En mössa in action

Barnet på bilden har egentligen ett ansikte. Det är mössan jag vill visa. Jag fick en bild på den igår. Den har tydligen fått mycket beröm. Så roligt att se att det jag har stickat kommer till användning.

Babyvantar

Mitt nya stickflow vet inga gränser. Nu har jag stickat ett par vantar som ska matcha mössan som jag stickade först. Jag vet inte om den här bebisen har kommit ut ur sin mammas livmoder än men det SKULLE ske idag och mer än så skriver jag inte. Jag hoppas att modern ifråga har annat för sig och inte hinner se bilderna innan paketet har nått henne.

Den blå mössan jag stickade i julas har i alla fall fått fara hem till Harry nu.

Polkarandig babymössa

Den här sortens mössa kan vara den sortens stickning som jag stickat mest. Nu har jag gjort det igen och den här gången med mina favoritränder, rött och vitt, men blå mudd. Har ju en kär tröja som har den kombinationen också, den stickade jag 2012.

Bebismössa i merinoull

Med ett par krokiga stickor har jag under några av mellandagarna stickat den här mössan som en ännu ej född bebis ska få. Planen var att sticka med stickor i storlek 2,5 som jag tagit med mig på julresan men hur jag än gjorde (fick repa upp två gånger) blev det alldeles för stort. Många syrliga kommentarer fick jag på vägen. Min mor plockade fram sina gamla stickor och lyckades hitta två lika i storlek 2. Min far plockade fram sandpapper eftersom de var lite sträva och garnet fastnade i spetsen.

Den här modellen på mössa har jag stickat ganska många gånger. Har inte ens bild på alla tror jag.

Tröja med romber

Tröjan med romber är äntligen färdig. Ivar fick prova den direkt såklart.

Lite motvilligt. Det var egentligen shortsväder.

Så himla svårt att fota en 1½-åring utan att det blir suddigt.

Arbetet påbörjades i mars och sen har det legat orört under en längre tid men nu är den klar. Den blev riktigt rolig att sticka på mot slutet. Vad ska det bli härnäst? Ny tröja eller kofta till busfröet!

Rabarber och återfunnen lust

Vad hände med kreativiteten? Jag tror att min egna utmaning med den där koftan tog kål på den. Nu är vinterkoftan undanlagd tills nästa vinter. Igår fick jag äntligen tillbaka sticklusten efter över en månad med stängd stickpåse. Det är redan på nivån "bara ett varv till".

Idag har jag skördat årets första rabarber. Det ska bli paj, såklart.

Tunnelbanestickning

Det är jättebra att dokumentera sitt skapande i en blogg. Nu när jag inte hittade beskrivningen (i pappersform) på raggsockarna jag tänkt börja på, kom jag på att jag säkert lagt upp en länk i bloggen. Innan jag börjar leta efter det kunde jag bjussa på en bild på det projekt jag jobbar på hårdast just nu. Att ha en bebis och samtidigt hitta tid att sticka är ju en sport i sig. Nu när jag börjat åka tunnelbana fyra gånger i veckan, tur och retur till jobbet två dagar, har jag lyckats sticka en hel del. Tyvärr blev det svårare att hinna med ett helt varv på den resan när det blev längre varv, så jag måste skaffa mig ett tunnelbaneprojekt. Det får bli ett par små matchande raggsockar till bebisen som inte ger mig tid att sticka till honom. Och jag förstår honom. Det är inte ett dugg roligt att umgås med en mamma som är helt inne i sitt stickande.

Äntligen höst!

Det är faktiskt sant. Idag blev det höst både i almanackan och i väderleken. Det är inte mig emot. Igår när jag var ute och plockade äpplen och hade satt på min bebis den där stickade koftan kände jag att nu är det säsong för stickade plagg, nya projekt och lång rak höst utan en massa uppbrott som det alltid är på våren. Inte en sommar där alla åker kors och tvärs så en aldrig får tid att träffa sina vänner. Nu är det höst - den absolut bästa vardagssäsongen. Jag är inte ironisk. Och jag är inte heller negativ till vår och sommar men nu börjar riktig vardag. Jag har saknat den.

Och som jag kämpar på med nästa kofta! Den är i enklaste form för att det ska gå snabbt att sticka den. Men jag bedrog mig på måtten och de första ärmarna blev på tok för tighta så nu har jag repat upp den ena och sparat den andra (som ska repas upp sen) och börjat öka på med maskor mycket tidigare och oftare. Ser ni skillnaden?

Numera stickar jag aldrig med strumpstickor utan endast med rundstickor. Har fyndat några nya i Örebro på olika second hand-affärer. I en affär gled en av stickorna genom korgen så den låg inte kvar när jag var framme vid kassan. Det kändes som en katastrof men som tur var fanns det en likadan till. Det är ju smidigt att köpa begagnat just eftersom det är så himla billigt - 10 spänn styck.

Enkelhet

Det hade blivit jättefint med det där fina vintermotivet på koftan, men vet ni vad? Jag hade behövt sitta och rita av mönstret i ett nytt rutnät och om jag skulle göra det skulle det ta mig ett år innan jag skulle kunna börja sticka. Jag vill sticka - inte göra kryss! Så nu blev det ett gammalt beprövat mönster. Det är det mönstret jag hade tänkt att jag skulle ha på Ivars första kofta men det blev lite lattjolajban av det istället. Nu ska jag nog vara konsekvent. Det började så i alla fall.

Blöjbyxor

Ivar har fått jättefina blöjbyxor i present av sin blivande gudmor Ester. Strumpbyxorna som också är fantastiskt söta var vid fototillfället lite för stora fortfarande. 

Skifte av mössa

Nu blev det ju knepigt. Ivar växer ju som bebisar ska göra, så mössan fick bytas ut till något att växa i. Vilken tur att jag låg i och stickade. Det finns tillhörande raggsockar men inte en tillhörande kofta. Det här skär sig lite i min mening, men det får vaaaa så. Vantarna är ju helvita så de matchar det mesta. 

Den här mössan lägger vi ner i lådan med sparade kläder (den fysiska lådan finns inte riktigt än) och plockar fram när det är dags att vara nostalgiska. Tänk som han har vuxit den lille pluppen.

Ett par stickade jeans

Under hela hösten har Sofia i smyg stickat på de här jeansen till Ivar. Det är efter en beskrivning från Knitty. Läs mer om dem på Sofias blogg. Tillsammans med lite randigt förvandlades min bebis till en liten indiepopare.

De här bilderna lånade jag från Sofias blogg. Så ser de ut framifrån och bakifrån. De är så himla dösnygga och coola tycker jag. Tack igen!

Klassiska stjärnor

I väntan på bebisens (sena) ankomst försöker jag förgylla tillvaron så gott det går. Jag stickar ganska mycket och har snöat in lite på de här klassiska stjärnorna, tänkte jag först, fast det kanske inte är så himla mycket ändå.

Rosa blandat med rött.

 Gult blandat med rött.

Det här är den där koftan som jag fortfarande inte sytt i några knappar på.

Och så något jag stickade igår som ni får se mer av vid senare tillfälle. Jag tänker mycket på polkagris när jag ser hela verket.

Läget med renarna

Det var ju ett bra tag sen (ett halvår för att vara exakt) som jag visade hur det går med min fästmans 50-årspresent - vinterkoftan med renarna. Han fyller snart år igen så det går inte jättesnabbt framåt (började sticka i oktober förra året). 

Jag är stolt när jag säger att alla de stora delarna är klara. Nu ska det blockas, sys ihop och stickas resårer. Här ligger en ärm, två framdelar och en "kil" på blockning. Det fick inte plats mer. Alltså det här med att blocka orkar jag inte sätta mig in i så jag har bara spänt upp delarna på skumgummit som blev över när jag gjorde madrassen och sprutat vatten på det. Det är så spännande att se om det här ens kommer likna en kofta när det är klart.

Varje gång jag ser renarna tänker jag på bilinbrottet.

Har jag berättat om bilinbrottet här i bloggen? Alltså bilinbrottet ägde rum i Malmö, i januari. Vi hade precis köpt en bil och skulle käka mat innan vi skulle resa i snöstorm hem till Stockholm igen. När vi kom tillbaka till bilen efter att ha varit borta i tjugo minuter, var en sidoruta krossad och våra slitna och trasiga väskor var borta. Väskor med bland annat stickning och övernattningsprylar. Inget fanns där i som någon i hela världen skulle vilja ha så det var ju hemskt korkat att ge sig på just vår bil. Ett vittne såg händelsen och ringde polisen. Polisen var snabb som blixten och lyckades hitta tjuvarna. Efter en stunds antecknande fick jag gå och hämta våra väskor i en polisbil. Samtidigt såg jag glimten av tjuvarna som satt i baksätet på en annan polisbil. Det enda jag tänkte på var renarna men de fick komma tillbaka till sin rätta ägare.

Malvan, lavendeln och romberna

Den här lavendeln är helt fantastisk. Jag köpte tio eller tolv plantor för en hundring på trädgårdsmässan förra året. Sen har jag flyttat runt den lite och nu står den på två olika ställen. Den som står längs muren har vuxit sig lång och bångstyrig. Det gör att jag måste arbeta med den ibland för att kunna klippa gräset som den växer sig över. Att arbeta med lavendel är ju inga problem eftersom det doftar så gott. Att det alltid cirkulerar mängder med humlor och bin där gör inte så mycket heller. De vita fjärilarna är ljuvliga att se på. Och inte nog med det! Jag hittade en vilt växande malva bland lavendeln och den är så fin och det finns fler blad. Skir liten rosa blomma.

Jag visade en bild på romberna för ett tag sedan och byggde tydligen upp en viss spänningshalt med tanke på kommentarerna, så nu visar jag hur långt jag kommit hittills. Inte så otippat kanske: det blir en babykofta. Det känns lite ovant att se den. Färgval, garnval och även mönsterval känns lite olikt mig så jag blir förvånad varje gång jag tänker att jag ska bära runt på en grå och sticksig bebis i vinter.

Grejen var att jag hade ett lila garn i samma sort (Marks & Kattens Baby Eco Wool) och ville komplettera med några andra färger för att sticka den här koftan. När jag stod i garnaffären i Vällingby låste sig allting och jag kunde inte para ihop färgen med nånting kändes det som. Jag insåg när jag hade börjat kombinera lila med de här grå färgerna att det inte kändes alls snyggt. Lila är inte en snygg färg punkt slut, så det blev bara grått istället. Fast det ljusa går under beige tydligen.

Romber

Det här vart svårt. Att göra mönster med romber utan att det skulle bli knasigt med färger och varv. Jag tänkte om och gjorde det här mönstret istället. Återkommer när det går att se vad det ska bli.

Status på vinterkoftan

Nu är det vår. Det är åtminstone mars. Och jag såg precis att det var knappt en månad sen jag skrev något om vad jag stickar. Jag stickar ju hela tiden så händerna nästan går ur led. Det jag stickar på just nu är en riktig långtradare. I oktober började jag sticka på den här vinterkoftan till min fästman.

Här ligger de delar som är klara. Något ihoprullade. Ett alldeles för smalt bakstycke, två framstycken samt en ärm. På ena framstycket står renarna. 

Det här är mönstret i koftan. På ärmarna blir det mer mönster eftersom jag började göra mönster lite för tidigt och behövde således fylla ut lite mer. Men det gör ju ingenting, så länge det blir lika på båda ärmarna. Allt kan ju inte följa ett himla mönster hela tiden. Hur skulle världen då se ut?

Renarna har varit med om ett riktigt äventyr. Ur ett blogginlägg i januari:

Kan även meddela följande fakta för intresserade: Förra helgen köpte vi en bil. Ungefär en timme efter vi köpt bilen råkade vi ut för ett bilinbrott. Tjuvarna stal två väskor varav den ena innehöll delar av min stickning. Det var bland annat renarna som stals. Som tur var fångade polisen tjuvarna och vi fick tillbaka väskorna. Hela tiden var det viktigaste stickningen och det fick minsann polisen höra några gånger också.

Här är jag just nu. Den andra och sista ärmens resår. Precis i begynnelsen. Kvar att göra efter den ärmen, är "kilar" som ska fylla ut det tomrum som skapats då jag gjort bakstycket på tok för smalt. Nog för att han som ska ha den på sig är smal, men inte på den nivån som jag tänkte när jag började med ryggen.

Renar

Efter att ha granskat mönstret på det där julkortet ritade jag min egna 

version som skulle passa till koftan. Nu är det instickat i koftan och jag

är väldigt nöjd med resultatet även om jag en gång för alla ska lära mig

följande: Vid mönsterstickning borde det alltid vara något regelbundet

i kanterna för att det inte ska bli buckligt.

Nästa projekt blir väl att ta sig an mönstret på min systersons

vantar som han köpte i Tallinn i helgen. De såg lite mer alerta

ut.

Stickade grejer 2013

Jag tänker precis som förra året, att jag har väl inte stickat

färdigt något i år. Jag har ju bara en massa pågående projekt.

Men se här nu: i år har jag också färdigställt en hel massa.

Systersonens mössa.

En annan bebismössa.

Körsbärströjan.

Råkade inte få någon bild på hela spelkortskoftan men 

dock en bild på själva mönstret.

Den här gröna ring/pricktröjan använder jag i princip aldrig. 

Helt onödig att göra med andra ord. (Och ja, man får säga

så för det är precis så det är)

Min systerson som gillar T-rexar fick en sådan fram och 

en sådan bak på tröjan.

Dinosaurietröjan till min systerdotter. Tror dock inte att

hon använt den någon gång.

En kjol som varit användbar under andra kjolar vid väldigt

kyliga dagar.

Min egna gröna halssnodd som fick lite fel proportioner.

Fågeltröjan som blev för liten för min systerdotter men 

som min kollega köpte av mig istället.

Fästemannens slipover. Han är nöjd.

På stickorna

Jag ligger hemma i sjuksoffan och då passar det bra att sticka som en

tok på koftan till min fästman (se ovan) och på den där babymössan

(se nedan). Jag behöver dock fixa lite mer Alpaca-garn till den där 

mössan för det lila har tagit slut.

Det lila garnet är en rest efter en den här vanten som jag stickade 2011.

Jag håller på att fästa trådar på min körsbärströja väldigt långsamt. Jag
borde egentligen ha ett krav på mig att fästa minst x antal trådar om
dagen. Det är nog enda sättet att få den klar.