Det har inte varit så bra kontakt med yttervärlden uppifrån skogen utanför Luleå.
Nu är jag i alla fall hemma efter sju sorger och åtta bedrövelser.
När min väska kom på bagagebandet såg jag att handtaget på kortsidan var trasigt och att en av "fötterna" höll på att lossna. Gick till Norwegians disk i terminal 4 (dit vi anlände) och blev hänvisad till terminal 5. Traskade iväg "flera mil" och blev av informationen hänvisad till en liten lucka där jag ringde på. Visade min väska och lämnade bagagetaggen samt namn och adress. Mannen frågade om jag ville göra upp med försäkringsbolaget eller om jag ville ha en ny väska med detsamma. Jag ville ha en ny väska och han kom med en som var inslagen i plast. Gick till en bänk och flyttade över alla mina saker. Om jag ville kunde jag få behålla den gamla väskan också eller ställa den vid luckan.
Jag ställde den vid luckan, köpte biljett till Arlandabussen och for iväg - en dryg timme senare än beräknat. När jag kom till min T-banestation hasade jag väskan nerför barnvagnsspåren. Bara av det blev jag alldeles svettig. När jag kom fram till de långa rulltrapporna upp ur underjorden så fungera ingen av de tre. Jag släpade och stretade på ett trappsteg i taget och när det var ca tre meter kvar kom en ung man och passerade mig i den andra rulltrappan, vände ner till mig och hjälpte mig att bära upp mitt bagage resten av vägen. Vilken gentleman!
Det känns som om armarna har blivit ett par dm längre.
Maken, som vanligen går och lägger sig kl 21, hörde när jag kom i hissen kl 23.10 och öppnade dörren åt mig. Så nu är jag äntligen hemma - hos en dator som fungerar - med en begynnande förkylning som en av deltagarna delade med sig av.
För övrigt har vi haft jättetrevligt, både med syhelgen och med turistandet i Boden och Piteå, men det får jag berätta om en annan gång. Nu ska jag stupa isäng.
Ha det bra.