De tre mest urvattnade råden.

3: "Gör bara sånt du tycker är roligt!" 
Det här kan vara det mest verklighetfrånvända av alla råd. Väldigt få människor här i världen kan försörja sig på att spela SongPop, shoppa dyrt smink och se på HBO-serier.

2: "Drick mycket vatten och sov minst åtta timmar!" 
Alltid sagt som skönhetsråd av någon som är så vacker att man känner att oavsett om man drack upp hela Titicacasjön och sov tretton törnrosasömner så skulle man aldrig ens komma i närheten.

1. "Var bara dig själv!" 
Välment uppmuntran av någon som med all säkerhet gör anspråk på epitetet "socialt monster". Men om man är sig själv när man står tyst i ett hörn och möjligen vågar prata med dem man redan känner kommer man aldrig göra succé med denna metod.

Korsordsskräck.

Vem hade kunnat ana att korsordstidningar skulle bli den nya källan till isande bottenlös skräck? För jag har i alla fall inte sett mycket som överträffar det här i läskighet.

Det var ju förresten Pernilla som beskrev Freddie Wadling med orden "Har aldrig sett hans ”storhet”, jag blir mest rädd när jag ser och hör honom". Tack detsamma, Pernilla. 

Inte född igår.

Nästa vecka jag jag vara med i Young Lions-juryn och vaska fram vilka unga talanger som ska få åka till reklamfestivalen i Cannes i juni. Men innan juryarbetet sätter igång ska vi fylla i ett registreringsformulär med några olika uppgifter, bland annat födelsedatum.
Och, vad ser jag då, om inte att Cannes Lionsorganisationen tar höjd för de eventuella 106-åringar som kan tänkas vara jurydeltagare:

Det är fint på något vis att årsvalmöjligheten börjar när förra seklet var ungt.

AP-ropå utklädningskläder.

Upptäckt i torkskåpet: Vänd ut-och-in på ett par cykelbyxor och vips har du en babiankostym.

Ett par lurviga polisonger till det så är maskeraddräkten biff.

Och någonstans på Cypern...

...sitter en hotellägare och funderar på varför det går så trögt med bokningarna från Sverige.

"Mindre lyckade hotellnamn". Känns som om det skulle kunna bli en serie. Har du något fler exempel?

Påskris.

Vill önska dig en riktigt glad påsk med en bild från gårdagens GT (som lästes i den tjugogradiga värmen på altanen, btw).

Det ska fan vara GT-försäljare när man får den här behandlingen av sin uppdragsgivare när man fyller år.

He who must not be named.

Det måste vara så GP ser på Zlatan. Hur ska man annars förklara det här?

Ur sportdelen i dagens GP. Inte en stavelse om vem det är Berslusconi syftar på.

Lätt samt lättsamt.

Först och främst vill jag säga att jag inte kan tacka er nog, alla ni som hörde av er via olika kanaler efter min uppsägningsoutning igår. Era uppmuntrande ord och glada hejarop var så otroligt värmande och lindrade känslan av sårbarhet och ensamhet som ansatte mig, tveklöst på grund av flashbacks från tidigare uppsägningstrauman i livet.
Och ett mess jag fick i morse framkallade ett äkta Damn you autocorrect-moment:

Man undrar om iPhones stavningskontroll verkligen vill väl när den byter utmärkt till utbränd.

Åh, vad skönt med lite lättsamheter igen. Som att Maggan kommit ut som lustmördare:

Första bytet för vår fluffiga lilla älskling.

Och om den här bilden hade varit bättre så hade du förstått precis vad det är som är fult med korta toppar till underdelar som slutar på -eggings:

Men nu råkar det vara en skugga över hela problemområdet.

Den här lite märkliga färgen satsas de stort på hos kedjeföretagen i vår. På Twitter enades vi tidigare i veckan om att ett bra namn för den är Korv Stroganoff:

Inte brun, inte orange, inte tegel. Men någonstans däremellan.

Lika som bär.

Robbie Williams och...

Anton Glanzelius...

...mannen som gjort resan från Mitt liv som hund till Mitt liv som den som bär hundhuvudet för Big Brother.

Dagens hyacintbesvikelse.

Eftersom hyacintdoft är den absolut bästa juldoften, så brukar jag alltid ha ett gäng sådana blommor hemma i december. Vita, de är finast.
Förra veckan hittade jag dock några som beskrevs som puderrosa och det lät ju minst lika snyggt så de köpte jag.
Men pudret som gett namn åt kulören de sedan uppvisade är fanimej inget puder som jag vill ha i alla fall:

Svindyr. Och grisskär.

Nyhetskombo gav tankeslinga.

Den människoätande besten i Egypten plus att en viss uppmärksammad surfplatta blev utsedd till årets pryl resulterade i följande tanke:

Solstolligt.

När jag var och tränade i lördags gjorde jag något mycket skamligt. Jag solade solarium. Det gör jag kanske två gånger om året trots att jag vet att jag inte borde. Sedan jag gjorde det sist hade de bytt ut solsängarna till helt nya. Nu behövde man inte längre kisande och blinkande försöka titta över ögonskydden för att se reglagen, utan det var istället en mjuk kvinnoröst som hälsade välkommen, talade om vad man hade gjort för val och om man exempelvis ökade eller minskade styrkan på fläkten.
Fatta vilken guldgruva för practial jokes detta är. Att göra personligt anpassade röstinspelningar som på lämpliga ställen lägger in grejer som:
– Jag skulle inte öka ansiktsförstärkningen om jag var du, är inte du tillräckligt rynkig redan?
– Du har valt kroppsfl... Ursäkta om jag låter lite häpen, men den där är den minsta jag sett.
– Inte mer fläkt nu, jag känner mig lite krasslig idag *host, host*.
– Alltså jag får krupp av den här låten, kan vi inte lyssna på något annat?
Eller kanske bjuda in till dialog med dagsaktuella händelser:
– Såg du matchen igår?
– Hade de plogat 158:an än?
– Visst är det skönt att det inte är Jörgen Elofsson som skrivit årets vinnarlåt i Idol?
För att sedan fortsätta med den opersonliga önskan om att jag hoppas att du haft en trevlig upplevelse, välkommen åter. Som om ingenting hade hänt. Vore inte det roligt?

Nyduschad.

Vilken tur att det var katterna, och inte oss människor, som Gud tilldelade hygienmetoden att slicka sig ren. Fast det hade sett rätt kul ut i gymmets omklädningsrum.

Det är inte bara stearinljusen som är uppstudsiga.

Som jag skrev om här så har vi blockljus som sänder oförskämda budskap. Men jag hade inte räknat med att få följande avsnoppning från självaste iTunes:

Och så har de mage att be om en recension.

Ett annat slags mirakel.

En del kallar det mirakel när Jesus dyker upp på en rostad macka:

En så kallad Jesus toast.

OBS! Bilden på den har jag snott. Mackan kommer inte från min rost.

Vi har också fått ett mirakulöst tecken. Från ett blockljus. Frågan är bara om det kommer från ovan:

Ett blockljus med ett budskap. Fuck off till dig också, ljushelvete.

Veckans glosor.

Att plugga på tills nästa vecka:

1. Teppanyakijournalistik. (Men allvarligt, debatten har väl aldrig handlat om att det är fult att bo fint, utan om bottenlöst fånig formuleringskonst.)

2. Kalasjnikovkonsument. (Hej, Hells Angelsmedlem vars vapenleverans visade sig vara tjugo kilo amfetamin. Kanske dags att ringa Sverker?)

3. Bodströmspermis. (Även känd som obekräftad, utomlandsförlagd föräldraledighet, från folkvald position, för överårigt barn.)

4. Morfarshämtning. (Är det dagisets rutiner det är fel på, eller morfar?)

5. Jutbringsrelevans. (Jag tycker faktiskt synd om Kitty som nappade på debattbetet utan att tänka efter speciellt många sekunder. Men vad hette nu låten Per Holknekt skrev i första säsongen av Big Brother? Just det! Mediahora.)

6. Chilenska räddningsbrillor. (Det är bara att gratulera Oakley till den smartaste produktplaceringen någonsin.)

7. Belindadebatt. (En debatt där ingen av de inkallade debattörerna får debattera eftersom debattledaren avbryter dem så fort de öppnar munnen.)

Och ja, allihop kommer på förhöret.

Oakley bidrog onekligen till att ge de räddade gruvarbetarna en skön rockstjärnelook.

Thomas Bodström, Kitty Jutbring, Teppanyaki, Oakley, SVT Debatt, Belinda Olsson

Betalningsskyldig?

Efter att ha tillbringat en overklig vecka med att få all mat och dryck jag pekat på, utan att behöva ta upp plånboken en enda gång, var det ett par meningar som for genom mitt huvud när jag var som ynkligast i lördags: "And right here is where you start paying. In kräks."

Typiska typer.

Innan jag kommer med det mer uttömmande inlägget om hur det varit på den här Turkiet tänkte jag bara ge några exempel på typer vi lagt märket till lite extra.
1. Pungmannen. Han dyker upp överallt. Alltid ensam (även om vissa i familjen hävdar att han har en fru). Alltid i samma svarta badbyxor som är inknökade mellan skinkorna så att framstycket bildar en pungpåse. Brister ideligen ut i spontana gymnastikövningar som alltid går ut på att jucka eller exponera skinkorna. Typ halv baklängeskullerbytta eller knäböj med röven utåt put.
2. Mr Thanksgiving. Lång, stor och skallig. En gång troligen en biffig atlet, idag mest fet. Som alla ryska män har han en förkärlek för väldigt små badbyxor av Speedosmodell. Kraftiga, något krumma ben. Brunbränd och välinsmord i sololja. Ger osökt associationer till en välstuffad, grillad kalkon.
3. Fru Köttbulle. Sextioplus med ganska smala ben. Har grällt färgade klänningar med mudd som sitter åt om låren och är pösiga upptill. Fast på henne är de inte pösiga, utan tajta, vilket skapar en köttbullssilhuett. Överhuvudtaget är det många lite äldre kvinnor som ser smala ut bakifrån, men har en enorm kagge framtill. "Vodkamage" sa någon, vet inte om det stämmer, men det är helt klart inte det gängse, bredarslade kvinnosättet att lägga på sig.

Lunchlarv.

Här kommer den minst tänkbara utförliga rapporten från Turkietsemestern:
Idag på lunchen hade vi väldigt roligt åt att barn heter ungefär cock-kuk på turkiska, och såg framför oss en språkförbistrad konversation där en tysk på bristfällig engelska säger:
My cock has not had icecream all week, cock is very upset!

Detta är ett väldigt barnsligt sätt att säga att vi har det otroligt bra.
Och imorgon fyller Johan år.

UPDATE Frida kom på barversionen av det här skämtet igår:
My cock would like a virgin Sex on the beach.

Maggan är en ambitiös katt.

Just nu håller hon på och kartlägger sin ärkefiendes existens.