Blå aster

Alltså jag måste ju bara visa mina loppisfynd från helgen. De var helt oplanerade, oväntade och ovanliga. Och väldigt, väldigt bra!

Det var en tillfällig loppis på Folkets hus och jag kom i god tid innan lokalen hann fyllas med folk.

Och det var nog lite tur, för vad sägs om tre kaffekoppar av Blå aster och två stycken Prunus av Stig Lindberg. För 40 kronor...

 

En hel kartong och ett album med urfina gamla bokmärken fick jag också för en spottstyver!

 

Först när jag kom hem insåg jag hur otroligt mycket bokmärken det faktiskt var i kartongen och albumet. Jag hade jättemysigt när jag sedan satt och sorterade och försökte tidsbestämma dem. Såväl 50-tal som 60- och 70-tal fanns representerade bland bilderna.

 

 

Och pricken över i:et var verkligen det här tok-snygga halsbandet med stooora pärlor, som jag köpte av Blå aster-tanten.

Det är precis vad jag har letat efter, ett lite halvgalet retrohalsband som kommer passa perfekt till höstens klänningar!

Julklapps-swap

Jag har ju redan visat en av de fina julklapparna jag fick i swapen.



Den snygga asken fick jag av Kiiromi som har en glad och färgrik blogg med det coolaste namnet.



Den andra gåvan fick jag av Fiazoo, som i sin helhärliga blogg verkar hysa en förkärlek till alla möjliga sorters djur. Paketet var väldigt snyggt inslaget, ni minns väl det ihopsydda (!!!) kuvertet. Till min glädje avspeglade sig också djurintresset i presenten som var ett väldigt snyggt armband, perfekt till en "nattuggla" som jag.

Mjuka bollar är bättre än hårda glasburkar!

Igår åt jag upp de sista stenhårda biscotti som jag inte ens velat blogga om för att de blev så livsfarliga (för tänderna alltså). Men för att hushållets andra godisgris inte skulle märka att de var slut passade jag på att slå sönder burken också. Glassplitter över hela hallgolvet, häpp!
Och jag som gillade den burken så mycket...snyft!



Nä, hädanefter föredrar jag mjuka chokladbollar framför stenhårda biscotti. Extra kul är det när man kan baka dem utifrån sin egen receptring!

Det är jag värd!

bild lånad

Idag är jag glad för att jag har gjort något väldigt snällt mot mig själv.
Jag har träffat en smart och duktig konstnär. Hon är silversmed och gör de tuffaste - och snyggaste - smycken jag någonsin har sett.
Jag har längtat länge, länge efter att äga ett av hennes smycken. Så idag tog jag mig själv i kragen, gick till hennes smedja och gav mig själv en riktigt fin "tack-för-att-du-har-stått-ut-det-här-året-riktigt-bra-jobbat-present"!

Nästa vecka är den förhoppningsvis klar. Och det känns symboliskt så himla bra för då kan jag hämta den strax innan jag reser härifrån.

Jag har nämnt henne förut, men hon är värd att nämnas igen. Malin Nordström-Lind är inte bara en duktig konstnär utan också himla trevlig. Och hennes smycken alltså, ja, de är bara så himla läckra!

Från en favorit till sju

Det här halsbandet köpte jag i början av sommaren och det har verkligen blivit min favorit. Det passar mig jättebra eftersom det är lagom enkelt, inte för pråligt, lite tufft och lite modernt. Dessutom är det en perfekt längd och av silver (som ju är ett måste).

Redan när jag köpte det tänkte jag att det skulle vara kul att ha något mer "hänge" att byta med. Men efter att förgäves ha kikat i flera smyckeaffärer och bara hittat för tråkiga eller för dyra berlocker konstaterade jag (som så ofta annars) att vill man ha något som man har tänkt sig så får man göra det själv! Japp!
Så i lördags satte jag mig och gjorde sex berlocker till.
Pärlorna hittade jag i Stockholm i en pärlbutik i Sturegallerian där man kunde handla i lösvikt. Ja, det var ju livsfarligt, jag spenderade minst en halvtimma därinne bara för att gå igenom alla pärlor och välja och vraka. Men det var kul! Tyckte alla (=jag och expediten) utom mitt sällskap som inte riktigt hade samma intresse.


Den här veckan har jag burit vita glaspärlan och den svarta med lite vita inslag. Det kändes bra. Imorgon får det nog nästan bli den stora svarta tror jag, lite fredagsparty-disko sådär, så att det blir en bra uppladdning inför helgen!