Äpplen och plommon

Förra året var inte ett äppelår. I år är det mängder med äpplen igen. På det träd som har äpplen som mognar tidigt har det ramlat ner ett gäng som blivit sockerfritt äppelmos till bebisen. Han äter det med god aptit.

Och nu har jag förstått att ångkoka inte är något avancerat så nu har jag provat att göra plommonmos genom att ångkoka plommonen i fem minuter och sedan mixa dem. Ska bara komma ihåg att inte ge så mycket av plommonmoset i taget med tanke på vilken raketfart det sätter på magen.

Plommon finns det nämligen gott om i år också.

Sol och ros

Det var ett tag sen jag la upp något här. Ett tag funderade jag på att sluta blogga eftersom jag inte skapar så mycket och ofta numera. Det måste ju inte vara svart eller vitt utan går bra att lägga upp något då och då. Något som däremot kan hända lite oftare är att jag tar ett varv i trädgården med kameran. Trädgården som blivit lite bortglömd den här våren, sommaren och säkert kommer hösten också att bli halvdan i trädgården. Det finns inte så mycket tid.

Idag har jag ändå lyckats gräva upp en vinranka och plantera en ros vid namn Penny Lane på stället vinrankan satt. Allt medan min lille bebis satt på en filt och tittade på. Hela tiden fick jag kolla solen och flytta på honom så att han inte ska bli bränd.

I samma rabatt växer tomatplantor som jag också bara struntat i, men det blir tomater ändå såklart. Så himla tacksamt att odla tomater. Det är oftast väldigt enkelt.

En annan ros jag köpt i år. Någon finsk sort jag hittade på trädgårdsmässan.

Något annat som sköter sig själv är ju fruktträd. I år igen blir det massor med plommon om inget annat händer med de här karten. Det får bli mycket plommonmos till efterrätt åt Ivar.

Citrus!

Förra hösten fick jag ett citron"träd" av min syster. Hon har dragit upp det från en citronkärna. Tyvärr får plantan titt som tätt påhälsning av lus. De skadar inte växten men det är ju dumt att låta lössen husera där. Idag fick plantan en dusch och Sweet Lord vilken ljuvlig citrondoft som spred sig i köket. Då blev jag genast pepp på att driva upp limekärna och apelsinkärna, så nu ska här bli citrusinvasion. Gör det du också vetja!

Ekologiska vindruvor

Rankan införskaffades på Zetas i våras och redan första året gav det skörd. Vindruvorna skulle ha varit blå och kärnfria enligt etiketten. Istället blev de gröna och med kärnor stora som kärnor i lite större vindruvor. Huvudsaken är att de är goda och giftfria. (Naturskyddsföreningen om vindruvor bland annat.) En ranka till finns det i trädgården men den gav ingen frukt i år. Nästa år ska jag nog köpa två till och ställa bredvid den här rankan för det verkar växa bra där i bergskrevan.

Jag sådde nog åtta frön av purjolök men det gick inte så bra för de andra sju. Titta vilken tanig liten planta från mars.

Idag rycktes den upp ur jorden äntligen. Direkt blev den en del av en smaskig soppa. Den enda purjolöken.

I helgen har vi haft kalas och då plockade jag in lite blommor. Det gör jag nästan aldrig annars så det kanske är en ny grej jag kan börja med. Nu kanske är lite fel tid på året. Försöker minnas det till nästa år.

  

Lite lavendel fanns det kvar och kaprifol som kommer med nya knoppar.

Edit: Jag kanske inte får kalla mina vindruvor för ekologiska men de är åtminstone obesprutade och mycket bättre än genmanipulerade, förgiftade och stressade druvor.

Äppelmoset

Kanske var det dumt att gnälla över äppelbrist. Det var på det goda äppelträdet det kom så få i år jämfört med förra. På det inte lika goda äppelträdet fanns det desto fler äpplen. Jag har plockat vid två tillfällen och sammanlagt än så länge har det blivit det som är på bilderna ovan och nedan. Vi har ätit väldigt många som de är.

Idag har jag dock använt varenda äpple till att göra äppelmos för första gången i mitt liv. Saker man kan göra när man är ledig mitt i veckan. Ska jag redovisa hur jag gjorde nu också, för det är inte så kul att läsa om äppelmos jag gjort om jag inte berättar hur jag gjorde.

Jag gjorde på 1 kg äpple i taget eftersom jag inte hade enorma grytor och styrka i mina armar. Detta använde jag till äppelmoset:
1 kg äpplen
1½ dl vatten
½-1 dl rårörsocker
½ pressad citron
½ krm citronsyra
1 krm natriumbensoat

Redskap i form av grytor, bunkar, äppelmosvagga, slickepott och slevar.

Jag skar äpplen i mindre bitar, tog bara bort flugan, skaftet och fula delar. Skal och kärnhus kunde vara kvar på för de silas bort i vaggan sen. Jag la alla äppelbitarna i grytan som jag fyllt på med vattnet, citronen och sockret först. Detta för att det inte skulle bli brunt direkt. Sen sätter man grytan på plattan, kokar upp och låter det koka på låg värme i ca 10 minuter. Efter det är det dags för vaggan. Där pressas det uppkokade äpplet ner genom en sil genom att trycka med spaden. Ta upp en liten del av moset i en skål och blanda i kemikalierna (citronsyran och natriumbensoatet) och sen rör ut det med resten av moset. Koka upp snabbt och häll upp på kärl.

Sen frös jag in allt äppelmos utom en burk som får stå i kylen. Det blev syrligt och friskt.

Sista augusti i trädgården

Det är ju lite synd att tomaterna tar så låååång tid på sig att bli klara. Jag är rädd för att de kommer frysa ihjäl. Mängden tomater är det inget fel på. Om de bara kunde bli lite rödare snart. Idag har solen hjälpt till rätt mycket i alla fall.

Det är spännande med vindruvorna. Ska de bli blå eller ska de inte hinna med det? Suddig bild blev det. Jag var så bländad av solen att jag nog inte tänkte på att bilden inte blev så vidare bra.

Om det är brist på röda äpplen i lilläppelträdet så kan man inte säga detsamma om plommonen. Förra året blev det inte alls många men i år desto fler. Vartannat år sägs det ju. Det är många som är rätt så ätna på. Att inte djurvärlden kan låta bli mina frukter och grönsaker. Jag förstår inte.

För väldigt längesedan sådde jag rågvallmo i en del av rabatten och trodde inte den skulle komma upp men plupp sa det bara så kom ena skira vallmon efter den andra. De är så vackra. Älskar vallmo.

Malvan bland lavendeln. Också fin. Självsådd.

Äppelbristen

Förra året var det så mycket äpplen på lilla äppelträdet att grenarna bågnade. Det gjordes äppeljuice och äppelkaka var och varannan dag. Alltså det var så mycket äpplen att det inte gick att ta vara på allt. I år förberedde jag mig för äppelsäsongen och köpte en billig äppelmosvagga på second hand i år så jag kan göra en massa äppelmos och frysa in.

 

Men i år ser det inte ut att bli mer än max tio äpplen. Vad var det som gick snett?

Jag får väl nöja mig att titta på alla bilder jag tog när det fanns äpplen röda som blod.

Det nya fruktfatet

När mina föräldrar kommer hit på besök händer alltid mycket i trädgården. Jag förstår inte hur det går till. Igår köpte vi två fruktträd och två vindruvor på Zetas trädgård. Det är verkligen the number one handelsträdgård eftersom utbudet är så stort. Hjälpen är också bra, trots att det var mycket folk fick vi jättemycket hjälp. 

Det var inte det lättaste att välja plats åt träden. De behöver mycket sol och så ska det ju växa och bli stort också. Ovan ligger plommonträdet av sorten Reine Claude d’Oullins på platsen som vi var lite inne på först. Trädet ger gulgröna plommon. Jag minns dem från min barndom och älskade dem. 

Här ligger sötkörsbärsträdet Sam E i skuggen av det gamla äppelträdet. Jag vet inte ens om jag smakat den sorten men har blivit personligt rekommenderad av en riktig trädgårdsentusiast som jag förhörde på trädgårdstips förra sommaren.

Min pappa kunde gräva väldigt fina runda hål till träden. Det ser så proffsigt ut och plommonträdet (ovan) syns från det köksfönster som jag står mest vid och fixar med maten. Det känns lyxigt att titta på sitt egna träd på något sätt.

Träden står numera i en rad som gör en skarp sväng. Det ser väldigt planerat ut och någonstans, även om jag gillar vildvuxen, så känns det trevligt när fruktträd står väldigt planerade och jämnt. Körsbärsträdet hamnade liksom i mitten av trädparaden, mellan två äppelträd.

Och vindruvorna är två blå sorter, som jag inte i skrivande stund tänker berätta namnet på. Det bestämdes lite mer spontant vilka sorter det skulle vara. Här gick jag mest efter bilder och minnen, återigen, från barndomen och vad som var gott då. Just vindruvor vägrar jag att köpa eftersom de är så hårt besprutade, så då kan det vara trevligt att ha några i trädgården (om de klarar sig) så jag får äta några små druvor om året i alla fall. Den ena sorten håller bara upp till zon 2 och jag är osäker om vi bor i zon 2 eller 3. Det återstår att se. Båda rankorna får växa väldigt inbäddat och soligt i alla fall.

Lövräfsning

Prydnadskålen is still going strong

Det är inte lätt att vara trädgårdsnybörjare direkt. Jag har skjutit lövräfsningen framför mig ganska länge nu, då jag minns valkarna i händerna från de korta stunderna jag orkade räfsa löv när jag var barn. Nu blev det till ett nödvändigt måste. Idag i det där lite fina duggregnet satte jag igång. Det gäller att hela tiden se det man har gjort och inte det man har kvar. Då skulle man bli tokig. En regel som är bra att ha i alla sammanhang i livet. Dela upp det man gör i mindre delar, det blir lite mer greppbart och överkomligt då.

Se högarna istället för de där löven som ligger kvar runt omkring.

Det här äpplet gav mig så mycket energi att jag orkade räfsa i flera timmar. Ett äpple som hängt på ett träd som nu fällt ner sina löv och som jag räfsat upp. Det är tur att det bara gick åt ett äpple till det arbetet för det betyder att det är rätt bra avkastning ändå.

En hel del av löven har jag lagt som täckmaterial på alla frusna rabatter och trädgårdsland. Det står i boken Året i köksträdgården av Tyra Hallsénius Lindhe. Det är min nya bibel som jag fick i födelsedagspresent av några vänner när jag i oktober blev hela 33 år.

Höstiga kvadrater

Några små morötter.

Äppeljuice av de inte riktigt mogna äpplena blir lite strävt mot tungan.

Körsbärsträdet framför huset levererar röda blad.

Körsbärsblad mot frostnupen gräsmatta.

Tulpanlökarna ligger majestätiskt tätt och väntar på att få jorden över sig. De är införskaffade på Tradera och är av sorterna Peach Blossom, Gerbrand Kieft och Black Hero. 

Slutet av september i trädgården

Vips var det höst och det är helt okej. Det är skönt med årstider, det måste erkännas. Men jag kan inte stå ut med att det ska vara vinter när det borde vara vår. Fram till januari är det okej med vinter. Sen kan det bli vår. Hur som helst, nu är det snart den vackraste tiden på året och det började jag föreviga redan i lördags.

Nyköpta påskliljelökar och sättvitlök. Den lokala handelsträdgården är så himla mysig med genuint trädgårdsentusiastisk personal.

Hittade förutom lökarna lite härliga höstväxter som jag satte ner i en svart gjutjärnsgryta.

Det äppelträd som bjöd på frukt tidigt hade kanske inte världens godaste äpplen men jag tror att det här kommer bli en riktig jackpot. Och det är inte så vildvuxet och stort som det andra, så här kanske jag hinner plocka lite frukt innan den ramlat ner och blivit attackerad av sork, rådjur och sniglar.

Visst är det lyxigt att ha blåbärsris i trädgården? Tyvärr missade jag att storskörda bären innan de blev skrumpna men några har förstås slunkit ner. En hel del om jag ska vara ärlig.

Jag gillar inte barrträd, men idegranen gillar jag och den har ju röda bär som ser ut som vallmo i bärform.

På vårt alldeles egna berg växer sig några andra röda bär uppför branten. Det är många olika sorters röda bär i trädgården som jag inte vet vad de heter.

Den gula rudbeckian fick jag av far när han var här. Den lyser upp med sina kramgoa små vingar.