Norma Jeane Baker av Troja

Ann Carson spekuleras det om i samband med Nobelpriset, och visst vore hon en mycket intressant pristagare. Jag har tidigare undvikit att läsa henne utifrån misstanke att hon är "svår" och, ja, det är hon väl på sätt och vis. Men också väldigt intressant. 

Norma Jeane Baker av Troja går inte att enkelt kategorisera, här blandas lyrik, drama och "fackprosa" till en mycket speciell, alldeles egen konstform. Den som inte är oerhört beläst och bevandrad i allt från grekisk mytologi, via Marilyn Monroes liv, till psykoanalytiska teorier av Jacques Lacan behöver läsa översättarens efterord först. Det är mycket informativt och ger djup åt läsningen. 

Ann Carson utgår i texten från Euripides drama Helena, där det inte är den verkliga sköna Helena som rövas till Troja, utan en skenbild. Hon väver dessutom samman sköna Helenas och Marilyn Monroes liv och låter dem symbolisera alla dessa "fresterskor" som i evig tid utsatts för övergrepp och förvanskningar. De män som gestaltas (alla män?) är krigshetsande våldsverkare, vissa avsnitt i boken innehåller lektioner i krigshistoria.  

Läsning av den här texten ger en fördjupad förståelse för, och upplevelse av, det förtryck kvinnor levt under i tusen och tusen år. Den här texten är verkligen inte likt något annat jag läst, men kärnan är ändå inte så svår att förstå.

”Att bli tagen med våld

är Helenas historia,

Persefones,

Norma Jeanes,

Trojas.

Krig är sammanhanget

och Gud är en pojke.”

NORMA JEANE BAKER AV TROJA
Författare: Ann Carson
Översättare: Lars-Håkan Svensson
Förlag: Ellerströms (2021)

2022 års minnesvärda

Årets litterära händelse

Äntligen Bokmässa igen! Jag fällde faktiskt några tårar av glädje vid mötet med allt som Bokmässan symboliserar: solidaritet, kamp mot fascism och främlingsfientlighet, omtanke om jorden och böcker, böcker, böcker. Jag var nyvaccinerad, hade dessutom nyligen haft covid, och vågade mig äntligen ut bland mycket folk. Att träffa förläggare, författare och så klart, framför allt, bokbloggisar var helt fantastiskt. Hoppas innerligt på en repris nästa år.

Årets sorgliga förlust

Den 22 september i år, just när många av oss var på Bokmässan, nåddes vi av beskedet att Hilary Mantel avlidit. Flera av oss upplevde detta som en stor personligt förlust, genom sitt skrivande delade Hilary Mantel något av sig själv, något som berikade oss läsare på djupet.

Årets läsupplevelse

Under 2022 har jag läst ut den avslutande delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell: Spegeln och ljuset. Mer än nio år har jag ägnat åt Wolf Hall-trilogin och i mitt tycke är denna romansvit ett mästerverk utan dess like. Det unika språket, den nyanserade personskildringen och den historiska korrektheten gör läsningen till årets, eller rättare sagt decenniets, läsupplevelse. Sammantaget är detta en magnifik romansvit för alla som vill lägga ner tid, och kanske lite möda, på att göra en hissnande resa i Tudortidens England och uppleva hovets glansdagar, den isande kylan i Towern och bödelns vassa egg.

Årets facklitteratur

Jag läste en hel del bra facklitteratur under året, mestadels relaterad till jobbet som skolpsykolog. Men jag "upptäckte" även Jonna Bornemark och läste Det omätbaras renässans - En uppgörelse med pedanternas världsherravälde (vilken underbar titel!). Boken är en uppgörelse med allt pedantiskt räkneri och den förpappring som innebär att verksamheter mäter irrelevanta petitesser, i stället för att arbeta med omdömesgillhet och empati. Det gör verkligen ont i själen att se så stora delar av skolan, vården och omsorgen förvandlas till verksamheter med fokus på granskningsbara smårutor och pinnar i stället för verksamheter som genomsyras av lyhördhet, flexibilitet och inlevelseförmåga. Jonna Bornemarks bok fick mig att känna mig mindre ensam och gav kraft till fortsatt kamp mot pedanterna!

Årets aktuella

Situationen i Iran är oerhört allvarlig med hot mot stora delar av befolkningen och fasansfulla våldsdåd. Den svenska författaren Negar Naseh har rötter i Iran och 2022 publicerades hennes tredje roman, En handfull vind. Romanen är en släktkrönika som växlar mellan olika perspektiv, världsdelar och tidpunkter. Läsaren får följa en familj under revolutionen i Iran och därefter återse dem ett halvt liv senare i Sverige, där de fortfarande kämpar med sammanhang och utanförskap. Parallellt med detta skildras den flyende shahens liv och död i exil. Mycket intressant och läsvärt!

Årets prisade

Detaljerna av Ia Genberg tilldelades mycket välförtjänt 2022 års Augustpris för skönlitteratur. Romanen "handlar" om en kvinna som i feberyra tänker tillbaka på viktiga personer i sitt liv. Genom att närma sig verkligheten via ett lågmält fokus på små detaljer i vardagen skapar författaren stor litteratur. Detta är en fantastisk roman och en författare jag ska läsa mer av.

Årets mytläsning

Jag är oerhört förtjust i omdiktningar av antikens berättelser, extra intressant är det att kombinera gammalt och nytt. Novellen Galatea av Madeline Miller har sitt ursprung i en grekisk myt, den om kung Pygmalion och hans kvinnoskapelse. I Ovidius gestaltning av myten (i Metamorfoser) är kungen upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och täljer sig en kvinna av elfenben. Pygmalion beundrar sin vackra, rena skapelse och blir mycket förälskad i den. Han offrar och ber till gudinnan Venus, som beviljar hans önskan och låter figuren få liv. Madeline Millers version av berättas med kvinnoskapelsen Galateas röst. Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som bryter sig loss från förtryck. 

Årets feministklassiker

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman är en av de viktiga feministiska klassikerna. Den handlar om en kvinna som drabbats av en förlossningsdepression och därefter stängs in i ett rum med en förfärlig gul tapet, för att vila upp sig. Gilman Perkins skildrar det tvingande behovet att skriva, att uttrycka sig, att lämna spår efter sig i en yttre verklighet. När behoven av frihet, stimulans och kreativitet förvägras individen finns ingen annan utväg än att att skapa en inre verklighet, en tillflyktsort som i bästa fall är varm och trygg, i värsta fall är en grotesk kopia av den värld man försöker undkomma. Sammantaget är Den gula tapeten en kort, lättläst, gastkramande historia om en kvinnas försök att fly från en begränsande värld där hennes upplevelser fullständigt definieras av andra.

Årets historiska

Romanen Hamnet av Maggie O'Farrell är löst baserad på Shakespeares liv. Den utspelar sig således i 1500-talets England där en ung latinlärare förälskar sig i byns mycket speciella unga kvinna. Passionerad kärlek uppstår mellan de unga tu och efter en del komplikationer blir de lagligen vigda. Agnes flyttar till makens familj, och paret får tre barn. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid då pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar den yngsta dottern i feber. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

Årets spänning

Jag är inte bra på att läsa spänningsromaner för jag blir så himla rädd. Men efter att ha älskat Silvervägen av Stina Jackson förra året vågade jag mig i år på författarens Ödesmark. Det är jag glad för, även om det var kusligt emellanåt. Ödesmark är dock långt ifrån någon enkel typ av spänning, här finns ett djup som gör läsningen till mer än "bara" underhållning. Ödesmark är en tragisk berättelse om trasiga relationer i familjer, en mycket mörk historia som utspelar sig i en fantastiskt skildrad miljö. Nyanserat, lyhört, fängslande! 

Årets barnbok

Landet som icke är med text av Kristina Sigunsdotter och illustrationer av Clara Dackenberg bygger på Edith Södergrans liv. Den unga huvudpersonen drabbas av tuberkulos och tvingas tillbringa lång tid på sanatorium. Där upplever hon magiska händelser genom att följa ett nystan av finaste silvertråd. Handlingen påminner om en trolsk feberdröm, den innehåller de ljusaste, härligaste fantasier om evig vår, frihet och vänskap och den dystraste, sorgligaste vetskapen om avsked. Den prosalyriska texten är outsägligt vacker och fyller mig som läsare av längtan. Illustrationerna är vackra, varma och mjuka, men förebådar även det mörker som komma skall. Sammantaget är detta den allravackraste av sagor, som inte väjer för det vemod som alltid ligger och lurar. 

Årets prestation

Årets prestation vill jag nog påstå att jag själv står för ;) För första gången har jag lyckats att både planera och genomföra en julkalender. Temat blev noveller och under de 24 "luckorna" presenterade jag många fantastiska berättelser av det kortare formatet. Kanske kommer jag att lyckats med denna prestation även nästa år?

Novellkalendern 22 – Galatea

Madeline Miller, född 1978, är en amerikansk lärare och författare som tidigare skrivit romanerna Sången om Akilles och Kirke. Båda romanerna utgår från antikens berättelser och båda är med på The New York Times bästsäljarlista. Jag har läst och verkligen gillat dem. 

Även novellen Galatea har sitt ursprung i en grekisk myt, den om Pygmalion och hans kvinnoskapelse. I Ovidius gestaltning av myten (i Metamorfoser) är kung Pygmalion upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och täljer sig en kvinna av elfenben. Pygmalion beundrar sin vackra, rena skapelse och blir mycket förälskad i den. Han offrar och ber till gudinnan Venus, som beviljar hans önskan och låter figuren få liv. 

Madeline Millers version av berättas med kvinnoskapelsen Galateas röst. Hon, den vackraste av hustrur, förväntas leva upp till sitt ljuva yttre och vara sin man till behag. Men Galatea är en varelse med egen vilja och den består inte av att vara lydig och ödmjuk. Hennes kamp handlar dessutom inte bara om att befria sig själv, utan även dottern Pafos. I berättelsen befinner hon sig inlåst i ett slags vårdinrättning, dit maken kommer för att få sitt dagliga umgänge ...

"Det var nästan rart hur de bekymrade sig för mig.

Du är så blek, sa sköterskan. Du måste vara tyst tills du fått tillbaka färgen.

Jag har alltid haft den här färgen, sa jag. För jag brukade vara gjord av sten. 

Kvinnan log återhållet och drog upp filten. Min man hade varnat henne för att jag var nyckfull, att min sjukdom fick mig att säga saker som kunde låta märkliga."

Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som bryter sig loss från förtryck. 

GALATEA
Författare: Madeline Miller
Översättare: Matilda Södergran
Förlag: Wahlström & Widstrand (2022)

Novellkalendern 20 – Som ni säkert förstår

Claudio Magris är en italiensk översättare, författare och professor. Han anses vara en av de främsta experterna på den tyska, centraleuropeiska kulturen. Magris skriver både fiktion och faktalitteratur och ofta en blandning av båda. Han har t ex skrivit om samernas diktning i en litteraturhistorisk bok. Som ni säkert förstår är en fängslande omdiktning av myten om Orfevs och Eurydike. 

I novellen befinner sig en sjuk kvinna, en älskad kvinna, en författares musa på ett Vilohem, en plats fylld av sömnlösa skugglika varelser. Kvinnan skriver ett brev till Vilohemmets Ordförande för att tacka för att hon fått den unika möjligheten att lämna Vilohemmet och återvända ut i världen. Hon berättar för Ordföranden om mannens behov av henne, hon berättar om deras kärlek och om deras liv.

"Utan honom skulle jag inte vara någonting, liksom inte heller han utan mig; en obetydlig kvinna och en obetydlig man som förskräckta ser sig omkring och försöker göra gott intryck men inte ser liljorna på fälten." 

Som ni säkert förstår är en av de vackraste kärlekshistorier jag läst. Ömsint skildras parets kärleksakter och människans svårighet att vara ensam. På ett mycket nyanserat och lyhört sätt ger en manlig författare röst åt sin kvinnliga huvudperson, en författare berättar utifrån sin musas perspektiv.

Kan Kärleken besegra Döden? Kan Kärleken beveka Guden? Kan Kärleken övervinna Människans Natur? Som ni säkert förstår är en kort berättelse, på knappt 50 sidor. Ändå innehåller den oerhört stora frågor och en omtumlande känslomässig och intellektuell läsupplevelse. För mig är detta den allra yppersta av litteratur, författaren gestaltar de frågor jag brottas med på ett sätt som leder till en liten förskjutning i min tankeverksamhet och därmed en ökad förståelse av världen. 

 
SOM NI SÄKERT FÖRSTÅR
Författare: Claudio Magris
Översättare: Barbro Andersson
Förlag: Forum (2010)

Metamorfoser - från Ovidius till Miller

En blandning av gammalt och nytt skulle man kanske kunna kalla bokhögen avbildad ovan, då det skiljer mer än 2000 år mellan verken. Ändå är de intimt förknippade med varandra och en samläsning berikar dem alla.

Den romerske poeten Ovidius Metamorfoser anses vara en av världslitteraturens största klassiker. Författare som Dante, Boccaccio och Shakespeare inspirerades av verket och än idag skapas nya berättelser som utgår från de dramatiska myter Ovidius gestaltade. Min bok är en tolkning av Ingvar Björkeson och innehåller, förutom själva texten, även ett informativt förord, mängder av kommentarer, ett namnregister och en fantastisk sammanfattning av innehållet. Tack för detta! Just sammanfattningen är mkt hjälpsam att ha läst innan man ger sig i kast med själva texten.

I avsnittet Tionde boken i Metamorfoser återfinns den tragiska myten om Orfevs och Eurydike, berättelsen om den skönsjungande maken som lyckas beveka underjordens härskare att låta honom hämta den döda hustrun. Detta beviljas på ett villkor, ett villor som visar sig vara omöjligt att uppfylla. 

"Orfevs, rhodopiern, får nu ta emot sin gemål, med ett villkor: att inte vända sig om förrn han lämnat averniska dalar bakom sig; gjorde han det skulle gåvan fråntagas honom. Brant är stigen och höljd i ogenomträngliga töcken som genom tigande trakt de vandrar, upp emot ljuset. Nära den övre världens rand var de redan, då Orfevs, rädd att förlora sin maka på nytt, vände sig om. Strax sjönk hon tillbaka."

I Som ni säkert förstår, av den italienske författaren Claudio Magris, berättar en kvinna, som befinner sig på ett vilohem, om hennes makes behov av henne, om deras kärlek och om deras liv. Hon uttrycker även sin tacksamhet att vilohemmets chef beviljat henne att få lämna vilohemmet, ngt som annars aldrig beviljas. Kvinnans namn är Eurydike. I Magris händer blir myten om Orfevs och Eurydike en av de vackraste kärlekshistorier jag läst. Ömsint skildras parets kärleksakter och människans svårighet att vara ensam.

När Orfevs i Metamorfoser misslyckats med att hämta Eurydike från underjorden är han otröstlig och väljer att leva sitt liv utan kvinnligt sällskap. I stället ägnar han sig åt att dikta om kärlek, en kärlek som ofta slutar i tragik. Förr eller senare. En sådan berättelse är den om kung Pygmalion. Kungen är upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och skulpterar i stället en kvinna av elfenben. Pygmalion offrar och ber till Venus som beviljar hans önskan och låter skulpturen få liv. 

"Skökornas skamlösa liv hade upprört Pygmalions hjärta, han kände avsmak och harm inför alla de synder naturen nedlagt i kvinnans själ, och därför levde han ogift och ville ej dela bädd med någon. Men han var konstnär och hade mejslat med mästerlig hand en bild av en kvinna, formad i snövitt elfenben, av en fulländad skönhet som denna jord aldrig sett; och han tändes av kärlek till verket."

Galatea av Madeline Miller är en tolkning av berättelsen om Pygmalion och hans perfekta kvinnoskapelse, en tolkning där inte skapelsen förblir lydig och ödmjuk. Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som levt i förnedring. LÄS!

En smakbit ur Galatea

Redan söndag igen och dags att hänga på utmaningen "En smakebit på søndag" som administreras av  Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips.

Efter tre veckor av sjukdom och följdsjukdomar och annat elände känner jag mig idag äntligen lite piggare. Jag passar därför på att smygkika lite i en av de böcker jag ska föräras i morsdagspresent nästa helg :) Omskrivningar av antikens berättelser lockar mig alltid och Galateas kamp för självständighet tror jag verkligen kommer att passa mig. Av författaren Madeline Miller har jag tidigare läst Kirke och The Song of Achilles, båda rekommenderas varmt. Den senare kommer snart ut i svensk utgåva.

"Det var nästan rart hur de bekymrade sig för mig.

Du är så blek, sa sköterskan. Du måste vara tyst tills du fåt tillbaka färgen.

Jag har alltid haft den här färgen, sa jag. För jag brukade vara gjord av sten. 

Kvinnan log återhållet och drog upp filten. Min man hade varnat henne för att jag var nyckfull, att min sjukdom fick mig att säga saker som kunde låta märkliga."

Tullias värld

I boken Tullias värld möter läsaren en författare som ser tillbaka på sin ungdoms tid i Uppsala, en tid som ägnades åt promenader med en pojkvän och analyser av gamla texter i ämnet litteraturhistoria. Om "huvudpersonen" Tullia vet vi egentligen inte så mycket, de enda spåren efter henne är vad Tullias far Cicero lämnade efter sig i form av brev. "En gammal romanförfattare har lätt att höra röster" skriver dock författaren och tur är det för oss läsare. Trots bristen på källor skapar Kerstin Ekman ett porträtt av en ung kvinna, som stiger fram i sin historia och delar det universellt kvinnliga med oss. Hon är måhända flyktig och sedd genom faderns ögon, men hon är också en gestalt att känna igen sig i.

"Även om män har skrivit historien så är kvinnorna inflätade i den."

"Egentligen har vi nästan ingen kunskap om kvinnornas tankar och känslor förrän de själva började berätta om dem."

Tullia var den välkände romerske politikern och författaren Ciceros dotter och hon föddes under 70-talet f Kr. Hennes far var ofta frånvarande och gav henne smeknamnet Tulliola (den lilla Tullia). Tullia växte upp i kvinnornas värld, i ett förnämt, stort hus med många slavar. Redan som barn blev hon trolovad och hon hann under sitt korta liv med tre äktenskap, två skilsmässor och att bli änka. Hennes liv innehöll också den stora sorgen över en son som endast levde en kort tid efter förlossningen. Tullia avled i barnsäng i februari 45 f Kr.

Tullias värld är en essäbok om kvinnornas livsvillkor i antikens Rom, livsvillkor som i alltför hög grad präglar även vår tid. Många "kvinnliga" teman som menstruation, våldtäkter, förlossningar och amning belyses och författarens ilska över sakernas natur lyser tydligt igenom. Tullias värld är skriven av en oerhört beläst och kunnig författare och det är inte en bok man snabbt kan ögna. Jag har fått lov att googla många gånger för att lära mig mer om Horatius, Plinius, romersk historia m m. För mig har läsningen därför varit mycket givande, jag uppskattar en författare som utmanar och kräver lite av mig.

TULLIAS VÄRLD
Författare: Kerstin Ekman
Förlag: Albert Bonniers (2020)
Köp: Adlibris, Bokus

Antikens berättelser: 10-lista

Mitt intresse för de antika berättelserna växer ju fler återberättelser jag läser. Här kommer en 10-lista över mina favoriter.

Giovanni Domenico Tipeolo, Procession of the Trojan Horse in Troy.

A Thousand Ships av Natalie Haynes är en engagerande roman om de många kvinnor som var inblandade i kampen om Troja. Författaren utmanar idén om den stridande mannen som hjälten, och framhåller det heroiska i att ta hand om barn och skapa en fungerande vardag.

Flickornas tystnad av Pat Barker är en oerhört fängslande, inlevelsefull och lättläst berättelse, som handlar om kvinnorna som kom i grekernas väg under deras strid mot Troja. Framför allt är det den komplexa relationen mellan slavinnan Briseis och hjälten Akilles som gör boken så läsvärd.

Herakles av Theodor Kallifatides handlar om pojken, mannen, monstret och hjälten Herakles, som genomförde 12 storverk, det ena blodigare än det andra. Författaren gestaltar en karaktär som om och om igen försöker göra goda gärningar, men som ideligen misslyckas. Utan att begripa varför.

Kirke av Madeline Miller är en engagerande berättelse om gudinnan/häxan Kirke, vars magiska krafter leder till att fadern Helios förvisar henne till en öde ö. Där skapar hon sig ett liv i harmoni och lärdom, tills en dag Odysseus skepp anländer ...

Namnens hus av Colm Tóibín bygger på myten om Agamemnon, Klytaimnestra, Ifigenia, Elektra och Orestes av bl a Sofokles. Det är en suggestiv och klaustrofobisk berättelse ur tre perspektiv om blind gudstro, vanvettig sorg och ursinnig hämnd.

Penelopiaden av Margaret Atwood handlar om Penelope, Odysseus hustru, som ensam och troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelopiaden är en skicklig gestaltning av kvinnans villkor både under antiken och i samtiden.

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en grym och våldsam antikrigsroman som väver samman handlingen i Iliaden med händelser som utspelar sig på en liten ockuperad grekisk ö under andra världskriget.

Strändernas svall av Eyvind Johnson gestaltar en Odysseus som är mänsklig och som plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. Romanen är en allmängiltig, tidlös berättelse om människans svårigheter att hantera sin fria vilja, benägenheten till onödig grymhet och ånger.

The Song of Achilles av Madeline Miller är en medryckande och spännande berättelse om Akilles, sedd genom bästa vännen och älskaren Patroklos ögon. Det är inte alltid lätt att älska en stor hjälte, som ibland drabbas av hybris.

Vår älskade av Kamila Shamsie är en nytolkning av Sofokles Antigone, som är minst lika dramatisk och tragisk som förlagan. Handlingen utspelar sig i nutid i ett England där utanförskap och misstro mot muslimer råder. Och där ändå kärleken övervinner allt, eller?

A Thousand Ships

A Thousand Ships av Natalie Haynes är en roman om de många kvinnorna som finns i utkanten av alla berättelser om de manliga hjältarna i antikens Grekland. Där Flickornas tystnad av Pat Barker fokuserar på drottningen/slavinnan Briseis och en handfull kvinnor runt henne, väller kvinnornas perspektiv fram i A Thousand Ships. Och alla beskrivs de som hjältinnor på något sätt. För nog måste det vara lika hjältemodigt att kämpa på i ensamhet och uppfostra sina barn som att dra ut i strid?

Berättare i boken är Calliope, den episka poesins musa, som Homeros vänder sig till för att få inspiration. Och oändligt många är de kvinnor Calliope vill berätta om. Kriget i Troja orsakas av att tvedräktens gudinna Eris är förbittrad över att hon inte bjudits på ett bröllop och därför skapar osämja mellan Hera, Afrodite och Athena, som alla vill anses vara den vackraste. Prins Paris utses att välja en av dem och han väljer Afrodite eftersom hon lovar honom att få sköna Helena. Paris lämnar sin hustru Oinone, reser till Sparta och rövar bort Helena. Hennes make, kung Menelaos, ber då sin bror Agamemnon, och alla andra som tidigare friat till Helena, om hjälp att hämta hem hustrun. Agamemnon har dock förnärmat gudinnan Artemis, som orsakar stiltje så att skeppen inte kan avresa. För att blidka Artemis offrar Agamemnon sin äldsta dotter Ifigenia. Vinden vänder, skeppen kan ge sig av och det långa kriget mot Troja inleds.

Detail of painting The Muses Urania and Calliope by Simon Vouet, in which she holds a copy of the Odyssey

I romanen varvas ett stort antal olika karaktärers perspektiv och det krävs att läsaren är alert och lägger många namn på minnet. Det är en stor fördel att ha läst andra romaner om det trojanska kriget innan. Det som framför allt intresserar mig är de berättelser jag inte känner till sedan tidigare, t ex den trojanska drottningen Hecubas öde och hämnd på den man som skulle ha beskyddat hennes son. I Colm Tóibíns roman Namnens hus har jag tidigare läst om Agamemnons hemkomst, nu får jag ta del av den händelsen utifrån den tillfångatagna slavinnan/prästinnan Cassandras perspektiv. Natalie Haynes ger i romanen röst åt många kvinnor som endast funnits med som biroller tidigare, t ex Hektors änka Andromake, amazondrottningen Penthesileia och Paris hustru Oinone.

A Thousand Ships är en engagerande, spännande och lättläst bok som ger många olika perspektiv på händelserna i samband med grekernas strid mot trojanerna. Författaren utmanar idén om den stridande mannen som hjälten, kanske var det minst lika hjältemodigt att som Penelope uppfostra sin son och hålla friarna stången, som det var för Odysseus att besegra diverse vidunder på resan hem.

A THOUSAND SHIPS
Författare: Natalie Haynes
Uppläsare: Natalie Haynes
Förlag: Mantle/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus

A Thousand Ships - longlisted

Jag saknar redan återberättelserna av antikens historier och har börjat lyssna på A Thousand Ships av Natalie Haynes, i en författaruppläsning på Storytel. Författaren ger röst åt många kvinnor på båda sidorna i slaget om Troja. Romanen är longlistad på Women's Prize for Fiction 2020. Återkommer med mina tankar om boken när jag läst/lyssnat lite mer.

Flickornas tystnad

Under de senaste månaderna har jag läst många omtolkningar av antikens berättelser och flera av dem har handlat om grekernas belägring av Troja. I Slaget om Troja av Theodor Kallifatides berättar en lärarinna för barnen om det trojanska kriget samtidigt som andra världskrigets bomber faller över den ockuperade grekiska byn. I The song of Achilles av Madeline Miller berättar Akilles bästa vän Patroklos sin berättelse om den berömde hjälten. I Flickornas tystnad av Pat Barker är så äntligen kvinnorna och framför allt Briseis i fokus. Här får vi äntligen höra mödrarnas, hustrurnas, döttrarnas och slavinnornas historier. Briseis är dock inte den enda huvudpersonen, romanen innehåller också en mångfasetterad gestaltning av Akilles, delvis sedd genom Briseis ögon, delvis utifrån hans eget perspektiv.

Hjälten Akilles.
Strålande Akilles.
Ädle Akilles.
Gudalike Akilles.
Epiteten staplas på varandra.
Det var inte vad vi kallade honom.
Vi kallade honom "slaktaren".

Briseis heter hon. Briseis heter den unga drottningen av Lyrnessos, den unga kvinnan som blir Akilles "pris" efter erövringen av Lyrnessos. Många gånger önskar hon att hon haft mod att kasta sig ut från citadellets tak för att slippa se sin bror dödas, för att slippa se kvinnor våldtas framför ögonen på sina barn, för att slippa höra Akilles säga att hon får duga. Men även i det nya livet som slav inträder en form av vardag, där kvinnorna hjälper och tröstar varandra, där de tvättar alla lik och sköter om de pestsjuka. Briseis uppgifter omfattar också att servera kvällsvin till de stridande männen, som om kvällarna samlas i Akilles salar. Och hon är Akilles sällskap nattetid. Briseis blir även en viktig bricka i maktspelet mellan Agamemnon och Akilles. En bricka vars önskningar ingen tar någon hänsyn till. Förutom Akilles bäste vän Patroklos, som är den enda som visar Briseis omtanke.

Léon Cogniet (1794–1880), Briseis Restored to Achilles in his Tent Discovers the Body of Patroculus (1815), oil on canvas,  Musée des Beaux-Arts, Orléans, France. By VladoubidoOo, via Wikimedia Commons.

Flickornas tystnad är en oerhört spännande, fängslande, inlevelsefull och lättläst berättelse som jag hade mycket svårt att lägga undan på kvällarna. Det är en roman som står på egna ben och mycket väl kan läsas även av den som inte alls är insatt i handlingen i Iliaden. För den som kan sin Homeros är Flickornas tystnad ett mycket värdefullt tillskott, ett kvinnligt perspektiv, men också ett mer nyanserat porträtt av Akilles. Framför allt är det den komplexa relationen mellan Briseis och Akilles som gör boken så läsvärd.

FLICKORNAS TYSTNAD
Författare: Pat Barker
Översättare: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers (2020)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Fiktiviteter

En smakbit ur Flickornas tystnad

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Den här veckans smakbit kommer från Flickornas tystnad av Pat Barker, en helt fantastisk roman som berättar om kvinnorna som blev slavinnor i samband med grekernas krig mot Troja. Hittills en av de allra bästa omskrivningarna av Iliaden.

"Jag avskydde att servera vin under middagarna men för Akilles spelade det naturligtvis ingen roll om jag avskydde det eller ej, och lustigt nog slutade det snart att spela någon roll för mig. Det är något som fria människor aldrig förstår. En slav är inte en människa som behandlas som ett föremål. En slav är ett föremål, lika mycket i sina egna ögon som i andras."

Herakles av Kallifatides

Herakles av Theodor Kallifatides handlar om pojken, mannen, monstret och hjälten Herakles, som genomförde 12 storverk, det ena blodigare än det andra. I bokens inledning berättar författaren om Antigones öde i samband med att pojken Herakles är närvarande då hon blir levande begravd. Redan som ett litet barn är Herakles så stark att han kan bära sin mor från begravningsplatsen. Därefter får läsaren ta del av myten om Herakles tillblivelse och gudomliga ursprung. Gestaltningen av den stammande pojken, som är starkare än alla andra, engagerar och väcker empati. Herakles har dock tyvärr inte kontroll över sin fysiska styrka och inte heller över sina svartsjuka tankar kring faderskap, vilket leder till de händelser som tvingar honom att sona dessa genom att utföra storverk.

Kallifatides gestaltar en karaktär som om och om igen försöker göra goda gärningar, men som ideligen misslyckas. Utan att begripa varför. Inledningsvis känner jag som läsare empati med huvudpersonen och hans strävan. Men i takt med slaktande, skövlande och massvis av våldtäkter blir dock Herakles mer och mer ett monster, även för mig. Trots att han egentligen är en offer för gudarnas maktspel, svartsjuka och hämndbegär.

”Han hade velat göra världen till en bättre plats att leva i. Ingenting tydde på att han lyckats. Mycket ont hade han åstadkommit. Inte heller det syntes. Världen var lika vacker som alltid.”

By Marie-Lan Nguyen (September 2009), Public Domain

HERAKLES
Författare: Theodor Kallifatides
Förlag: Albert Bonniers (2013)
Uppläsare: Reine Brynolfsson på Storytel
Köp: Adlibris, Bokus

Antikens återberättelser av Natalie Haynes

Nu har jag hittat lite fler böcker som är återberättelser av de antika myterna. Båda böckerna är skrivna av brittiska Natalie Haynes.

A Thousand Ships handlar om det trojanska kriget och berättas utifrån ett kvinnligt perspektiv. Boken är nominerad till årets Women's Prize for Fiction. Kan lyssnas på i författaruppläsning på Storytel.

The Children of Jocasta är en återberättelse av myterna om Oidipus och Antigone. Även denna finns som ljudbok på Storytel.

Har någon av er läst?

Nytt i hyllan - Flickornas tystnad

Ooooo, så jag längtat efter denna bok som ramlade in i postlådan igår. Äntligen ska jag få läsa om Akilles utifrån ett kvinnligt perspektiv. Flickornas tystnad av Pat Barker handlar om de kvinnor som tas tillfånga i samband med kriget mot trojanerna. Huvudperson och berättare är Briseis, drottning av Lyrnessos (Lyrnessus) innan tillfångatagandet.

Hjälten Akilles.
Strålande Akilles.
Ädle Akilles.
Gudalike Akilles.
Epiteten staplas på varandra.
Det var inte vad vi kallade honom.
Vi kallade honom "slaktaren".

Vår älskade

Vår älskade av Kamila Shamsie inleds med en scen som är som skriven för filmatisering. Brittiska Isma, med pakistansk bakgrund, utsätts för ett mycket förödmjukande förhör på Heathrow när hon ska lämna London för att åka till USA och doktorera i sociologi. Hennes "brittiskhet" ifrågasätts  på ett mycket kränkande sätt och hon tvingas svara på frågor om shiamuslimer, drottningen och Hela England bakar. Isma svarar diplomatiskt och kommer till slut med ett flyg. Misstänksamheten mot muslimer, som genomsyrar romanen, åskådliggörs på ett både upprörande och bitskt humoristiskt sätt redan i bokens första kapitel.

Isma och hennes 10 år yngre tvillingsyskon Aneeka och Parvaiz är uppvuxna i London. Fadern försvann redan då tvillingarna var små. Runt faderns död finns frågetecken, blev han avrättad på väg till Guantánamofängelset som jihadist? Modern avled då Isma var 19 och hon har tagit hand om syskonen sedan dess.

Efter det inledande kapitlet om Isma i USA får läsaren följa hennes familj både i nu- och dåtid. Brodern Parvaiz har "försvunnit" och har ingen kontakt med systrarna. Några år tidigare mötte han IS-rekryterare som övertygade honom att han måste leva så som fadern skulle velat. Han befinner sig nu i Raqqa, där livet inte alls blivit som han föreställt sig. Systern Aneeka inleder ett passionerat förhållande till Eamonn, sonen till den pakistanskfödde inrikesministern, som gjort karriär genom att ta hårda tag mot invandrare. Är det verklig kärlek, eller använder Aneeka Eamonns kärlek i syfte att få hans pappa att hjälpa till att få hem brodern?

Vår älskade (lite konstig översättning av den engelska titeln Home Fire) är en roman som kan beskrivas på många sätt. Den är en politisk thriller, lite liknande svenska TV-serien Kalifat, samtidigt som den handlar om identitet, syskonrelationer, stormande kärlek och rätten att få begrava sina närstående. Vilsenheten och hemlösheten är plågsamt närvarande i det dagliga livet.

Till syvende och sist är Vår älskade en nytolkning av Sofokles Antigone och författaren använder sig av den ursprungliga berättelsen på ett fantastiskt sätt. Dramatiken och tragedin är inte mindre i Vår älskade än i originalet och genom att förlägga historien i nutid blir den lättare att relatera till för läsare i vår tid. Sammantaget är detta en oerhört fängslande, skrämmande berättelse om utanförskap och kärlek. Romanen tilldelades Women’s Prize For Fiction 2018, så välförtjänt.

VÅR ÄLSKADE
Författare: Kamila Shamsie
Översättare: Ylva Mörk
Förlag: Bokförlaget Polaris (2019)
Recensioner: Litteraturmagazinet, Boklysten
Köp: Adlibris, Bokus

OBS! Boken är med på rean, passa på att införskaffa till liten peng!

Mitt i Herakles

Mitt i Herakles av Theodor Kallifatides i uppläsning av Reine Brynolfsson har jag svårt att avbryta mitt lyssnande. Det här är en mycket engagerande berättelse om en stammande pojke som är starkare än alla andra. På både gott och ont. Hittills har vi inte kommit fram till hans storverk, författaren lägger stor vikt vid att gestalta Herakles uppväxt, den första kärleken och relationen till föräldrarna och tvillingbrodern. Detta gör att man som läsare känner stor empati med pojken. Senare i berättelsen blir handlingen grymmare och blodigare.

The Song of Achilles

Tack vare lite sömnsvårigheter, en del bilåkande och, så klart, en oerhört spännande berättelse, gick det väldigt fort att lyssna på The Song of Achilles av Madeline Miller. Boken är författarens debutroman och tilldelades Women's Prize for fiction 2012, mycket välförtjänt. Av författaren har jag tidigare läst Kirke, även den en roman med tema från antiken.

Handlingen i The Song of Achilles är välkänd och ändå helt ny. Berättelsen om kriget mellan grekerna och trojanerna har jag läst i många olika versioner, men aldrig förut gestaltat på ett så engagerande, kärleksfullt sätt. Huvudperson och berättare är Patroklos, inledningsvis en ung gosse som inte lyckas göra fadern nöjd. I ett bråk med andra pojkar går det så illa att Patroklos far förvisar honom till kung Peleus hov. Där lär han känna Peleus son, den gyllene Akilles. Trots, eller kanske tack vare, sina olikheter blir pojkarna bästa vänner och, med åren, älskande. Akilles mor, havsnymfen Thetis, är inte särskilt förtjust i sonens val av partner, men viktigare för henne är att försöka förhindra Akilles förutsagda öde. Till slut hamnar han dock ändå i Agamemnons här, i strid mot Troja.

Handlingen är engagerande och spännande, men den största behållningen finner jag i gestaltningen av den kärleksfulle Patroklos, som hängivet vill göra allt för Akilles, samtidigt som han också måste följa sitt eget samvete. Det är inte alltid lätt att älska en stor hjälte, som ibland drabbas av hybris. Miller levandegör karaktärerna och skapar fängslande miljöer där de välkända, förutsagda händelserna slutligen äger rum. Sammantaget är The Song of Achilles lättläst, medryckande, brutal och ömsint.

THE SONG OF ACHILLES
Författare: Madeline Miller
Uppläsare: Frazer Douglas
Förlag: Harper Audio/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Elzas bokhylla, Lacrimamens

Vår älskade, mitt i läsningen

Knappt halvvägs in i Vår älskade av Kamila Shamsie är jag som uppslukad av berättelsen. Huvudpersonerna har krupit under huden på mig och jag är mycket engagerad i deras liv. Då kommer jag plötsligt ihåg att boken är baserad på Antigone av Sofokles. Aj aj, det här kommer aldrig att gå väl.

Namnens hus

Namnens hus bygger på myten om Agamemnon, Klytaimnestra, Ifigenia, Elektra och Orestes som nedtecknades av Aishylos (Orestien), Sofokles (Elektra) och Euripides (Elektra, Orestes och Ifigenia i Aulis). Här kommer en kort beskrivning av handlingen och, ja, jag kommer att avslöja hur det går. Kungen, tillika fältherren, Agamemnon behöver gudarnas hjälp för att vindarna ska vända i striderna mot Troja. Till slut ser han ingen annan råd än att offra sin äldsta dotter Ifigenia. Modern Klytaimnestra gör allt i sin makt för att rädda dotter och svär att hämnas när hon misslyckas. Vindarna vänder och Agamemnon och hans mannar besegrar trojanerna. När han segerrusig kommer hem väntar dock Klytaimnestra med en kniv i handen. Dottern Elektra blir mycket upprörd över mordet på fadern och bidar sin tid för att hämnas. När, den som barn bortförde, brodern Orestes kommer hem sätter hon sin plan i verket.

Alla de starka känslorna från de ursprungliga berättelserna finns kvar, fördjupas och renodlas i Tóibíns version av tragedin. Språket är enkelt och avskalat, samtidigt som texten innehåller nog med detaljer att ge läsaren en tydlig bild av miljön och av huvudpersonernas inre. Berättelsen är bitvis mycket realistisk och obehaglig med sprutande blod och ruttnande lik.

"Jag gav order om att liken skulle ligga kvar i solen en dag eller två tills det söta övergick i stank. Och jag tyckte om flugorna som kom, surrande med sina små invecklade och orädda kroppar efter skrovmålet, upphetsade av den ständiga hunger som de kände inom sig, en hunger jag också kommit att erfara och uppskatta."

Handlingen skildras ur tre olika perspektiv: Klytaimnestras, Elektras och Orestes. Moderskap, syskonrelationer och vänskap gestaltas i olika variationer. Och genom hela berättelsen dominerar misstron och misstänksamheten, Vem kan man lita på? Stämningen i palatset, där det viskas om nätterna, är suggestiv och klaustrofobisk. Gudarnas roll är nedtonad, det är människorna som smider planer och handlar.

NAMNENS HUS
Författare: Colm Tóibín
Översättare: Erik Andersson
Förlag: Norstedts (2018)
Köp: Adlibris, Bokus