Explosionernas tid

Det spricker och exploderar i rabatterna nu. Nya blommor slår ut och stjälkarna på sommarens blommor tycks växa flera centimeter bara jag vänder ryggen till. Det är en vacker, väldoftande och händelserik tid i trädgården. 

Sweet Love

Pärlhyacint

Queen of night

Ungefär samtidigt som tulpanerna blommat över börjar nästa blomning. Här står den vita pionen på tur. 

Pion

 Och smörbollen

Smörboll

Sen kommer klematis, nävor, hortensia och mitt i sommaren blommar honungsrosen.

Klätterhortensia

 Åsså mina favoriter förstås taklök!

Taklök

Ett sista andetag

Den sista buketten är plockad. I morse hade vattnet i skottkärran begåvats med ett lager av is. Köldgrader i natt således. Och de där sista lökarna borde få komma i jorden.

 

Grekisk vädd till höger, men den där andra lilla raringen, är det någon som vet vad den heter?

Höstanemon och klematis Summer Snow

 

Hösttid

Dagarna är räknade. Naturen målar med den vackraste penseln. Lönnarna brinner i snåren. Hortensian målar den döende tallens stam, skänker nytt liv.
 

Klätterhortensia, Hydrangea petiolaris

 Några håller krampaktigt i känslan av sommar.

Klematis

Näva, Rozanne, Geranium 

Jag suger det sista ur den värmande solen. Planerna på nästa sommar tar form då jag serveras köttbullar genom lekstugefönstret. I fantasin rinner ljungrabatten ner över berget. 
 

På kvällen kurar vi i soffan. I väntan på vintertid tänder vi ljus i tallen som sjunger på sista versen. Kanske tar vi ned den nästa sommar, säger vi.

Höstkänslor klädda i sommarvärme

 

I morse vaknade vi i tät dimma. Efter frukostgröten hade den lättat något och jag såg stigen framför mig på min väg till bussen. Älskade förort och älskade skog i höstljus.

I kväll sjönk solen ned mellan träden. Den skäggiga klematistofsen kom till sin fulla rätt. Det gäller att vara flink med kameran, snart är tillfället förbi. Värmen försvinner snabbt från träplankorna på altanen -det är så man vet att sommaren är förbi. Det är lätt att glömma det nu, mitt i brittsommar, men vilken dag som helst är det över. 

Hur kan man inte älska hösten?

Trädgårdsresa till Wijträdgård

Gummistövlarna är på, regnjackan trängs med kaffetermosen och kameran i ryggsäcken, mamma sitter bredvid och bussen är fylld av trädgårdsentusiaster. 

Nog är det höst som känns i luften. Regnet hänger över oss då vi lämnar Stockholm för en tur till Wij trädgård. Som småbarnsmamma hinner jag inte med så många trädgårdsbesök som jag önskar, men den här resan var bestämd sen långt tillbaka. Jag är väldigt glad för det nu, då jag sitter på bussen.

Även i Ockelbo hotar himlen med regn

 

Skogens trädgård designad av Ulf Nordfjell

Vi börjar i Skogens trädgård. Promenaden går från den grusade gången som omges av en kornåker in i tallskogen. Här svävar de enorma granitblocken en bit över marken, allt för att lura oss att tro att de är lätta.

Snart övergår tallarna i stenmur. Framför oss breder en stor matta av kullersten ut sig. Den som tittar noga upptäcker likheten med trasmattans trådar och mönster. Mellan stenarena växer låga perenner för att ge färg i mattan. 

Vi fortsätter förbi myren in i den höga granskogen. Här doftar det solvarm mossa idag. När gruppen och guiden lämnat rummet stannar tiden. Här kan jag sitta på en bänk och blicka ut över den rostiga tjärnen med sitt svarta vatten. Där upptäcker jag en vit näckros som dröjt sig kvar. 

Vi går vidare ut i brynet. Höstsolen tampas tappert med de mörka molnen. Regnjackan åker på - och av igen. Här samsas vilda växter med framodlade sorter. 

Sen går vi in i den rostbruna delen. Rosorna klättrar högt, just nu är blomningen över, istället dras mina ögon till vinröda partier bland silvriga blad. Här syns det att hösten är i antågande.

Ulf Nordfjells trädgård slutar storslaget i salongen. Kronan som hänger från himlen landar i en svävande sten. Tankarna förs till svettiga dagar med spettet som arbetsredskap. 

I kontrast står kritvita björkar med lena stammar. En svag, frisk vindpust, tycks dra förbi i den kvalmiga luften. Men det är nog bara inbillning. 

Vidare till köksträdgården

Nu möts vi av öppna fält. Höbalar ligger hoprullade på slagna ängar. Mitt i alltihopa står ett konstigt träd, det är som en stor bukett som någon ställt dit på åkern. 

Mycket riktigt - det är jättens bukett till brudparet som landat där. Någonstans borta i de röda radhusen bor brudgummens mor och far.

Där framme står växthuset. Nu blandas grönsakerna med välordnade rader av blommor. Sallat samsas med kronärtskockor och rödbetorna tycks vara enorma. Inte ett ogräs så långt ögat når. 

Aster

Örtagården 

Så skymtar ännu ett växthus. Det är som att benen bestämmer själv var de ska gå. Eller näsan. I örtagården doftar det fantastiskt. Och jätteäckligt. Örtagården är byggd med Linné i åtanke. Jag är säker på att han skulle ha älskat den.

Ett helt växthus med bara olika Basilika, Basilicum

Fläckvallmo, Papaver commutatum

Dahlia

 Mamma i örtagården tillägnad Linné

 

Paraplypromenad

Vi avslutar bland Klematis. Som stora paraplyer viker Svenolof Sundbergs växtstöd ut sig mot himlen. Här klättrar Klematis, stora, små, spetsiga, enkla och fyllda, utblommade och buskiga. Jag vill ta med mig alla hem. 

 

Klematis, Clematis

Klematis, Clematis

 I bussen på vägen hem, spritter inspirationen i kroppen. 

Okänding

Regn

Den här sommaren och dess regn...

Vit rudbeckia, Echinacea purpurea, Alba

Det känns som det regnat en skvätt varje dag och väldigt ofta mer en så.

I juni gick det inte att ta ett fotografi utan att få regndroppar med.

Vallmo, Papaver

Krukorna låg på tork på altanen för att rötterna inte skulle ruttna.

Sallaten i juli stod frodig och grann och tycktes älska himlens skurar.

Sallat, Little gem

I augusti sträckte sig Chokladblomman envist mot solen mellan skurarna.

Chokladblomma, Cosmos atrosanguineus

Tusen trädgårdar avnjöts i regn.

Klematis, okänd sort

Och sonen konstaterade att den här sommaren behövde nog han ett paraply.

Men ibland tittade också solen fram... 

Stockros, Alcea rosea L

och bjöd på sommarmagi.

Vit rudbeckia, Echinacea purpurea, Alba