We're getting there

Jag önskar att jag kunde lägga upp ett smakprov från en låt som vi jobbade på mer igår. Vår första låt. Om jag får säga det själv dök det upp riktigt bra toner som jag inte visste att jag ens kunde sjunga ut. Jag vågar knappt sjunga det när jag sitter ensam i min egen lägenhet eftersom jag minns hur väl jag hörde min granne sjunga och spela Yellow Submarine dagligen under en period för något år sedan. Dessutom är det sjukt jobbigt att sjunga på halsbränna som jag uppenbarligen lider av just nu.

(Och vem bestämde att en låt måste sluta med refrängen? Jag gillar inte såna där fåniga regler. Det gör väl inget att frångå sånt.)

The Nordic beat

Vi gör framsteg när det kommer till musikskapandet. Jag har skrivit en låt som gick hem hos den här mannen, även om jag missat en viktig bit som hette något med takt. Tur att någon kan undervisa mig i det här med musik. Det är ju så roligt.

 Utsikten från soffan som försöker sitt bästa att inspirera.

Min vän gitarristen

Det är så roligt att ha en vän som är jättebra på att spela gitarr och som har världens tålamod. Vi jobbar på en låt, just for fun, ingen prestation. Jag sjunger och han spelar. Jag får inte sjunga som Patti Smith, då får vi börja om från början. Jag ska sjunga dramatiskt, ibland ska jag sjunga lågt, det är svårt. Han går in i ett annat rum och plinkar fram nya idéer på gitarren. Då passar jag på att låna dammvippan. Vi sippar vin och skriver dit nya rader på texten, stryker gamla. Varför har jag inte gjort det här tidigare? Det är sjukt roligt.