Av små barn och fyllehundar får man höra..

..SANNINGEN sägs det!..Nu var det ingen fôllehunn (värmländska för fyllehund :) som sa sanningen till mej .... ** Jag jobbar på en förskola som som förstås innehåller en massa små människor..Dessa små människor har en benägenhet att berätta en massa saker..ibland får man tankeställare, ibland ett gott skratt..hur som haver så...de pratar MYCKET och OFTA om ALLT..Särskilt vid måltider..och igår så utspelades sej denna scen.... ** Det är lunchtid och vi sitter vid matbordet..jag....två barn i 5 årsåldern och en kille på 3 år.. Den ena 5 åringen som sitter på min högra sida tittar en lång stund på vad jag gör..mina armar & händer far runt över bordet ..nån ska ha hjälp där..dela spagetti. Nån ska ha lite mjölk..grönsaksskålen osv..osv...Efter en stund så säger han, G...... Duuu..?? Jaaa, vad vill du?..säger jag då förstås..Duuu...min MORMOR har åsså sånna där mjuke muskler ho mâ........ Vaaa??.. JO... MIN MORMOR (..nu pratar han HÖGT..Ja jag hör ju dåligt också :) HAR ÅSSÅ sånna där mjuke muskler..OCH så tar han tag i mitt gäddhäng!!..Tack för den du!!..Inte är de väl såå stora mina mjuka muskler..men de finns.... ** Jaha ja..då fick man veta sanningen än en gång:)..dock en ganska snäll & gullig sanning..eller hur?... ..Inte en fyllehund, men väl en trött SELMA..När matte går upp (husse har pyst till jobbet för längesen), då har jag hela sängen för mej själv... ..och kniiiiper ihop ögonen hårt..så inte matte ser mej.. Vill inte ut och gå ..igen...den där låååååånga promenaden runt kanalen och lilla elljusbanan.. Slipper jag? Nää det gjorde hon inte..sen blev det nybakade morgonfrallor..som ..... ♥...Pia