Litteratur jorden runt

Dags att ta upp målsättningen att läsa författare från många delar av världen. Har kollat mina listor över lästa böcker och identifierat författare från 75 olika länder. Det tyckte jag lät mycket, tills jag insåg att det finns 195 olika länder! Men många av dessa kommer inte att bli lästa eftersom det inte finns översatta, relevanta texter. Det skulle dock vara kul att komma upp i 100 i alla fall, vi får se hur det går.

Nedan är en lista över mina lästa författare/verk. Den ursprungliga listan hittade jag hos Feministbiblioteket, som verkar ha läst något från alla länder!

Tips på författare/böcker från saknade länder mottages tacksamt!

Alla världens länder

Afghanistan: Atiq Rahimi - Jord och aska 

Albanien: Ismaïl Kadaré – Aprils frusna blommor

Algeriet: Assia Djebar – Sultanbrudens skugga 

Angola: Ondjaki – Ynari – flickan med de fem flätorna 

Antigua och Barbuda: Jamaica Kincaid – Annie John

Argentina: Julio Cortázar – Axolotl 

Australien: Patrick White – Tant Theodora 

Azerbajdzjan: Olga Grjasnowa – Ryssar är såna som gillar björkar 

Belarus: Svetlana Aleksijevitj – Kriget har inget kvinnligt ansikte

Belgien: Madeleine Bourdouxhe - Gilles kvinna

Bosnien och Hercegovina: Fausta Marianovic - Sista kulan sparar jag åt grannen

Brasilien: Machado de Assis – Vansinnesläkaren 

Chile: Isabell Allende – Andarnas hus 

Colombia: Gabriel García Márquez - Översten får inga brev

Danmark: Jesper Wung-Sung - Kvinna sedd bakifrån

Egypten: Nawal el Saadawi – Revolutionsskrivarna

Elfenbenskusten: Veronique Tadjo – Drottning Pokou 

Etiopien: Maaza Mengiste – Under lejonets blick

Finland: Märta Tikkanen – Århundradets kärlekssaga

Frankrike: Simone de Beauvior – Misstag i Moskva

Ghana: Ama Ata Aidoo – Förändringar – en kärlekshistoria 

Grekland: Sapfo – Dikter och fragment 

Indien: Arundhati Roy – De små tingens Gud

Indonesien: Pramoedya Ananta Toer – Människornas jord

Iran: Shahrnush Parsipur – Kvinnor utan män 

Irland: Samuel Beckett - I väntan på Godot

Island: Halldór Laxness - Salka Valka

Israel: Amos Oz - Judas

Italien: Siliva Avallone – Stål

Japan: Kenzaburo Oe - Mardrömmen

Kamerun: Léonora Miano – Sorgsna själar

Kanada: Margaret Atwood - Alias Grace

Kenya: Ngũgĩ wa Thiong'o - En blomma av blod

Kina: Mo Yan - Vitlöksballaderna

Lettland: Nora Ikstena - Modersmjölken

Libanon: Vénus Khoury-Ghata - Sju stenar till den otrogna hustrun 

Malaysia: Rani Manicka – Rismodern 

Marocko: Fatima Mernissi - Drömmar om frihet

Mauritius: Natacha Appanah - Den siste brodern

Mexiko: David Toscana - Den sista läsaren

Nederländerna: Anne Frank – Anne Franks dagbok 

Nigeria: Chinua Achebe - Allt går sönder 

Nordkorea: Park YeonMi - För att kunna leva

Norge: Sigrid Undset – Kristin Lavransdotter 

Nya Zeeland: Janet Frame – Mot ännu en sommar

Pakistan: Moshin Hamid - Den ovillige fundamentalisten 

Palestina: Suad Amiry - Sharon och min svärmor

Peru: Mario Vargas Llosa – Den stygga flickans rackartyg

Polen: Wisława Szymborska - Här

Portugal: José Saramago – Blindheten 

Rumänien: Herta Müller - Hjärtdjur

Ryssland: Fjodor Dostojevskij – Brott och straff 

Schweiz: Peter Stamm - Sju år

Senegal: Aminata Sow Fall - Tiggarnas strejk 

Singapore: O Thiam Chin - Aldrig bättre

Slovenien: Goran Vojnović – Jugoslavien, mitt hemland

Somalia: Nuruddin Farah - Adams revben

Spanien: Camilo José Cela - Pascal Duartes familj

Sri Lanka: Michael Ondaatje - Anils skugga

Storbritannien: Hilary Mantel - Wolf Hall

Sudan: Tayeb Salih - Utvandringens tid

Sverige: Per Anders Fogelström - Mina drömmars stad

Sydafrika: Marlene Van Niekerk - Agaat 

Sydkorea: Han Kang - Vegetarianen

Syrien: Samar Yazbek – En mörk strimma av ljus 

Tjeckien: Franz Kafka - Förvandlingen

Tunisien: Claude Kayat - Mohammed  Cohen

Turkiet: Elif Shafak – Bastarden från Istanbul

Tyskland: Hans Fallada - Ensam i Berlin

Ukraina: Victoria Belim - Röda sirener

Ungern: Imre Kertez – Mannen utan öde 

USA: Toni Morrison - Älskade/Beloved

Vietnam: Kim Thúy - Ru

Zimbabwe: NoViolet Bulawayo  – Vi behöver nya namn

Österrike: Elfriede Jelinek – Älskarinnorna 

Autonoma områden 

Guadeloupe: Maryse Condé – Färden genom mangroven 

Sammanfattning av Europa - Jorden Runt V

Då var vi i mål på sista etappen, Europa. Jag tror att flera av er har läst en hel del under detta stopp. Posta era länkar nedan, så ses vi i kommentarsfälten.

An InLinkz Link-up

Nora Webster av Tóibín (repris) - Jorden Runt V

Nora Webster inspirerade till temat "män som skriver om kvinnor" i Tematrion för några veckor sedan och när jag nu sitter och funderar över hur jag ska hylla denna lysande kvinnoskildring inser jag att detta är tredje romanen jag läser av författaren - och tredje kvinnoskildringen. Tidigare har jag läst och uppskattat Marias testamente och En lång vinter. Tóibín är en författare jag verkligen vill läsa mer av, med mycket små medel fångar han mitt intresse och håller det kvar ända till sista punkten. Texterna är en lovsång till långsamheten, samtidigt som Tóibín alltid kryddar skildringarna med lite oväntade element.

Nora Webster bor i en irländsk småstad och läsaren får följa hennes liv under några år i slutet av 1960-talet och en bit in på 70-talet. Nora har varit gift med Maurice, sitt livs stora kärlek, i många år och de har fyra barn tillsammans. Livet har varit förutsägbart och tryggt, Nora har varit hemmafru och trivts bra med sitt liv. Men Maurice blir sjuk och efter en mycket svår sjukdomsperiod avlider han och Nora lämnas ensam att ta hand om allt. De båda sönerna tar faderns död hårt och behöver mycket stöd. Samtidigt måste Nora försörja familjen, vilket innebär att hon måste skaffa ett arbete.

Styrkan i Tóibíns romaner är hans förmåga att genom de små detaljerna gestalta både inre skeenden och stora samhällsförvandlingar. Noras sorg skildras sakligt och osentimentalt, vilket gör att jag som läsare styr över hur engagerad jag blir. För mig personligen fungerar detta bra, jag blir mer berörd när en författare låter sin huvudperson vara lite diffus och distanserad än när det blir sentimentalt. Långsamheten och lågmäldheten förstärker sorgen och gör den smärtsamt realistisk. De religiösa och politiska sammanhangen ger romanen en tydlig plats i historien, samtidigt som Noras upplevelser av sorg och saknad är universella och tidlösa. Skildringen av småstadsmentaliteten och de udda karaktärer som dyker upp ger en humoristisk underton, som samverkar perfekt med allvaret i handlingen.

Berättelsen om Nora är också berättelsen om de stora händelser som aldrig sker. Författaren bygger upp scener och antyder att omvälvande saker skulle kunna ske. Men de sker aldrig. Möjliga kärleksaffärer går om intet och karriärer blir aldrig av. Som för de flesta av oss. Däremot träder Nora fram i all sin styrka när en av sönerna har behov av beskydd. Här kommer hennes lite aviga karaktär till sin rätt och väcker min beundran.

Sammantaget är Nora Webster ett fantastiskt kvinnoporträtt som gott kan jämföras med klassiker som Madame Bovary och Anna Karenina. Läsning rekommenderas.

NORA WEBSTER
Författare: Colm Tóibín
Översättare: Erik Andersson
Förlag: Norstedts (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Johanna, Mrs Calloway.

Misstag i Moskva (repris) - Jorden Runt V

Bucket List Books ger ut romaner som helt enkelt måste ges ut. Den första boken i deras klassikerserie  – Simone & Co – är kortromanen Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir. Serien kommer främst att bestå av berättelser skrivna av kvinnliga franskspråkiga författare, men framför allt väljer förläggaren Helén Enqvist "böcker eller författare som har betytt mycket för mig och som jag bär med mig i livet, böcker som kanske inte är tillgängliga längre eller som aldrig översatts till svenska". Förlaget ska ge ut "böcker som varar, vackra böcker som en vill röra vid och spara på". Och Misstag i Moskva är definitivt  en ovanligt fin liten bok, en klenod i min bokhylla, en vacker bok som innehåller en suverän berättelse. Misstag i Moskva skrevs 1966-67 men publicerades först 1992 i tidskriften Roman 20-50. Detta är första gången berättelsen översätts till svenska.

Det pensionerade paret Nicole och André reser till Moskva för att besöka Andrés dotter Mascha. Under besöket har Nicole långtråkigt, medan André dricker en hel del alkohol och pratar med dottern. Ett missförstånd uppstår mellan Nicole och André, som får dem båda att analysera relationen. En äktenskaps- och livskris växer fram och konflikten dem emellan blir alltmer infekterad. Åldrandet har medfört nya sätt att se både på sig själv och på den andre.

Misstag i Moskva är en bok jag kommer att bära med mig länge i tankarna. Framför allt blir jag så oerhört berörd av både Nicoles och Andrés tankar om sig själva och om sin relation. De Beauvoir gestaltar deras känslor så att de kryper under huden på mig. Jag känner starkt med dem båda och dras in i deras konflikt utan att kunna värja mig.

"De hade levt sida vid sida, var och en för sig, utan att låtsas om varandra, genomskinliga och utan att sammanblandas."

Boken är skriven utifrån både Nicoles och Andrés synvinkel, växelvis i korta avsnitt. Detta gör att man som läsare måste vara alert och förberedd på att byta perspektiv. Just detta är en faktor som gör texten så anmärkningsvärt bra. Förutom det äktenskapliga perspektivet skildrar författaren också i romanen situationen i Sovjetunionen på 60-talet - en smärtsam upplevelse för många av dåtidens tänkare. Här finns också en kort passus om vikten av litteratur:

"Fördelen med litteraturen är att man bär orden med sig, tänkte hon. Bilderna bleknar, förlorar sin form och slocknar. Men hon återfann de gamla orden i sin strupe, exakt så som de hade nedtecknats. De band henne samman med forna sekel då himla kropparna lyste precis som i dag. Och denna återfödelse och beständighet gav henne en känsla av evighet."

Sammantaget är Misstag i Moskva en vacker roman, som skildrar hur åldrandet tvingar fram nya sätt att förhålla sig till livet och kärleken. En fullpoängare.

MISSTAG I MOSKVA
Författare: Simone de Beauvoir
Översättare: Helén Enqvist
Förlag: Bucket List Books (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna, Bernur, Hannele, Dagens Bok

Flykten - Jorden Runt V

Vissa böcker skapar starka fysiska reaktioner hos mig och efterlämnar snarare minnen av mina känsloreaktioner än minnen av faktiska händelser i romanen. Flykten är en sådan bok, jag läste den med vånda och jag minns den som en skrämmande berättelse om människans ondska och hennes vägran att avsäga sig sin anständighet. Mänsklig anständighet är ett tema jag ofta tänker på nuförtiden. Den lyser med sin frånvaro i politiska beslut om att vi inte har möjlighet att ta hand om unga människor som, likt pojken i romanen, har tvingats utstå fasa, fått gömma sig och fly. Men även om anständigheten ofta saknas hos dem med makt, finns den i överflöd hos enskilda personer som är villiga att offra något för att vara en medmänniska.

En ung pojke ligger gömd i en grop och darrar av skräck inför att bli hittad av de män från byn som går skallgång efter honom. Efter att ha legat gömd under lång tid vågar han sig ut ur sitt gömställe, ut på den öppna, heta slätt han måste korsa för att komma i säkerhet. Han tror att han ska klara av att fånga något att äta, men det visar sig vara svårare än han förställt sig att överleva helt ensam. När han är utmattad av hunger och törst träffar han en herde, en gammal man som tar sig an pojken och hjälper honom. Trots att han förstår att det finns våldsamma män som vill hitta pojken till varje pris.

Det finns en hel del likheter mellan Flykten och Cormac McCarthys Vägen både innehållsmässigt och stämningsmässigt. Båda texterna gestaltar en tom, öde, men samtidigt farlig värld, i den ena råder kyla i den andra hetta. Som läsare förstår jag att otäcka saker kommer att hända och den våldsamhet som skildras är fasansfull. Jag blir som hypnotiserad av förväntan.

Många saker förblir outtalade om vad som hänt pojken och vilket tid och land han lever i. Berättelsen känns både uråldrig och tidlös, samtidigt som föremål som motorcyklar ändå placerar den i relativ samtid. I berättelsen finns en del tydliga referenser till bibliska händelser, kanske är det bland annat detta som får romanen att framstå som tidlös och allmängiltig. Texten i Flykten är avskalad, poetisk och boken är föredömligt kort. Här finns inga onödiga utsmyckningar, bara en fantastisk skildring av några få människor som försöker överleva i en fruktansvärd värld.

FLYKTEN
Författare: Jesús Carrasco
Översättare: Hanna Axén
Förlag Natur & Kultur (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna, Fiktiviteter

Dikter och fragment av Sapfo - Jorden Runt V

"Jag säger dig, man kommer att minnas oss i framtiden". Med de orden (fragment 147) skapas ett band mellan mig (läsaren) och Sapfo som sträcker sig över två och ett halvt tusen år. Det svindlar när jag försöker föreställa mig denna tidsrymd och när jag funderar över hur Sapfos liv var. Det mesta runt Sapfos liv är egentligen okänt, men ändå finns många berättelser om hennes liv, hennes kärleksliv och hennes diktande. Sapfo levde och diktande på den grekiska ön Lesbos från någon gång mellan 630 och 612 f Kr till cirka 570 f Kr. Hon bodde i öns viktigaste stad Mytilene under en period då staden präglades av våldsamma politiska förändringar. Sapfo kom från en aristokratisk familj och hon umgicks med en grupp kvinnor och flickor i sin hemstad. Senare tolkningar har föreslagit att Sapfo var lärare i en skola, andra har menat att det rörde sig om en Afroditekult. Men, som sagt, vi vet inte. Det vi däremot vet är att Sapfo levde i en kultur som skapade upplysta tankar och utsökt lyrik. 

Sapfo beskrivs som den första stora europeiska kärleksdiktaren och hennes texter har översatts/tolkats av många. Dikterna är komponerade för att sjungas, antingen av en kör eller av Sapfo själv, till ackompanjemang av en lyra. (Sapfo avbildas ofta med en lyra.) Hon använde sig av olika versformer, framför allt den som fått hennes namn: sapfisk strof. Många av hennes dikter är bröllopsdikter, avsedda att framföras i större sällskap. I många dikter hyllas Afrodite, kärleksgudinnan. Den lesbiska kärleken är påtaglig i en del av fragmenten, vilket synts mer eller mindre tydligt i olika tolkningar under olika tidsperioder. Vilka slutsatser man kan dra om Sapfos privatliv utifrån hennes lyrik är något som ständigt diskuteras.

Dikter och fragment i tolkning av Papageorgiou och William-Olsson innehåller ett mycket informativt förord och många intressanta kommentarer till de olika fragmenten. Författarna ger i komprimerad form en bild av Sapfos samtid och samtidigt en bild av hur hennes poesi tolkats under årtusenden. Boken innehåller även de mest fragmenterade av fragment, korta enstaka rader och ord som väcker mycket fantasier kring de försvunna delarna. 

Fragment 31 är en av de mest kompletta dikterna med fyra hela strofer. Den har tolkats av många och forskarna är oense om i vilket sammanhang den skrivits; en del menar att den är en bröllopsdikt avsedd att framföras offentligt, andra menar att innehållet är privat och handlar om ett personligt drama. Vanligt är att beskriva dikten som ett triangeldrama mellan två kvinnor och en man - där den ena kvinnan upplever en förtärande förälskelse och svartsjuka riktad mot mannen som - möjligen - får sitta vid hennes älskades sida. Andra analyser betonar de erotiska inslagen och likheterna mellan en orgasm och döden. 

En gudars like tycks mig den mannen

vara som sitter framför dig och nära

intill kan höra din ljuva röst och ditt

      underbara skratt

som visst får mitt hjärta att bulta i bröstet,

ty när jag ser på dig, om så bara en stund,

blir det omöjligt för mig att tala, min

      tunga brister,

genast löper en fin eld under min hud,

ingenting ser jag med ögonen,

öronen brusar, svetten strömmar, en

      skälvning far genom

hela min kropp, jag blir grönare än 

gräset och det tycks mig som om döden

vore nära, men allt skall man våga

ty även en fattig

DIKTER OCH FRAGMENT
Författare: Sapfo
Översättare: Vasilis Papageorgiou, Magnus William-Olsson
Förlag: Ordfront Förlag (2003)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Feministbiblioteket 

Väggen (repris) - Jorden Runt V

Väggen av Marlen Haushofer i (ny) översättning av Rebecca Lindskog, utgiven av Thorén & Lindskog, 2014

Under ganska lång tid har jag försökt få till en vettig recension av Väggen, men eftersom jag själv varit sliten och känt mig instängd har det inte gått så bra. Nu gör jag ett nytt försök så får vi se hur det går ...

En kvinna reser till en jaktstuga i bergen för att tillbringa en lugn helg med sin kusin och hennes man. Paret lämnar henne ensam i stugan första kvällen, de besöker en pub i den näraliggande byn. Under natten kommer parets hund Lo hem. På morgonen upptäcker kvinnan att hennes vänner inte kommit hem under natten och hon ger sig ut för att leta efter dem. Hon upptäcker abrupt att hon under natten blivit avskuren från omvärlden; en hög genomskinlig vägg omringar jaktstugan och området runt omkring. Utanför väggen ser allt liv ut att vara förstelnat. Kvinnan är ensam innanför väggen tillsammans med några husdjur och hon tvingas försöka överleva på egen hand.

Det här är en roman som ger fler frågor än svar. Är hon instängd? Eller utestängd? Finns väggen i verkligheten? Eller inuti kvinnan? Jag har tidigare skrivit om Väggen på Kulturkollo och där försökt beskriva min upplevelse av att romanen upphäver gränsen mellan yttre och inre. Kvinnan och hennes begränsade omvärld är ett, allt som sker händer både inuti och utanför. Kan man kalla det psykos? Eller demens? Eller autism? Ja, kanske. Fast det blir så irrelevant att ge skeendet ett namn när man är mitt i det.

Berättelsen väller fram över sidorna, texten är skriven som dagboksanteckningar där berättaren hoppar fram och tillbaks mellan olika tidpunkter och ger läsaren små glimtar av vad som ska komma. Detta gör att man som läsare blir helt fast i texten, lika instängd innanför bokens väggar som kvinnan är. Man är tvungen att fortsätta läsa, vare sig man vill eller inte och man läser med bävan inför det man vet ska ske. Kvinnan skriver för att på något sätt befästa sin existens och läsaren blir ett vittne till hennes öde.

Till stor del handlar texten om den prosaiska vardagen, här finns många beskrivningar av kvinnans vedermödor med att så, skörda och ta hand om djuren. I förvånansvärt liten grad ägnar hon sig åt att sörja allt hon förlorat i det tidigare livet. Emellanåt skriver hon ner mer abstrakta tankegångar, tiden är t ex något hon funderar över.

"Men om tiden bara existerar i mitt huvud och jag är den sista människan, så kommer den att ta slut när jag dör. Tanken gör mig upprymd, jag kanske har makten att dräpa tiden. Det stora nätet kommer att slitas sönder och falla i glömska med sitt sorgliga innehåll. Man borde vara tacksam mot mig för det, men efter min död kommer ingen att veta att jag dräpt tiden."

Sammantaget är Väggen en helt fantastisk, fängslande och mycket skrämmande roman. Den gestaltar människans ursprungliga skräck inför att vara helt ensam, att vara den sista levande människan på jorden. Man läser romanen i ett andetag och blir aldrig riktigt sig själv igen.

Jorden Runt V - Europa

Vi är redan en bit in i maj och reser runt i Europa för fullt. Här kommer lite information om böckerna, som jag har lånat av förlagen. I slutet av månaden skapar jag ett inlägg som ni kan posta era länkar i. Vilka böcker tänker ni läsa?

Kriget har inget kvinnligt ansikte - Svetlana Aleksijevitj (Vitryssland)
De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia. Den flerfaldigt prisbelönta boken bygger på hundratals djup­intervjuer och ingår i författarens stora livsverk »Utopins ­röster«, ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv.

Svetlana Aleksijevitj föddes 1948 i Ukraina och växte upp i Vitryssland. Hon betraktas som en av de viktigaste skildrarna av det postsovjetiska samhället. 2015 års Nobelpristagare i litteratur!

Nora Webster - Colm Tóibín (Irland)
Platsen är Wexford, Irland, i slutet av sextiotalet. Nora Webster är fyrtio år och gift med Maurice, sin stora kärlek som en gång räddade henne från de knappa omständigheter under vilka hon växte upp. Livet med honom har varit både enkelt och självklart, med familjen i centrum, hans jobb som lärare och hennes roll som hemmafru. Så händer det ofattbara: Maurice drabbas av en hemsk sjukdom och avlider kort därefter. Nora blir lämnad ensam kvar med ansvar för allt, inte minst sina två unga pojkar, och trots allas välvilliga blickar och ord så vet hon ögonblickligen att det nu är upp till henne att förhindra familjens undergång. Till hennes hjälp kommer dock en oanad kraft som hon glömt bort fanns där djupt inom henne. Eller med hennes egna ord: "Det finns inget bättre sätt att bli frisk än att sjunga i en kör. Det var därför Gud skapade musiken."

Nora Webster har hyllats för sitt oerhört starka kvinnoporträtt, av flera jämfört med Madame Bovary och Hedda Gabler. En oförglömlig roman om hur vägen till insikt är att tillåta sig själv att sörja och att läka. Ännu en gång har Colm Tóibín visat varför han av så många räknas som en av världens just nu största romanförfattare.

Misstag i Moskva - Simone de Beauvoir (Frankrike)
Kortromanen Misstag i Moskva skrevs 1966-67 men publicerades först 1992 i tidskriften Roman 20-50. Det är berättelsen om ett gift par som beger sig till Moskva för att besöka makens dotter från ett tidigare äktenskap och där upplever en kris i sin relation. Simone de Beauvoir hämtar inspiration från de återkommande resor som hon och Jean-Paul Sartre gjorde till Sovjetunionen mellan 1962 och 1966 på inbjudan av sovjetiska författarförbundet. Mot bakgrund av kalla kriget, med korta glimtar från sextiotalets Sovjet, utspelar sig en lågmäld historia mellan de två makarna. Boken inleds med ett förord av Éliane Lecarme-Tabone. Det är första gången som Misstag i Moskva publiceras i svensk översättning.

Flykten - Jesús Carrasco (Spanien)
En ung pojke har flytt sitt hem efter en traumatisk upplevelse och från sitt gömställe hör han hur de ropar efter honom, fadern och männen. När han lämnar gropen där han legat gömd i flera dagar möts han av den vidsträckta och oförsonliga slätten som han måste korsa, ett ingenmansland härjat av hetta och våld. Desperat och utmattad av hunger och törst irrar han omkring i natten tills han stöter på en tystlåten äldre fårherde, som motvilligt beslutar sig för att fortsätta över slätten tillsammans med pojken. De talar knappt med varandra men herden förstår snart att pojken bär på en mörk hemlighet och att deras vandring är en flykt. Flykten är en koncentrerad skildring av utsatthet på en plats där våld och övergrepp ständigt hotar. Med sin precisa och kraftfulla prosa ställer Carrasco utmanade frågor om vad människan är kapabel till.

Jesús Carrasco (född 1972) debuterade med romanen Flykten, som har väckt stor internationell uppmärksamhet och sålts till tjugo länder. Författaren bor och verkar i Sevilla.

Dikter och fragment - Sapfo (Grekland)
Sapfo, född någon gång mellan 630 och 612 f.Kr., död cirka 570 f.Kr., var en grekisk kvinnlig vislyriker från ön Lesbos. I princip inget är känt om Sapfos liv, mer än att hon tycks på något sätt ha stått i centrum för en grupp högättade unga kvinnor. Sapfo är den första kända kvinnliga poeten i historien. Mycket få fullständiga dikter är bevarade.

Enligt grekiska källor ledde Sapfo en thiasos - vilket kan betyda kultförsamling, skola, rituell grupp, förening för fester eller mysteriekult - det är osäkert vilken betydelse man bör lägga in i ordet i just hennes fall. Hennes dikter har tydligen ofta tillkommit för olika slags fester och rituella sammankomster, de anspelar på en rik flora av legender och myter - några kan vara fragment av rolldikter där den talande är till exempel en av Zeus älskarinnor - men de lånar också detaljer från vardagen. Samtidigt framträder hennes personliga särprägel, hennes röst starkare än hos någon tidigare lyriker. Genom dikter som "Gudars like" och "Plejaderna sjunkit" har hon ofta uppfattats som den första stora kärlekslyrikern i europeisk litteratur.

Sapfo har fått ge namn åt den antika strofformen sapfisk strof. (Wiki)

Väggen - Marlen Haushofer (Österrike) 
En kvinna ska tillbringa några dagar i en stuga i bergen med sin kusin och hennes man. Strax efter att de kommit fram, åker paret till närmaste by men de kommer aldrig tillbaka. När kvinnan går ut för att leta efter dem, stöter hon emot en osynlig vägg, bakom vilken allt är dött - djur, människor, allt stelnat som vore de statyer. Kvinnan förstår att en katastrof har drabbat världen och att hon är den enda överlevande. Eller är det tvärtom? I sin mångbottnade klassiker, beskriver Haushofer en kvinnas hårda och spännande kamp för att överleva. Väggen, som filmatiserades 2012 och blev en stor succé i Europa, utkommer nu i nyöversättning som första bok i Thorén & Lindskogs moderna klassikerserie.

Marlen Haushofer föddes 1920 i Frauenstein i Österrike. Hon skrev ett femtontal romaner och novellsamlingar, där Väggen intar en central plats. Hon dog 1970 och älskas idag av läsare i Sverige och över hela världen.

Sammanfattning av Afrika - Jorden Runt V

April tog slut i ett nafs, jag har inte hunnit skriva mycket alls denna månad. Men på Jorden Runt-resa har jag varit och en del bra böcker har jag läst. Hoppas att ni alla hittade något ni gillade.

Posta era länkar i Link-uppen så håller vi en tumme för att det funkar för alla. Lämna gärna också en kommentar och berätta om er upplevelse av resan.     

An InLinkz Link-up

Vi behöver nya namn - Jorden Runt V

Darling växer upp i kåkstaden Paradise i Harare, Zimbabwe efter att familjens (och alla andras) hem förstörts. Darling tillbringar dagarna tillsammans med sina kompisar Chipo, Sbho, Gudvet, Horungen och Stine. Hungern, våldet och fattigdomen finns alltid närvarande, barnen ägnar sig åt att stjäla det de behöver och de leker krigsinspirerade lekar. Ingen skola finns och inga föräldrar är närvarande i barnens liv. Darlings pappa har försvunnit, han har inte synts till sedan han började arbeta i Sydafrika. Vita biståndsarbetare dyker upp då och då med saker som behövs och med krimskrams, då gäller det att bete sig som det förväntas. Darling drömmer om att flytta till sin moster i ”Detrångtmishigan” (Detroit, Michigan) USA, men när väl denna dröm går i uppfyllelse visar det sig inte vara så lätt att anpassa sig till en ny tillvaro.

Romanen är uppdelad i två delar, den ena utspelar sig i Zimbabwe och den andra i USA. Språket är enkelt och naket, det passar den unga berättarrösten perfekt. Allt skildras på ett naturligt, självklart sätt, även de händelser som skakar om läsaren rejält. Darling lever i den värld hon lever i, den är för henne den enda tänkbara. Fast drömmen om något annat finns, något annat diffust och långt borta. Trots de nattsvarta inslagen i berättelsen om Darlings liv finns här en enkelhet och en svart humor som gör att man som läsare orkar ta till sig texten. I delen där Darling lever i exil förändras tonfallet, nu finns inte längre något hopp om en enkel lösning någon annanstans, nu när hon är i drömmarnas land blir sorgen och längtan tydligare. Nu har också en ny sorts utsatthet och ett utanförskap tagit plats i Darlings liv.

Kapitel 10 handlar om hur människorna ger sig av från sina hemländer, detta kapitel på 1½ sida skulle jag egentligen vilja citera i sin helhet. Här kommer i alla fall ett utvalt stycke:

"Se på landets barn som ger sig av i drivor, lämnar sitt eget land med blödande sår på kroppen och djup bestörtning i ansiktet och blod i hjärtat och hunger i magen och sorg i stegen. De lämnar kvar sina mödrar och fäder och barn, lämnar sina navelsträngar under jorden, lämnar förfädernas ben i jorden, lämnar allt som gör dem till dem och det de är, de ger sig av och lämnar allt eftersom det inte längre går att stanna. De kommer aldrig att bli sig själva igen för man kan inte bli sig själv igen när man väl har lämnat den och det man är, det går helt enkelt inte att bli sig själv då."

Sammantaget är Vi behöver nya namn en oerhört naken skildring av ett våldsutsatt, fattigt land och ett liv i exil, sett med ett barns ögon.

VI BEHÖVER NYA NAMN
Författare: NoViolet Bulawayo
Översättare: Niclas Hval
Förlag: Wahlström & Widstand (2014)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Ingrid, Bak, bok, mat, Anna

Jorden Runt V - Afrika

April månad har redan inletts och det är hög tid att resa vidare, denna gång mot Afrika. Här kommer lite information om böckerna, som jag har lånat av förlagen. I slutet av månaden skapar jag ett inlägg som ni kan posta era länkar i. Jag har läst några av böckerna sedan tidigare (Coetzee, Tadjo och Adichie) och hoppas hinna läsa de flesta av de andra. Vilka böcker lockar er mest?

Onåd - J.M. Coetzee (Sydafrika)
En vit medelålders universitetslärare i Kapstaden, David Lurie, har en affär med en av sina kvinnliga studenter. När deras förhållande avslöjas ställs David inför skolledningens krav: han skall inte bara erkänna utan även visa sin djupa ånger offentligt. Men det vägrar han gå med på. ”Mitt försvar bygger på begärets rättigheter” hävdar han. Han väljer själv att sluta och upptäcker snart att vänskapskretsen vänder sig bort från honom. David drar sig undan till dottern Lucys lantgård. Han hjälper henne med grönsaksodling och med hennes hundpensionat. Han arbetar även på ett djursjukhus i närheten. Sakta börjar David komma till rätta med livet. Men i området som nästan helt befolkas av svarta håller maktbalansen på att skifta. En dag dyker plötsligt tre svarta män upp på gården och Lucy blir brutalt våldtagen. Davids ”civiliserade” värld vänds upp och ner och han blir rasande när Lucy vägrar att polisanmäla våldtäkten. Hon envisas med att bo kvar på gården, i vanära, i onåd.

Onåd är en omskakande roman om det nya Sydafrika, ett samhälle där inget är svart eller vitt, där både svarta och vita beter sig illa. Det börjar som en banal historia, men snart upptäcker man att det finns ett märkligt sug i berättelsen. Man läser i ett andetag och med en fascination som bara de allra bästa författarna kan ge oss.

Vi behöver nya namn - NoViolet Bulawayo (Zimbabwe)
NoViolet Bulawayos Bookerprisnominerade roman om 9-åriga Darling i kåkstaden. Familjens hem har förstörts av president Mugabes ”krigsveteraner” i Zimbabwe. Darling växer alltså upp i en allt annat än barnvänlig miljö, men hon är smart och uppfinningsrik så hon klarar sig trots allt ganska bra. På dagarna hänger hon med sina kompisar, Chipo, Sbho, Gudvet, Horungen och Stine. De rör sig mellan Paradise, kåkstaden där de bor, och rikare villaområden där de främst ägnar sig åt att stjäla. Någon skola finns inte längre, och Darlings pappa har inte synts till sedan han reste till Sydafrika för att jobba. Själv vill hon mest av allt flytta till sin moster i ”Detrångtmishigan” (Detroit, Michigan) USA.

Det här är en omskakande och nervigt vital skildring av en ung flickas vuxenblivande – från hennes liv och tillvaro i den fattiga kåkstaden i det sönderfallande Zimbabwe till exilen i USA med allt vad den för med sig av nya, uppslitande erfarenheter. Ett utdrag ur romanen har belönats med Caine Prize for African Writing, ett annat publicerades i senaste numret av den svenska utgåvan av Granta.

True murder - Yaba Badoe (Ghana)
Elvaåriga Ajuba har kommit till England från Ghana. Hennes pappa har lämnat henne på en internatskola i Devon, där hon försöker förstå vad det egentligen var som hände hennes mamma hemma i Accra. På skolan träffar hon den utåtriktade Polly Venus, vars familj hon snart blir involverad i. När flickorna en dag hittar rester av vad som visar sig vara två spädbarn på Pollys vind inleder de en egen brottsundersökning, inspirerade av mordgåtorna i favorittidningen True Murder. Samtidigt som de två flickorna gräver sig djupare ner i Pollys familjehistoria börjar det gå upp för Ajuba vad som hänt i hennes egen familj. Speglarna börjar tala till henne.

Yaba Badoe är dokumentärfilmare, journalist och författare. Hon haren examen från Cambridge och har jobbat på BBC. Hennes prisbelönta dokumentärfilm The Witches of Gambaga, som handlar om en grupp kvinnor i Ghana som dömts till att leva som häxor, har visats på festivaler världen över. True Murder är hennes debutroman. Det är en spännande och mångbottnad roman som utspelas i en klassisk brittisk internatskolemiljö. Yaba Badoe delar sin tid mellan England och Ghana.

Enstörig - Nina Bouraoui (Algeriet)
"Jag tror att jag är rädd för livet, så som det har givits mig, erbjudits mig. För jag har alltid en känsla av att jag inte har något val. Att jag är tvungen att följa andra människor, världen. Tidens gång. Det är som en tillintetgörelse att veta det." Året är 1979. Tolvåriga Alya bor i Alger. Hon för dagbok, om familjen, om rädslan för en kommande katastrof, om saknaden efter Sami, hennes vän och syskonsjäl som oförklarligt är försvunnen.

Den fransk-algeriska för fattaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag.

Drottning Pokou : Concerto för ett offer - Véronique Tadjo (Elfenbenskusten)
Enligt legenden kastade drottning Pokou sin ende son i floden för att befria sitt folk. Tack vare hennes offer kunde kungariket Baule grundas och hon själv utropas till drottning. I Drottning Pokou omtolkar Véronique Tadjo denna betydelsefulla myt. Vem var Pokou egentligen? Var hon en amazon och frihetshjälte? Eller var hon en maktgalen härskare som gjorde vad som helst för att få regera över sitt folk? I fem olika berättelser, med fem olika slut, ställer Tadjo frågor om kvinnors relation till makt och våld. I en version låter hon Pokou följa sin son ner i vattnet där hon förvandlas till en havsgudinna. I en annan offrar hon inte bara sin son utan också sin man för att erövra makten. Men myten om drottning Pokou anknyter också till våra dagars Elfenbenskusten med allt vad det innebär av etniska konflikter och politiskt kaos.

Véronique Tadjo är född 1955 och kommer från Elfenbenskusten. För närvarande är hon bosatt i Sydafrika. Hon har skrivit ett flertal romaner och är också verksam som barnboksförfattare och konstnär.

Alla borde vara feminister - Chimamanda Ngozi Adichie (Nigeria)
Första gången författaren Chimamanda Ngozi Adichie blir kallad feminist är hon fjorton år. "Det var inte någon komplimang. Det hörde jag på tonen – det var en ton som hade passat ett yttrande som: 'Du är ju för terrorism.'" Istället för att värja sig mot ordet bestämmer sig Chimamanda Ngozi Adichie för att göra det till sitt, och strunta i omgivningens invändningar om att alla feminister är olyckliga och ogifta manshatare, att feminism är något i grunden oafrikanskt och att riktiga feminister inte bär läppglans.

Alla borde vara feminister är Chimamanda Ngozi Adichies personliga och inspirerande upprop för en feminism som angår oss alla och som lyfter blicken ut mot världen. Texten är från början ett bejublat TED-talk som setts av över två miljoner människor på Youtube, och som samplats av Beyoncé i låten ***Flawless.

Sammanfattning av Asien - Jorden Runt V

Det är redan dags att berätta om böckerna vi läst under mars. Det här var en tung månad för mig och jag fick därför inte läst alls så mycket som jag planerat. Men några av böckerna blev i alla fall lästa. Hoppas att ni alla hittade något ni gillade.

Posta era länkar i Link-uppen så håller vi en tumme för att det funkar för alla. Lämna gärna också en kommentar och berätta om er upplevelse av resan.    

An InLinkz Link-up

Rismodern - Jorden Runt V

När Lakshmi som fjortonåring gifts bort med den betydligt äldre änklingen Ayah förändras hennes liv på alla tänkbara sätt. Från att ha varit ett omhuldat barn på Ceylon tvingas Lakshmi flytta till Malaysia, där hon upptäcker att maken inte alls är så förmögen som det förespeglats henne. Lakshmi tvingas bli vuxen i ett slag, hon får ta hand om makens skulder och skapa ett hem åt dem, samtidigt som hon föder barn vare år. Inget tycks vara omöjligt för Lakshmi när hon väl föresatt sig något. Livet är hårt, mer för vissa än för andra. Lakshmis väninna Mui Tsai lever som hushållsslav och föder med stor längtan och glädje barn efter barn, bara för att tvingas lämna dem till Första hustrun. När japanerna ockuperar landet tvingas Mui Tsai betjäna dem alla. Under den grymma ockupationen inträffar även fruktansvärda händelser som kommer att påverka Lakshmis familj flera generationer framåt.

Rani Manickas debutroman utspelar sig i sydostasien från 30-tal fram till millenieskiftet. Rismodern är en episk släktsaga där vi får följa familjen i fyra generationer, från Lakshmis barndom på Ceylon till barnbarnbarnet Nishas sökande efter sitt ursprung. Rismodern är en tjock lunta som kräver engagemang och uthållighet, men den ger desto mer tillbaka. Läsaren får ta del av de olika huvudpersonernas perspektiv och snabbt står det klart för läsaren att det finns olika sätt att uppleva en och samma händelse. Det här ger djup åt berättelsen och skapar dynamik mellan de olika huvudpersonerna. Sanningen blir relativ och verkligheten mångfacetterad.

Jag föddes i Ceylon 1916, vid en tid då andarna strövade omkring på jorden bland de levande. Det var innan elektricitetens skarpa ljus och civilisationens larm skrämde iväg dem in i skogarnas innersta.

Texten i Rismodern är en ren njutning att läsa. Här blandas magi med realism, här finns otäckt detaljerade skildringar av tortyr, här finns exotiska ormtjusare och här finns drömmar om ett annat liv.

Sammantaget är Rismodern en gripande, grym släkthistoria där magiska inslag skapar en sagokänsla, samtidigt som huvudpersonernas olika perspektiv ger en nyanserad bild av en ibland undflyende verklighet.

RISMODERN
Författare: Rani Manicka
Översättare: Ulf Gyllenhak
Förlag: Wahlström & Widstrand (2004)
Recensioner: Feministbiblioteket

Yasunari Kawabata och Snöns rike - Jorden Runt V

Yasunari Kawabata föddes 1899 i Osaka, Japan som son till en kultiverad läkare. Han förlorade tidigt i livet sina föräldrar, sin syster och de äldre släktingarna. Sorgen anses vara ett vanligt motiv i hans texter, ensamheten uttrycks genom gestaltningar av dödsfall och genom skildringar av människornas svårigheter att skapa varaktiga, nära relationer. 1948 publicerades romanen Snöns rike. Den befäste Kawabatas position som ledande kvinnoskildrare. Kawabata tilldelades Nobelpriset 1968 för "hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart". Kawabata avled 1972 i vad som antas ha varit självmord. (Wiki.)

Shimamura, en förmögen, medelålders familjefar lämnar då och då stadslivet för att resa upp till bergen och få nya intryck. Vi första resan till en liten kurort i snöns rike träffar han den unga flickan Komako, en flicka som väcker hans nyfikenhet. Shimamura och Komako är på många sätt varandras motsatser; han är kylig och återhållsam, hon är spontan, livlig och (alltför) känslosam. Shimamura reser och återvänder till kurorten vid upprepade tillfällen och för varje gång de återses tycks Komakos liv ha förändrats till det sämre. Hon bor inackorderad i en familj som bestämmer över henne, hon saknar frihet och tvingas börja arbeta som geisha. I utkanten av berättelsen figurerar även ytterligare en ung flicka samt en döende ung man.

När jag läser Snöns rike blir det tydligt att jag saknar kunskap om den japanska kulturen och därför har svårt att förstå de normer och regler som styr huvudpersonernas handlande. Texten väcker nyfikenhet och lust att förstå/lära mer.

Geishakulturen, som i många andra sammanhang glorifieras (varför ska t ex små flickor ha geishatryck på sina kläder?) framträder här med sin dubbelhet; allt smink rinner av i fyllan och villan, kvar finns förtvivlan och kaos. Under ytans skönhet finns den verkliga världens fattigdom och de unga flickornas utsatthet. Komako skildras dock utifrån mannens synvinkel, vilket gör mannens roll i relationen mindre synlig och diffus, samtidigt som läsaren får se en bild av Komako och inte Komako själv. Komako tilldelas stor känslosamhet och hon beter sig emellanåt impulsivt, medan mannen gestaltas som mer eftertänksam och lugn. Klassiska "manliga" och "kvinnliga" egenskaper.

"Han stannade inte därför att han inte kunde lämna Komako, inte heller därför att han inte ville lämna henne. Han hade helt enkelt vant sig vid hennes tätt återkommande besök. Och ju mer han bestormades, desto mer började han undra vad det var som saknades hos honom, vad som hindrade honom från att leva lika fullt och helt. Han stod så att säga och iakttog sin egen känslokyla. Han fattade inte hur Komako kunde ge sig hän som hon gjorde".

Texten är lättläst och föredömligt kort. Med några få meningar målar författaren upp scenariot, läsaren kan lätt känna kylan komma krypande. Stämningen är vemodig, känslan återhållen. Här finns vackra, naturromantiska partier varvade med realistiska detaljer.

Sammantaget är Snöns rike en lättläst berättelse som lämnar en del tankar kvar hos mig och en lust både att läsa mer japansk litteratur och mer texter av Kawabata. Snöns rike är en vacker berättelse med en underton av förtvivlan och smuts.

SNÖNS RIKE
Författare: Yasunari Kawabata
Översättare: Per Erik Wahlund
Förlag: Aldus/Bonniers (1968)
Recensioner: Stänk & flikar, A room of my own

Hönan som drömde om att flyga - Jorden Runt V

I adoptivfamiljer är ett viktigt tema likheter och olikheter och böcker som handlar om att man inte måste vara lika till det yttre för att älska varandra läses ofta. En av våra favoritbilderböcker är Flaxa med vingarna av P.D. Eastman, en alldeles underbar bok om ett oväntat föräldraskap. Nu har jag hittat en liknande bok som vänder sig till läsare i alla åldrar, Hönan som drömde om att flyga av koreanska Sun-Mi Hwang.

Hönan Knopp har en mycket stark egen vilja och stor förmåga att fantisera om olika mer eller mindre tänkbara framtidsutsikter. Hon är också en mycket nyfiken och modig liten höna som tröttnat på att värpa ägg efter ägg bara för att se bondens fru komma och ta dem ifrån henne. Knopp bestämmer sig för att vägra värpa och försöka rymma. Friheten utanför ladan lockar och drömmen är att få ruva ett ägg och få en liten kyckling. Med stor tur lyckas Knopp levande lämna ladan och dessutom lyckas hon hitta ett övergivet ägg ute i trädljungen. Det är bara att börja ruva. När ägget väl kläcks visar det sig dock att det inte var ett hönsägg hon ruvat, för ut kommer en liten andunge. Olikheterna gör dock inte Knopp mindre benägen att skydda sin lilla unge och överösa den med kärlek, trots att tuppen och de andra hönorna hånar henne för att ungen är av annan sort.

"Knopps tankar var i en enda röra, men hon var allt annat än skamsen. Hon hade ruvat sitt ägg med hela sin själ. Hon hade önskat att han skulle födas. Hon hade älskat honom ända sedan han låg i ägget. Hon hade aldrig funderat över vad som fanns inuti. Visst, han är en and, ingen kyckling. Vem bryr sig? Han vet ändå att jag är hans mamma!"

Berättelsen om den lilla frihetslängtande hönan är lättläst och säger mycket om både höns och människor. Den lilla hönan grubblar en del över meningen med livet och oroar sig för att inte kunna lägga ägg och få en liten kyckling. Detta är tankar de flesta som längtat efter barn lätt kan känna igen sig i. Att kärleken inte heller har något med likhet att göra vet också många av oss. Sun-Mi Hwang lyckas så befriande enkelt beskriva alla svåra tankar och alla starka känslor ett efterlängtat föräldraskap medför, den här boken är en liten pärla jag hoppas att många kommer att upptäcka.

HÖNAN SOM DRÖMDE OM ATT FLYGA
Författare: Sun-Mi Hwang
Översättare: Ninni Holmqvist
Illustratör: Nomoco
Förlag: Norstedts (2015)
Köp: Adlibris, Bokus

Jorden Runt V - Asien

Det är dags att resa vidare. Vi tar ett skutt från Amerika och hamnar någonstans i Asien. Här kommer lite information om böckerna, som jag har lånat av förlagen. I slutet av månaden skapar jag ett inlägg som ni kan posta era länkar i. Jag har själv bara läst två av böckerna och jag kommer nog tyvärr inte att hinna med mer än ytterligare en eller två. Vilka böcker lockar er mest?

Hönan som drömde om att flyga - Sun-Mi Hwang (Sydkorea)
Detta är berättelsen om en höna som heter Knopp. En dag tröttnar hon på att lägga ägg efter ägg bara för att se dem forslas iväg till marknaden. Varje dag tittar hon ut genom ladugårdsdörrarna och ser de andra djuren ströva fritt. Knopp suktar efter ett annat liv. Hon planerar att fly ut i friheten och drömmer om att få ta hand om ett av sina ägg själv. En hymn för frihet, individualitet och moderskap med en kavat, pigg hjältinna som gör uppror mot sitt öde. Hönan som drömde om att flyga är en universell roman som har lästs av miljon­tals läsare i Sydkorea där den anses vara en modern klassiker.

Irakisk Kristus - Hassan Blasim (Irak)
Hassan Blasim är författaren som revolutionerat den arabiska litteraturen – från Finland. 2014 fick han sitt internationella genombrott, då The Independent utnämnde Irakisk Kristus till årets bästa översatta bok. Boken rankades dessutom som ”Book of the Year” i Publisher’s Weekly. Berättelserna i Irakisk Kristus skildrar det infernaliska tillståndet i dagens Irak, och för tankarna till magisk realism, till Kafka och Borges, men också till den arabiska sagotraditionen.

Aldrig bättre - O Thiam Chin (Singapore)
Två flickor på rymmen från en ungdomsvårdsskola, en misshandlad hustru som slår tillbaka, en man som har förlorat sin bror och en migrantarbetare som drömmer om en bättre tillvaro. O Thiam Chin tecknar genom karaktärerna i denna novellsamling ett omvälvande porträtt av det moderna Singapore. Det handlar om människor vars liv präglas av skriande tomrum men som i skärningspunkten mellan förlust och kärlek hittar en längtan som ger styrka.

O Thiam Chin, född 1977, är en av Singapores främsta unga författare. Han har skrivit en lång rad noveller som har publicerats i tidskrifter och i bokform. Den litterära debuten kom 2009 med novellsamlingen Free-Falling Man. Aldrig bättre var nominerad till Frank O'Connor International Short Story Prize 2009.

Brända skuggor - Kamila Shamsie (Pakistan)
Livet förändras för alltid för den unga lärarinnan Hiroko Tanaka. Hon överlever atombomben, men förlorar allt hon har kärt: sin fästman, sin far, sitt hem. Hennes kropp bär vittnesmål om tragedin; på ryggen bränns tre tranor i flykt in från sidenet i hennes kimono.Så börjar berättelsen som kommer att sträcka sig över tre generationer och tre världsdelar. Från en ung kvinnas krossade drömmar i slutet av andra världskriget i Japan, via Indiens frigörelse från det brittiska kolonialväldet, Sovjets invasion av Afghanistan, ett New York i sviterna av 9/11 till en ung namnlös man iförd orange overall i Guantanamo Bay. Genom två familjers sammanflätade öden förmedlar Kamila Shamsie kraften hos en gemensam historia, och gestaltar de stora tragedierna genom enskilda människors förluster.

Kamila Shamsie är född år 1973 i Pakistan och nu verksam i Storbritannien. Hon arbetar som journalist och kritiker på The Guardian och romandebuterade 1998 med In the City by the Sea. År 2013 var Shamsie inkluderad på Grantas lista över de tjugo bästa unga författarna i Storbritannien. Brända skuggor är den första av hennes romaner att översättas till svenska.

Snöns rike -  Yasunari Kawabata (Japan)
1968 år Nobelpristagare i litteratur. Till en turistort med heta källor på den snörika ön Honshu - ett paradis för njutningslystna rika - kommer Shimamura. Han är medelålders, förmögen, estet ut i fingertopparna, som tillfullo förmår uppskatta två fjärilars lek över fälten, men vars trötta hjärta inte orkar omfatta en passion. I honom förälskar sig den unga geishan Komako. Deras förbindelse är dödsdömd från början, men i det längsta vägrar Komoko, hängiven och förtvivlad, att inse detta.

Yasunari Kawabata har hälsats som en av vår tids stora kärleksdiktare. I dag är han Japans mest uppmärksammade författare, också internationellt. Allt det som skapat hans ryktbarhet: hans subtila kvinnopsykologi, förfinade sensualism och raffinerade stilkonst finns i rikt mått i denna utsökta roman om kärleken och kärlekens död.

Rismodern - Rani Manicka (Malaysia)
Ingenting i Lakshmis idylliska barndom kunde ha förberett henne för det liv som väntade henne. Som tonåring blir hon bortgift med den mycket äldre Ayah och tvingas flytta till Malaysia. Väl där inser hon att Ayah inte är den välbärgade man han utgett sig för att vara, utan en lägre tjänsteman med flera fordringsägare efter sig. I ett slag tvingas Lakshmi växa upp. Hon tar kommandot i huset och lyckas betala mannens skulder. Men den växande familjen vittrar sönder under lögner och falska förhoppningar och Lakshmi blir alltmer bitter. I de redan ansatta relationerna smyger sig ondskan in och andra världskrigets japanska invasion sliter upp ett sår i familjen som inte vill läka. Först långt senare, genom Lakshmis dotterdotter, kan familjen försonas.
På ett magiskt och färgstarkt språk berättar Rani Manicka om en familj i Malaysia under 1900-talet. En på samma gång fruktansvärd och underbar, skakande och oförglömlig historia.

Rani Manicka växte upp i Malaysia, men bor i dag i England. Rismodern som är hennes debutroman har sålts till 19 länder och tilldelats The Commonwealth Writers Prize för bästa debutbok.

Axolotl - Jorden Runt V

"Förr grubblade jag mycket över axolotln. Jag gick och tittade på dem i akvariet i Jardin des Plantes och där kunde jag stanna i timtal och betrakta dem, iaktta deras deras orörlighet, deras ofattbart tröga rörelser. Numera är jag själv en axolotl."

Så inleder Julio Cortázar sin mest berömda novell Axolotl. Omedelbart associerar jag till Kafkas inledning av Förvandlingen, hans berömda novell om en metamorfos. Även Axolotl handlar om en metamorfos, en förvandling så skickligt gestaltad att jag själv måste kontrollera att mina händer är mänskliga och att inga gälar vuxit ut under läsningen.

Mycket kortfattat handlar denna novell om en man som varje dag besöker akvariet för att titta på axolotlarna, han fascineras av dem och ser stora likheter mellan människan och axolotln. På någon nivå uppstår ett band mellan mannen och axolotln ett band som till slut blir så starkt att mannen förvandlas till en axolotl och tar plats i akvariet. Förvandlingen och förhållandet mellan olika positioner i tid och rum förstärks av bytet av tempus från dåtid till nutid.

Det närmaste jag kan komma mannens upplevelse är mitt möte med orangutangen Zoey i somras, jag blev då stående hos henne en evighet och hade svårt att slita mig därifrån. Så lika vi var. Men jag gick därifrån som mig själv och jag tror nog att Zoey också fortfarande är en orangutang. Fascinationen och upplevelsen av likhet och kontakt påminner dock om det mannen (och axolotln?) upplever.

Axolotl är en existentiell novell som kan analyseras och tolkas i evighet utifrån teman som identitet, dissociation och människans uråldriga skräck inför att inte kunna röra sig och att inte kunna förmedla sig. Men Axolotl är framför allt en text att uppleva, läs den och låt känslan krypa under huden på er. Ja, Axolotl kan nog kallas både svår och konstig, men den är så kort att jag hoppas att många vågar prova den ändå. Läs och låt er uppslukas (fast förbli gärna mänskliga).

AXOLOTL
Författare: Julio Cortázar
Översättare: Jan Sjögren
Förlag: Modernista (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokmania

Sammanfattning av Amerika - Jorden Runt V

Då var det dags att summera och berätta om vad vi läst under månaden i de olika delarna av Amerika. Själv hade jag läst några av böckerna sedan tidigare och några var nya för mig. Jag är själv rätt nöjd med blandningen av Nobelpristagare, den mycket speciella novellen Axolotl och de andra texterna. Hoppas att ni alla hittade något ni tyckte var intressant.

Posta era länkar i Link-uppen så håller vi en tumme för att det funkar för alla. Lämna gärna också en kommentar och berätta om er upplevelse av resan.      

An InLinkz Link-up

Kaptenens verser av Pablo Neruda - Jorden Runt V

Pablo Neruda 1904 - 1972 var en chilensk poet, författare, diplomat och politiker. Han anses vara en av de viktigaste poeterna under 1900-talet och hans skrev i en mängd olika stilar. 1971 erhöll Neruda Nobelpriset i litteratur "för en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar". Priset var kontroversiellt p g a Nerudas politiska aktivitet (han var bland annat senator för Chiles kommunistiska parti och tvingades att bo en del av sitt liv i exil).

Pablo Nerudas berömda kärleksdikter, Kaptenens verser, skrevs när han bodde på Capri på 50-talet. (Detta måste ju ha skett under den tid min favoritfilm Il Postino utspelar sig, Neruda har där en viktig roll). Eftersom dikterna i Kaptenes verser riktar sig till Nerudas älskarinna (sedermera tredje hustru) gavs de från början ut anonymt.

Det är mycket svårt för mig att skriva så mycket om själva dikterna, jag kan inte relatera till dem. Precis som Fiktiviteter skriver är det så mycket "tillbedjan och skönhet" i texterna att det är svårt för mig att ta dem riktigt på allvar. Min upplaga innehåller däremot erotiska naturbilder som jag tycker är fantastiska.

Men det måste ju finnas något mer hos Neruda, tänker jag och börjar googla. Jag hittar snabbt till Jenny Wrangborgs blogg och blir inspirerad att läsa några dikter lite mer noga. Den finns ju där, den glimmar till - aktivismen - den som gör dikterna till mer än "bara" individualistiska kärleksyttringar. Här kommer ett exempel i engelsk översättning:

"The Flag"

Stand up with me.

No one would like
more than I to stay
on the pillow where your eyelids
try to shut out the world for me.
There too I whould like
to let my blood sleep
surrounding your sweetness.

But stand up,
you, stand upp,
but stand up with me
and let us go off together
to fight face to face
against the devil's webs,
against the system that distributes hunger,
against organized misery.

Let's go,
and you, my star, next to me,
newborn from my own clay,
you will have found the hidden spring
and in the midst of the fire you will be
next to me,
with your wild eyes,
raising my flag.

Jag kommer nog att försöka läsa mer Neruda, delar av Canto General är jag nyfiken på. Det här inlägget avslutar jag med det för många av oss mest välkända Neruda-citatet, orden som upprepades gång på gång efter tragedin på Utøya: "Ni kan döda alla våra rosor, men aldrig hindra våren".

KAPTENENS VERSER
Författare: Pablo Neruda
Översättare: Lasse Söderberg
Fotograf: Georg Oddner
Förlag: Bra Lyrik/Bra Böcker (1984)