"Jag förstår inte dem som säger att `det ska se hemgjort ut´. Det kan väl inte vara eftersträvansvärt? Eller som hon skriver i ett mejl lite senare: `Du tyckte nog att jag var väl noggrann, men jag ser det så här. Har man lärt sig tekniken och grunderna riktigt bra då kan man senare leka och experimentera hur mycket som helst med teknikerna. Då blir det riktigt roligt" Eva Andersson, nålbindande textilhantverkare och tidigare länshemslöjdskonsulent, säger detta i en intervju i senaste numret av Hemslöjd, 1/2013 på s 32.
Perfekt är inte fult. Har ibland fått kommentaren till både mitt vävda och mitt stickade att "det är väl maskingjort?" Vissa skulle ta det som kritik, jag tar det som komplimang. Det betyder att jag har kunskapen, tekniken och känslan att få en jämnhet i mitt hantverk.
Jacey Boggs, som gjort en av de mest inspirerande spånadsböcker jag äger, skriver också om det i sitt förord. Att de första garnerna, som många brukar kalla effektgarner, egentligen inte ska kallas art yarns, för de har inte kontrollen och kunskapen. Det är först som du har det som du kan börja leka och experimentera.
Det tar tid att lära sig ett hantverk. Det tar tid att lära sig tekniker. Det tar tid att lära sig en känsla för teknik och material. Det får du bara genom övning, inte något annat sätt. Och det är först då som man "känner på sig" att nyper jag in en halv cm i sidan här, så kommer klänningen jag syr sitta perfekt över ryggen.
Kanske låter det här motsägelsefullt med tanke på att jag ofta väljer att spinna ojämna garner. Men jag strävar ständigt efter att ha kontroll över det ojämna och att lära mig att mer och mer kontrollera processen.