
Nu har jag ju inte uppdaterat så frekvent ändå, men kanske dröjer ett tag innan det blir ordentligt bloggande igen, pysslar nämligen med andra sorters viktiga saker just nu... Sen den 15:e september har det här lilla livet vänt upp och ner på tillvaron. Fantastiskt att vara i den här bubblan!
Mössan är köpt på marknad, och matchade mitt gröna garn jag redan hade hemma perfekt! Koftan tog sin lilla tid, inte för att den var särskilt krånglig att sticka, men jag fick karpaltunnelsyndrom i slutet av min graviditet och kunde bara sticka nåt varv i taget innan fingrarna helt domnade bort. Men till min stora lycka är det nästan helt borta nu, så om det här pyret fortsätter ta några rejäla tupplurar varje dag så kanske det blir lite pyssel ändå.

Det närmar sig. Om pyret skulle komma på utsatt dag så är det bara fyra dagar kvar! Nu tror jag i och för sig att jag kommer att gå över tiden, men oavsett, en septemberbäbis är snart här. Galet.
Helt redo blir man väl aldrig, men det känns ändå som om jag har det någorlunda klart för ankomst. Som barnvagn, lite kläder, nåt att sova i osv. Idag så struntade jag också högaktningsfullt i att fortsätta städningen efter vår köksrenovering och sydde klart ett babynest istället. Prioriteringar...

Ett gäng gamla takbrädor och annat spillvirke har tillsammans med massor av skruvar idag blivit till ett utebord. För blomplantering, småsnickeri eller kanske som fikabord om många kommer på besök. Hela bygget är ett schysst teamwork av mig och min fina mamma.
Det är så härligt när det går att använda sig av sådant som det finns en historia bakom, och som är snällt mot miljön. Återbruk i sin vackraste form!

En färgglad, lugn och såklart väldigt god frukost. Intas tillsammans med bästa familjen och nyaste numret av favorittidningen. Påsken har startat fint här i glesbygdsparadiset.

Okej, det största stugprojektet är ju faktiskt lillstugan som vi bygger brevid vår något större storstuga. Ett bygge som inte riktigt har gått som önskat och innebär att vi måste lyfta av taket i vår och lägga om det...
I jämförelse med det är det här andra stora stugprojektet ganska litet ändå. Men med mina mått mätt ändå ett av de större stickningar jag gett mig på. Jag ska nämligen sticka mig en kofta.
Freestylar i vanlig ordning, men det har börjat bra. Det tvåtrådiga ullgarnet är växtfärgat av grannen här i stugan och jag tänkte faktiskt bara sticka på den här, så då blir det ju verkligen ett stugprojekt.
Och kanske blir den klar samtidigt som stugan..

Han är händig, och konstnärlig, min kära morbror. Titta vilken fin hjärtepinne han hade gjort till min mamma till hennes födelsedag! (Trots att hon inte ville ha några presenter)...
Och inte nog med det, han var inte sen på att börja måtta och skissa på ett linneskåp till nystugan när vi frågade om han hade några idéer. Så det är inte helt omöjligt att det blir ytterligare en morbrordetalj här i vårt paradis.

Den här bloggen verkar mer ha förvandlats till någon sorts minnesmärke över sådant jag har pysslat med, och tillverkat, än en levande handarbetsblogg. Och det får väl vara så, som en dagbok att gå tillbaka till lite då och då. Jag tänkte inte lägga ner bloggen, för ett arkiv över mina alster vill jag ju gärna ha. Även de kommande, för helt har jag inte slutat pyssla. Men med tanke på att mitt senaste inlägg gjordes i april så blir det nog ytterst sporadiska inslag här. För nu iallafall.
Just nu är vi i full fart med att bygga och inreda en timmerstuga, så mycket pysseltid går åt till det. Jag och fina mor fixade till ett par, ehhhh, patinerade stolar igår. Det glada gula blev en fin brytning mot det naturfärgade. Gult och grått är det genomgående temat för inredningen, så det här blev ju passande.