Nu börjar julböckerna dyka upp. Nisse och Nora firar jul är en småbarnsbok i pekformat av Emelie Andrén och Lisa Moroni. I serien om Nisse och Nora finns det många böcker vid det här laget och det är två karaktärer som är välkända för många barn. Det är vardagsnära böcker med hög igenkänning. I just denna bok nalkas julen och Nisse och Nora längtar förstås. De väntar och väntar. Under tiden pysslar de, bakar, firar lucia och klär granen. Det handlar om juliga traditioner, men också om vänskap, förskola, hur man är mot andra, att det är okej att vara olika och mycket mer. Illustrationerna är färgstarka, varma, charmiga och uttrycksfulla. De speglar det som texten säger, men det finns också mycket att titta på och prata om utöver texten. Texten är också vardagsnära, kort och enkel, men kärnfull och innehåller såväl dialog som inre dialog och därtill språkliga nyanser och variationer som gör boken språkfrämjande. Det finns humor, värme, känslor, dramatik och spänning i boken trots det korta formatet. Boken är i traditionellt pekboksformat med tjocka kartongsidor. En bok att återkomma till många gånger i juletid.
Bakom den svarta grinden
I halloweentider passar det förstås utmärkt att läsa läskiga böcker och här har vi bland annat läst Bakom den svarta grinden som kom nu i höst. Den är skriven av Anders Bortne och illustrerad av Marianne Gretteberg Engedal. Den handlar om Olivia som är ensam och saknar vänner. För den som inte har några vänner kan halloween kännas som världens längsta kväll. Hon bestämmer sig ändå för att gå bus eller godis på egen hand. Det är lite läskigt till en början, men hon blir allt modigare. Till slut kommer hon till det stora huset bakom den svarta grinden. Där träffar hon en flicka som följer med henne. Äntligen har hon fått sin första vän. Men det är något som inte stämmer, och dagen därpå får hon höra att Johanna som flickan heter, egentligen är död. Men tack vare Johanna får Olivia en annan vän, Gry, som tidigare har retats med Olivia. Nu ser Gry att Olivia är modig och rolig och en riktigt bra vän.
Den här boken är ganska läskig och passar de lite äldre bilderboksläsarna i fem-sex-sjuårsåldern skulle jag säga. Det finns lite saker man kan behöva förklara som vuxen medan man läser, till exempel ”det är som om Gry är i trans”, vad betyder det egentligen? Utöver halloween- och spöktemat handlar boken om vänskap, utanförskap och ensamhet, men också om mod. Det handlar också om att man kan hitta vänskap där man minst anar det och hos de mest otippade människorna, så boken uppmanar lite till att våga vara öppen. Det finns en hel del man kan prata om under läsningen kring detta med vänskap och vem som får vara med. Illustrationerna är detaljrika, uttrycksfulla och inkännande. De varierar i storlek från ett helt uppslag ibland till att vara indelade i flera mindre, serietidningsliknande rutor på andra uppslag. Bilderna tillför mycket till bokens helhet och det finns mycket att upptäcka på varje uppslag. Det här är en bok som växer med varje läsning och som stannar kvar hos mig som läsare. En annorlunda och intressant bilderbok som har fler lager än man först ser.
Den stora halloweenjakten
Förra året kom Den stora påskjakten av Mimmi Nordin och Klara Nordin Stensö. Den stora halloweenjakten är en fristående uppföljare till den. Här handlar det om högtiden halloween som huvudpersonen Eira och hennes syskon och kusiner firar tillsammans med en riktigt kuslig och spännande skattjakt! Eira har fått hålla sig på sitt rum hela dagen för att brorsan Krillan har förberett skattjakten. När kusinerna kommer är det äntligen dags. De får första ledtråden och jakten är igång. För att hitta skatten måste barnen följa gåtorna genom dunkla källargångar, åla sig genom spindelnätet på gården och kanske, bara kanske, sticka ner handen i något riktigt kladdigt …
Kommer de kunna lösa alla ledtrådar? Kommer jakten att bli alldeles för läskig innan de hittar skatten? Man vill bara bläddra vidare för att se hur det går. Samtidigt så finns det så mycket att se på varje uppslag. Det är härliga, detaljrika illustrationer där man även får leta efter ett spöke, en pumpa och en fladdermus som finns med på alla uppslag. Ledtrådarna är på rim och sista ordet avslöjas först på nästa sida, så barnen man läser boken för får chansen att gissa vilket ord det ska vara innan man vänder sida. Det blir rejält läskigt för Eira och kusinerna, så pass att hon överväger att inte vara med på hela jakten. Men Krillan är lugn och pedagogisk och vips är jakten slut och skatten är barnens.
Som jag skrev igår så fanns det väldigt få böcker förr om högtider som påsk och halloween, så denna bok välkomnas verkligen. Att den dessutom håller så god kvalitet och rymmer så mycket är en extra bonus. Den är rolig, spännande och läskig på samma gång. Det finns språkglädje, rytm och rim, inte minst i ledtrådarna. Karaktärerna har ett djup man sällan ser i bilderböcker. Illustrationerna är tecknade med värme och samspelar så fint med texten. Det här är en bok att återkomma till varje halloween, och varför inte annars också på året, när suget efter läskigheter blir för stort. Och snart kommer det en påsk och då kan vi läsa om Den stora påskjakten. Och kanske kan vi hoppas på en bok om julen nästa år?
Om högtider för de minsta
Är det något som har varit efterfrågat på biblioteken där jag jobbat så har det varit böcker om högtider för yngre barn. Tyvärr har det inte funnits så många böcker om andra slags högtider än julen. Påsk och halloween har lyst med sin frånvaro fram tills för några år sedan. Förra året kom Titta halloween, av Frida Naemi Persson och Moa Graaf, en mysrolig småbarnsbok för de yngsta barnen, med härlig rytmisk text. Den får en uppföljare i år, nämligen Titta julen. Den har samma upplägg som föregående bok, en mysig, rolig bok om julen och alla de förberedelser man gör inför den. Det handlar om att pynta granen, baka lussekatter, tända ljusen, göra snöänglar och gå luciatåg – allt i väntan på att tomten äntligen ska komma. Även denna bok har en rytmisk text med rim och den är härlig att läsa högt. Titta påsken är ytterligare en del i serien och den kommer till våren 2026.
I samma serie av Frida Naemi Persson och Moa Graaf finns också bilderböcker om högtider för de något äldre barnen. Rysligt, mysigt halloween kom redan 2022. Kommer inte tomten snart, gavs ut året därpå. Och nu i våras kom Nu är det påsk igen. Dessa böcker är större, i ett litet bilderboksformat, och de har mer text. Men samma härliga rim och rytm återkommer även i dessa. De är en fröjd att högläsa. Bilderna är roliga, mysiga, varma, färgstarka, detaljrika och inkluderande. Det finns mycket att titta på och prata om kring traditioner och högtider.
Helmers humla och Mirjams myra
Helmers humla och Mirjams myra är två fina färgglada småbarnsböcker om insekter skrivna och illustrerade av Lotta Geffenblad.
I Helmers humla får vi möta Helmer som har ett husdjur, en lurvig vän som älskar blommor och som gärna vill gå på promenad med Helmer. Efter promenaden behöver humlan bada. Helmer hjälper humlan och humlan älskar Helmer.
I Mirjams myra får vi träffa Mirjams husdjur. Hon har en flitig vän som älskar söta saker. Därför ordnar Mirjam ett kalas för myran och myrans kompisar.
I slutet på båda böckerna finns ett uppslag med kort, enkel fakta om respektive djur. Böckerna har kortfattad, kärnfull text, men bilderna berättar desto mer. Illustrationerna är mjuka, drömlika i milda färger. Det handlar om djur, både de vilda djuren och om längtan efter ett husdjur. Men det handlar också om vänskap, relationer, hur man bör vara mot andra och hur man bör respektera djur och natur. Barnen i böckerna tar verkligen hand om sina respektive husdjur, de visar respekt, ömhet och vördnad. Men det finns också humor och värme i böckerna. Serien har fått namnet ”Småkryp” och det får mig att tro och hoppas på att fler delar kommer till serien. Det här är fina böcker att läsa hemma, men också ett måste till förskolor som jobbar med djur och natur.
Lita aldrig på en fisk
Lita aldrig på en fisk är en humoristisk bilderbok om fiskar och andra djur. Uppmaningen att man aldrig ska lita på en fisk är för att de inte följer några regler i naturen – vissa har gälar, andra har lungor, vissa lever i saltvatten, andra i sötvatten, vissa lägger ägg, andra lägger inte ägg. Så till skillnad från till exempel fåglar, som är superenkla, för att alla djur med fjädrar är fåglar, så är alltså fiskar rebeller och laglösa. Därför kan man aldrig lita på dem, enligt bokens författare Neil Sharpson. Sådär fortsätter det genom boken, vi lär oss om hur fiskar funkar och inte funkar, ständigt med författarens upprepande ”Lita aldrig på en fisk!”. Det är roligt, underhållande, lärorikt och spännande på samma gång. Att man får lära sig fakta om fiskar av en berättarröst som helt uppenbart är skeptisk mot dem är nytt, annorlunda och kreativt.
Boken har en snygg inramning där den till en början verkar vara en torr faktabok för att sedan spåra ur när författaren engagerat uppmanar läsaren att aldrig lita på en fisk. Slutet knyts an till bokens inledning, men med en liten klurig tvist. Tilltalet är direkt till bokens läsare och man dras in i berättelsen och blir engagerad av de interaktiva inslagen. Boken är illustrerad med stora, färgsprakande och roliga bilder skapade av Dan Santat. Här och var används pratbubblor för att föra berättelsen vidare och det gör att samspelet mellan text och bild blir väldigt fint. Lita aldrig på en fisk är som gjord för att läsa högt och att diskutera efteråt, för utöver skrattfesten så väcker den också frågor kring vem man kan lita på och vem som egentligen har rätt.
Karavan
Karavan är en innovativ bilderbok som sjuder av liv och myllrar av människor och figurer. Den har ett spännande dragspelsformat som används för att skapa rörelse i berättelsen. Berättelse handlar om en vandring, men också om livet och alla dess stora frågor: Vart är alla på väg? Hur blir allting till? Det finns mycket att se på och upptäcka i den här bilderboken, berättelsen flödar av detaljer, färger, tankar, funderingar och figurer. Vandringen har ingen början och inget slut, liksom att frågorna inte heller har några självklara svar. Det ger möjlighet till samtal om stort och smått medan man läser boken. Det är inte mycket text, men den är poetisk och tänkvärd. Den är som gjord för högläsning, med mycket rim och rytm. Dragspelsformatet gör att man kan få med hela karavanen på en gång när sidorna har vecklats ut. Boken har ett ”vi”, men ingen självklar huvudperson. Det gör boken lite mystisk och mångbottnad. Alla figurer är vända åt samma håll, men vart är de på väg? En härlig högläsningsbok där man verkligen kan få fina samtal tillsammans med de lyssnande barnen. Boken är skriven och illustrerad av Anders Holmer. Illustrationerna är milda akvareller som passar fint till den poetiska, drömlika texten.
Ett gäng nya småbarnsböcker
Vara liten är en bok för de allra yngsta om vardagshändelser i ett litet barns vardag. Tugga foten. Smaka gröt. Skrika vagn. Här kan man känna igen sig, men också skratta för mycket händer i bilderna. Som på bilden med texten ”Smaka gröt” där bebisen på bilden sover med huvudet i tallriken eller när bebisen kissar på pappa. En vardagsnära, färgstark småbarnsbok av debuterande Olivia Borg.
Göstas första tand handlar om Gösta som vaknar mitt i natten och är ledsen. Varför då? Jo, han har fått sin första tand! Även i denna bok är det mycket igenkänning, både för små och större barn och deras vuxna. Här är det mer text och mer av en berättelse än i Vara liten, men fortfarande enkelt och vardagsnära för de allra minsta. Boken är skriven av Per Bengtsson och illustrerad av Emelie Östergren.
Kråkans kläder av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist. Mamma Mu och Kråkan behöver egentligen inte någon närmare presentation – de fyller 40 år i år och firar jubileet med denna nya pekbok. Vi får följa med när de provar kläder. Kråkan sätter på sig en mössa, medan Mamma Mu njuter av vackra benvärmare och en solhatt. Men vad ska man ha racerglasögon till? Ja, kanske om man ska åka motorcykel! ”Då räcker det inte med fjäder, Kråkan! Man måste ha kläder av läder.” Det är fantasifullt och lekfullt, massor av humor och ordlekar. Lite mer text än i de Vara liten och Göstas första tand, men fortfarande en bok för de yngsta läsarna. Kul att Mamma Mu och Kråkan kan introduceras även för de yngsta läsarna.
Trycka knappen handlar om barns fascination för knappar och om vad som händer när man tänder och släcker lyset i ett rum. Om mörker, rädsla och mod, men även om syskonskap. En färgstark, uttrycksfull bok för de minsta där det förmedlas känslor, stämning och vardagsdramatik. Samtidigt är det vardagsnära, lätt att relatera och spännande. Texten är kort och enkel, men rytmisk och kärnfull. Den är skriven av Ingrid Olsson och illustrerad av Sara Gimbergsson.
Pappa! Pappa! Pappa! är en fransk småbarnsbok av Julien Hirsinger, Constance Verluca och Anouk Ricard som blivit översatt till svenska. Den handlar om en pappa som är beredd att göra vad som helst för sitt lilla barn, ända tills han somnar helt utmattad och det blir det omvända, barnet får ta hand om pappa. En tänkvärd men samtidigt humoristisk berättelse om relationen mellan en förälder och ett barn.
Alla dessa böcker är i pekboksformat med greppvänligt tjocka kartongsidor med rundade hörn. Perfekt att läsa högt tillsammans.
Den röda cykeln
Den röda cykeln är den första delen i en ny lättläst serie som heter Månviskaren. Den är skriven av Cecilia Fransson. Boken handlar om Klara som precis flyttat till ett nytt hus tillsammans med sin mamma efter pappans död året innan. Det nya huset ligger precis intill en kyrkogård, något som både skrämmer och lockar Klara. En dag ser hon en pojke cykla med en röd cykel på kyrkogården och de börjar prata. Han heter Jon och blir hennes nya kompis. Hennes enda kompis faktiskt, för hon har svårt att finna sig tillrätta i den nya skolan. Klara umgås med Jon i flera dagar tills han en dag ber henne om en tjänst. Jon ber henne söka rätt på hans bäste vän Anders och ge honom ett meddelande. När Klara söker upp vännen så är det ingen jämnårig kille som hon tror, utan det är en gubbe med vitt skägg som öppnar dörren. Han berättar att Jon inte lever längre, utan han har varit död i femtio år. Anders tror att Klara blivit en Månviskare i samband med olyckan där hennes pappa dog, men hon överlevde. En Månviskare kan se och prata med de döda och ta emot meddelanden från den andra sidan, men bara när det är fullmåne.
Det verkar komma fler böcker om Månviskaren Klara och det ska bli spännande att se hur historien fortsätter. Kommer Klara att få träffa sin pappa? Kommer hon att möta fler personer som ber om hjälp från andra sidan? Och hur kommer hennes vardag i övrigt att funka med skolan, mamma och vänner? Det finns mycket att bygga på. Samtidigt som det finns många trådar att spinna vidare på känns det här som en avslutad berättelse i sig. Det är en konst att hålla den balansen, att väcka intresse för att läsa vidare, men utan att göra läsaren besviken på att alla lösa trådar lämnas för att besvaras i nästa bok. Där tycker jag att författaren lyckas väldigt bra. Berättelsen är också välskriven med ett rikt, levande språk trots att den är lättläst. Den griper tag i mig, berör mig och får mig att vilja läsa vidare ända tills den är slut. Jag ser fram emot fler delar i serien och jag hoppas att många läsare i mellanstadieåldern hittar till den. Förutom det övernaturliga temat så finns också teman som vänskap, utanförskap, familjerelationer och sorg. Boken har lättlästnivå tre av sex.
Hej hallå
Hej hallå är en serie böcker om insekter för de allra minsta. De är både skrivna och illustrerade av Hanna Albrektson och utgivna på Lilla Piratförlaget. Hittills finns tre titlar: Hej hallå spindeln, Hej hallå daggmasken och Hej hallå nyckelpigan. Böckerna är i hård kartong med rundade hörn, perfekt för små barnhänder som själv vill bläddra och titta på bilderna. Alla böcker har sin egen färg på omslaget och den går igen i illustrationerna inne i boken.
Hej Hallå spindeln går i blågrönt. På första uppslaget säger vi godmorgon till spindeln och därefter får vi följa den när den spinner en tråd och väver ett nät där den fångar sin mat. Andra större djur är farliga för spindeln och då måste den gömma sig. En annan fara är att nätet går sönder. Tur att spindeltrådarna är starka. Med få ord får vi ett dramatiskt äventyr där vi både får lära oss om hur spindeln lever och äter och också vilka faror som lurar för spindlarna.
Hej hallå daggmasken går i rosa. Efter att ha sagt godmorgon till daggmasken får vi följa den ner under jorden. Daggmasken gillar att gräva gångar, men när det regnar måste den upp. Men för mycket sol är inte heller bra för daggmaskarna. Även här får vi lära oss om hur daggmaskar lever, äter och bajsar och även om olika faror de kan råka ut för. Och på sista uppslaget träffas daggmasken och spindeln, vilket blir en rolig igenkänning om man läst den första boken.
Hej hallå nyckelpigans omslag går förstås i rött, men inne i boken är det ljusgrönt som dominerar för att nyckelpigans färger ska komma till sin rätt. Nyckelpigans dag börjar med frukost, så när vi sagt godmorgon till den får vi följa med när den äter bladlöss och dricker dagg. Men rätt vad det är så ramlar den, rakt mot spindelnätet. Vilken tur den har vingar som den kan fälla ut. Men när den landar går det inte så bra, den hamnar upp och ned och kan inte vända sig själv. Då kommer daggmasken och hjälper den – vilken bra vän! Även här möter vi alltså spindeln och daggmasken från de tidigare böckerna.
Alla tre böcker har tydliga, färgstarka bilder och korta texter fyllda med spänning, humor och värme. Varje uppslag ger mycket att prata om och om man vill kan man läsa böckerna t ex på förskolan som introduktion till att lära sig om insekter och hur de lever. Böckerna fungerar dock lika bra att läsa högt hemma, i grunden är det spännande äventyr där man lär sig fakta om djuren på köpet, så i första hand är det berättelserna som är i fokus. De passar också fint att dramatisera med ljudeffekter om man vill twista till det lite. Helt enkelt jättefina djurböcker som passar perfekt för de yngsta barnen.