjal i samma mönster. (Den förra stickades i Summer Breeze från Tedman&Qvist).

Så idag har jag blockat den ute i solen. Jag och 100 knappnålar.
Och så blev det objekt nummer 6 ur stashen och än har inte halva året gått.

Mormorsrutor och mormorssjal

Långt innan min mamma var mormor och jag var mamma, gjorde jag och mamma den här filten. Den består av 247 mormorsrutor - alla olika. Filten är virkad i akrylgarn och det är nog tur det. Den har förvarats i min pappas verkstad, i källaren osv. Nu pryder den en gungstol jag fått ärva av makens mormor.

Och sen objekt nummer 5 av 12. Ett angoragarn i fel färg. Det blev en sjal till barnens mormor, alltså min mamma. Trist att hon får en sjal till i samma mönster, men hon var glad - färgen passade perfekt.

Den Zimmermanska Knyttepolon

Jag köpte ett lila garn, Inca från Hjertegarn. Tanken var att det skulle bli en February Lady Sweater, men... Garnet är lite för fluffigt, så jag såg ut som en galjonsfigur på skeppet Vasa i den. Så snabbt repades den upp.

Efter inspiration från Elizabeth Zimmerman, blev det en helt vanlig slätstickad polo. Dock tog jag ärmhålen från en tröja på Drops.

Idag invigde jag min varma och väldigt sköna polo, på min och lillebrors Knyttepremiär. Jag var varm trots blåst och isande kyla - väldigt lagom varm i en alldeles ostickig polo. Så den får inget högt betyg i snygghet, men under en jacka var den gudomlig.
Alldeles perfekt TV-stickning, slätstickning på rundsticka. Underbart!

Objekt nummer 4 i 12 under 2011

En sjal stickad i Araucania Aysen. Mönstret kommer från Knitty och heter Colonnade. Mönstret var fullkomligt urtrist att sticka. Jag satte i en knapp precis som mönstret beskrev, en knapp från gamlasvärmors knappburk.

Jag gjorde några varv extra och istället för en i-cord snodd virkade jag bara några luftmaskor till knappen. I-cord och jag är inte sams.

Trädgården är grå. Våren är vacker sägs det, jag håller med. Om jag får se bara snödroppar i närbild.

Summit

Ett system, en film och en sjal! Så coolt.

Go east.......

Go west sjöng Petshop Boys en gång i tiden.

Go east säger jag. Kohupiimakook. Garn. Hantverk. Spets. I veckan kom "Knitted lace of Estonia i min ägo. När andra drömmer om resor till häftiga kontinenter drömmer jag om Haapsalu. Tänk att kunna prata estniska och kunna prata med de som stickar sjalarna...

Jag ser ut att komma österut i jobbet. Till Vilnius. Vad gör jag? Jodå, jag har en kollega från Vilnius i rummet bredvid. Och vips har jag adresser till alla garn- och linneaffärer i Vilnius. Gissar att det får bli en stor resväska.

Förresten så håller jag på och startar ett stickcafe på jobbet. Min egna protest mot fyrhjulingar och andra grabbiga aktiviteter. Än så länge möts det med glädje!

Tror att det kan bli bra...

Jag använder upp restgarner till ett kafferep. Än så länge har jag en kanelbulle, en prinsesstårta och början på en kaffekopp. Det är tänkt att bli en annorlunda present när vi reser bort och jag hoppas att jag får till det.

Jag har gjort saker till mina syskonbarn och de gillar dem! Så vi får väl se...

Jag ser ljuset....

Jag tror att det är en fras som de flesta svenskar är bekanta med. Och faktiskt, jag ser ljuset! Det är ljust. Jag har bott i Sverige i hela mitt liv med veckokorta avbrott för semesterresor och ändå varje år blir jag lika förvånad. Ljuset. Jag undrar om det är överlevnad för oss nordbor? Att vi glömmer bort. Vi har blå timman. Vi har det speciella ljust som konstnärer skildrat. Har ni någon gång tänkt på att ljuset skiljer sig beroende på årstid?

Ute i äppelträdet hänger en sjal jag gjort. En ljust rosa i Drops Andes. Drops Andes är härligt att sticka i, men luddar något så fruktansvärt. Sjalen är en egen variant. Jag köpte en bok om att sticka kanter. Fantastisk bra!

12 2011

På Ravelry kan man gå med i 12 under 2011. 12 saker 2011 som ska komma ur stashen. Än så länge är jag uppe i tre.

Här kommer objekt nummer 3. Ytterligare en mössa i favoritmönstret. Mössan har så bra passform.

Bilden visar även ett par sockor. De ska bli en värdinnepresent, jag har skrivit om dem förut. Det garnet kom inte ur stashen. Raggi från vårt lokala Ica.

Funderar

Jag läser många stickbloggar. Nu heter det "jag har inte tid med det mönstret". Äntligen har stressen även nått stickningen! Jag har väntat kan jag lova.

För mig är stickning avkoppling. Jag minns inte var jag läste det eller hörde det, men det går inte att stressa fram en stickning.

Behöver vi även massproducera stickning? Ska det inte vara lite kärlek i maskorna? På mina stickor sitter just nu helt vanliga raggsockor. De ska bli en värdinnepresent på en middag. Jag uppskattar att få komma på middagen, raggsockorna inför påminner mig dagligen hur roligt det ska bli att komma på middagen och sen hoppas jag att sockorna får henne att tänka på mig. Ett simpelt mönster i ett simpelt garn.

Nä. Nu ska jag städa. Något vi inte heller gör för det har vi inte tid med. Städning är faktiskt väldigt skönt. Ren meditiation i ett tomt hus. Och sen luktar det gott också!

Testar

Måste testa mobil bloggning.

Stashen

Jag och barnen har gått igenom stashen. Vi hittade ett nysta blått chunky tweed från ett gammalt projekt. En tröja till storasyster som gjordes för snart 10 år sen. Jag har ingen aning om vad garnet heter. Garnet blev i alla fall två mössor, en till lillebror och en till kusinen. En variant från Garnstudio, med väldigt bra passform.

Västrepris och SOFO tröja

Mulletröja, 70-tals-tröja - kalla ni vad den vill. Design av en 3-åring som älskar färgen gorange!


Västen är en favorit i repris. Kusinen fick en på sin ettårsdag och nu fick kusin-lillasyster också en. Mönstret kommer från Drops, snabbstickat och omtyckt.