Kanske återvänder orden...

... tillsammans med ljuset och värmen?

Jag är en siffernörd, som har varit fascinerad av siffror hela livet. Det är ofta lättare för mig att komma ihåg ett telefonnummer/bilnummer än ett namn och jag minns de flesta koder som jag haft. Det har blivit lite svårare att memorera med åldern och jag måste anstränga mig mer nu.
Något som jag för det mesta roar mig med är platespotting. För er som inte känner till det så går det ut på att leta bilnummer (endast sifferdelen på svenska skyltar), med början på nummer 001 och sedan är det igång. Regeln är att hitta alla siffrorna i tur och ordning och är du det minsta osäker på om du sett rätt så gills det inte... bilnummer på tv räknas inte heller. Detta är någonting som tar åratal.
Jag är nu på 217 och det har tagit 3½ år! Min man brukar reta mig för att jag aldrig känner igen människor vi möter med bilen, när vi är ute och far. Inte konstigt när allt jag ser är siffror.
Idag när jag var ute en sväng insåg jag att ett nytt beteende har smugit sej på mej, sannolikt en signal på att jag hängt ovanligt mycket på Ravelry och funderat på mösterkonstruktion senaste tiden.
Varje gång jag mötte en bil, säg en med nummer 421, så pling, tänkte jag Noro Kureyon Sock(420m/100g). Bilnummer 562 - Magasin Duett Supersoft, 560m/100g... 298 - Visjögarn, 300m/100g...
Det hela utvecklade sig till att jag även började spåna på passande mönster till bilnumren. När jag närmade mig Kungälv och trafiken ökade, så började min hjärna nästan koka.
Vad säger ni? En ny kul tävling för en bil full med stickerskor som är ute och åker tillsammans. Vem hittar flest garn/mönster per bilnummer.
Vad gjorde jag då på min utflykt? Det blev några tyginköp, naturligtvis kunde jag inte låta bli att handla garn (en härva Kampes och en härva Manos Silkblend), en Ottobre (nr3/2013), slank med i korgen, en ny mixerstav och äntligen (!) nya lurar till telefonen. Det har jag saknat sen Doris tuggade av mina gamla runt jul. Hon har blivit så stor nu att lursladdar inte längre är det roligaste som finns. Nuförtiden är det fåglar, möss och ekorrar som gäller, ja, och så matte då förstås.
Nu ska jag slänga mina tyger i tvättmaskinen för imorgon ska jag sy. :-)

Peaceklänning

Av grå velour, med peacetryck, från Stoff och Stil, som jag färgade grön blev det en klänning till mig och tröja och byxor till August. Det är allt bra trist att han bort så långt bort... helst vill jag prova kläderna med en gång. Kramas med en velourmjuk snart-tvååring hade suttit fint! Fast om bara två veckor blir det födelsedagskalas i Småland och då äntligen kramdags.

Sytt, sytt!

Även om det inte märks här, så har det varit full aktivitet i syrummet sista tiden. Jag har länge tänkt att göra ett mönster som passar mig och som kan användas som grundmönster. Krångligt, eftersom jag är inte behärskar konsten mönsterkonstruktion. Ibland passar kläderna jag syr bra och ibland inte... Jag har helt enkelt samlat ihop dom mönster och köpekläder, som passat någorlunda bra och mätt, ritat och provsytt. Än så länge har jag bara jobbat med trikå och nu börjar det arta sig riktigt bra.
Ett problem med att sy en klänning om dan är att garderoben kommer att sprängas så småningom... fast det börjar ta styggt på mitt tygförråd, så det är nog ingen fara än. ;-)
Här är gårdagens klänning, sydd av ett tyg i lin/bomull, som jag köpte hos Yvonne i Tygaffären. Från början var det randigt i oblekt och beige, men efter en omgång färg blev det förvandlat till härligt grönt.

Av tygspillet som blev över sydde jag en tröja till mitt barnbarn August.

Ha en trevlig helg!

Nya kläder till en fin pojke

Oj, vilket skönt väder det är idag! Sol och värme och när man blundar känns det nästan som vår... fattas bara lite fågelsång.

Min favoritplats senaste tiden har varit syrummet och det har resulterat i massa nysydda kläder och en elak muskelknuta i ryggen. Då får du väl sy lite mindre då, säger Beata, när jag gnäller och sen masserar hon bort det värsta, så jag kan fortsätta sy. Hon är snäll hon och fantastiskt bra på att lösa upp spända muskler med sina händer.
Vad har jag sytt då? Jo, en hoper kläder till finaste barnbarnet August, som det var alldeles för länge sedan vi träffade. Jag har använt mönster ur Ottobre 3 och 4 från i år och tyger från Stoff & Stil. Det är rätt pilligt att sy kläder i storlek 92 och jag är så glad att symaskinerna har ufört sig exemplariskt. Jackan är helfodrad och krävde rejält med tålamod och många koppar kaffe innan den blev färdig. Nu längtar jag tills det blir dags att få se om kläderna passar.

Höstgarderobstyger

Ett något otympligt ord, kanske... ;-) Nåja, en fin liten hög med tyg har jag samlat på mig och så smått börjat sy av. Några ligger i tvättmaskinen, så jag ska slippa tråkigheter som krympta plagg. Några polotröjor, ett par klänningar och en kjol står det i min idébok. Hmm, vi får se hur det går. Tänk att det är så lätt att köpa en massa tyger, men är så svårt att få något sytt.
Det svarta tyget med solar på hittade jag på Stoff & Stil och färgade över med grön färg, gillade inte riktigt vita solar... De andra tygerna är från Tygaffären och jag är särskilt nöjd med den grönrutiga stuvbiten. En perfekt Tootigrön!

Nysydd klänning

Tyget är tunn, fin bomullsvoile från Stoff & Stil i någon slags senapsgrön eller limegul färg. Egentligen lite för ömtåligt för att sy en klänning av, men färgen satt ju på just det tyget. Vad göra? Jag valde ett mönster ut mitt favoritnummer av Ottobe, nr 5/2009 och gjorde klänningen dubbel. Praktiskt, för då slipper, man tråkiga infodringar. Det översta lagret gjorde jag lite vidare, så mycket som tyget tillät, och med flikar.
Tunn och skön för varma dagar och fungerar bra med en långärmad tröja under.
Det gäller bara att komma ihåg att inte gå nära björnbärssnår... ;-)

På spaning efter nya projekt!

Sömnadsbeskrivning - haremsbyxor

Om någon av er bloggläsare vill försöka sej på att sy ett par haremsbyxor själva, så har jag knåpat ihop en enkel beskrivning av hur jag gjorde.

Jag valde ett tunt viscosetrikåtyg på 150 cm bredd och till mina byxor gick det åt 135 cm. Jag glömde mäta hur mycket muddväv det gick åt, men gissar på ca 40-50 cm. Det beror på hur breda muddar man vill ha. Vik tyget enligt bilden ovan och sedan en gång till enligt bilden nedan.

Måttagning och tillklippning (bilden ovan):
1. En fjärdedel av midjemåttet
2. Benlängd
3. Benvidd ungefär i vadhöjd

Vik sedan upp tyget en gång
1. Nåla och sy sidsömmar
2. Klipp till midjemudd (sy ihop, prova så mudden sitter bekvämt i midjan (det här momentet glömde/struntade jag i, så mina byxor är liite trånga i midjan...) och sy sedan fast den.
3. Sätt på byxorna och se var på vaden byxbenen slutar och mät. Klipp därefter till benmuddarna och sy fast dom.



Nu är det bara att gå runt och slappa eller som jag gjorde igår - köra ett yogapass. Helt perfekt klädsel för yoga!

Sömnadsrapport

Nu har symaskinerna gått varma, mönsterpappret tagit slut och tvillingnålen och sex vanliga symaskinsnålar har gått av (min overlock krånglar och knipsar av nålar på löpande band). Några fula ord slank allt ur mig, men med tålamod kommer man långt... En t-shirt, en klänning, ett par shorts (mest för att testa hur mönstret var) och ett par byxor har det blivit av tyghögen än så länge. På planeringsstadiet finns ett par klännningar och kanske något linne... får se om energin håller i sig. Ryggen blir rätt sur av alltför intensivt syende, fast det är lätt att överse med när det är så kul!

Stryka? Nä, det är för trist!

Trivsellinning... ;-)

Tygfrossa

I mitt fall är liksom utgången given om följande kriterier är uppfyllda på en och samma dag.
 - rea i Tygaffären
- öppningsdag av Stoff & Stils göteborgsbutik
- ett oväntat tillskott av pengar (uppsagd försäkring=premieåterbetalning)

Tur att det inte inträffar så ofta... ;-)

Färgglatt åt en liten gosse

Bara sådär råkade Anna och jag halka in i Tygaffären tidigare idag... en liten påse färgglatt följde med mig hem (och en finsak från en annan affär, men det visar jag inte idag... ;-) ). Vägen hem gick via biblioteket och en kasse ljudböcker (deckare, vad annars? ) och till en väntande middag. En lyxig dag!
Full av energi blev tygerna omvandlade till en tröja åt finaste barnbarnet. Jag använde ett mönster ur Ottobre Kid Fashion nr 3/2011. När August och hans mamma var här måttade jag med en av hans tröjor, för att kolla av vilken storlek som passade. Nu står ett par korta byxor på tur att klippas till.

Färga och sy

För rätt längesedan köpte jag en bit brunt molntyg för att sy en t-shirt till mej. Den blev liggande i hyllan, mest för att det var vita moln på tyget och jag är inte så förtjust i vitt. Igår fick tygbiten en behandling med gulorange textilfärg tillsammans med en bit trikå i rätt kall grön färg. Det blev mycket lyckat. Idag sydde jag min molntröja och den är så 70-tals retro, så det är inte klokt. Jag gillar den jättemycket! Det gröna tyget ska få bli en tunika någon dag, kanske rent av imorgon.

Tygbitar före och efter färgning

Nu ska jag fira fredag med att åka en sväng till Madame Kruz och klämma på garn. :-)
Trevlig helg önskar jag er, vänner!

Ovälkommet besök

Jag som alltid sjunger kattluckans lov, så fort jag får tillfälle, har i natt lärt mig att det inte bara är fördelar med en sådan. När jag smög upp klockan tre inatt för att kissa (dricker litervis med te på kvällarna och har bara mig själv att skylla ), så vaknade vår hund (enligt rasbeskrivningen ska han vakta, men det har han nog inte läst ) och han insåg snabbt att det fanns en inkräktare i huset. En främmande hankatt på friarstråt, som inte kunde komma ut ur huset, för vi spärrat kattluckan för utfart igår kväll. Det blev en del morr och skäll och pälstussar och utvälta krukor på verandan innan vi fick ut katten. Trist nog så har kattskrället gått och stritt en del i huset och det luktar blä. Det var riktigt skönt att åka iväg i förmiddags och ha en heldag med goda vänner och slippa eländet.
Några finknappar, lite påfyllning till tyglagret och den sköna känslan man får av en härlig dag fick jag med mig hem. Nu har jag ställt ut kvistar av balsampoppel lite här och där och det luktar betydligt bättre än kattpink.

Vårkläder

En del kläder blev sydda i paviljongens skugga. En grön vårklänning i linne till mej i samma modell som tidigare, ur Sömnadsmagasin 3/2011. Jag bara älskar dom djupa fickorna, som rymmer ljudbok, fröpåsar, sax, handskar, sekatör, *fyll i valfritt föremål själv*.Tyget hittade jag på Gårda textil i Göteborg och det blev kärlek vid första ögonkastet. Ibland, väldigt sällan faktiskt, så hittar jag något som har den där helt, i mina ögon, perfekta gröna nyansen. Det är en speciell nyutspruckna björklöv/mossa-färg som bara är rätt.
Ett par sköna byxor i krinklat linne blev det också och som vanligt (begriper inte hur jag lyckas med det varje gång) gjorde jag resåren för lös i midjan. Ännu ett par ät-och-väx-brallor. ;-) Idén med knapp längst ner på byxbenet har jag lånat från Anna. En kul detalj, tycker jag.

Klädnypspåse

Rätt som det var blev våren nästan sommar. Hela syverkstaden har fått flytta ut på altanen. Det innebär oceaner av utrymme, solbränna samtidig som man syr, inga problem med trådar och tygklipp som sprider sig i hela huset och allt detta i perfekt belysning (bra för mig med 40+-klena ögon ). Gissa om jag njuter!
Fint väder innebär också att tvätten torkar fort utomhus... vi har fått köpa en ny fin tvättlina (röd), för det kom en älg och sprang av den gamla. Då, när jag stod där och hängde tvätt, såg jag hur otroligt sliten min gamla klädnypspåse var. Hög tid att sy en ny! Jag fick en del spill över av det limegröna vaxade tyget, som gick att använda.
Påsen är busenkel att sy, kolla här:

Klipp en stor bit till påsen och två mindre till handtag

Jag brukar använda en liten papptriangel som mall för att sy till hörnen

 

Det är krångligt att nåla i vaxat tyg. Häftmassa funkar fint istället.

Sy fållen upptill och fäst handtagen samtidigt.

Om man vill kan man förstärka handtagen med en extra söm

Nu är det bara att sätta igång med tvätten och akta sig för älgar. ;-)

Nytt sytt

Som jag sa tidigare - färgglatt och randigt gör mig glad. Det tycker Beata också, som ville ha en cerise manchesterklänning med randiga fickor.
Det har tagit rätt lång tid att få den färdig, för min overlocksymaskin har varit på verkstad, men idag var det dags. Jag gillar att sy i manchester, för det halkar inte hit och dit och är mjukt och lent att ta i.

 Kantbandstillverkning

Insidan vill också vara fin!