Hoppkurs, day 4

Perjantaina oli estekurssin viimeisen kerran vuoro. Tälle vuodelle ei sitten olekaan enää tiedossa vastaavanlaista kurssia, mutta tammikuussa sitten. Maja sanoi, että voin koittaa tiirailla Horsemanageria jos sieltä löytyisi vapaa paikka irtotunnille jossa olisi tiedossa esteitä. Täytyy tarkkailla asiaa... Horsemanager on siis ainakin täällä Ruotsissa käytössä oleva ratsastuskoulusivusto jonka kautta varataan ja maksetaan tunteja, valmennuksia, ratsastusseuran jäsenmaksu jne.

Eipä mulla ole perjantain tunnista niin paljoa kerrottavaa. :D Meni vähän liian monta päivää tässä välissä ja nyt en enää muista ajatuksia tästä tunnista. Menin kuitenkin taas Finduksella. Mukana oli kimalteleva taikasauvaraippa, näin sen Granngårdenissa enkä vaan voinut vastustaa. Se on ihan mielettömän törkeä ja mauton, mutta niin söpö ja hauska. (LINKKI) Mutta pahuksen glitteröity raippa, se oli ihan liian karkea ja tarttui koko ajan ratsastushousuihin. Ihan paska ostos siis. :D Täytyy vuorata se kontaktimuovilla tai jotain...

Meillä oli tehtävänä hypätä neljä estettä kaarevalla uralla. Toisella sivulla oli jumppasarja kaarevalla uralla ja toisella oli okseri. Alkuverkassa ravattiin jumppis puomeina ja saimme paljon huutia ulkoapujen käytöstä. Todella hyödyllinen tehtävä, mutta käytännön toteutus oli vähän hermoja raastava sillä hyppäsimme tätä ovaalia pienissä ryhmissä (1-2 ratsukkoa kerralla) ja välissä joutui odottamaan melkoisen kauan sillä meni aikaa kunnes homma sujui itse kullakin. Ja siis en sano ettäkö itse suoriuduin täydellisesti,  kaukana siitä! :D Tuntui siltä, että meidän ryhmä ratsasti tätä tehtävää kaikista kauimmin. ;) Finduksen mielestä homma oli tosi tylsää kun esteet olivat niin matalia ja se oli vähän hutiloiva jalkojensa kanssa. Hirveän rankkaa puuhaa toi oli ja hiki vaan valui, mutta hauskaa ja hyödyllistä. Sai tosiaan olla tarkkana ulkoapujen kanssa ja rytmin sekä teiden kanssa. Sujui miten sujui, ihan ookoosti kai. ;)

Tässähän meinasi tulla jo kiire, mun täytyy lähteä vajaa puolen tunnin päästä tallille kuvaamaan muutamaa ratsukkoa. Nyt töpinäksi, hauskaa sunnuntaita kaikille! :D

Förra fredagen var det sista gången för hoppkursen. Det blir inga fler liknande kurser nu i år så jag får hålla ut till januari. Dock så sa Maja att jag kan hålla utkik på Horsemanager om det finns lediga platser på strölektioner där det är hoppning som tema. Jag måste titta mer på saken... Horsemanager är alltså en sida här i Sverige där man kan boka lektioner på ridskolan osv.

Jag har inte så mycket att berätta... :D Det var för många dagar här emellan så jag har inga speciella tankar längre. Men det blev ju Findus igen och jag hade med mig mitt nya glitterspö. Jag hittade den på Granngården och kunde inte låta bli att köpa den. Samtidigt är den jätte hemsk och barnslig men ändå så söt och rolig att man bara måste ha en sån. :D (LÄNK) Men det visade sig att den är helt skit, hård som sandpapper och fastnade hela tiden i ridbyxorna. Jag får väl tejpa den eller något...

Vi skulle hoppa fyra hinder på en stor volt. På andra sidan var det studs på tre hinder på en båge och på andra sidan var det en oxer. Vi red fram så att studsen var travbommar och fick samtidigt öva väldigt mycket på att använda ytterhjälpen. Det var en väldigt bra övning men lite jobbig att rida när vi var så många. Vi blev uppdelade i grupper på 1-2 ekipage så man fick vänta ganska mycket på sin tur. Och jag säger inte att det gick perfekt för oss, nej långt ifrån det! :D Det kändes som vår grupp (och jag...) fick köra övningen längst. Findus tyckte att det var jätte tråkigt när hindren var så låga så han blev lite slarvig med sina ben. Jag måste säga att det var en väldigt jobbig övning, man blev helt svettig! Men roligt och nyttigt var det. Man fick vara jätte noga med sina ytterhjälpen, rytmen och vägarna. Det gick väl som det gick, helt okej tror jag. ;)

Jag fick nästan bråttom nu, ska vara på stallet om en halv timme och fota två hästar. Vi hörs, ha en trevlig söndag alla! :D

Hoppkurs, day 3

Mä hyppäsin eilen metrin (100 cm!!) korkuisen esteen. Kolme kertaa. Huhhuh, vieläkin sydän hakkaa kun ajattelen asiaa. :D Toki harjoitus oli todella helppo ja tyylikin melko vapaa mutta silti! Ylitin itseni täydellisesti sillä uskokaa tai älkää, olen viimeksi hypännyt yli 80 cm korkeita esteitä yli viisi vuotta sitten. Melkoinen työvoitto ja saavutus estepelkoiselta koulutuuppaajalta.

Ratsunani oli jälleen mukava pv-ruuna Findus ja tällä kertaa tiesinkin jo mitä odottaa. Alkuverkassa pidin huolen, että se liikkuu kunnolla eteen - montaa kertaa ei tarvinnut käynnissä muistuttaa kun se säilytti hyvän reippaan liikkeen. Verkattiin aika nopeasti, kevyttä ravia ja laukkaa kevyessä maneesissa muutama kierros molempiin suuntiin ja sitten 6 kpl puomien ylitys ravissa.

Igår hoppade jag hinder på en meter (100 cm!!). Tre gånger. Mitt hjärta bultar fortfarande när jag tänker på det. :D Dock var det en lätt övning och stilen ganska fri men ändå! Tro det eller ej men sist jag har hoppat över 80 cm var över fem år sen. Så det var verkligen bra gjort av en dressyrnisse som är lite smått hopprädd.

Jag fick rida Findus igen, den trevliga halvblodsvalacken och visste vad jag skulle bemöta. I framridningen såg jag till att han går bra framåt - jag behövde inte säga till många gånger i skritt då han förstod att nu gäller det att traska framåt i bra takt. Vår framridning var ganska snabb, lätt trav och galopp i lätt sits runt i ridhuset i några varv åt båda hållen och sen travade vi över sex bommar.

Onko sulla porkkana siellä taskussa? Pakko olla, haistan sen!
Har du morötter i fickan? Du måste ha, jag känner doften!

Päivän pääharjoituksen nimi oli "5½". En ihan saanut selvää/kuullut/muista mistä tuo nimi, mutta ideana on siis tulla ensimmäiselle matalammalle esteelle ravissa, tulla alas laukassa ja hypätä seuraava korkeampi este. Helppo ja mukava harjoitus! :) Ja mä pääsin yhdestä möröstä yli, en nimittäin ole koskaan tykännyt/osannut hypätä ravista... Mutta niin sitä vaan huomasi ettei siinä mitään niin ihmeellistä olekaan haha. Olen muutenkin omaksunut vähän sitä esteratsastajan ajattelutapaa, että välillä on ihan ok ratsastaa kevyessä istunnassa ja könöttää etunojassa. Ei aina tarvitse istua perse liimattuna ja selkä suorana. ;) Helpottaa kummasti esteiden ja välien ratsastamista kun jättää ne kouluratsastajan aivot narikkaan.

Näillä estetunneilla on ehkä turhan monta ratsukkoa mukana (8 kpl), mutta ihmeen sujuvasti meillä menee. Hyppykertojakin tuntui tulevan ihan ok määrä. Me ollaan kyllä niin sekalainen seurakunta haha, minä tätiratsastaja + seitsemän lasta iältään 10-16 v. :D Ja kaikki suoriutuvat aivan loistavasti, tehtävät sovelletaan ratsukon tason mukaisesti ja jopa ne nuorimmatkin ratsastajatytöt ovat todella taitavia ikäisekseen. :)

Dagens övning hette "5½". Jag är fattade inte/hörde inte/kommer inte ihåg varför den heter så men idén är att komma i trav till första hindret, landa i galopp och hoppa nästa hinder som är lite högre. En trevlig och enkel övning! :) Och jag övervann en liten rädsla som jag har haft, jag gillar nämligen inte alls att hoppa från trav... Jag fick märka att det inte är något jätte konstigt med det haha. Jag känner lite att jag till och med fattat bättre nu hur man ska rida som en hoppryttare, att ibland är det helt okej att rida i lätt sits och luta sig framåt. Man behöver inte alltid ha rumpan som fastlimmad i sadeln och ryggen rak. ;) Det är lättare att hoppa om man glömmer dressyren för en stund.

Vi är lite väl många på dessa hopplektioner (8 st), men ändå flyter det på ganska bra och man får hoppa hyfsat många gånger. Vi är en ganska blandad hop av olika typer, jag är värsta pensionären jämfört med de andra unga tjejerna som är mellan 10-16 år. :D Men ändå rider alla jätte bra, övningarna anpassas efter varje ekipage och till och med de yngsta ryttarna är väldigt duktiga för sin ålder. :)

Tämä harjoitus oli kyllä todella kiva. Välillä mulla oli pieniä vaikeuksia pitää Findus ravissa ennen ensimmäistä estettä mutta se oli kuitenkin myös vähän laiskahko?! Esteen jälkeen se oli mielestään tehnyt homman ja olisi ollut oikein sopiva pysähtyä. Ratsastuksenopettaja oikein karjui mulle, että nyt hanaa sen kaakin kanssa. :D Pikkuhiljaa estekorkeus nousi ja mulla nousi pieni pala kurkkuun kun Maja (opettaja) sanoi, että minä ja yksi toinen ratsukko saamme hypätä korkeimman esteen tältä päivältä. Tunsin pientä kylmänhikeä ja sydämen tykytystä nähtyäni miten korkeaksi se toinen este nostettiin. Rohkeasti kuitenkin ohjasin kohti estettä ajatellen, että kyllä me tästä hyvin selvitään. Ja selvittiinhän me. ;) Mulla oli lieviä vaikeuksia pysyä siinä vähän isommassa hypyssä mukana mutta pysyin kuitenkin. Jesjesjes! Voittaja.

Kysyin lopuksi kuinka korkea tuo este oikein oli ajatellen sen olleen ehkä 90 cm, mutta Maja vastasi sen olevan metrin. Huh, ja mä hyppäsin sen just! Sain kiitosta hyvästä ja rohkeasta ratsastuksesta vaikka toki omat ajatukset olivat vähän muuta, ja kyllähän tästä videolta näkee miten surkea esteratsastaja mä olen. :D Mutta eiköhän tästä vielä johonkin kehitytä! Ajattelin käydä näillä 4 viikon mittaisilla estekursseilla aina kun ajankohdat sopivat ja mulla on rahaa. ;)

Den här övningen var riktigt najs. Ibland hade jag lite svårt att hålla Findus i trav före första hindret men ändå kändes han lite lat?! Efter hindret tyckte han att nu har han gjort sitt och nu ska vi stanna. Men ridläraren röt till och sa till mig att sätta fart på hästen. :D Så småningom blev hindren högre och jag blev lite stressad när Maja (läraren) sa att jag och ett annat ekipage ska hoppa de högsta hindren för dagen. Jag fick lite kallsvett när jag såg hur högt det andra hindret blev. Men jag försökte inte tänka på det och styrde mot hindret och höll samtidigt tankarna på att vi kommer att klara det här. Och det gjorde vi ju. ;) Jag hade lite småsvårigheter att följa med i de största sprången men jag trillade iallafall inte av. Jesjesjes! Vinnare!

Efter sista språnget frågade jag hur högt hindret var (jag tänkte att den är kanske 90 cm) men Maja sa att den är en meter. Pust, och jag hoppade den precis! Jag fick beröm av att jag red bra och modigt, dock så tyckte jag lite annorlunda själv och det syns ju på videon hur dålig hoppryttare jag är. :D Men det kommer att bli bättre, jag har som mål att vara med på dessa fyra veckors hoppkurser då när tiderna passar och jag har råd. ;)

Sain eräältä lukijalta toivomuksen, että ratsastusvideoissa olisi musiikki. Toivomus on kuultu, tästä lähtien jokaisesta videosta löytyy mahdollisimman naurettava/paska biisi. ;)

En läsare önskade att jag skulle lägga till musik på mina ridvideos. Jag har tagit hänsyn till den önskan och hädanefter kommer det att finnas en jätte dålig/töntig låt på varje video. ;)

Ja mites Tahvo voi? En ole ihan varma uskallanko sanoa, mutta hyvin! Torstaina Tahvo oli kolmatta päivää eläinlääkärissä tiputuksessa ja tutkimuksissa. Ell soitti mulle kun olin töissä ja sanoi vatsassa olevan tulehduksen levinneen ja että se on aika paha. Tottakai siinä tuli aika iso möhkäle kurkkuun ja valmistauduin jo luopumiseen hakiessamme Tahvo illalla kotiin... Mutta yllätykseksemme ja iloksemme antibiootit ja kipulääkkeet olivat vaikuttaneet ja huomasin Tahvon olevan pirteämpi. Perjantaina jäin töistä kotiin voidakseni lääkitä, juottaa ja ruokkia Tahvoa muutaman tunnin välein. Perjantai iltana se oli jo huomattavasti parempi: se kehräsi, pesi itseään, jopa vähän vastusteli pakkoruokintaa ja oli muutenkin tarkkaavaisempi. Ja tänään lauantaiaamuna antaessani sille antibioottia - arvatkaa mitä Tahvo teki! Se söi sen antibiootin ITSE! Ne ovat vähän kuin makupaloja, hyvän makuisia ja useimmat eläimet syövät niitä oikein mielellään. Mulle tuli melkein tippa linssiin kun Tahvo haisteli sitä pilleriä ja söi sen oikein mielellään. Ja äskön kun tein aamupalaa Tahvo tuli kerjäämään. Nyt on kyllä toivoa ja valoa näkyvissä, pidetään peukkuja että tämä jatkuu. <3

Och hur mår Tahvo? Jag är inte säker om jag vågar säga det här, men hon mår bra! I torsdags var hon hos veterinären på dropp och olika undersökningar för tredje dagen i rad. Veterinären ringde mig när jag var på jobbet och sa att inflammationen i buken har spridit sig och är ganska illa. Självklart fick jag en stor klump i magen av det och var helt beredd att säga hejdå när vi åkte dit på kvällen för att hämta hem henne... Men hon överraskade oss och hade svarat på antibiotika och smärtstillande. Jag märkte att Tahvo var mycket piggare! Igår fredag var jag hemma från jobbet för att kunna mata, ge henne vatten och medicin typ varannan-var tredje timme. Hon kändes piggare igår kväll: hon spann, tvättade sig själv och till och med sa lite emot när jag tvångsmatade henne och var lite mer observant av sin omgivning. Och i morse när jag skulle ge henne antibiotika så gissa vad hon gjorde? Hon åt upp den SJÄLV! Dom där pillren är lite som godis för djur, ska väl smaka bra och de flesta djuren gillar dem. Jag blev nästan tårögd när Tahvo sniffade på pillret och åt den gärna. Och tidigare när jag gjorde frukost kom Tahvo till köket för att tigga. Nu finns det hopp och ljus, vi håller tummarna att det fortsätter. <3

1. Tahvo torstai-iltana eläinlääkärin jälkeen 2. Tahvon lääkkeet 3. Tahvo tänä aamuna kerjäämässä
1. Tahvo efter veterinären torsdag kväll 2. Tahvos mediciner 3. Tahvo i morse på tigghumör

Ihanaa viikonloppua kaikille. ♥

Ha en skön helg alla. ♥

Hoppkurs, day 2

Viime viikon estetunnista voit lukea täältä.

Du kan läsa om förra veckans hopplektion här.

Estekurssin toinen kerta on siis takana ja olen edelleen hengissä, jes! :D Sain tällä kertaa ratsukseni mukavan pv-ruunan nimeltä Findus. Yllätyin todella positiivisesti kun huomasin miten hellyydenkipeä ja kiltti se oli karsinassa. Harvoin törmää näin positiivisiin ratsastuskouluhevosiin. Tai no toisaalta, mun ratsastuskouluajoista on melkein 12 vuotta... Mutta eikö se ole yleinen klisee, että ratsastuskouluhevoset ja -ponit ovat yleensä kiukkuisia ja turhautuneita? Ennakkoluuloni ovat kyllä saaneet kyytiä jo näiden kahden ratsastustunnit jälkeen. Olen jutellut monen tunnilla kävijän ja opettajan kanssa ja kaikki sanovat, että VRK:n tuntihevoset ovat yleisesti ottaen kaikki todella kilttejä, miellyttäviä ja laadukkaita. Tämä on tietysti kiva kulla! :)

Dag två för hoppkursen är över och jag lever fortfarande. :D Den här gången fick jag rida trevliga halvblodsvalacken Findus. Jag blev glatt överraskad när jag märkte hur gosig och snäll han var i boxen. Enligt mina minnen brukar ridskolehästar inte vara så positiva. Men åt andra sidan så är det nästan 12 år sen jag sist red på ridskola... Men visst är det nånting som man brukar tänka om ridskolehästar, att de är sura och frustrerade? Nu har mina fördomar blivit helt skrotade redan efter dessa två lektioner. Jag har pratat med några som går på lektioner och också med lärare och alla säger att hästarna på VRK är i allmänhet väldigt snälla, trevliga och har bra kvalité. Och det är ju så klart väldigt kul att höra! :)

Valitettavasti en saanut Finduksesta parempaa kuvaa. Se ei halunnut pysyä ollenkaan paikoillaan karsinan oven ollessa auki... Liikaa tutkittavaa ja maisteltavaa!

Tyvärr kunde jag inte ta nån bra bild på Findus. Han ville inte stå still när boxdörren var öppen... Det fanns för mycket roligt att upptäcka och smaka på!

Tunnin teemana oli hyppääminen ilman jalustimia. Voi apua, ihan kamalaa. :D Alkuverkattiin niin, että piti mennä viisi askelta kevyttä ravia jalustimilla ja sitten viisi askelta keventäen ilman jalustimia. Ei kyllä ole koskaan ollut mun lempipuuhaa keventää ilman jalustimia. Onneksi Findus oli tosi kiltti ja sillä oli kivat liikkeet, muuten olisi voinut tulla ruumiita.

Meillä oli toisella pitkällä sivulla jumppasarja jossa oli viisi estettä. Aluksi ne olivat puomeina ja tultiin ne kevyessä istunnassa ilman jalustimia ja jalustimien kanssa. Sitten näitä puomeja/esteitä nostettiin pikkuhiljaa ja jokaisella kerralla tultiin sekä jalustimien varassa että ilman. Homma meni kyllä aika työlääksi siinä vaiheessa kun esteet olivat 60 cm korkeudella, mutta selvisimme voittajina Finduksen kanssa! En edes meinannut tippua. ;)

Kuvaaja pääsi paikalle vasta puolen välin jälkeen, tultiin jumppista kyllä myös toisesta suunnasta. Ikävä kyllä viimeistä tehtävää ei ole tässä videolla mukana. Siinä tehtävässä otettin kaksi estettä pois niin, että ajatuksena oli ratsastaa "kolmoissarja". Viimeisen esteen korkeus oli siinä 60-70 cm paikkeilla ja täytyy myöntää, että meidän viimeinen hyppy (ilman jalustimia) oli kyllä vähän töksähtävä omasta puolestani. Mutta hauskaa oli! :D

Temat för lektionen var att hoppa utan stigbyglar. Hjälp vad hemskt! :D I framridningen skulle vi rida delvis utan stigbyglar, också rida lätt utan dom. Fem steg med stigbyglar och fem utan. Jag har alltid hatat att rida lätt utan dom, så jobbigt... Tur att Findus var jätte snäll och hade trevliga steg, annars hade det säkert slutat illa.

På andra långsidan fanns det studs med fem hinder. I början var de bara markbommar som vi kom i lätt sits, först med stigbyglar sen utan. Och sen höjde ridläraren bommarna/hindren lite i taget och varje gång kom vi både med och utan stigbyglar. Det blev lite jobbigt vid det läget när hindren var ca 60 cm, men vi klarade oss! Och inte en enda gång höll jag på att ramla av. ;)

Jag blev filmad lite i mitten av lektionen så alla gånger syns inte här. Tyvärr finns inte heller den sista övningen med. Där kom vi en "trekombination" och sista hindret var mellan 60-70 cm. Jag måste erkänna, att när vi kom den för sista gången utan stigbyglar så blev det lite studsigt för min del. :D Men roligt var det!

Hoppkurs, day 1

Hehheh, se olis kuulkaas estekurssin ensimmäinen päivä takana! Ja tiedättekö mitä, mä hyppäsin ihan oikeita esteitä, ihan oikeaa rataa. Wau, en olisi kyllä uskonut. :D

Haha, då har man överlevt första dagen av hoppkursen! Och vet ni vad, jag hoppade faktiskt riktiga hinder och en riktig bana. Wow, skulle inte trott det. :D

Mä en ole pahemmin käynyt tuolla meidän tallin ratsastuskoulun puolella, joten käytännöt ja hevoset ovat mulle ihan vieraita. No, löysin nimeni listasta ja hevosen kartasta. Ja mitä löytyikään karsinasta? Pieni haflingerponi! Apua, oli ensimmäinen ajatukseni. :D Viimeisin ratsastus haflingerilla ei päättynyt ihan niin onnellisesti, olin silloin Kreetalla ja hevonen osoittautui melkoiseksi pukkikoneeksi jonka ansiosta pääsin maistelemaan rantahiekkaa. No ei se nyt ollut ainoa syy miksi olin vähän huvittunut hevosvalinnasta - tämä oli tuskin hevoskokoinen ja sen painoraja on listan mukaan 65 kg. Itsehän olen melkein 175 cm pitkä ja painan alasti aamulla 64 kg, varusteet päällä huomattavasti enemmän. Oli pakko varmistaa opettajalta ettei tässä ollut käynyt virhe, mutta ihan oikea hevonen mulle oli laitettu. No, ei kun hauskanpitoon. ;)

Jag har typ aldrig riktigt besökt ridskolan på vårt stall så stallsysslorna och hästarna är ju helt främmande för mig. Men det var inte så svårt att hitta lappen med mitt namn på kartan såg jag var hästen står. Och vad var det som väntade på mig? En liten haflingerponny! Hjälp, det var min första tanke. :D Sist jag red en haflinger gick inte så bra, det var på Kreta och hästen var en riktig rodeohäst som kastade av mig när vi galopperade på stranden. Men det var inte den enda orsaken att jag tyckte det var lite lustigt. Den var ju typ en D-ponny och enligt listan så var viktgränsen för den 65 kg. Jag var tvungen att kolla med läraren att det inte hade blivit nåt fel. Jag är ju ändå nästan 175 cm lång och väger 64 kg på morgonen när jag är naken, sen när jag tar på mig alla kläder och all utrustning blir det ju betydligt mycket mer. Men nej, allt var i sin ordning och jag hade rätt häst. Så det var bara att ha roligt. ;)

Tyyppi oli siis haflingerhevonen (tai poni), tamma ja nimeltään Grevinnan. Aika söpö tapaus, muistutti todella paljon suomenpienhevosta. Mä en niinkään näistä raskaista roduista syty, mutta ihan symppis ja suloinen tamma tämä oli.

Hästen var alltså en haflingerhäst (eller ponny), ett sto och den heter Grevinnan. Ganska söt, den såg lite ut som en finsk häst. Jag är inget större fan av kraftigare hästar, men visst var hon ändå gullig.

Alkuverkassa G onnistui kompastumaan ja mulla naksahti niska aika kovaan ääneen. Hetken jännitti kävikö pahemmin, mutta ei onneksi. Kipu tosin yltyi ratsastustunnin kuluessa, mutta pärjään kuitenkin ilman särkylääkettä joten eiköhän tämä tästä.

I framridningen lyckades G snubbla och jag knäckte min nacke i sambandet med det. Ett tag var jag lite orolig att det hade hänt nåt allvarligt, men det kändes helt okej. Dock så blev den stelare efter ett tag och gör lite ont nu, men jag klarar mig än så länge utan smärtstillande så jag tror jag överlever.

Ihailkaa. :D
Siitä on jo reilu kolme vuotta kun viimeksi kisasin koulua. Muistanko ihan väärin vai ovatko Suomen koulukirjaimet erilaiset? Miten mä ikinä opin muistamaan nämä ruotsalaiset... No mutta älkää niihin keskittykö, vaan itse ratapiirrokseen! Tajuaako siitä mitään? Hypättiin tuollaista M:n muotoista rataa. Paljon kaarteita. Verkkaesteenä tultiin neloseste oikeassa kierroksessa, sille käännettiin ennen M:ää joten aika tiukka kaarre tuli, ainakin näin kokemattomalle ja vieraalla hevosella. Meillä meni ekat hypyt vähän miten sattuu, ratsu ei ihan ollut messissä tai sitä notkeinta sorttia mutta kolmannella kerralla päästiin oikein kunnialla yli.

Njut! :D
Det är över tre år sen jag sist tävlade i dressyr. Minns jag helt fel eller visst skiljer sig bokstäverna från de finska? Hur i hela världen kommer jag nånsin komma ihåg dom här svenska... Men koncentrera inte på dom utan min fina banskiss! Fattar man något av den? Vi hoppade en bana som var formad som bokstaven M. Mycket svängningar! Vi började med att hoppa hinder nummer fyra i höger varv och man vände till dem före M så det blev en ganska tajt kurva där, speciellt för en nybörjare som jag och med en främmande häst på toppen av det. De första två hoppen blev lite dåliga när hästen inte var riktigt med eller den smidigaste sorten, men tredje gången gick det bra.

Ensimmäisellä kerralla rataa ratsastaessa esteet olivat ristikoita. Ajattelin vaan, että onpas tämä kivaa ja helppoa. Tai no helppoa ja helppoa, sain olla tiukkana että G laukkaa eteen. :D No sitten kun opettaja sanoi mitä korkeuksia laittaa kullekin ratsukolle, niin vähän järkytyin kun hän sanoi että me tullaan G:n kanssa rata 70 cm korkeudella. Apua, millon mä olen viimeksi hypännyt niin isoja esteitä? Varmaan kolme vuotta sitten. Tai viisi. Hui! No, G kielsi ensin ykköselle vaikka tultiin hyvällä laukalla. Ja sen jälkeen kakkoselle. Perkale! Aloitettiin koko rata alusta ja tällä kertaa mä ratsastin, ja mokoma lihapulla vaan lensi esteiden yli. Wau! Ennen omaa suoritusta jännitin niin paljon, että sydän hakkasi mutta radan aikana onnistuin pitämään pään kylmänä enkä edes tajunnut esteiden olevan niin isoja (joo naurakaa pois mutta isoja ne oli mulle :D). Vähän meinasin välillä unohtaa hengittää, hups.

Grevi oli ihan hauska tyyppi, tosin vähän rasittava, sellainen pikkuponin tapainen. En saanut sitä kunnolla läpi ja se yritti oikoa todella paljon kaarteissa ja puskea lapa edellä läpi. Hyvin sain sen kyllä heräämään, varmaan sillä samalla kerralla kun itsekin heräsin ja lopetin matkustelun. Tämä estekurssi on siis neljä perjantaita putkeen kestävä, joten ensi perjantaina jatkuu sitten. :)

Nyt mulla on niskat vähän hellinä, mutta eiköhän se tästä. Huomenna mulla on tiedossa parin hevosen valokuvaaminen, toivottavasti ei sada vettä ettei tarvitse perua.

Första gången vi red banan igenom var hindren bara små kryss. Jag tänkte bara att oj, det var ju kul och lätt här. Eller lätt och lätt, jag fick vara väldigt noga med att G galopperar framåt. :D Sen när läraren berättade vilka höjder var och en skulle hoppa blev jag lite chockad när hon sa att jag och G ska hoppa banan på 70 cm höjd. Hjälp, när har jag sist hoppat så stora hinder? Typ tre år sen. Eller fem. Hjälp! G vägrade på första fast vi kom bra fram till hindret. Och efter det vägrade hon också på tvåan. Prkle! Vi fick börja om och nu red jag ordentligt fram så att köttbullen bara flög över hindren. Wow! Jag var så nervös när jag väntade på min tur att mitt hjärta bara bultade. Men när jag väl var på banan kunde jag hålla mig hyfsat lugn och tänkte inte ens på att hindren var så stora (visst, skratta bara, men dom var stora för mig :D). Ibland glömde jag bort att andas...

Gravi var en trevlig häst, dock lite jobbig, så där småponnyaktig. Jag fick inte henne riktigt igenom ordentligt och hon försökte gena i varje kurva. Men jag lyckades åtminstone väcka henne, tror hon vaknade samtidigt som jag och när jag slutade att bara resa med. Den här hoppkursen är alltså fyra fredagar i rad, så nästa fredag fortsätter det. :)

Nu har jag lite ont i nacken men jag tror det går över. Imorgon ska jag göra fotoprojekt med några hästar, hoppas att det inte regnar så att man slipper avboka det.