Nu är jag tillbaks....

.....från vandringen....

.....som gick från Nikkaloukta till Kebnekajse till Tarfala och tillbaks till Nikkaloukta.

Jag har sett mycket snö och is....

.....och jag har aldrig i hela mitt liv använt.....

.....mössa och vantar.....

.....så mycket under en sommarsemester.
Att ta sig upp på Kebnekajses topp var ett av vandringens huvudmål och här är vi äntligen uppe. Det var en mäktig känsla att befinna sig där uppe...lite synd bara att det var så dimmigt när vi var som allra högst.

På nervägen klarnade det lyckligtvis upp så vi ändå kunde njuta av utsikten och känslan av att vara så högt uppe.
För att komma upp på toppen var man först tvungen att gå uppför ett berg och ner i en dal och så upp igen och det var bara att bita ihop för att ta sig samma väg tillbaka....

....och jag undrar verkligen vem det är som burit upp den lilla spisen på "mellantoppen".
Måste varit någon som brukade ta sig till Kebnekajses topp ofta och insåg vikten av en rejäl lunch innan sista biten.

Lanskapet är enormt vackert.....

.....och jag tycker mig förstå var begreppet "stenparti" kommer ifrån.
Jag har ju tillbringat en vecka i ett enormt stenparti där det växer många spännande växter.

Allra mest....

......förundras jag av.....

.....den söta Isranunkeln som tycks växa upp ur ingenting så fort marken blir snöfri.

Men vissa ställen blir aldrig snöfria.....nämligen glaciärerna.