Hajpetihajp

I morgon kommer det med största sannolikhet göras ett ganska spännande tillkännagivande här. Stay tuned!

Lika som bär.

Robbie Williams och...

Anton Glanzelius...

...mannen som gjort resan från Mitt liv som hund till Mitt liv som den som bär hundhuvudet för Big Brother.

Nya tider. Gamla efternamn. Explicit kärlek.

Vilken tur att inte alla kärlekspar gifter sig och antar mannens efternamn. För då hade väl snart samtliga kvinnliga svenska kändisar hetat Strömstedt.


Från Expressen.

Och apropå Strömstedts kända tidigare ex, hos Alex Schulman hittar jag vad Agneta Sjödin och hennes snubbe "Big Brother-Peter" lagt upp för subtila och diskreta kärleksbetygelser på Facebook så här på Alla hjärtans dag.

Peter skriver till Agneta:
Tack för att du vågat utforska världen och mött livet min älskling. Tack för att du fortsatt framåt med öppet hjärta, öppna sinnen och öppna ögon. Om jag hade vetat att det var hit jag var på väg, hade jag skyndat för att lära mig allt det jag uppenbarligen behövt lära mig för att möta dig. Jag älskar att det är så! Jag känner tacksamhet och nyfikenhet inför allt som är å kommer att bli vi. Come what may, jag älskar dig ♥

Agneta kommenterar:
Älskade! Dina ord hittar som alltid vägen rakt in i mitt hjärta. Du berör allt som är jag och jag tar tacksamt emot allt som är du. allt underbart, vackert och speciellt som är du. Du är min läromästare i att vara här och nu :) Jag är din! Jag älskar dig! ♥

Agneta skriver på Peters wall:
Min älskade! Vilken tacksamhet jag känner över att få vara din kvinna. Allt det vackra du så villkorslöst ger, berör mig på alla plan. Du fångar upp mig i alla sinnesstämningar och leder mig varsamt till – det som är vi här och nu – varenda gång. Jag har funnit en stor kärlek och en läromästare i dig. I dig och i det som är vi, har funnit det jag så länge sökt! Älskar dig! Din.

Peter kommenterar:
tillsammans älskling så tar vi oss dit vi ska, tillsammans som ett vi och var å en för sig på vår personliga resa i vår egna utveckling. i nuet och i livet. Du är kvinna att älska, en vän att förlita sig på och en människa att beundra och inspireras av. En dag i taget, ett liv i sänder! längtar till sen love! Kyss å TACK!

Min kommentar:
Innan Big Brother-Peter började dejta Agneta Sjödin var han mest känd för att kissat i en resväska.

En massgrav fylld med aforismer?

Över mitt morgonkaffe läser jag om att nya omgången av Stjärnorna på slottet håller på att spelas in utanför Kungälv. Det låter som det kan bli en all time-höjdare med kombattanter som Kjell Bergqvist, Björn Ranelid och Tommy Körberg. En stentuff drummel som inte är rädd att säga vad han tycker (Bergqvist) mot två av Sveriges i särklass största egon, nödtorftigt förklädda i falsk ödmjukhet (Ranelid och Körberg).
Tanterna är jag inte lika säker på. Siwan kan vara mustigt rolig men är rätt snurrig, Meg Westergren verkar mest bara vimsig, men låt oss hoppas att det ändå blir en bra mix.
(Att jag verkligen gillade förra omgången av serien har jag skrivit om här.)
Men apropå Ranelid och hans aforismer (som Nemo skrivit om här); jag vet att han är en hyllad och erkänd författare och jag vet också att jag dömer honom utan att ha läst en enda av hans böcker, men när jag läser krönikan han skrivit om sitt språk så går mina associationsbanor till Mats Wilanders Droppen.
Så låtom oss därför njuta av den igen, kanske något av det oavsiktligt roligaste som skrivits, framförd med dramatisk och poetiskt gravallvarlig röst av upphovsmannen Wilander, inför hela svenska folket i Gomorron Sverige:

Jag sitter mitt ibland gamla och unga människor på det här fiket.
Framför mig står en bricka, med en kopp kaffe, med två sockerbitar liggandes på koppens tallrik.
Snart ska dom ner i det varma kaffet och kämpa för att inte bli nedsmälta.

Jag greppar dem mellan tummen och pekfingret.
Precis när jag är ovanför koppens runda väggar tappar jag ner dem, båda två, i kaffet.
Plopp, lät det, samtidigt som en droppe kaffe far upp ur koppen.
Liksom den hade legat där nere på bottnen och bara väntat på att hämnas.
Hämnas bara för att sockerbitarna sjönk ner på bottnen och tog hans plats.

Så nu befinner sig droppen hotfullt långt ovanför koppen.
Plötsligt vänder den och tar fart mot mig och min vita tröja.
Jag hinner inte undan.
Droppen träffar mig mitt på magen.
Jag tittar ner och ser den dra ut sig lika stor som en tumnagel.
Jag har helt glömt bort sockerbitarna som ligger där nere på botten och får lungorna fyllda med svart kaffe.
De dör bara för att ge mig njutning.

På bordet står också en askkopp.
Det ligger fem fimpade cigaretter i den.
Tillsammans bildar de en fruktansvärd massgrav.
En onödig massgrav.

Så jag reser mig upp och går min väg.
De flesta liv tänds och släcks alltför snabbt.

APPDEJT Här kan du se det hela i rörliga bilder:

Stjärnorna på slottet, Björn Ranelid, Mats Wilander, TV, Tommy Körberg, Kjell Bergqvist, Droppen, aforismer, ranelidska

Statoil salar till Tomas Ledins pizza.

Igår tankade jag för ovanlighetens skull på Statoil. Där har dom en ny drive som går ut på att om man köper riktigt duktigt mycket bensin hos dem, så kan man samla till olika saker.
Och gissa vad man kan tanka ihop till om inte:

Inte nog med att Tomas Ledin ska "lirka fram ytterligare 179 kronor ur medelklassens okrönta kungars plånbok, när de passerar Statoil" (enligt SvD), nu ska Statoilkunderna sala till hans pizza också.

Statoil, Tomas Ledin, humor

Superinflation i superlativ.

Du har säkert också läst det där läskiga om hur det är när man tar droger (om du inte har upplevt det själv, vilket jag inte hoppas). Första gången upplever man något fantastiskt, andra gången lite mindre fantastiskt, tredje gången ytterligare mindre och går avtrubbningen vidare nedåt tills man måste droga för att nå upp till det som var den drogfria normalnivån.
Ungefär så är det med kvällstidningsrubrikterminologin.
Att använda prefixet super- var till en början avsett för extrema händelser. Men allt eftersom beroendesnaran drogs åt, blev ordet lika missbrukat som fultjack.
Och tappade förstås i effekt.
För ett tag sedan pratade vi om att en inte jättekänd person var en superdoldis.
Nu är det ett ganska moderat högtryck med temperaturer runt 23 grader i slutet av juni som betecknas som supervärmen.

Super- betyder alltså nu något som är en gnutta mer än normalt.
Och snart kommer det att betyda högst ordinärt.
Vart ska det här bära hän? Vad kallas 23 grader i juni 2014? Megavärme? Terravärme? Eller kanske bautavärme?
Och vad är supervärme i juni 2014?
17 grader?
Visst var det en superbra spaning?
Apropå super- så konstaterade Mattias för länge sedan att ordet superlativ är Sveriges mest missförstådda ord.
Ett superlativ är alltså den mest kraftfulla komparationsformen av ett adjektiv.
Oavsett värdering.
Om man säger att Superlativen haglade över Tomas Ledins framträdande i Allsång på Skansen kan det alltså betyda att det som haglade lät: sämst, tjatigast och såsigast.
Likaväl som: sexigast, ösigast och mest nyskapande.
Har inte Tomas Ledin blivit superlik Mikael Rickfors, förresten?

Ledin?

Rickfors?

Dissultatet.

Jag lovade att stänga omröstningen som gällde SM i Ledindiss i helgen. Därför vill jag nu säga grattis Metros Anneli Wikström, eftersom hon skrivit den vinnande Ledinrecensionen. Den har fått hela 46% av de 1178 rösterna, vilket motsvarar 537 stycken. Tvåa kom min favorit, som Johan Lindqvist skrivit för GP, grattis till honom också.
Här ser du hela resultatet:


Något som är fullständigt o-Ledinrelaterat är att jag just nu ofattbart glad för det här.

SM i Ledindiss, GP, Metro, recensioner, Cannes Lions, Cannes Lions Direct, GOSS Reklambyrå

Kvällstidningsterminologin uppdaterad.

Vid det här laget har vi börjat lära oss hur det brukar låta:
Någon som druckit flädersaft med Ernst i slutscenen av Sommartorpet = TV-stjärna.
Någon som körat bakom Jahn Teigen = Popstjärna.
Någon som har en enskild firma = Direktör.
Naken-Janne = Superstjärna.
Och så vidare.
Men idag dök en ny personrubricering upp:
Den inte jättekände amerikanske investmentbankmannen Mark Alan Bishop = Superdoldis.

Mark Alan Bishop, GT, Kvällspressen, SAAB, Koeningsegg

Man kan nog kalla det en Ledinpudel.

Min egenkomponerade SM i Ledindiss har uppmärksammat av en av startfältets favoriter, nämligen ingen mindre än Svenska Dagbladet.

De har till och med ringt upp Tomas Ledin för en kommentar. När jag läste det fick jag någon slags kombinerade ånger- och moderskänslor, och vill gärna säga till den där riktiga personen som får stå ut med alla dissningar:
Tomas. Jag vet att det är mycket begärt, men försök att inte ta det personligt. När man är en sådan ikon som du, trots allt, är, finns det en stor risk att simpla bloggare som jag, glömmer av att det finns en "Tomas Ledin" på riktigt. Därför sitter man vid sitt köksbord en torsdagsmorgon, samtidigt som man väntar på en hantverkare, och knåpar ihop en "skojig grej" utan någon djuplodande analys om vart den kan bära hän. Tro det eller ej, men jag var faktiskt mest fokuserad på recensenternas lyckade och underhållande formuleringar.

PS. Därmed inte sagt att jag inte tycker att nya plattan, och framförallt att den här texten, är väldigt svåruthärdliga.

Tomas Ledin, 300 dagar om året, SM i Ledindiss, Svenska Dagbladet, SvD, recensioner

SM i Ledindiss

Det var några år sedan sist, men igår drog det igång på allvar.
Här är startfältet, grenen är alltså recensionsdissar av Tomas Ledins nysläppta platta 500 dagar om året:
GP
Metro
SvD
DN
Vem vinner tycker du?
Målfoto eller promenadseger?
Rösta här:

Har jag missat någon het kandidat?

Några specialpriser:
Metro är nominerad till Taskigaste rubriken med sin "Sommaren är ... kass".
GP ligger bra till för Mest välfunnet med raden "...som att bli kramad av någon liksom inte riktigt vill släppa taget i tid".
Övriga pungsparkar:
"En annan sommarplåga är att Ledin ska ut på turné." Metro.
"Musik ska ju väcka känslor men de enda känslorna Ledins 20:e album väcker hos mig är irritation." Metro igen.
"...att lirka fram ytterligare 179 kronor ur ”medelklassens okrönta kungars” plånbok, när de passerar Statoil..." Svd om plattans syfte.

Här har jag själv gjort en uppvärmningsdiss.

Tomas Ledin, 500 dagar om året, recensioner