Idag har feber gått upp igen och hosta tilltagit. Läkare tillkallades och det resonerades med infektionskliniken. Byte av antibiotika igen och en lungröntgen gjordes. Nu vet vi att det inte är lunginflammation i alla fall. Det gör ont att se sin man i andningsmask, se honom kämpa vid varje hostanfall, se honom helt utmattad av hosta och feber och de där eländiga bakterierna. Men vi kämpar på.
5 kommentarer:
Hej
Upprepar ännu en gång, fantastiskt att du tänker på oss, dina bloggläsare, mitt i allt som händer med maken och dig.
Det är så kämpigt och jobbigt och ledsamt att vara där du är nu.
Skriver samma som flera gjort tidigare, vila och tänk på dig själv och dina behov.
Ta också en promenad. Blir promenaden 50 m för att du inte orkar eller vill gå längre, så är det nog.
Allt ska ske på dina villkor, du ska orka längre fram.
Det är skönt att vila i naturen, att vara i något som är beständigt när allt annat är upp och ner.
Kan du känna vila och ro i naturens skiftningar, får du en inre styrka och glädje i stunden.
Varma hälsningar från okänd Lena.
Så otroligt jobbigt, tänk att inte bara ett elände räcker....
Hoppas du håller!
Agneta kram
Vidrigt att stå bredvid, men det betyder säkert massor för honom att ni finns där!
Hoppas att den nya medicinen hjälper snabbt så han slipper hostan. Kramar Ulrica
Kämpar på, det är det man gör i dessa lägen. Jag önskar er frid och ro.
Skicka en kommentar