Jag är gäst i Body Radios senaste avsnitt

Förra veckan blev jag och min fina vän Ylva Birgersdotter inbjudna att vara med i Body Radio med Linnea Enstedt och Anders Axklo. Ämnet vi pratar om är de fallgropar man kan hamna i av att gå på en lång tävlingsdiet. Jag var lite nervös innan vi skulle spela in men väl där så var det en extremt avslappnad stämning och det kändes som vi satt ett gäng i soffan och diskuterade. Tiden gick supersnabbt och vi hade nog kunnat prata om detta i flera timmar!

Vi går igenom frågor och punkter som:

➡️Vad som fick in oss i tävlandet

➡️Vad gick vi på för nitar som rookies

➡️Hur hanterar du efter-diet tiden på bästa sätt

➡️Hur kan kroppen reagera på stressen en diet kan innebära och hur undviker man de värsta misstagen

➡️Metabolic damage/adaptation

➡️Hur ska man se på sitt val av coach?

➡️Vad är rimligt att förvänta sig av sin kropp givet de förutsättningar du har - jämförandets gissel.

Det här blev en ganska personlig och ärlig diskussion och även om det här är något jag verkligen brinner för och som jag pratat en hel del om på bloggen, så är det såklart alltid lite läskigt att vara så personlig och dela med sig av problem och svårigheter man haft. Men jag hoppas att avsnittet kan hjälpa någon och jag finns alltid tillgänglig via mail (info@tasty-health.se) om det är någon som vill prata mer om detta eller har några frågor eller funderingar. I arkivet på bloggen hittar ni mina inlägg och metabolic damage/metabolic adaptation och mina erfarenheter kring vad som kan hända med kroppen om man inte tar hand om den ordentligt.

Det finns såklart många områden vi skulle kunna fördjupat oss i som mental balans och självbild, mens och håravfall, hormonell balans, metabolic adaptation m.m. Men det här avsnittet är en övergripande diskussion för att lyfta de erfarenheter vi har kring tävlingsdieter, och även hör om från andra som tävlar/tävlat. Tyvärr är det många som inte vågar prata om detta trots att jag vet att många har det tufft både fysiskt och psykiskt efter en diet. 

Länk till detta avsnitt hittar ni här:

http://www.body.se/artiklar/radio/20170424/birgersdotter-och-backman/

Stort tack till Linnea och Anders samt Body Radio för att vi fick vara med och prata om detta viktiga ämne. Jag hoppas att ni gillar det och vore jättekul att höra vad ni tycker! :) 

Funderingar sociala media

Jag älskar verkligen sociala medias positiva bitar och jag älskar att jobba med sociala media genom mitt jobb (@add.icecream) och genom min egna sida @tastyhealth. Jag kan egentligen inte förklara vad det är jag gillar med det men jag tror mycket beror på att man håller sig uppdaterad om vad som händer, man får en inblick i andras liv (hur sjukt det egentligen är att man är så intresserad av det) samt att man kan få kontakt med mycket nya och gamla vänner samt nätverka och skaffa nya kontakter. Mer än någonsin är det också ett sätt att tjäna pengar för många influencers, och företag kan nå ut med sina produkter bättre och till fler personer än genom att annonsera i traditionella medier. Och det är faktiskt bevisat att vara på sociala media ger ett rus och frigör dopamin, samma substans som frigörs när man dricker alkohol eller tar droger....eller tränar!

Jag har ganska ofta hamnat i diskussioner med vänner och bekanta om sociala media på senaste tiden och har börjat tänka en hel del på vad det egentligen innebär att vi spenderar mer och mer tid på sociala media. Är det något ni funderar något på?
När jag växte upp fanns det på sin höjd telefon-chattar som man försökte sig på någon gång och jag spenderade mycket tid med att leka och hitta på saker med mina vänner. Om man skulle bestämma träff med en kompis ringde man till deras hemtelefon och kallpratade lite med deras föräldrar innan man pratade med kompisen, någon knappt existerar längre. Om man hade några problem eller funderingar vände man sig till sina vänner som man visste att man kunde lita på i vått och torrt. Nuförtiden känns det som att vi missar att skapa varaktiga och trygga relationer och att verkligen genuint uppleva saker i livet, för att vi har telefonen i handen eller framför ansiktet under middagar, i tv-soffan och under tiden vi reser eller går på tillställningar. Håller ni med?
Jag har funderat ganska mycket på hur detta ökade användande av telefoner kommer påverka de som växer upp med detta. Hur kommer tjejer och killars självförtroende påverkas av att konstant se många av deras idolers "filtrerade" och perfekta liv. För visst är det så att de flesta visar upp en bild av att allt är så mycket bättre än vad det egentligen är? Det finns såklart många som visar livet som det verkligen är, men det är inte många. Nu låter jag kanske gammal, men jag har som sagt funderat ganska mycket på detta ett tag.

Något av det jag märker påverkar många (jag hör detta mycket från mina online-kunder) är att man konstant jämför sig med andra och önskar att man såg ut som den eller den personen. Jag faller ofta dit själv, även om jag snabbt kommer på mig själv och börjar resonera med mig själv att man aldrig ska jämföra sig med andra utan utgå från sina egna förutsättningar.
Jag fastnade för @anheny's konto för någon månad sedan då hon så tydligt visar (all cred till Anna som faktiskt hjälper en att få upp ögonen för detta) hur lätt det är att visa upp en perfekt bild av kroppen på Instagram genom vinklar och posering:

Det behövs mer av detta tycker jag! För vi lever ju inte ett perfekt liv och allting ser inte perfekt ut. Sociala media har liksom en tendens av att hela tiden visa upp personers bästa sidor och det är inte många som vågar lägga ut hur man egentligen ser ut. Vi jämför oss kontant med vad andra gör, hur de tränar, vad de äter vart de reser osv.
Om man följer någon på Instagram får man ju bara en liten inblick i deras liv och man har ingen aning om vad de gör resten av tiden. Det är inte många som visar upp de passen där man har så lite energi att man vill gråta eller de tråkiga måltiderna med det man hade i kylen som bara slevas upp som en blaffa på tallriken. Varför gör vi inte det mer?

Don't get me wrong, jag älskar som sagt sociala media och det positiva med det och tycker att det kan bidra med mycket bra om det används rätt och lagom. Men det finns mycket som påverkar oss negativt, framförallt med tanke på att det mer och mer visas upp halvnakna kroppsdelar som vi jämför oss med och att det ibland verkar som det är viktigare att visa upp vad man gör stället för att faktiskt uppleva det man gör.

Hur går era tankar kring detta? Vore superkul att höra era funderingar!

Älskade livsstil

Hej vänner och hälsningar från Tjörn!

Fantastisk solnedgång över Tjörn

Jag har inte slutat blogga, jag lovar! :)

Jag och Add Ice cream-gänget är på västkusten och har precis haft den andra teamträffen med alla ambassadörer från Göteborg och närliggande städer. Jag är så himla glad över att få träffa alla superengagerade ambassadörer! Igår körde vi utbildning och berättade om historien bakom Add Ice cream, spelade "Bästa mästarna", en typ av femkamp och grillade i Slottsskogen. Förra lördagen hade vi teamträff med ambassadörerna från Stockholm och även det var en riktigt kul dag! Då testade vi på Bumperballs och Archertag, käkade gott från LoCals Food och minglade och lärde känna varandra. Så taggad inför den tredje teamträffen i Malmö nästa helg. Mycket fläng hit och dit, men jag älskar det!

Snyggaste teamkläderna från Dcore!

Jag fick en fråga från en av mina online-kunder för ett tag sedan hur jag får ihop allt och hur jag behåller en hälsosam livsstil trots mycket jobb och mycket resande.

Det är verkligen svårt när man knappt är hemma och jag är faktiskt förvånad över hur svårt det är när man har mycket runt omkring sig, trots att jag faktiskt varit i hälso- och fitnessbranchen i över 10 år och borde ha rutin på det. Det går såklart men det krävs jobb och planering.

Det första jag kan tipsa om är att du måste lära känna dig själv och hur du funkar. Jag vet till exempel att jag är en tidsoptimist och jag vet att jag tror att jag kommer hinna mycket mer än vad jag egentligen hinner med på en dag. Så om jag tror att jag ska hinna med att jobba så pass mycket som jag ändå gör, träffa kompisar och sedan träna på en och samma dag så tror jag fel. Om jag skjuter på träningen (vilket jag ofta vill göra för att hinna med så mycket jobb som möjligt) så vet jag av erfarenhet att den inte kommer bli av. Så ett sätt för mig att verkligen få in träningen är att göra den på morgonen innan jobbet alternativt ta en rask promenad (innan frukost) till jobbet. Det tar ca 40 minuter och sedan tränar jag på lunchen. Bokar jag in ett pass med en kompis så vet jag att träningen kommer bli av även om det är på kvällen men jag känner mig själv så pass väl att jag vet att om jag ska träna själv och skjuter på träningen till kvällen så blir den med största sannolikhet inte av. På så sätt är det lättare att planera in träningen.

Samma sak är det när det gäller kosten. Du måste börja analysera ditt beteende och lära dig hur DU funkar. Balans kommer inte av sig själv, det är något du måste jobba på. Ofta är det vid sociala sammanhang det är svårt att hålla sig till planen och där måste man fråga sig själv vad som är viktigast just den dagen. Tycker man att det är värt att äta något som kanske inte är så hälsosamt just den här dagen, eller är det viktigast att bara vara med och försöka göra så gott man kan av situationen och den mat som finns där eller kanske till och med ta med egen mat/specialbeställa mat?

Många (jag är en av dem) blir sugna på sötsaker på kvällen och för att förstå varför kan det var bra att börja ställa frågor till dig själv som:

*Är jag hungrig eller bara sugen?

*Vad har jag för känslor just nu? Är jag rastlös? Ledsen? Uttråkad? Stressad?

*Vad är det för tankar som går genom huvudet?

*Kommer min situation bli bättre att äta xx eller hur skulle det kännas om jag faktiskt lät bli vs att faktiskt ge in för suget?

* Har jag ätit och druckit ordentligt under dagen?

Genom att analysera sin tankar och känslor kan man ofta se ett mönster och försöka fundera på vad man kan göra för att undvika att dessa situationer uppkommer och vad man kan göra för att förhindra att man överäter eller äter för lite eller vad det nu kan vara man har svårt för.

En annan grej som är viktig är att hitta möjligheter. Ett exempel jag kan ge är min dag i torsdags. Jag och Add Ice cream-gänget skulle ta bilen ner till Tjörn. Det är en ju ganska lång resa och man blir seg av att sitta stilla hela dagen. Vi i teamet är ganska lika och vi gillar alla att träna och äta bra. Efter 3 timmar i bilen kände vi att vi behövde röra på oss men samtidigt var vi sega och ville bara komma fram. Efter ett pit stop på 7/11 där vi köpte lite kvarg och nötter till mellanmål, stannade vi till hos Pontus farmor som bor utanför Norrköping. Vi peppade varandra, bytte om till träningskläder (trots att vi egentligen bara ville köra vidare) och började jogga längst med en supermysig väg vid vattnet. Vi hittade en riktigt brant och lång backe där vi körde ett tufft intervallpass. Efter passet svalkade vi oss med ett dopp i sjön och det var verkligen så uppfriskande och jag blev enormt pigg efteråt. Hade vi inte hittat möjligheten att träna utan bara kört på hade jag aldrig upplevt denna underbara eftermiddag som faktiskt kommer bli ett minne för livet.

En tredje sak som är viktigast av allt är att se det här med att träna och äta bra som en livsstil och inte något som du ska följa i x antal veckor och där du stressar över att få snabba resultat och tappar motivationen om allt inte händer på en gång. Det här är något som de allra flesta egentligen vet, men vill man ha en hälsosam och vältränad kropp (hur man nu definierar vältränad) så måste man leva på ett visst sätt. Det går inte att äta bra och träna mycket i ett par veckor för att sedan tappa motivationen för att man inte får tillräckligt snabba resultat och gå tillbaka till sin gamla livsstil.

Jag älskar min livsstil. Jag älskar att äta bra mat som jag blir pigg av och som jag vet att min kropp mår bra av. Jag älskar att röra på mig, gärna olika typer av träning för att hålla intresset och nyfikenheten på topp och jag älskar känslan av frihet eftersom jag inte har några förbud eller extrema riktlinjer. Jag klankar inte ner på mig själv om alla dagar inte blir som jag planerat.

Jag vet dock hur lätt det är att falla in i negativa mönster, framförallt om man sätter upp för höga och för extrema mål som man inte klarar av och som leder till att man blir besviken på sig själv, och som i sin tur leder till ett destruktivt beteende.

Ni som läst min blogg ett tag vet att det har tagit mig ett bra tag att komma dit jag är idag och det är inget som kommer utan ansträngning. Jag har fått jobba mycket på att ändra mitt beteende och mina tankebanor och det har inte varit en dans på rosor. Men om man våga kliva utanför sin comfort zone, testa något nytt och har tålamod så kommer både resultat och en hälsosammare och hållbar livsstil på köpet.

Planering är såklart också väldigt viktigt och jag tittar alltid på min kalender på helgen, förbereder matlådor och mellanmål inför veckan och packar med mig det jag behöver beroende på vad jag har för dag framför mig. Det är klart att dagarna inte alltid blir som jag planerat och då är det viktigt att inte klanka ner på sig själv utan försöka se det som att ”jag gjorde mitt bästa, men det blev inte som planerat. Nu är det så och jag fortsätter följa planen vid nästa måltid”. En missad eller avvikande måltid gör absolut ingenting. En missad vecka påverkar däremot resultatet och leder ofta till att man dras in i gamla mönster.

Jag blev faktiskt enormt glad över en uppdatering jag fick från en av mina kunder häromdagen som jobbat väldigt mycket med den mentala biten sedan vi började jobba ihop:

”….Annars har jag tänkt ganska mycket och faktiskt börjat acceptera hur jag ser ut och att siffran på vågen inte spelar så stor roll.

I julas kommer jag ihåg att jag tänkte att jag aldrig kommer kunna äta kolhydrater utan att gå upp i vikt. Jag åt min gröt på morgonen men det var det. Skulle alltid äta sallad och jag försökte nästan undvika ibland att träffa mina kompisar. Jag tycker det känns jättekul att jag kan äta ”riktig” mat och sättet jag ser på mat är så annorlunda bara efter 14 veckor med dig.”

Det här är några tips och verktyg som jag använder för att kunna behålla min livsstil trots att det är mycket jobb och resande.

Jag kan inte annat än säga att jag älskar min livsstil, jag älskar mitt jobb och jag älskar mitt liv. Den här kanske inte passar alla, men det är MIN livsstil och jag älskar den! J

Orättvist kanske, men sånt är livet :)

Hej min vänner!

Hoppas ni haft en bra helg! Jag hade finbesök från Finland i helgen av min vän Linda, som jag delade hotellrum med i Dallas på Better Bodies-träningsresan. Det är verkligen kul att två personer från olika länder kan mötas i ett helt annat land och klicka totalt och att våran gemensamma passion för hälsa och fitness ledde oss till samma resa och som i sin tur ledde till en nyfunnen vänskap.

Förra veckan var extremt intensiv med mycket träning och mycket jobb. Jag vet inte hur ni känner, men när det är så fint väder som det var förra veckan vill man ju bara vara ute! Vet inte hur många långa kvällspromenader det blev och energin ville liksom inte ta slut! Men den tog såklart slut och luften gick ur mig lite i fredags och det var faktiskt skönt att det var dåligt väder så att man inte kände stressen att behöva vara ute och igång hela helgen. Som sagt blivit mycket träning i veckan så det behövdes lite påfyllning med mat och vila.
Vi gjorde en härlig brunch i lördags med proteinpannkakor, färska bär, Add Ice cream, kvarg, ägg och en massa annat. Pannkakorna gjorde av en pannkaksmix från Proteinbutiken och jag gillar den verkligen! Bara att blanda med vatten och sedan steka, inga sötningsmedel och väldigt få ingredienser.

Hann med ett pass på lördagen som nog kan läggas till listan på ett av årets sämsta pass men som tur är har det inte varit många sådana hittills. Behövdes som sagt påfyllning på kvällen och vi gjorde proteinchokladbollar (med havregryn) som avnjöts framför Netflix :) Perfekt kväll!

Följ mig på Snapchat: tastyhealth

På söndagen återgick vi båda till våra respektive kostscheman och det slog mig hur mycket Linda äter! Jag tänkte på det redan i Dallas men det märktes mycket tydligare när vi var hemma. Vi gjorde i ordning morgongröten och medan jag mätte upp "ynka" 40 g gryn laddade Linda upp maffiga 100 g gryn. Jag kunde inte hjälpa att bli lite avundsjuk. Jag älskar verkligen mat och om jag fick välja själv skulle jag äta betydligt mer än jag gör, men för att hålla vikten måste jag tänka på portionsmängden.

100g havregryn vs 40 g havregryn

Det fick mig att tänka på det här med att vi alla är så olika. Många av mina kunder skriver till mig och tycker att det är jobbigt att umgås med vänner som kan äta mer mat och ändå hålla sig smala, eller blir avundsjuka på de Instagram-profiler de följer som lägger upp bilder på hamburgare och "cheat meals" men som ändå är i superform. För det första så måste jag påpeka att bara för att man lägger upp bilder på hamburgare och godis i sitt flöde så betyder det inte att man äter det :) Och ja, man kan såklart äta cheat meals och vara i bra form så länge man håller en strikt och bra kost i övrigt.
Däremot kan man aldrig jämföra sin kost med någon annans. Vi är alla olika! Vi har olika ämnesomsättning, olika genetiska förutsättningar, olika mängd muskelmassa, olika aktivitetsnivå osv och det är därför man aldrig kan eller ska kopiera någon annans kostschema. Bara för att Linda kan äta typ 3000 kcal per dag (!!) utan att gå upp i vikt betyder inte det att jag kan det. Det är orättvist, javisst, men så är det.
Så för er som tittar på vad andra äter, som jämför er med andra och blir avundsjuk på att de kan äta så mycket mer och ändå vara smala osv, sluta med det! Det viktigaste är DU och dina förutsättningar. Lyssna på din kropp. Det viktigaste är att du tar reda på hur mycket du bör äta för att nå dina mål och slutar jämföra din kost med andras. Det är kanske orättvist att en person kan äta hur mycket som helst utan att gå upp ett gram medan andra måste räkna minsta kalori för att inte gå upp i vikt. Det är orättvist men det är livet :) Fokusera på dig själv och vad du behöver göra för att nå dina mål, att jämföra dig med andra är ett lopp du inte kan vinna :)

Olika mål och förutsättningar men samma passion :)

Plätt-lätt och nytt inslag på bloggen

Alltså, jag är så glad! Jag har hur länge som helst försökt få tag i ett plättjärn som funkar på induktionshäll och jag har äntligen fått tag i ett!!

När min mamma fyllde år fick hon en spa-helg på Kosta Boda art hotel av mig i födelsedagspresent och i helgen åkte vi dit. Det var verkligen jättemysigt och och vi var på chokladprovning, tränade (de hade ett jättebra gym där!), spaade och kikade på de outlets som finns bredvid hotellet. I en av butikerna fanns det en massa hushållsredskap och där hittade jag plättjärnet (märke Nordkök)...

Älskar frukostbuffé!! :)

Jag provade såklart plättjärnet direkt när jag kom hem och det var verkligen superbra! Perfekt stora plättar och inget som fastnade i pannan. Det blev plättar gjorda på bakmixen av Proteinpow som jag tipsat som tidigare med fruktsallad och hemgjord glass som jag gjorde i min nya glassmaskin. Lyxfrukost!

Jag tänkte börja med ett ny-gammalt inslag på bloggen där jag en gång i veckan besvarar era frågor. Jag får mycket frågor på mail och i kommentarerna på bloggen men tänkte att det är lite roligare att besvara dem så att alla kan läsa, många av er har säkert liknande frågor.
Det kan vara om träning, kost, kroppen, ämnesomsättning, recept, om mig, tävling...vad som helst. Maila dina frågor till info@tasty-health.se så väljer jag ut en fråga per vecka som jag besvarar på bloggen.

Willpower

Jag läste en så klockren text häromdagen och jag bara måste dela den med er! Den är skriven av min gamla coach Shelby Starnes (som för övrigt är otroligt motiverande och rakt på sak) och jag tycker den ger en tankeställare. Många frågar mig om det här med motivation och vad man ska göra när motivationen tryter, och jag kan inte annat än hålla med Shelby i det han skriver:

Imagine if you only brushed your teeth for one or two months per year. 

One day you notice the crud is really building up and you think to yourself "Whoa, how did THAT happen?"

So you decide to get serious and you start brushing a few times a day, maybe even get a fancy electric brush and some floss. 

After a while they look pretty clean, so you drop back to not brushing for the rest of the year. 

This obviously sounds pretty silly, but it's how many approach dieting and healthy eating. 

Maybe they reach their goal, or at least close enough, then they resume their old habits. 

It becomes a regular cycle. 

"But how do I stay motivated for the long term?"

Motivation is great, but it's not what you need to keep going. Some days it will be there, and some days it won't. Instead of looking for ways to stay motivated, you should look for ways to develop discipline, willpower, self-control. These are the tools that will give you long term results.

Motivation is the fun stuff, the sexy stuff, the flash. Willpower is the hands on, in the trenches, dirty work.

Motivation is the spark that starts the fire. Willpower is what makes sure the fire keeps burning. 

Want to keep that physique for the long term? Brush everyday.

Jag kan tänka mig att det är många som bestämt sig för att 2016 är året då det är dags att en gång för alla komma i bättre form. Motivationen är skyhög i början av året, man sköter kost och träning perfekt och man känner sig oövervinnerlig och mentalt stark. Efter några veckor eller någon månad är det inte riktigt lika roligt och spännande längre, träningen känns enformig, kosten känns enformig och man ser kanske inte resultat i den takt man förväntat sig och hoppats på. Man kanske blir bortbjuden på middag några veckor in på året då man inte har möjlighet att äta dietmaten, man äter något "onyttigt" och skippar kanske också träningen dagen efter. "Men på måndag, då börjar jag om och då jävlar!!". Så händer samma sak veckan efter och motivationen börjar tryta. Någon som känner igen sig? Jag kan ärligt säga att jag upplevt detta innan jag började förstå det här med balans och att det är en livsstil.

Motivationen kommer och går, det kommer den alltid göra och det är i princip omöjligt att vara motiverad till att träna och äta bra 24/7! Det går inte att förutbestämma när motivationen infinner sig eller när den försvinner. Ibland blir man motiverad för att man ser synliga resultat, ibland för att man får en komplimang eller varför inte när ser en inspirerande förvandling och tänker "kan han/hon, kan väl jag också"! Den kommer infinna sig, men den kommer också försvinna. Det som kommer göra skillnad i om du lyckas eller inte är om du fortsätter att träna och äta bra på rutin och på viljestyrka, eller om du kommer ge upp bara för att du inte är motiverad. Det är en livsstil. De allra flesta är inte motiverade att gå till jobbet varje dag, men man gör det ändå för att man vet att man måste och för att man får ett resultat vid slutet av månaden. Det är samma sak med att leva hälsosamt! Gör det till något som du bara gör, oavsett om du är motiverad eller inte. Nu menar jag såklart inte att man måste träna varje dag och äta hälsosamt varje måltid, utan snarare att det är viktigt att ha en regelbundenhet i träningen så att det inte blir perioder av mycket träning följt av ingen träning alls. Samma sak med kosten, alla måltider måste inte vara bra, men ser du till att du äter bra minst 80% av tiden så kommer det ge betydligt bättre resultat än om du äter bra 100% av tiden i ett par veckor följt av en period med bara skräp.

Jag är verkligen inte motiverad inför varje träningspass, men jag vet att om jag bara fortsätter så kommer den tillbaka för eller senare och det känns faktiskt alltid bättre när man väl är igång och tränar och äter bra :)

"Baksidan av långa och intensiva dieter"

Jag måste bara tipsa er om att läsa inlägget som bikini fitness-atleten Samantha Jerring skrev igår! Väldigt intressant och viktigt att läsa, framförallt för er som går i tävlingstankar eller har tänkt påbörja en strikt diet.

Samantha Jerring

Jag är verkligen superglad att fler belyser det här ämnet, att tävling och dieter inte enbart är positivt utan faktiskt påverkar kroppen mer än vad många har kunskap om. Jag har skrivit mycket om mina erfarenheter efter många och långa dieter och hur min kropp påverkats av dem och jag är glad att fler berättar om sina erfarenheter. Inläggen jag skrivit hittar ni här och här. Nu handlar inte det här enbart om de som tävlar, utan även de som dietar och jojo-bantar hårt för att komma i form.

Jag hade verkligen inte mycket kunskap om tävlingsdieter och hur de påverkar kroppen när jag bestämde mig för att börja tävla. Och tyvärr hade coachen jag anlitade inte någon kunskap om detta heller....eller så brydde han sig inte utan tittade mer på pengarna som rullade in. Tyvärr har jag alltför ofta sett hur oerfarna coacher ger samma kostupplägg till alla sina klienter eller som sätter klienterna på svältdieter utan uppföljning när tävlingen är gjord eller målet är nått och det gör mig riktigt ledsen.

Att göra en kortare tävlingsdiet på rätt sätt är inte skadligt för kroppen. Det som kan bli skadligt är om du inte har tillräckligt med tid och/eller om du redan innan din diet ligger lågt på kalorier och kör massor med cardio, eller om du kör många och långa dieter utan att kroppen hinner återhämta sig mellan dieterna. Att pressa och stressa kroppen ner i vikt på låga kalorier och massvis med träning påverkar såklart hormoner och ämnesomsättning och om man sedan inte sköter kosten och träningen efter dieten (vilket man ofta inte gör eftersom man i princip gjort en kontrollerad svält och kroppen skriker efter mat) är risken stor att man går upp i vikt och sedan är ekorrhjulet igång för många. Man fortsätter dieta för att gå ner vikten man lagt på sig, äter då och då oplanerat stora mängder mat för att man inte orkar fortsätta dieta, fortsätter dieta och så håller det på och kroppen har inte en chans att hinna återhämta sig efter dieten. Det tar minst så lång tid som dieten varat för kroppen att återhämta sig och ofta mycket mycket längre tid, för många tar det över ett år, något som många inte tänker på.

Kroppen har fått stått ut med mycket förändring under åren

Jag gjorde 8 dieter inom loppet av 6 år och gav aldrig min kropp en chans att återhämta sig eftersom jag inte hade en balanserad off-season. Jag dietade eller jojo-bantade och behövde ofta gå ner ganska mycket i vikt inför tävlingarna vilket såklart stressade kroppen mer. Efter min sista tävlingsdiet, som var riktigt extrem, insåg jag att något inte stämde. Jag åt extremt små mängder mat men gick ändå upp i vikt, frös ofta, hade ingen mättnadskänsla, svällde upp flera kilo i vätska om jag åt något annorlunda eller lite mer kalorier än vanligt, väldigt oregelbunden menstruation. Obalans i kroppen helt enkelt! Det tog mig drygt 2,5 år, extremt mycket läsning om det här ämnen, hjälp av en duktig coach samt mycket tålamod att få kroppen i balans igen. Nu tar det antagligen inte såhär lång tid för alla, men att det tar tid kan jag lova!
Jag gjorde två prover på sköldkörteln och båda låg precis på gränsen till underproduktion, men jag fick ingen medicin och jag har kämpat på på egen hand. En erfarenhet som jag, trots att det varit jäkligt kämpigt, är så glad över att jag har. Jag har verkligen lärt mig otroligt mycket om hur kroppen funkar.

Inför Luciapokalen 2008

Nu vill jag inte skrämma någon från att tävla, självklart ska man göra det om det är något man blir lycklig av, men man ska veta vad man ger sig in på. Med en kunnig coach, ett vettigt dietschema och regelbunden uppföljning före och efter diet så behöver tävlingsdieter vara skadliga. Men de kan vara det!
Precis som Samantha skriver, ni som har stött på liknande problem, ni är inte ensamma!

Du blir inte tjock av enstaka livsmedel!

Efter att jag läst Fannys fantastiska inlägg "Det finns en enda sak, som om vi äter, gör oss överviktiga, sjuka och olyckliga" för ett tag sedan har jag gått och funderat på att skriva lite om det här ämnet jag också. Jag får nämligen sjukt mycket frågor som: är det här nyttigare än det här? Är bio-popcorn onyttigare än micro popcorn? Kan jag äta en skiva av ditt bananbröd varje dag om jag vill gå ner i vikt? Kan man äta muggkakor varje dag?
Fanny skriver en klockren mening i sitt inlägg:

Saken är. Det finns EN enda sak, som om vi äter, gör oss överviktiga, sjuka och olyckliga. EN ENDA SAK. Vet ni vad? För mycket. Boven är INTE ett enskilt livsmedel. Det är INTE några gram hit eller dit. Det är INTE enstaka tillfällen eller måltider eller omständigheter. Det är för mycket.

Det är precis så det är, ALLT är onyttigt i för stora mängder. Till och med vatten är livsfarligt om man dricker för mycket!  Precis som att de där kanelbullarna kan leda till att du går upp i vikt om du äter för många för ofta, kan den där portionen med kyckling och ris göra att du går upp i vikt om du äter för mycket. Även om du baserar din kost på kvarg, torsk, broccoli och ris skulle du kunna gå upp i vikt om du åt för mycket. Nu är torsk, broccoli och ris väldigt kalorisnål mat och du skulle behöva enormt stora mängder för att komma upp i en hög kalorimängd, men det går.Vi snöar ofta in oss på olika livsmedel och ger dem skulden för att vi går upp i vikt. "Kolhydrater gör dig tjock", "mättat fett är farligt", "potatis är snabba kolhydrater och bör undvikas", "bröd är onyttigt".....har ni hört dem förut? Men vet ni? Inget livsmedel är farligt eller gör dig tjock så länge du äter det i rimliga mängder!!!

Tänk dig att du har en kaloribudget som du ska hålla varje dag. Så länge du håller dig inom den kaloribudgeten kommer du vara hyfsat viktstabil (vikten diffar ofta något kilo upp/ner beroende på vad man ätit, druckit, hur man sovit osv). Vad du sedan väljer att fylla den här kaloribudgeten med spelar mindre roll om ditt mål är att hålla vikten. Med det sagt så är det självklart otroligt viktigt att tänka på kvalitén på det vi äter och det är väl ingen som tror att 100 g vingummi påverkar kroppen på samma sätt som motsvarande kolhydratmängd från tex äpple gör. Valet av livsmedel är A och O för att kroppen och hormoner ska vara i balans. Valen av livsmedel påverkar mättnadskänsla, sötsug, hunger och prestation och det säger sig väl själv att kroppen mår bättre av näringsrik mat än av skräpmat. Men att äta små mängder "skräpmat" är inget som kommer göra dig tjock så länge du inte äter för mycket. Nedan ser du tre olika måltider som innehåller samma macros (macros är fett, kolhydrater och protein). Oavsett vilken av dem du äter kommer du få i dig ungefär lika mycket fett, protein och kolhydrater och detta visar att du kan variera din kost enormt även fast du har en kaloribudget.

Krämig tonfisksallad: 354 kcal, 44 g protein, 34 g kolhydrater, 4 g fett

Pannkaksrulle med keso/kvarg-kräm: 337 kcal, 38 g protein, 31 g kolhydrater, 6 g fett

Morotskakaproteinmuffins 4 st: 324 kcal, 32 g protein, 32 g kolhydrater, 4 g fett

För mig är det superviktigt med balans. Jag har tidigare berättat om mina erfarenheter och problem efter mina tävlingsdieter (dessa inlägg finns att hitta här) och är det något jag lärt mig är det att balans är nyckeln för att kunna må bra psykiskt och fysiskt. Jag har levt som en asket och bara ätit "ren mat" och tränat stenhårt och jag var sjukt tight i kroppen, men jag hade inget socialt liv och jag var konstant hungrig och sugen och mat var allt mina tankar kretsade kring. Jag mådde inte bra. Jag var väldigt mycket "allt eller inget" och antingen åt jag superstrikt eller så åt jag allt jag kom över och så höll det på i flera år. Det viktigaste för mig för att komma ur detta var att inse att ingen mat är förbjuden eller farlig, det handlar om att äta bra och näringsrik mat som kroppen mår bra av, men samtidigt kunna njuta av "onyttig mat" i rimliga mängder. Om man då och då äter sådan mat man är sugen på tar man bort det där "allt eller inget"-behovet eftersom man inte sätter upp några förbud. Man känner sig nöjd och man har inte behovet att frossa eftersom man vet att man kan äta lite av det snart igen. Det är därför jag älskar IIFYM/flexible dieting. Jag har svårt för att äta samma saker varje dag och eftersom jag gillar att baka och experimentera i köket är det svårt att hålla mig till ett fast kostschema. Jag vill också kunna gå ut på middagar utan att få panik över att det inte finns något på menyn som passar mitt kostschema. Med flexible dieting har du en kaloribudget varje dag som du ska uppnå, vad du sedan väljer att äta spelar mindre roll så länge du kommer upp i den mängd protein, fett, kolhydrater och fiber du bör äta. För att nå upp i rätt fiber behöver du äta mycket grönsaker och frukt, men om du sedan väljer att ta en liten chokladbit eller en liten skål med glass efter maten vid utvalt tillfälle, kommer det inte göra dig tjock så länge du inte hamnar över din kaloribudget.
Jag såg förresten en video igår på youtube, en video från ett seminarie där Nicole Wilkins och Mike O´Hearn intervjuas om kost och träning. Nicole och jag hade samma coach när jag bodde i USA och jag träffade henne några gånger och slogs av hur strikt hon var med maten. Jag var väldigt strikt och hade med mig matlådor överallt och vek inte en tum från mitt kostschema, men hon var ännu mer extrem. Jag tänkte väl att eftersom hon var Ms Olympia måste man nog vara så strikt. Men efter att jag kommit ur "diet-träsket" insåg jag att det där inte är hållbart och började tycka lite synd om henne som tog med sig ziplock-påsar med tilapia som bio-snacks. Det glädjer mig enormt att Nicole beskriver hur viktigt det är med balans och att även hon, som är Ms Olympia, äter sådant hon är sugen på ibland för att känna balans. Hon pratar om detta ca 14 minuter in i videon:

Problemet i dagens samhälle är att mat har blivit något annat än enbart något vi måste ha i oss för att överleva. Vi äter för att det är gott, vi äter för att det är socialt, vi äter för att vi är ledsna, för att vi är glada, som tröst, som belöning. När känslor är inblandade är det mycket svårare att ändra sina beteenden kring mat. Dessutom så stressar vi som aldrig förr och stress är katastrofalt för fettförbränningen! Hur mycket vi än påstår att allt handlar om kalorier in - kalorier ut, så är inte så enkelt att det går att följa en enkel matematisk formel för att beräkna energibehov/energiåtgång för viktnedgång. Kroppen är en sjukt avancerad biokemisk "maskin" och stress och sömnbrist är två stora faktorer som påverkar fettinlagring och förbränning. De innehåller inte kalorier, vi kan inte äta dem, men ändå påverkar de om vi kommer bränna eller lagra fett. De påverkar också hunger, sötsug och vår motivation till att träna.

Nu kanske jag svävade ut lite från den ursprungliga tanken med inlägget, men det jag egentligen vill komma fram till är att:

• Vi kan inte skylla på att enstaka livsmedel gör oss tjocka, vi blir tjocka och ohälsosamma när vi äter för mycket!
• Balans är viktigt! Basera kosten på bra och näringsrik mat men lägg till sådant du tycker om i rimliga mängder
• Sov tillräckligt och försök att inte stressa
• Hitta din väg och ditt sätt som gör dig lycklig! Alla är olika och det finns inte bara en väg, hitta DIN väg!

Behövlig avkoppling + middagstips

Det har varit enormt mycket jobb senaste tiden och massor som hänt i livet senaste halvåret. Jag har inte hunnit berätta allt då dagarna bara gått i ett, men nästa vecka blir det antagligen allt spikat med det nya "projektet" jag kommer jobba med. Jag längtar tills jag kan berätta mer för er :)

I helgen blir det i alla fall lite välbehövd avkoppling då jag och min mamma ska på Yasuragi Hasseludden lör-sön, något jag fick i födelsedagspresent när jag fyllde år. Jag tänkte faktiskt lämna datorn hemma, lägga bort mobilen och slappna av....man behöver göra det ibland! Vi ska bara mysa, äta god mat, prata och jag tänkte ta en massagebehandling någon gång under helgen.

Det ska bli riktigt kul att testa teppanyaki-middagen på kvällen, där kocken lagar din mat på en stekhäll vid bordet. Jag har testat något liknande på en restaurang i Las Vegas, men aldrig här hemma i Sverige.

För er som ska laga mat i helgen tänkte jag tipsa om den här rätten som jag gjorde här i veckan, ett recept som jag fick inspiration till av ett sådant där receptkort som finns vid ingången till Ica-butiker: Kycklinggryta med jordnöt och kokos. Fantastiskt god och snabb att göra!!!

Kycklinggryta med jordnöt och kokos

4 portioner

500 g kycklingfilé

1 röd lök

1 vitlöksklyfta

1 röd chili

2 morötter, skivade

1 tetra kokta kikärtor

1 burk lätt kokosmjölk (eller fullfett)

0,5 dl naturellt jordnötssmör

1 msk soja

saften från 1 lime

1 msk curry

1. Skiva lök och hacka vitlök och chili. Stek i en panna i lite olivolja i ett par minuter. Tärna kycklingen och häll ner den i pannan, stek i ca 5 minuter.

2. Häll ner kokosmjölken och jordnötssmöret i pannan och koka upp tills jordnötssmöret lösts upp. Tillsätt morötter, kikärtor, soja, lime och curry. Låt putta i ca 10 minuter och smaka av med salt och peppar.

Servera gärna med råris och en sallad.

Näringsvärde per portion:

340 kcal

18 g kolhydrater

33 g protein

15 g fett

Med det önskar jag er en trevlig helg!

Tacksamhet och läsarfråga

Mitt i all stress med mycket jobb och lite för lite träning (på grund av en operation jag gjorde för två veckor sedan), vaknade jag upp och kände en sådan enorm tacksamhet över att jag får jobba med och möta så många underbara människor varje dag! Jag har förstått att många bloggare beskriver att de får påhopp och kritik för mycket de lägger upp, men jag har verkligen inte fått annat än positiv feedback och kärlek från er. Det är helt otroligt hur mycket fina människor det finns som skriver peppande kommentarer, ger tips, önskar recept och som tackar för recept och inlägg jag skrivit....jag blir alldeles varm i hjärtat! Så tack snälla ni för att ni följt med mig under alla år som bloggen funnits och för alla fina kommentarer och mail, ni är underbara! Även om jag är ganska bra på att hålla motivationen uppe själv så blir jag otroligt inspirerad av alla era berättelser och så klart mina grymma klienters framsteg. Jag önskar jag kunde skriva om alla så att ni också kan inspireras av deras berättelser och livsstilsförändringar.

En av de jag verkligen inspireras av är min fina vän Kitty. Kitty började hos mig som kund för drygt två år sedan och gick efter ett par månader med i det första Team Proteinbutiken. Det blev ingen tävling det året men Kitty var med som hjälpcoach för Team Proteinbutiken året efter och utbildade sig också till kostrådgivare. Jag och Kitty klickade på en gång och det har varit så inspirerande att följa hennes utveckling från jojobantare till en kvinna med balans och livsglädje och hon blev nyligen två-barns mor. Jag älskar hennes sunda inställning till kost och träning: med tålamod och hårt arbete kommer man långt och det behövs inte extremdieter eller flera timmars träning varje dag. Jag måste bara dela med mig av hennes framsteg efter graviditeten och ni som vill kan följa henne på Instagram (@fatnessmorsan) och suktas av alla härliga recept och bilder.

Det är ca 6 veckor mellan bilderna och Kitty har som sagt inte kört någon extremdiet utan har följt så kallad "flexible dieting"/iifym....eller jag vet inte om man kan kalla det att hon gjort en diet överhuvudtaget. Hon har tränat hårdare (efter kroppens förmåga efter en graviditet) och legat på ett kaloriunderskott. Du är grym Kitty!

Apropå flexible dieting och IIFYM, fick jag en fråga från en läsare för ett tag sedan och tänkte att jag kunde svara på den i ett inlägg:

"Jag har en fråga till dig som jag funderat på: håller du dig fortfarande till IIFYM/flexible dieting? Är mest bara nyfiken då det känns som du är "friare" i ditt ätande etc. nu än förut. Kram :)"

SVAR: Både ja och nej :) Jag har kört med IIFYM i snart 1,5 år och har under den här tiden lärt mig vad det flesta livsmedel innehåller, vilket gör att jag sällan behöver väga och mäta det jag äter, jag har bra koll i huvudet ungefär hur mycket jag får i mig.

Mitt mål när jag började jobba med min coach Layne Norton (som jag fortfarande jobbar lite med) var att förbättra min ämnesomsättning efter att den blivit kört i botten av mina 8 år som tävlande i bodyfitness, med efterföljande jojobantning efter i princip alla dieter. Vi jobbade med iifym för att jag skulle lära mig att det inte finns några specifika livsmedel som du blir tjock av utan allt handlar om mängden du äter (jag kommer för övrigt skriva ett inlägg om detta lite senare). Det går att äta av allt men det gäller att tänka på mängden, något jag hade svårt för då jag följt kostscheman bestående av kyckling, fisk, sötpotatis, ris, grönsaker och lite nötter i typ 8 år.

Vi jobbade med att långsamt lägga till mer kalorier och det gick bra och jag kom upp i nästan 2700 kcal, men jag gick även upp en hel del i vikt (från 62 kg till 72 kg), något som var nödvändigt för att jag skulle kunna "träna upp" ämnesomsättningen. Efter vi kommit upp i den kalorimängden gjorde jag en liten diet, inget extremt och inga timmar med cardio varje dag och jag gick ner ca 10 kg och slutade på en kalorinivå som var högre än det jag åt innan jag började med Layne. Detta tyder på att ämnesomsättningen förbättrats av den reverse diet jag gjorde och jag har också märkt att min kropp inte är lika stressad längre. Förut kunde jag gå upp 2-3 kg vätska över en dag om jag åt några bitar pizza eller några godbitar, det finns inte på kartan längre.

I och med att min kropp mår så pass bra och jag inte har några planer på att tävla igen så känner jag inte att det är lika viktigt att följa en plan till 100%. Jag tränar fortfarande hårt, jag har kul när jag tränar, jag äter vad jag vill (vilket är den typ av mat ni ser på bloggen med inslag av lite godsaker som några godisbitar eller en glass då och då) och jag mår jäkligt bra. Vikten är stabil och jag är nöjd med kroppen. Ibland lägger jag in saker i Lifesum för att se ungefär hur mycket jag äter, men för det mesta äter jag på känn och det funkar hur bra som helst. Skulle jag vilja tighta till kroppen och toppa formen skulle jag vara mer strikt med mina macros och lägga upp och följa en plan, men just nu mår jag så bra ändå så jag fortsätter som jag gör och lägger antagligen in lite hårdare träning mot sommaren :)

Balans efter tävling? - till dig som funderar på att tävla

Det har nu gått nästan 2 månader sedan Fitnessfestivalen och Luciapokalen i Göteborg och jag ser allt fler inlägg på Instagram och på bloggar om hur många kämpar med att hitta balans efter en tävlingen. Senast förra veckan läste jag detta blogginlägg och jag tror att många som tävlat, inklusive jag själv, kan relatera till hur Sofia känner.

La figure 2008

Eftersom fler och fler väljer att göra en tävlingssatsning tänkte jag skriva lite om det som kanske inte är så lätt att veta innan man gjort en tävling. Det är såklart en enormt häftig upplevelse att tävla och att ha gjort det 8 ggr är absolut inget jag ångrar!! Det har stärkt mig som person, men det finns en baksida också som många inte pratar så öppet om. Jag tänkte skriva lite om hur jag kände under och efter min första tävling, vilket är mycket positivt men även många negativa känslor. Jag vill påpeka att ingen tävlingsdiet är den andra lik och många kanske inte alls upplever det på samma sätt som jag gjorde. Jag hade hållit på och bantat en del i tonåren och ju mer man hållit på att "trixa" med maten och bantat, desto svårare är det att tappa fett. Många har jättebra dieter och mår kanon hela vägen fram till tävling, men de allra flesta har det inte lika lätt. Jag var nybörjare i fitnessbranschen och min inställning var, trots min envishet, kanske inte helt sund redan från start. Jag ville bland annat tävla för att komma i form och jag var i början inte så insatt i branschen och hela livsstilen som man faktiskt måste anamma om man vill tävla mer än en gång.
Att tävla är inte bara svettiga tunga gympass, "härliga" morgonpromenader och en grym form att stoltsera med på scen, det är även en utmaning psykiskt och har man redan en lite skev syn på sin kropp och kanske till och med lite "problem" med maten, kan tiden efter en tävling vara enormt jobbig. Jag ber om ursäkt i förväg för ett långt inlägg ;)

Emerald cup 2008 med min idol Monica Brant och Lynda Thorensen

Jag valde att börja tävla för att jag ville utmana mig själv och se om jag hade vad som krävdes för att komma i toppform. Jag hade ingen aning om vad en tävlingsdiet innebar och jag hade egentligen inte tränat tillräckligt länge och hårt för att ha en bra grundfysik, men jag ville testa. Varför inte liksom? Vägen till tävling var jäkligt tuff! Jag hade inga vänner som tävlade så jag kunde inte prata om och få förståelse för hur jobbigt det i perioder var. Förklara hur ensam jag kände mig eftersom jag var tvungen att tacka nej till sociala grejer med vänner och familj eftersom jag var tvungen att ha med matlådor överallt och eftersom jag var konstant trött och energilös av all träning. Men det var ju mitt val och hade aldrig en tanke på att ge upp, jag är ganska envis när jag väl bestämmer mig för något. Att ligga lågt på energi och träna flera timmar per dag kan spela spratt i huvudet och jag kände mig deppig till och från eftersom jag var så slut hela tiden. Sexlusten och alla sådana känslor var som bortblåst och jag kände mig ofta ganska apatisk och låg. Visst fick man enormt mycket energi av alla positiva kommentarer om hur duktig man var, vilken disciplin man hade och hur snygg man började bli i kroppen, och alla fina kommentarer gjorde faktiskt att jag orkade kämpa vidare och jag KÄNDE mig duktig och disciplinerad. Jag kände mig grym när jag såg att formen blev bättre och bättre, när jag planerade och åt mina matlådor och höll mina rutiner. Det var jäkligt kul att ha ett mål att se fram emot, trots att det var svinjobbigt emellanåt. Ena dagen var man superglad och hade världens energi, medan nästa dag kunde vara helt grå och jag ifrågasatte vad jag egentligen höll på med. Var det verkligen värt det?

På grund av att jag gick på ett strikt kostschema blev allt som inte stod med på schemat förbjudet, något farligt och något som skulle göra mig tjock. Hungern satte sina spår och jag satt och googlade matbilder och skrev listor om vad jag skulle få äta efter tävlingen. Jag kände själv att det kanske inte var helt sunt, men jag gick ju ändå på en tävlingsdiet och jag förstod att det var bristen på mat som gjorde att jag inte tänkte som jag normalt brukar göra.
Efter 16 veckor stod jag på scen i mitt livs (dittills) bästa form och var fullkomligt upplyft av hela grejen. Jag glömde totalt bort hur jobbigt det hade varit under resans gång, alla konditionspass jag gråtit mig igenom för jag var så slut och alla tvivel på om jag skulle klara det var som bortblåsta. Jag älskade att stå på scen, jag älskade lukten av brunfärg, glittret, uppladdningen inför tävling, riskakor med jordnötssmör och energin jag hade. Jag kände mig så snygg!

Tournament of champions 2006

Direkt när jag klivit av scenen ville jag göra det igen! Jag gick ut och åt med några team-kamrater på kvällen efter tävlingen och jag njöt (antagligen lite för mycket) av alla godsaker. På kvällen fick jag lite dåligt samvete, men intalade mig själv att jag skulle få äta fritt i ett par dagar och sedan fortsätta äta nyttigt och träna hårt.
Men det fanns inget stopp på min hunger och mitt sug!! Jag åt allt jag kom över och varje dag intalade jag mig själv att det var sista gången jag åt något onyttigt. De där fria dagarna blev till ett par fria veckor, en månad och vikten kröp konstant uppåt. Jag förstod att jag inte kunde äta som jag gjorde precis innan tävling hela livet, men jag var vilsen i VAD jag kunde äta, HUR mycket och NÄR. Jag kompenserade med mer cardio, höll igen maten under dagen och frossade ofta på kvällarna.

Här började mina negativa tankar om mig själv komma. Varför kunde jag inte vara disciplinerad som jag var förut innan tävling? Jag kände mig misslyckad varje gång jag inte kunde hålla mig till schemat, jag kände mig tjock, ful, äcklig och vilsen.
Jag ville ju utvecklas och bygga muskler (vilket betyder mer mat och mindre cardio) men jag ville inte tappa den form som jag kämpat så hårt för. Jag försökte bli av med de kilon jag lagt på mig efter tävlingen genom att köra galna mängder cardio och i perioder hålla nere på maten, men det brast gång på gång när hungern och suget blev för stort. Jag ville ju vara "normal" och vara social med mina vänner, men jag ville inte tappa formen. Alla positiva kommentarer slutade komma och folk undrade säkert hur jag kunde gå från kanonform till soffpotatis på bara ett par månader.

La Figure 2008

Självförtroendet var inte på topp kan jag säga. Och så höll det på tills jag bestämde mig för att göra en ny tävling, utan att ämnesomsättningen hunnit återhämta sig på grund av mitt jojo:ande och utan att jag hunnit lägga på mig så mycket muskler under min 8 månader korta offseason. Detta betyder i sin tur att man måste kämpa ännu hårdare nästa diet för att bli av med det fett man lagt på sig. Håller man på på det här sättet som jag gjorde: pressa kroppen hårt, inte ge kroppen tid att återhämta sig, hopp på en tävlingsdiet igen, massa cardio, för lite mat osv (likt jojobantning) kan man drabbas av det jag skrivit om tidigare, metabolic damage. Metabolic damage får man inte av att göra en tävling, utan det kommer av att man år efter år pressar och stressar kroppen med för lite mat, hetsätning, viktuppgång följt av ännu hårdare träning och för lite mat. Det leder till ett beteendemönster som är ohälsosamt och som i värsta fall kan leda till ätstörningar.

Jag önskar att jag vetat det jag vet om kroppen idag, om hur en diet påverkar psyket och hormoner. En tävlingsdiet är en enorm press på kroppen och många av de processer och hormonnivåer som reglerar hunger och mättnad rubbas. Speciellt påverkas hormonerna leptin och grelin av en hård diet. 

Dessa hormon reglerar både långsiktig hunger/mättnad och kortsiktig hunger/mättnad. Så länge kroppen inte har en normal fett% och så länge man inte tillåter sig att äta ordentligt för att återställa dessa hormonella värden kommer man att vara oerhört hungrig, långt mer är normalt. Detta är egentligen något positivt eftersom det är kroppens sätt att skydda oss mot svält, men efter en diet då man vill hålla sig i form är det inte optimalt. Ju mer du äter, desto hungrigare kommer du bli. Är man inte medveten om hur hormonerna funkar är det svårt att kunna hantera dessa signaler. Förutom det här sker en hel del andra processer i kroppen och det tar lång tid att återhämta sig, vilket betyder att det kan vara smart att ta ett bra tag "off" från tävlandet innan man tävlar igen.

Nu skriver jag inte detta för att skrämma något från att tävla, men det är viktigt att man är medveten om de problem och tankar som kan uppstå. Om du ska tävla bör du göra det för att du har en passion för sporten, att du förstår att det handlar om att utvecklas och förbättra sina svagheter, inte att enbart komma i toppform. Det går att komma i form utan att tävla, om det är det som är viktigast för dig. Det är också viktigt att du älskar dig själv, oavsett hur du ser ut i kroppen. Om du tror att du kommer bli lyckligare att vara i tävlingsform så tror du fel och då är det nästan viktigare att du jobbar med dig själv istället för att jaga något som du antagligen bara kommer må sämre av.

Emerald cup 2007 med min vän Danyell

Jag kan verkligen rekommendera att man konsulterar eller anställer en coach som har erfarenhet av att tävla, eller coacha tävlande och som kan guida dig igenom de jobbiga perioderna. Kanske till och med ta hjälp av coachen även efter tävling, då man egentligen behöver det som mest. Det är också superviktigt att man omger sig med människor som stöttar och förstår, som fortsätter vara dina vänner och har tålamod med dig trots att du inte kan vara med på alla sociala grejer under dieten. Viktigast av allt är att inse att du inte är ensam, de flesta som någon gång tävlat har upplevt samma känslor och man lär sig med tiden att hantera dem. Det finns inga rätt eller fel och alla hanterar tävlingsdieter och perioderna efter tävling olika, men det gäller att vara medveten om vad som kan hända. Jag lärde mig mer och mer för varje tävling och jag var ganska duktig på att hantera känslorna efter mina 3 sista tävlingar. Det tog mig 2 år att komma tillbaka till ett "normaltillstånd" efter min senaste tävling 2012 (som jag för övrigt inte borde ställt upp i då kroppen var kaos och inte svarade på kosten eller träningen som förväntat) och det har inte varit lätt. Jag kan verkligen rekommendera att göra en Reverse diet efter en tävling, dels för att man fortsätter följa en plan och dels för att man långsamt introducerar mat på ett hälsosamt och strukturera sätt. Nu kan jag faktiskt säga att aldrig upplevt en sådan balans och harmoni i mig själv. Jag är inte världens mest rippade, starkaste eller snabbaste, men jag trivs i mig själv oavsett vikt, fettprocent och form.

Bestämmer du dig för att tävla kommer det vara en fantastiskt rolig upplevelse och man växer verkligen som människa! Men fokusera även på att lägga upp en plan efter tävling, läs på om hur kroppen reagerar efter en diet och var medveten om att kroppen kanske inte kommer svara som vanligt på kost och träning efter en diet. Tänk på att det absolut inte är hälsosamt att ligga på en fett% som man har på tävling året om, man måste våga lägga på sig lite fett efter en tävling men det betyder inte att du är en sämre människa eller mindre värd! Att kräva att kroppen ska klara av att vara i toppform året runt är som att kräva av en OS-atlet att kunna springa världsrekord vid varje tävling. Atleter jobbar på samma sätt som de som tävlar i Fitnesstävlingar: de har en uppbyggnadsperiod och en formtoppningsperiod inför tävlingssäsongen, de kan inte prestera på topp 365 dagar per år!

Oavsett vad du bestämmer dig för, älska dig själv, ha kul och fokusera på att både du och din kropp ska må bra. För mig går i alla fall hälsan och balans före rutor på magen, även om jag tycker det är snyggt :) Med lite tålamod går det att uppnå en grym form även fast man inte tävlar! Jag har, trots många och långa dieter, lyckats lägga på mig ca 6 kg muskler sedan jag började tävla 2006 (det har alltså tagit 9 år!!!), vilket jag är nöjd med, även om jag hade kunnat utvecklats betydligt mer om jag bara skött perioderna mellan tävlingarna bättre. Men man lär sig mer och mer för varje år och det är detta jag älskar med den här branschen, man är aldrig fullärd och man utvecklas och växer både psykiskt och fysiskt hela tiden!