En krans till blev det.

Pysslet fortsatte och idag framställde vi den här kransen som ska bli en tack-för-lånet-present till en granne. Och ja, det är riktiga äpplen, även om de ser väldigt plastiga ut. Och nej, det är inte en prislapp, det är en "God Jul"-tag.

Jamen, jag får väl julpysselblogga, dårå.

Som du eventuellt vet, så har jag inget jobb att gå till på dagarna för närvarande. Därför har jag tillfälle att ägna mig åt att julfixa med betydligt större inlevelse än normalt. Det kalla vädret och det ymniga snöandet har inte direkt minskat inspirationen. Dessutom är jag i det gynnsamma läget att jag bara behöver förse Frida med material och agera Creative Director så sköter hon själva pysslandet med den äran. Så här har det gått hittills.
Jag köpte två naturella grankransar.

Så gjorde Frida en dörrkrans som blev så här:

Och en som blev så här:

Hon har även gjort en girlang à la flaggspel.

Och några fina renar.

Och så har jag bakat två sorters lussebullar och konstaterat att hela svenska folket fortfarande har Arlas kampanj från det fettskyende åttiotalet intatuerat i hjärnbarken. Den som gick ut på att Kesella skulle ge saftigare lussekatter. Punkt. Kesella är ett substitut för dig som inte vill använda så mycket smör i degen. Inte något som gör all slags saffransdeg saftigare. 

Så här blev mina, bakade helt utan Kesella och svingoda, om jag får säga det själv.

Katt + ris = kris?

Igår gick Frida och jag till vår absoluta favoritpyntaffär i Göteborg, Grönbergs interiör, och köpte påskfjädrar i fina färger (och det innebär inte kräkgrönt, grisskärt och migrängult som är de färger vanliga påskfjädrar brukar ståta med). På hemvägen stannade vi vid vägrenen, klafsade ner i diket där kommunen röjt sly och snålesnek åt oss ett sälg-ris med videungar.
När Frida hade pimpat färdigt såg det ut så här:

Ris i closeup, om jag hade varit en bättre fotograf hade du sett att färgerna är puderbegie, vitt och ljust grålila. Plus en liten spräcklig rackare som Frida snott ur Johans flugfiskeflugbindarlåda:

Men om man tittar noga på vasen ser man att den ser ut så här:

Vi visste ju att det skulle hända! Att Maggan skulle se det som ett stort kattleksaksträd som vi satt upp för hennes nöjes skull och att hon skulle välta omkull arrangemanget så fort vi vände ryggen till. Om ens det.
Hur gör ni andra kattägare så här i påsktid? Har ni lyckats uppfostra era små rovdjur att lämna fjädrarna ifred eller är pyntade ris en omöjlighet?

Ett påskstilleben som Frida, vår egen pysseldrottning, har skapat helt själv, inklusive de vackert dekorerade hönsäggen, och som Maggan ännu inte börjat sparka fotboll med, står i alla fall på vårt soffbord och är så här fint:

Läs även andra bloggares åsikter om påsk, påskpyssel, påskpynt

Säg hej till Tjackpundar-Jösse.

Visst är det rart när barnen pysslar ihop påskpynt! Lite skevt, lite sladdrigt, men jättecharmigt. Som den här äggharen. Se så söta hans tjackpundarmosiga drag och fylledegiga öron är.

Vilket barn kan ha gjort honom? Kanske mitt?

Och de här två bäst-i-klassen-hararna med spänstiga öron och piggt välvda nosar har förstås någon förälder gjort. Kanske jag?
Fast den osnygga sanningen är att det är jag som knåpat ihop Tjackpundar-Jösse. På fullt allvar och med stor ansträngning för att virka så fint jag kan.
Och de två mönstergilla gnagarna är Fridas skapelser. Om hon inte hade gjort dem så hade jag åtminstone kunnat skylla på att det är fel på mönstret (som jag för övrigt hittade här).
Hursomhelst så vill Jösse och jag önska dig en riktigt glad påsk. Eller lad åsk som GP brukade säga.

amigurumi, virkning, påskpyssel