En krans till blev det.

Pysslet fortsatte och idag framställde vi den här kransen som ska bli en tack-för-lånet-present till en granne. Och ja, det är riktiga äpplen, även om de ser väldigt plastiga ut. Och nej, det är inte en prislapp, det är en "God Jul"-tag.

Jamen, jag får väl julpysselblogga, dårå.

Som du eventuellt vet, så har jag inget jobb att gå till på dagarna för närvarande. Därför har jag tillfälle att ägna mig åt att julfixa med betydligt större inlevelse än normalt. Det kalla vädret och det ymniga snöandet har inte direkt minskat inspirationen. Dessutom är jag i det gynnsamma läget att jag bara behöver förse Frida med material och agera Creative Director så sköter hon själva pysslandet med den äran. Så här har det gått hittills.
Jag köpte två naturella grankransar.

Så gjorde Frida en dörrkrans som blev så här:

Och en som blev så här:

Hon har även gjort en girlang à la flaggspel.

Och några fina renar.

Och så har jag bakat två sorters lussebullar och konstaterat att hela svenska folket fortfarande har Arlas kampanj från det fettskyende åttiotalet intatuerat i hjärnbarken. Den som gick ut på att Kesella skulle ge saftigare lussekatter. Punkt. Kesella är ett substitut för dig som inte vill använda så mycket smör i degen. Inte något som gör all slags saffransdeg saftigare. 

Så här blev mina, bakade helt utan Kesella och svingoda, om jag får säga det själv.

Good jul!

En julaftonsmorgon för tjugo-nånting år sedan, en av de första Johan och jag firade tillsammans, gick jag upp i svinottan och kokade risgrynsgröt. Det var innan grötkorvarnas tid och som du säkert vet tar det lätt en timme att koka tomtens favoritkäk på riktigt. Vid sjutiden väckte jag Johan (man måste alltid gå upp när det är mörkt på julafton, och ha levande ljus tända överallt). Han är minst sagt morgontrött, så det var inte det enklaste att få upp honom, och när han väl satt vid frukostbordet och slevade i sig gröt tyckte jag inte att han visade tillräcklig entusiasm för mina ansträngningar.
– Hur kommer det sig att ni började med den här traditionen att äta risgrynsgröt på morgonen i er familj? frågade jag därför.
– Min familj? svarade han. Jag trodde det var din familj.
Så föddes familjen Goods alldeles egna tradition att äta julgröt på julaftons morgon. Fast idag från kommer den från en plastkorv.

När vi kom hem från jobbet igår hade Frida julpyntat överallt. Så här fint var det i köksfönstret.

Och så hade hon förstås fixat en klapp till Maggan, som låg i julstrumpan. Den öppnades innan vi åt plastkorvsgröten.

I paketet låg ett fluga-och-krage-halsband som egentligen är gjort för en Chihuahua. Det är sådant man gör när man är (ganska) nybliven kattägare.

Med detta vill jag önska dig en riktigt god och härlig julafton.

Jamie Oliverinspirerad kycklingsallad med doft av både jul och Asien.

Visst är det konstigt att vi så här dagarna innan jul, istället för att själva julpyssla och laga mat, sitter och glor på när Ernst, Jamie och Leila gör det på teven?
Jamie lagade ursprunget till den här rätten (fast med kalkon och mynta) i sitt julmatsprogram häromdagen och Johan gjorde den här kycklingversionen i lördags. Den blev så god att jag måste dela med mig av receptet:

• 1 rejäl näve cashewnötter
• 1 näve torkade tranbär
• 2 tsk malen Five Spice*
• 1 kruka thaibasilika
• 1 kruka koriander
• 2 påsar blandade salladssorter
• 1 tsk flytande honung
• 1 röd chili, finhackad utan kärnor
Dressing
• juicen från 1 clementin
• juicen från 1 limefrukt
• 1 granatäpple
• ½ rödlök, finhackad
• extra virgin olivolja
• 1 tsk soja
• 1 tsk sesamolja
• ingefära, stor som en tumme skalad och riven

Grilla en majskyckling tills den är nästan klar. Ta bort skinnet, lägg det för sig, och sedan allt kött, riv det med fingrarna så att det bli långa strimlor. Lägg det skinnlösa kycklingköttet i en medelvarm stekpanna. Lägg i merparten av cashewnötterna, tranbär och Five Spice. Låt stå på plattan en stund, skaka runt då och då så att ingenting fastnar.

I en annan stekpanna lägger du tunna strimlor (ca 1 cm) av skinnet och steker på medelvärme så att det blir knaprigt, låt rinna av på hushållspapper.

Lägg upp salladsbladen med några kvistar thaibasilika och nästan all koriander på ett rejält fat. Pressa clementinen och limefrukten och häll upp i en skål. Pressa granatäpplet över din hand så att du fångar upp kärnorna. Blanda i den finskurna löken i skålen med fruktjuicen. Fyll på med tre gånger så mycket olivolja som det du har i skålen. Häll i soja och sesamolja. Pressa i saften från den rivna ingefäran. Blanda runt dressingen ordenligt och smaka av med salt. Häll så mycket dressing du tycker är lagom över salladsbladen och blanda runt.

Häll i honungen i stekpannan med kycklingen och rör runt. Höj till maxvärme de sista sekunderna och se till att matgästerna sitter på plats och är redo att äta. Lägg över stekpannans innehåll på salladen. Håll granatäpplet över salladen och knacka med en sked så att kärnorna ramlar ur. Garnera med lite hackad chili och några korianderblad. På med de krispiga strimlorna av skinnet. Servera omedelbums.

*Five Spice eller Fem kryddor kan vara svårt att få tag på. Om du vill göra din egen blandar du lika delar av sichuanpeppar, stjärnanis, kanel, fänkålsfrön och kryddnejlika. Samtliga malda.

Jamie Oliver, kycklingsallad, recept

En dag i köttets tecken.

Johan har vuxit upp på en gård där man julslaktade och julstökade enligt konstens alla regler, vilket omfattade att tillaga minst en halv gris. Dessutom var hans morfar charkuterist, så julbordet har aldrig haft någon nämnbar slagsida åt det vegetariska hemma hos honom.
Just morfar Johns julkorv är kanske det mest centrala på julbordet i Johans familj. Det pratades så mycket om den att jag blev lite orolig och lättade mitt hjärta för svärmor Birgit när jag skulle fira min första jul tillsammans med dem.
– Tänk om jag inte tycker om den, sa jag.
– Äsch, det behöver du inte vara orolig för, sa Birgit lugnande och tillade:
– För gillar du inte den, så är du dum i huvudet.

Idag började vi med att göra ungefär fyra och ett halvt kilo köttbullar.

För att sedan fortsätta med morfar Johns julkorv. Det är för övrigt minst tre gånger så jobbigt att göra köttbullar som att göra korv. Det är faktiskt ganska enkelt.
Om jag gillar den? Jodå. Vars. Med mycket senap, så.

Och när jag var och handlade hittade jag en juldekoration som kändes en smula (eller väldigt) krystad och inte jätteaptitlig.

En upphackad ljudupplevelse.

Det blev en gran till sist igår. Ikväll ska den kläs och sedan ska huset julpyntas, egentligen när barnen sover, men det kommer förstås inte att hända. När jag var liten var det (förutom klapparna) julens höjdpunkt, att komma upp på julaftons morgon, se hur hela huset magiskt var förvandlat och enbart upplyst av levande ljus. Jag har aldrig förstått mig på folk som pyntar veckor i förväg, så att den pyntade effekten redan är utsliten på julafton.
Jag vet att min bild av ett magiskt förvandlat hus ses igenom ett barndomsförvanskat filter och egentligen är väl pynt inte så kul över huvud taget.
Men i alla fall, en gran är förstås oumbärligt i julstämningshänseende och i kväll ska den, som sagt, kläs.
Det ska förstås göras till julmusik och i mitt barndomshem hade vi två jul-LP-skivor som alltid spelades vid denna tidpunkt. Den ena var Mahalia Jacksons Silent Night och vilken den andra var kommer jag faktiskt inte ihåg just nu (gör du, Mia?).
Problemet var bara att den ena skivan en gång hade, mitt i pyntstressen, legat utan fodral i soffan. Vad personen som lagt den där inte tänkte på var att den soffan var taxen Antons favoritplats och följaktligen hade det landat tio taxklor i vinylen, så från den dagen så var den en repad och hackig Mahalia som spred julstämning.
Hur ser din pynttradition ut?