Barnen trodde vi var söndermördade.....

Från vackra Stekenjokk åker vi mot Borgafjäll och vidare mot Sannaren,
där vägen tar slut...
och fågelvägen till just Stekenjokk är ca. tre mil och vårt fiskekort omsluter också just Sannaren.

Så vi bestämmer att åka just till Sanneren och fiska lite.
Vägen dit var inte rolig eftersom vägarbete och dikning på grusväg pågick.
Och sen lades det ned en fiberkabel också,
och då fick vi snällt vänta en timme innan vi kom förbi grävaren....så är det i norrland.

Men till slut kom vi ned till Sannaren och det blev en otroligt vacker kväll.

Vi njöt av solnedgången och passade på att göra upp eld och grilla lite korv och bara njuta av allt det vackra,

kvällen var otroligt magisk.

Och jag skuttade runt med min Nikon något jag verkligen har glömt bort lite.
Eftersom jag instagrammar så blir det mest att jag fotograferar med min ajfååån,

men jag får ju verkligen skärpa till mig och bära runt på min kära Nikon och samla in allt det vackra jag har omkring mig.

Precis som denna underbara kväll som var riktigt magisk.

Den blå timmen innan vi ska lägga oss, jag fotar med blixt för att få någon bild.
Måste också berätta att vi under dom dagarna vi befann oss här på Sannaren, inte hade någon täckning på mobilerna, vi var i radioskugga helt enkelt,
vilket resulterade i att det inte heller blev några instagram på kontot,
vilket också resulterade till att våra barn blev otroligt oroliga att något hänt oss, eftersom dom inte fick någon kontakt med oss alls.
Dom vet ju att vi parkerar lite var som, och att vi oftast drar upp i fjällena för att leta svamp eller bara rasta kropparna, så det blev lite oroligt i familjen innan vi åter fick kontakt med varann och barnen fick veta att vi inte var söndermördade !!
Men allt slutade lyckligt, trots att vi ingen fisk fick, jag hade ett napp, ett bottennapp och så fick jag upp ett spännband.....typ bläckfisk !!
Vi hittade heller inte mycket till svamp trots att vi kämpade på upp på fjället, ont i knän ont i ryggen och rejält trötta och less efter tre timmar.....glömde nästan att se hur vackert det var uppe på fjället eftersom vi hade kantarellögon som glödde starkt....
Tjingelingen från Rantamor....

Dagen ETT på vår resa till Dajmanjaureh....

Så börjar vår resa mot Dajmanjaureh,
och vårt eget lilla paradis.
Vi lämnar Storjola....

och Sannaren där allmän väg upphör...
framför oss finns dom milslånga fjällvidderna mot Norge.
Vi lägger oss att sova efter att vi tokpackat allt vi vill ha med oss upp på kalfjället.
Lite svårt att sova och koppla av allt vi har framför oss....
men vi snarkar allt till det en stund.

För plötsligt vaknar vi med mycket pirr i magen,
och upptäcker att vi inte alls är ensamma om att invänta helikoptern.
Två vändor till Slipsiksjöarna innan vi som ska längst bort är på tapeten...
Och jösses va öl pojkarna ska ha med sig,
kan detta verkligen lyfta...
jo, dom unga killarna från Ö-vik, får allt dela på sig och flyga med dom erfarna Bollnäs gubsen....
och ölen ransoneras i två flygningar.....

Äntligen kommer helikoptern och hämtar oss....

och jag sätter mig längst fram för att ha bra fotograferings ögonblock,
med stränga order av Rantafar att INTE öppna något fönster och hänga utanför.
Min stövel som synes....

Lite strörenar synes på fjället men dom flesta har gått över till Norge för att äta upp sig,
får vi veta av helikopterföraren.

Men vi flyger över så otroligt vackert landskap,
det är Sverige när det är som bäst.
Inte kan väl någon säga att detta inte ÄR vackert ???
Nydeligt...

Och plötsligt...
alldeles för fort är vi framme där vi har tältat två gånger tidigare,
vid den lilla kullen vid Dajmanjaureh......

Allt medans Rantafar och Anders packar ur helikoptern så smyger jag under helikoptervingarna lite längre bort för att fotografera.....
och så plötsligt lämnar helikoptern oss ensamma i fjällvärlden...
och tårarna rinner utmed mina kinder, så stort är det trots att det är tredje gången....
jag grinar varje gång....

Vi får upp tältet och Rantamor pumpar upp madrasserna...
snart är vi klara med det praktiska....

och kan kika ut genom tältduken och bara njuta av att vara där vi verkligen vill vara.....
fjället det fina, vackra och ensamma.

Jag kilar upp på kullen och fotar Rantafar vid tältlägret,
vet att nu trivs han, nu njuter han...
och jag me.

Vi äter lite gott...
rökt kalkon och slänger ut lite av de snapsar som lilla familjens bjudit oss på inför resan.
Välkommet gott i den kulinariska natur vi befinner oss i....

Varje kväll har ett slut,
så även denna underbara dag när vi flög till Dajmanjaureh.
Vi sitter ute å njuter av naturen och solnedgången,
förstår att vi nog bara har det som bäst just nu,
vi vänder oss till varann och bara förstår, att vi nog fått mera kärlek av naturen än någon av oss förstått.
Det gäller bara att lyssna, förstå och njuta.
allt bara finns där framför oss obetalbart och upplevelsefullt,
våga att bara njuta utan rädsla,
vi finns ju bara här en kort stund....

Tjingelingen den första dagen av fem.....


Ikväll är vi kvar i Borgafjäll och regnet smattrar på bobilstaket....

Kramen.

Nu är Rantamor tillbaka !!!!

Tjingelingen igen alla vänner !!!!
Vi har gjort det igen åkt upp på kalfjället boat in oss fem dagar i vildmarken.
Njutit.
Vandrat.
Fiskat.
Och bara njutit igen och igen.
Vi får nog inte nog av all den underbart vackra natur som kalfjället ger oss.
Andligheten, stillheten och den bara underbara tystnad,
och närvaro av varann, jag och Rantafar, kärlek....
Ibland nyper vi varann i armen för att förstå att vi bara får uppleva detta storslagna.
Och,
jag kommer att sakna att titta ut genom tältduken imorronbitti och se allt detta vackra,
men det finns i min minnesbank, bara att plocka fram sega vinterdagar när jag känner att allt dippar ihop, och jag bara vill ha sommar igen....

Så här såg det ut när helikoptern kom å hämtade igen oss,
och i år när vi var fem dagar kändes det som att det var alldeles lagom.
Vi hade hunnit med allt vi hade tänkt oss,
och många mil sitter i benen av alla vandringar till alla dom otaliga tjärnar vi fiskat i.

Och när vi kommer tillbaka på ruta ett... Sannaren där vi utgick ifrån med helikoptern,
så är vi riktigt nöjd att se vår husbil som en liten prick där den väntar på oss.
Varmt som satan var det,
och efter att vi landat och packat in allt i husbilen,
så
näckar vi i Sannarens underbara vatten och badar,
med tvål.
Att sen att det var tyskar som campade där brydde oss inte alls,
dom kunde ju inte ens språket,
så att pattar och ballkulor tvättades ,visste dom inte ens vad dom hette på svenska.....????
Tänk vad man blir hemmablind på kalfjället !!!

Nu kommer det att komma Daimanjaureh dagar på min blogg,
så passa er noga om ni är less på hur man lever på fjället....!!!

Vi ÄR underbart nöjda,
och jag hoppas att livet farit väl med er alla,
och TACK för alla lyckönskningar om vår fjällresa.

Tusen pussar från Rantamor och Rantafar....

Lite nostalgi att plocka fram vid behov....

Sitter här och kollar igenom lite foton från senaste Borgafjälltur,
och fastnar för detta kvällsfoto från Sannaren, där allmän väg tar slut.
Fotot känns så vilsamt och så enkelt, skönheten sitter i betraktarens ögon.
Och det är kvällen innan vi hämtas av helikoptern upp till väglöst land,
det pirrar lite extra i maggropen,
men till skillnad från förra gången vi var där, vet jag nu vad som väntar mig
och finaste Rantafar.

Kan ännu känna den underbart magiska kväll,
när vi bara satt där och njöt av färgskådespelet när solen gick ned.
Minnen som har bränt fast i minnesbanken, och som jag ska plocka fram i vinter
när det känns som en evighet till våren.
Det är då jag behöver dessa minnesfoton att ta fram, och känna hur otroligt vackert naturen kan visa sig, och hur andlöst vi lämnade allt utan att lämna spår efter oss,
annat än inom oss, där allt finns kvar.
Kan förnimma renarna, som stilla och förundrade fick uppleva Rantamor krypa  ut ur tältet,
pissanödig och med ett däckande senadrag...
inte konstigt att vi hittade fällhorn dagen efter !!!
Dom skakade på huvudena så hornen rök...

Hittade också detta foto som jag tagit på Borgasjön,
som jag tycker är magi ,och en bra avslutning på min blogg ikväll.
Inte alltid foton blir bäst när himlen är knallblå och vattnet platt, Rantamor vill ha lite dramatik, men alltid en ljusning längst bort,
det ska alltid vara värt att sträva framåt, det är som med ett leende,
varje dag utan ett leende, är en bortkastad dag.

Tjingelingen.... ni ser att jag kramar mig kvar i fjällens magi.
Idag har Rantafar plockat svarta vinbär, jag rensat och fryst in, till vinterns vitaminbehov.
Dessutom gjorde jag en paj, säkert helt kalorifri...och god.
En lögn och en sanning.

Man blir inte söndermördad på kalfjället....Dag 1

Vi har som bestämt oss, och då kan ingen,inget hejda oss, vi ska upp på kalfjället.
Precis som att man vill ligga på stranden å sola med en paraplydrink,
vill vi upp på fjället, tja va ska man säga...
kallt å jävligt...men så otroligt nydeligt och en sån otrolig njutning,
som etsar sig fast i ryggraden.
Vi parkerar bobilen på Sannarens strand, där allmän väg slutar.

Efter en rätt stormig och med lätt åska...natt och regn,
så kommer helikoptern redan vid nio snåret, en timme innan utsatt tid...
och...
Rantafar sitter å skiter...
vet ni om att det blev lite bråttom....
tur var att det, att inte det var Rantafar som skulle hålla koll på alla dessa konstigheter, på en instrumentbräda på helikoptern...

Vi packar in våra ryggsäckar...
och allt annat i matnyttighetsväg och lite varma kläder...
och så drar vi...
oooops glömde hårfönaren...hahahaha..
men kolla så vackert det är trots att det var regn och disigt, och jag inte alls fick några bra foton.

Men tog ett bra foto nere under Rantamors  fötter i helikoptern,
och där kan man verkligen se hur högt eller lågt vi flyger...
underbart bara.

När vi närmar oss Dajmanjaurehe fjället ser jag hur renarna springer sin kos...
RANTAMOR kommer, vi sticker....

Vi landar och packar ur vårafyradagarskit....
Rantafar ligger platt över allt för att det inte ska flyga iväg utav helikopterns vingslag och kraft.

Nu är vi i vårt paradis...
nu njuter vi.
Tältet är uppsatt och vi förbereder oss för en fisketur.
Jävlar va bra vi har det...så vi njuter...pussar på varann och känner kärlek....
och ser ni här behövs ingen trängsleskatt...
vi är ensamma i vildmarken...i den njutningfulla natur där man känner sig ett med livet...ett med naturen
och att få uppleva det tillsammans, blir en orgasm bara det....

Inte lång stund innan är den första underbara öringen landad.....
eufori...
jag gråter en skvätt, och förstår vilken lycka jag erfar....

Och det följs av en hel del lyckor denna första kväll.....
under en timme hade vi dragit fem öringar, så vi släpper tillbaks ett par....

"Hemma" vid tälten väntar en liten cava i fjällriset...
vi delar och vi njuter....

Vi är rätt trötta, och vädret suger lite, det är kallt och blåsigt,
men renarna har samlats runt tältet och det ser nydeligt ut, vi kommer att sova lugnt inatt...
ponera...vilket fint ord...men ponera att jag ska ut å pissa inatt...
vågar jag ????
Jo...det är helt lugnt ingen fara alls...
men,
hade jag klivit upp mitt i natten i Stockholm å pissat hade jag,
först fått höga böter...
sen hade jag alldeles säkert blivit påsatt av någon blind sexdåre...
och sen hade jag blitt söndermördad...
och kommit med i G.V. Perssons program om olösta fall...
men här i fjällen känner man inte så många...
och ju mindre folk man känner, ju mindre mord blir det...säger dom som vet....

Så blev vår första dag på Dajmanjaureh...
och fortsättning följer...
nu är jag rätt trött och ....luktar rätt svettskitig...
Nattinatt nu är Rantamor tillbaka i bobilen...
Hörs imorron, och då ska jag också läsa lite bloggar...
Rantamorkramen....