Vintermotiv mitt i sommaren

Är det jättedumt om jag försöker sticka det här motivet på en kofta till Ivar? Det är lika bra att börja på nästa kofta nu. Jag har redan köpt garn och det blev marinblått och vitt DROPS Alpaca. Jag gillar det garnet och den förra koftan jag stickade till honom blev ju bra trots att det skulle varit ett annat garn enligt beskrivningen.

Det här mönstret är så fint. Kommer från en rysk sida som har andra mönster också. Det kommer bli väldigt begränsat användande till just vintern men det är ju bara att sticka i hans vinterstorlek 9-12 månader. Vi får se. Ikväll blir det syjunta och då ska den påbörjas är tanken.

Sticka färdigt

Igår fick jag besök av Sofia som stickade färdigt sina raggsockar.

Själv stickade jag sista maskan på renkoftan. Nu ska han-som-ska-ha-den bara hitta knapparna han köpte till den i helgen.

Sofia stickade in lite av restgarnet från sockarna i min gäststickning. Älskar idén med gäststickning. Det blir som en gästbok. Jag försöker hela tiden minnas vem som stickat vad.

Senare på kvällen började jag sticka något nytt av restgarnet från koftan. Det är krulligt eftersom jag repat upp en del av koftan. Vad kan det tänkas bli?

Dåliga mobilbilder, tråkigt med dunkla innebilder på hösten.

Hittills

Utan internet hemma under flera dagar blir det ingen uppdatering. Som tur är har andra internet hemma 2014. Så här långt har jag kommit på koftan nu:

Tackar Sofia för hjälpen att skriva det här fantastiska inlägget vid syjuntan.

Syjunta och ny kofta

I söndags var det syjunta här i trädgården. Eftersom jag gillar att fokusera på mat så berättar jag att det blev rabarberpaj till fika och grillad korv till middag. Vi flyttade upp till halvskuggan efter att ha blivit stekta på altanen ett tag. Jag älskar att sitta där när det är halvskugga. Tänk om det bara växte lite bättre runt omkring, vad lummigt det skulle vara då. Som ett rum. Nästa sommar kanske.

Ester hade stickat färdigt sin kofta Miette så jag fick äran att ta bilder på henne i den. Se fler bilder här. Tyvärr är jag inte lika flitig på att sticka längre...

Jag drack vatten och skrev istället. Gillar egentligen inte att visa bilder på mig själv som osminkad men det var vad jag var den dagen. Kanske är det därför jag ser lite nervös ut på ögonen. Ester har tagit den här bilden.

Syjuntan

I mitt letande efter helt andra bilder har jag konstaterat att det finns en del bilder från syjuntor genom åren. Här är några bilder från olika syjuntor som gör mig lite nostalgisk och sugen på att gå på syjunta snart igen.

Den där gången när vi var på Kafferepet mitt i stan och hade syjunta bland klorinlukt och en annan junta i form av möjligtvis en skrivarcirkel. Bilden är tagen i en spegel.

Den där sommaren när vi fick låna min dåvarande kollegas kolonilott nära Årstaviken. Vi grillade korv och sen började det att regna, men mysigt var det.

Det här var nog när Petra berättade att hon skulle flytta till Umeå.

Ibland slår vi till och dricker rosévin. Här på en stor balkong.

En gång hade vi syjunta i en riktig textilslöjdssal. Vi sydde egentligen mest men här tar vi en paus med lite stickning.

Bland paddor och mullvader

Jag har äntligen tagit tag i mitt stickande igen och börjat sticka med de här färgerna. Det ska bli en vit tröja med gröna muddar, röda körsbär med gröna blad och stjälkar. Den gröna nyansen var inte riktigt som jag tänkt mig men jag älskar Safran så det får bära eller brista. Kanske blir det snyggt med pastellgrönt och knallrött ihop. Jag satsar på det.

När det var syjunta hos mig, för första gången i villan och trädgården, bjöd jag på sticksig limedryck. Måltidsdryck med sparkling water helt enkelt.

Samma dag hade flitiga Wallinskaya bakat bullar, en sats med vanilj och en sats med chokladbitar. Den här bilden stal jag från Esters instagram.

Här är början på min körsbärströja.

Här är Esters lila sjal.

Christer var också med på ett hörn och pysslade med en lampa.

Sofia virkade en mormorsruta och skrev några rader till syjuntans bok.

Syjunta i sommarkvällen

En medlem i syjuntan blev mamma i april och förra veckan fick vi äran att vara med på syjunta tillsammans med det lilla barnet. Han sov som en liten groda mot sin mors bröst medan hon hjälpte Sofia att nysta upp sitt orange garn.

Sofia virkade vidare på sina mormorsrutor.

Jag själv stickade vidare på en tröja jag påbörjade i påskas och som bara stickat på när jag varit i sällskap av någon av syjuntan. I början stickade jag lite på den när jag besökte mina föräldrar, men sen har ju liksom intresset för stickning dalat lite. Det kanske blir ändring på det när jag åker på semester.

I söndags kom Sofia hit på besök för första gången i nya huset och i trädgården förstås. Hon hade tagit med sig sin Wallinskaya-påse (!) och mormorsrutorna förstås. Observera också den vassa saxen hon håller i handen. Vid ett tillfälle tappade hon den som en kniv rakt ner i träet på altanen. Värsta samurajen!

Syjunta hos Sofia

I måndags var det syjunta med kort varsel. I fönstret hos värdinnan stod ett par ljusstakar med mer stearin på sidorna än i själva staken. Jag var hänförd.

Eftersom den andra gästen var lite sen och jag var hungrig som en varg, kändes det ändå betryggande att Sofia ordnat med en snackstallrik. Här har det ätits och jag skämdes inte över att kasta mig över den goda osten - comté. Har köpt en egen sådan ost för att kalasa på här hemma. Vardagslyx! Jag var så hungrig att jag inte hann fotografera huvudrätten. Jättegoda biffar med mascarpone i bland annat. När den ena såsen sedan skulle innehålla fänkål blev jag jätterädd att jag inte skulle tycka om det, men det smakade så himla gott och så hade damen i fråga rundat av den med lite socker. Vilken kock! Till detta serverades även mascarponesås och pasta. Vilken dröm! Jag vill ha mer.

När vi var på keramikkursen i vintras gjorde Sofia den här lilla kannan som fick en jättefin färg. Varför använde jag inte den glasyren till något av mina alster? Ett tecken på att jag behöver återvända till drejarverkstan.

På tal om glasyr fick vi en helt vanlig sockerkaka med helt vanlig glasyr på, med smak av citron. Den var mycket smaskig.

Värdinnan stickade på ett par benvärmare till en häst. Inte en levande häst utan en, vad jag förstått det som, plasthäst i naturlig storlek. Ska bli spännande att se hur hästen ser ut i benvärmarna sen.

Jo, hon hade köpt ett väldigt annorlunda garn också. Indie till en indietjej. Jag har lånat ut mina fetaste stickor, i storlek 12 så jag hoppas att något riktigt läckert produceras nu. Så blir det säkert.

Slutligen måste jag bara säga att jag fick upp lite inspiration under kvällen så jag hoppas att det leder till något produktivt också.

Jag tvingar mig själv att sticka

Det var ett tag sen jag kände att jag inte ville sticka. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska hitta lust. Jag har inte lust med nånting, med risk för att låta som ett deppigt vrak. Det är jag inte, men just den där biten känns så oinspirerande och trist just nu. Och det känns inte ett dugg roligt, jag hoppas verkligen att jag hittar tillbaka till lusten igen snart. Jag gör ju annat, som att dalta med mina tomatplantor flera gånger om dagen. Sen drömmer jag och läser mycket om det där med trädgård också. Det fyller min tid ganska mycket. Jag vill bara veta mer, mer, mer. Och så märker jag att jag gillar att läsa om samma fakta fast kanske på ett nytt ställe. Lite som repetition. 

Ikväll tog jag fram mitt senaste stickprojekt. Jag påbörjade det på påsklovet och det gick bra i början, misstänker att det beror på att mönstret var lite roligare i början och nu är det lite tråkigare. Imorgon är det syjunta och jag behöver ju ta med mig något dit, så det var därför det här åkte fram just ikväll. Det är bra med syjunta på det sättet, att det trevliga sällskapet gör att det är lättare att sticka på tråkiga saker. Och sen är det bra med syjunta för att det också är inspirerande i sig. Vi får se vad morgondagens syjunta för med sig den här gången.

Lite syjunta före frukost

Imorse var jag och min mamma jättemätta efter gårdagens frosseri på restaurang. Istället för att äta frukost plockade vi fram nålar och satte igång att sy. Jag sydde ner kragen på tröjan, som jag blev lite missnöjd med, men nu blev jag nöjd. Mamma sydde fast ett hängband på kökshandduken som ett barnbarn ryckt sönder och sen gjorde hon om ett par jeans till shorts.

Här är nya kragen på den gröna tröjan, klar bättring.

Knappfobi och Sturekatten

Jag har skrivit om knappfobin tidigare och nu kommer det lite igen. När jag satt i soffan och stickade häromdagen hade jag på mig en kofta med träknappar i. Träknapparna är det enda problemet med koftan och jag får liksom leva med det, men när jag reste mig upp ur soffan blev jag förbannad på fenomenet knapp. Garnet i stickningen fastnade i knappen och det upptäckte jag när stickningen plötsligt låg på golvet och nystanet låg kvar där borta vid soffan. Det är nånting med knappar och att fastna i dem jag inte gillar.

Ester kom hit på besök i veckan med ett paket Bregott under armen. Hon hade invigt sin röda lintröja på jobbet och när ingen frågat om den var hemstickad kände hon sig nöjd. Förslag om att repa upp hela tröjan och göra om den satte jag stopp för. Ni kan läsa om tröjan på hennes blogg och orsakerna till att hon vill göra om den.

På skärtorsdagen träffade jag Hanna som en gång var med i syjuntan men flyttade till Skåne och då blev det svårt att komma på sammankomsterna. Vi hade syjunta på tu man hand på café Sturekatten på Östermalm. Jag kom direkt från jobbet och vi hamnade i ett litet krypin med några ruskigt gapiga tonåringar. När de gick därifrån snodde vi deras bord och kunde äntligen lugna ner oss och höra varandra ordentligt och plocka fram våra arbeten. Hanna virkade på en brunbeige sjal som ska få en ljusare kant, kommer bli så himla snyggt. Jag visade magic loop-tekniken som jag fortfarande känner mig lite darrig på. Stickade på en bebisärm.

Keramik

För några år sen gick jag en keramikkurs, en kvällskurs på Folkuniversitet i Linköping. Sen gick jag en keramikkurs till. Samma lärare hela tiden. Jag lärde mig inte så mycket, tyckte jag. Jag gjorde saker, absolut. Det blev snett, vint, trasigt, fult, fel... Några grejer blev lite snygga. När jag skulle flytta nästa gång efter jag gått den där kursen, sa jag till min pappa att det som låg i den där lådan längst upp i garderoben, skulle slängas. Han kollade i lådan och såg att det var mina keramikalster. "Dom tar jag hand om", sa farsgubben och pinsamt nog står de fortfarande kvar på fönsterbrädet i sommarstugan, så att alla besökare kan se det. Båda inifrån och utifrån. Ja, en förälder är ju stolt över sitt barn vad det än gör och föräldrar kan ju också ha en tendens att glömma vilken nivå man bör ligga på efter en viss tid och så vidare. Jag skyllde i alla fall på att läraren var otroligt opedagogisk och alltid sa att hon inte kunde förklara hur hon själv lyckades så bra. Jag fick mer hjälp av en tjej som gick kursen för att ha tillgång till drejskiva och ugn. Sen gav jag upp...

...tills nu! Nu ska jag göra det igen. Jag har blivit övertygad om att Calle Forsberg är svaret på alla mina centrera-leran-på-plattan-problem och kan hjälpa mig att göra fina skålar som man inte behöver men det är ändå roligt att ha något man gjort själv i sina köksskåp. Min syjunta ska gå en drejkurs i februari och det ska bli så mysigt.

Här är en bild från hans hemsida:

Syjuntor

Jag hänger inte med att blogga för att jag gör så mycket som jag kan blogga om. Det är väl viktigare att göra nä att blogga, men jag vill göra något med alla bilder jag tar och ja, varför bloggar man och hela den biten. Och dessutom ska man jobba om dagarna.

Den senaste tiden har det blivit många syjuntor. Här ovan visar Petra sin färdiga virkade kofta. Hur snyggt som helst och ett mycket imponerande verk.

Clara bjöd på fantastisk fläderblomsdricka på sin balkong härom kvällen.

Den här väskan tycker jag är snygg, Petras pysselpåse. Tänk om man kunde skapa något liknande till sig själv. Jag har bambuhandtag, jag kan virka och jag har snygga tyger.

Här nedan ser vi Sofias projekt före hon repade upp.

Här är en bit av min kofta. Det blev såhär med resåren på den så kallade knäppkanten. Jag vet inte hur resultatet kommer se ut, men det får vi se när det är färdigt helt enkelt.

Syjunta hos nyinflyttad

Dags att släppa att jag inte hann besöka den där lägenheten som låg i samma hus som Petit France och därmed hade en "kakhiss" som det gick att beställa bakverk genom direkt upp i lägenheten. Nu har hon som bodde där flyttat till en fantastisk lägenhet som var minst lika trevlig att besöka.

Där bjöds det på en supergod sallad bestående av kyckling, babyspenat, tomat, getost, mango, ruccola, matvete, paprika och balsamicokräm. Bilden är på det som blev över av salladen. Alltså den var otroligt god så att det blev sallad över handlade nog mer om att det fanns jättemycket.

Ester jobbar på sina ärmar.

Värdinnan testar mormorsrutor som kuddfodral.

Petra som ska flytta ifrån oss fick en bok i present.

En annan bok som det skrevs flitigt i. Syjuntans egen dagbok.

Claras mormorsrutor.