Lokalt initiativ?

"Polisen ska stoppa unga med raketer"
(ur Västerbottens folkblad 30-12-2010)

Snacka om att ta till med hårdhandskarna!

Själv tog jag det en aning lugnare. Nyårsnatten firade jag hemmavid i familj och goda vänners lag.
Ett riktigt trevlig kväll må jag säga. Trevligt sällskap, god mat ... och så vann jag i TP!!!
Bättre avlutning/början på året kan man knappast få.

Gott nytt år på er!

Bättre sent än aldrig

Idag regnar det, igår regnade det, men för ett tag sedan så såg det ut så här.

Tyvärr har jag helt kommit av mig med bloggen, men jag hoppas kunna komma tillbaka hit efter alla julfestligheter.

En riktig god jul på er allihop!

Jaha ...

... vad säger man ... 10:e mars

I ITALIEN!

Det har kommit ungefär en halvmeter sedan igår eftermiddag och än har det inte slutat snöa.

Årets kassler

Efter att, med stor framgång, ha hängett mig åt intensivt frosseri och självömkan så tänkte jag nu helt inrikta mig på frosseri. Det känns liksom som om jag borde syssla med något jag verkligen är bra på. Och att obehärskat hänge mig åt kulinarisk njutning verkar jag inte ha det minsta problem med.

Ikväll kommer jag därför helhjärtat ägna mig åt att äta mig igenom följande meny:

Antipasti
Salumi misti: coppa, fiocco, pancetta, lardo dell'Antica Corte Pallavicina
di Polesine Parmense e salame di Varzi.
Culatello di Parma artigianale cotto alla brace.

Gola (lardo di razza nera di Parma, A. C. Pallavicina) e pane di segale.
Prosciutto affumicato della Foresta Nera con cipolle rosse caramellate.
Pancetta toscana cotta al forno con marmellata di finocchi e anice stellato.
Lasagnetta di baccalà con patate al latte.
Foie gras in scaloppa con fichi secchi al Brachetto e pane croccante.
Millefoglie di verdure con salsa al Parmigiano Reggiano.

Primi
Risotto alle quaglie con biscotti di parmigiano.
Spaghetti Cocco con uova di salmone, scorza di limone e peperoncino fresco.

Ravioli con pieno di castagne e salsa al torre Cives.
Strozzapreti con crema di broccoli e aringa affumicata.
Crema di zucca con porcini trifolati.

Alla piastra
Tagliata di controfiletto di manzo con insalata di patate alla menta.
Tournedos di filetto di manzo con crema di porcini e porri fritti.
Costata di manzo irlandese Drumling.
Fiorentina.

Secondi
Filetto di storione alla melissa, tortino di patate viola dolci e spinaci.
Lumache Helix Maire alla bourguignone. (N.12)

Cosce d'oca all' arancia con patate al burro e coste al limone.
Rognone di vitello trifolato alle pere con risotto allo zafferano.
Tartare di filetto di cavallo battuta a coltello con polvere di capperi,
sale di Maldon e senape al pepe verde.
Fagottino di verza con patate, funghi e robiola ai due latti.

Formaggi
Taleggio della Valsassina, Parmigiano Reggiano vacche rosse, gorgonzola cinque stelle Gelmini dolce e piccante.

Dolci
Tiramisù in cialda croccante.
Flan di gianduia “Venchi”.

Mousse di castagne con salsa di cachi al Cointreau.
Fondant al cioccolato “Venchi” con marmellata di lamponi.

Charlotte di mele al cioccolato.

Som att lappa vantar i månsken

Det här med att den nya tekniken skulle spara tid är rent ut sagt kvalificerat nonsens! Jag har just använt tre timmar till att försöka få internet att fungera. Under dessa tre timmar har jag naturligtvis varit kontakt med min internetsupport som bad mig att försöka lösa det hela via deras sajt. Yes box! Hur enkelt som helst när INTE internet fungerar. Dessutom tog det killen tio minuter att förstå varför jag inte kunde lösa problemet via deras sajt.

Samtalet lät ungefär så här:

- Jag lyckas tyvärr inte koppla upp mig på internet. Datorn säger att det är något problem med säkerhetskoderna.

- Är datorn på? (Redan här började jag ana att jag inte hade att göra med klassens ljus.)

- Va? Klart den är på.

- Och modemet?

- Japp!

- Okej, då behöver du bara koppla upp dig på nätet och gå in på vår sajt. Klicka på problemlösningar.

- Men jag lyckas ju inte ta mig ut på nätet. Enligt datorn är det något fel på säkerhetskoderna. Jag har skrivit in dem på nytt men det funkar iallafall inte.

- Hm.

- Nu står det att jag tryckt in en felaktig kod men det här är den enda säkerhetskod jag har. Den brukar funka så det måste vara något fel hos er.

- Tryck på "koppla upp" så ska du se att allt går bra.

- Men den vill ju inte koppla upp!

- Gå in på vår sajt och klicka på problemlösningar och sedan på ...

- Men jag kan ju inte komma ut på nätet!!!

- Nähä, men om du nu vill lösa det här problemet så kanske det är bästa att du först ser till att vara uppkopplad.

- Nämen ...

Efter tio oändliga minuter så lyckades killen äntligen koppla ihop sin tröga hjärna med den där ensamma lilla hjärncellen som dansade runt någonstans där inne under kalufsen.

- Aha! Så du menar att du inta kan ta dig ut på nätet? Inte överhuvudtaget?

- Precis! Inte alls. Inte överhuvudtaget. Inte ens om jag ber på mina bara knän och gråter på kinesiska. Det är som sagt var något fel på säkerhetskoderna. (Jag tror tyvärr inte att han uppfattade sarkasmen.)

Ungefär här började han envisas med att det var min dator det var fel på.

- Jag kan inte hitta några fel här hos oss så det måste vara hos dig felet ligger. Prova att återinstallera allt ... (Här kom en lång lista på vad som skulle återinstalleras.)

Precis så sa de om telefonen i förrgår "Jag kan inte hitta något ... bla ... bla ... fel hos dig. Bla ... bla ... återinstallera allt ... bla ... bla ... om inte ... bla ... bla ... får ni skaffa en ny telefon." Sedan visade det sig att det hela hade med deras pissiga linjer att göra. Jag försökte naturligtvis förklara detta för den skarpsynta supportkillen men han hävdade att det inte på några villkor kunde vara ett problem som gick att lösa hos dem. Så vad skulle jag göra? Fram med koder och installationsskivor.

Efter att ha återinstallerat modem, WiFi-nyckel och knappat in en miljon olika koder så lyckades jag fortfarande inte ta mig ut på nätet. Ett nytt givande samtal med samma kille. De måste vara duktigt underbemannade på Telecom eftersom jag hela tiden fick tag på samma "snille". Kan man ha en enmannasupport på ett så stort telefonbolag eller hade jag bara otur?

Hur som helst så var det NATURLIGTVIS inte fel på min dator. Inte på mina andra inställningar heller utan det var något universalgeni (de har tydligen anställt en hel hög sådana) som lyckats knappa bort mina säkerhetskoder när de skulle lösa problemet med den icke fungerande telefonen. Suck!

Det är verkligen härligt med all denna tidssparande teknik. Eftersom det tog sju timmar att få ordning på telefonen så måste en internetuppkoppling på ynka tre timmar anses vara rekordsnabbt. Undrar vad jag skulle ha gjort med alla dessa timmar innan internet? Snackat med en kompis i telefon? Gått på badhus? Läst en bok? Skrivit en bok? Hm, som det är just nu så har jag varken tid med det ena eller det andra. Och kvällen tänkte jag använda till att rensa slaskpost och uppdatera antivirus ... för jag vill ju inte att datorn ska drabbas av något annat hemskt nu när allt äntligen fungerar. ;)

Snö och julstämning

Jag och barnen har julafton medan herr Segsliten är på jobbet. Det är vardag här. Julen börjar först i ikväll och i de flesta italienska familjer blir det inga paket förrän i morgon bitti. Hemma hos oss har tomten redan lämpat av en säck, han vet ju att vi är svenskar och förväntar oss paket redan den 24:e. Barnen kan knappt bärga sig. De går runt granen och studerar tomtens gåvor. Spänningen är olidlig.

Storklimpen: Det där kan nog vara ... eller kanske det där.

Paketen får sig några nyp.

Lillklimpen: När kommer pappa hem? Måste han verkligen vara med? Kan vi inte öppna dem ändå?

Storklimpen: Du måste vänta, vi öppnar aldrig paketen på morgonen. Dessutom MÅSTE pappa vara med. Det fattar'u väl!

Lillklimpen: *djup suck* Jag vill inte vänta på pappa. Jag vill öppna mina paket nu!

Storklimpen: Men det måste du. INGEN får öppna paket utan pappa!

Lillklimpen: *SUCK!*

Klimparna fortsätter att klämma på paketen.

Lillklimpen: Mamma, vi känner bara lite på paketen. Vet du, några paket har vi inte önskat oss ... formen stämmer inte. Inte alls faktiskt!

Storklimpen: *suck* Tomten kommer ju med lite allt möjligt. Både sånt vi önskat oss och sånt vi inte önskat oss. Det vet du väl!

Lillklimpen: JAHA! Men du, de där mellanstora paketen är svåra att gissa så de har jag säkert inte önskat mig.

Lillklimpen går och sätter sig i soffan. Han ser lugn ut men skenet bedrar. Det går några minuter sen ställer han sig upp och tittar mig rätt i ögonen.

- Mamma! NÄR ska vi öppna paketen?

Klimparna har varit vakna sedan klockan sju. Jag undrar hur många timmars klämmande paketen tål?

Ojojoj, den här dagen kommer nog att bli lång för oss alla.

Ha en riktigt skön jul!

Kram ♥

Toalettborstar i all ära

Jag måste nog börja med att understryka att jag inte har något emot toalettborstar. Inte ens om de är i lite halvtaskigt skick och passerat bäst före datum. Jag menar, vi snackar toalettborstar. Och hur fräsch kan egentligen en sådan vara? I och för sig har jag stött på en del riktigt snygga, t.ex. de där kromade där borsten inte syns överhuvudtaget. Och en del fräscha - de där som desinficerar sig själva mellan varje användning. Vad jag däremot inte gillar är dessa uppochnedvända toalettborstar, gärna rosa, ljusblå eller frostvita, som italienarna trycker ner i någon stackars julgransfot och kallar julgran. Sen, kanske beror det på att granarna är så erbarmligt fula, virar de in dem i ett par kilometer glittergirlander, hänger en stor kula på varje barr - gärna så många olika färger som möjligt - och sätter en stor kurvig guldspira i toppen. Som kronan på verket paketerar de sedan in det hela i slinga efter slinga med blinkande psykedeliska ljus i olika färger. En tjej jag känner talade lyckligt om att hon nu lyckats hitta just den typ av rosa lampor hon letat efter i åratal. Det är hennes sjunde ljusslinga och hon hoppades på att hitta en åttonde i orange innan julafton.
Sju ljusslingor! Åtta! Om vi sedan betänker att det är cirka hundra ljus i varje slinga och att hon ställer in dem så att ingen slinga blinkar med samma frekvens som någon av de andra, så står vi framför ett komplicerat system av ljussignaler - typ morsefyr - som till och med skulle sätta självaste Herr Samuel Morse på pottkanten.
Har man inte huvudvärk när man kommer hem till henne, så har man det garanterat när man går där ifrån. Så jag brukar försöka hålla mig på avstånd så här i juletid - ett julbesök om året det är vad jag kan erbjuda. Ett dygn med migrän och tablettknaprande, varken mer eller mindre. Min magkatarrbenägna mage skulle inte palla med alla smärtstillande tabletter som jag skulle bli tvungen att svälja vid mer frekventa julbesök. Vänskap kan stå pall för mycket men står tyvärr inte rycken för årligen återkommande utfall av migrän, magkatarr och alvedonmissbruk.

Som sagt, jag har inget emot toalettborstar i allmänhet men den här modellen ger mig rysningar. Jag har verkligen försökt tycka om dem. Jag har försökt intala mig att de är sinnesvidgande, kanske till och med själsöppnande, men det hjälper inte. Så jag har nu antagit en mer distanserad inställning. Jag försöker mota bort alla fasaväckande känslor och se det komiska i det hela. Jag försöker dessutom separera de psykedeliska toalettborstarna från min förnimmelse av julen. Julen är det jag har här hemma. Det jag stöter på hemma hos andra eller ute på stan har ingenting med julen att göra, utan är bara just vad det ser ut som - felvända toalettartiklar i lyxförpackning.

Dramatik i kubik

Ibland kan vardagen bli ohyggligt spännande. Det gäller bara att hitta äventyret i det lilla. I det där som annars är så där tråkigt och vardagligt. Ta till exempel tvätt, det kan vara riktigt spännande - åtminstone här i Italien.

Tänk er en smutsgrå måndagsmorgon.

Tänk er att ni just köpt nya lakan. Nya fina, fräscha lakan som bara ska tvättas innan de kan förgylla sovrummets allra mysigaste hörn - sängen.

Tänk er att ni tar lakanen och ploppar in dem i tvättmaskinen - precis som ni brukar.

Tänk er att ni lite nonchalant drar runt temperaturknappen och ställer in den på lakanstvätt - så där som man gör - av gammal vana.

Tänk er att ni ger tvättmaskinen en kärleksfull klapp - eftersom den är sig själv nog, och till skillnad från andra familjemedlemmar, inte kräver 100% uppmärksamhet 100% av tiden.

Tänk er att ni sedan bara går därifrån - såsom rutinerade tvättare gör - i över en timme.

Tänk er att ni efter en dryg timme råkar gå förbi badrummet - bara sisådär, utan vidare.

Tänk er att ni - av en ren slump - hittar den kvarglömda plastförpackningen som lakanen låg i.

Tänk er att ni - lite slentrianmässigt - slår en blick på tvättråden och upptäcker att de ska tvättas i ...


30° grader? Skontvätt?

Här satte jag tvättmaskinen i halsen.

Men nu får väl ändå den italienska kläd- och textilindustrin ge sig! Okej, att det är 30° graders skontvätt på 90% av alla italienska kläder; det har jag mycket motvilligt lärt mig att acceptera vid det här laget. Men på lakan! Hemma i Sverige tvättade jag alltid lakan i 90° grader. Här är det ofta 60° eller möjligen 40° på lakan. Men 30°, hur fräscht är det?

När det gäller kläder så brukar jag kolla vad det är för material och sen köra efter svenska tvättråd. Men när det står 30° på ett lakan som ska vara av 100% bomull; vad är det då som kräver 30° grader? Jag kan inte annat än undra.
Det första som ploppar upp i mitt huvud är naturligtvis att någon korkad textilfabrikant skulle ha använt sig av vattenlösliga färger. Ja, ni vet, sådana där barnvänliga färger som går att tvätta ur i 40° grader. Men så korkad kan man väl inte vara, inte ens om man är man och italienare?

Den andra - och den mest plausibla anledningen - är att de har försökt helgardera sig mot eventuella framtida klagomål. Att de helt enkelt fegmärker för att slippa reklamationer. För det vet jag ju; att vad som än händer, om jag tvättar i högre temperatur än vad som står angivet, är på mitt alldeles egna ansvar. Om jag sedan inte lyckas få mina kläder rena är eller inte - är inte fabrikanternas bord.

För att återgå till mig och mina lakan, så hade vi det ganska hett om öronen båda två. Dagen hade helt plötsligt blivit väldigt spännande. Jag satte mig på golvet framför den centrifugerande tvättmaskinen och började fundera:
Vad kan hända med ett lakan som tvättats för hett? Kan det hända något med mönstret? Och i så fall vad? Vissnar blommorna? Klumpar prickarna ihop sig i kuddvaret? Eller kommer det att tappa färgen helt och hållet?
Och vad händer med storleken? Kommer det att krympa? I så fall - hur mycket? 10%, 50% eller kanske till och med 90%?

SPÄNNINGEN VAR OLIDLIG!

Tråkigt nog. Eller, jag menar naturligtvis, som tur är, så hände det faktiskt inget speciellt med lakanen. De såg nästan alldeles för normala ut för att falla mig i smaken. Inga färgskiftningar, inga modifierade mönster, utan helt vanliga lakan. Inte ens storleken hade förändrats. Men jag ska inte klaga, dagen hade varit bra. Otroligt spännande och fantasieggande. Och det är ju verkligen positivt så här i mitt i den grå vardagen. Jag kände mig nöjd. För inte hade jag väntat mig att få uppleva ett sådant här rafflande tvättäventyr? I alla fall inte på en måndag.

Några dagar senare kommer nästa chock - i form av ett par skitiga fotbollsshorts. Den här gången fick jag syn på lappen innan jag tvättade, vilket egentligen bara lade sten på börda. Hur ska jag tvätta de här? Ett par perplexa myror har de senaste dagarna kilat runt på hjärnkontoret utan att få något uträttat.

Är det bara jag som inte har någon knapp för 25° grader på tvättmaskinen, eller är vi fler? Vad kommer hända med shortsen om jag tvättar dem för varmt? Jag kan inte låta bli att fantisera om något i stil med Gremlins. Ni vet, shorts som klonar sig oräkneliga gånger, och omvandlas till små hemska varelser som förpestar min tillvaro i all oändlighet. Det är nästan så att jag med skräckblandad förtjusning ser fram emot nästa tvätt!

Hög surhetsgrad

Igår blev jag riktigt sur.

Min svärmor var här i en halvtimme. Inte så länge kanske, men under den korta tiden lyckades hon - med skorna på - knata runt i varenda rum. Hela min kropp skrek när jag såg henne gå från rum till rum. Värst var det nog när hon ställde sig på barnens lekmatta, då stack det ilsket i varenda nervtråd. Jag kände mig våldtagen; det här är mitt hem, med mina regler, och hon VET att jag inte tycker om att man går in med skor. Efter arton år tillsammans med hennes son, varav vi har haft ett eget hem i femton, vet hon vad som gäller. I vanliga fall brukar jag säga till, men igår gjorde jag inte det. Det kändes förargligt att vara så petig när hon hade varit så snäll; hon hade nämligen åkt buss genom hela stan för att hämta hem storklimpen från skolan.
Jag kunde inte hämta honom själv eftersom lillklimpen hade feber, över fyrtio grader t.o.m, så det var ju inte att tänka på. Och sambon, han var naturligtvis i andra ändan av Italien, och kunde inte hämta han heller.
Men det spelar egentligen ingen roll. För hur snäll och hjälpsam hon än varit så tycker jag att hon ska respektera mig; och gör hon det, så går hon inte in med skor när hon kommer hem till mig, inte ens om hon är här i fem minuter.

Det hela slutade med att jag, så fort hon gått ut genom dörren, skurade hela lägenheten. Det kan kanske låta som en överdriven åtgärd, men barnen leker nästan alltid på golvet. Och dessutom så sitter de ofta där i sina pyjamas. Jag tycker inte att det är lämpligt att ha golven fulla med smuts och bakterier, även om lite skit kan tänkas rensa magen, och att få ner grus och annan skit i sängarna har jag faktiskt inte heller lust med.
Det enda jag kunde göra var att skura. Skura mina golv. Skura bort min irritation. Skura, skura, skura. Jag gnodde som en besatt, hade det inte varit för att klimparna behövde få i sig lite mat så hade jag nog gnott mig ända ner till grannen.
Efter en sömnlös natt och en hel dag med en feberhulkande fyraåring så var det inte riktigt så jag hade tänkt avsluta dagen. Men vad gör man när man är tvungen att bli av med smutsen och ilskan?

Ikväll kommer svärmor hit igen; den här gången med svärfar i släptåg. Irritationen har redan börjat krypa i mig, men jag försöker hålla den stången. Sambon har sagt åt mig att demonstrativt ställa fram två par tofflor. De står nu tätt, tätt tillsammans ute i hallen och väntar på att få krama svärföräldrarnas strumpklädda små fötter. Jag hoppas innerligt att deras fötter hittar dit.

Nymodigheter i apelsinernas land

Poste italiane, dvs den italienska posten, har börjat med något alldeles nytt, närmare bestämt eftersändning av post.


Att påstå att italienarna skyndar långsamt ... väääääldigt långsamt, är snudd på underdrift. Men, bättre sent än aldrig!

Jag undrar om de kommer att få det hela att fungera. Eftersom de redan har ett himla sjå med att få fram den vanliga posten, så kan jag inte låta bli att fundera över hur de ska gå med den eftersända.

Dagisbarn eller toastmaster?

I informationsbladet som jag fått på dagis finns det även ett avsnitt om kläder:

"För att barnen ska kunna röra sig fritt och leka självständigt råder vi er att låta dem ha på sig bekväma kläder och skor (t.ex. träningsoverall). N.B. viktigast av allt; undvik bälten, bodies, axelremmar eller knappar som är svåra att få upp."

Det är ingen ny paragraf, den har funnits med i åratal. Och jag har alltid tyckt att paragrafen är överflödig. Att det säger sig självt att man ska ha oömma kläder på sig på dagis. Idag har jag äntligen förstått varför paragrafen står där.

Dagens mest otippade mundering (killen är 4 år):

• en stycken ljusblå skjorta (stärkt)
• en stycken vinröd slips
• ett par mörkblå byxor med pressveck
• ett par välputsade svarta skor

Vad som anses vara lämplig utstyrsel kan uppenbarligen variera.

Kors i taket!

Titta vad jag stötte på i affären!

"Jaha, vad är det med det då?" tänker du nu. "Köttbullar, det är väl hur vanligt som helst, eller?"

Icke sa Nicke! För nu snackar jag inte om Konsum eller ICA, utan om *Esselunga.

Så nu har jag alltså tillgång till fem svenska varor utan att behöva uppsöka Ikea.

HURRA!

De här fyra fanns redan sedan tidigare.

En köttbullsmacka kan jag i alla fall få ihop, alltid något!

*italiensk dagligvarubutik

Skolkar din fyraåring?

Igår kväll roade jag mig med att läsa igenom den bunt papper som jag fått på dagis. Efter någon minuts läsande kom jag fram till följande uppfriskande paragraf:

"Frånvaro:

Barnens frånvaro måste alltid motiveras i ett skriftligt intyg från förälder. Frånvaro med familjeanknytning skall i förväg meddelas till förskollärarna.
Hursomhelst, efter trettio dagars kontinuerlig frånvaro utan giltig anledning, kommer rektorsexpeditionen meddelas att de nu kan avföra barnet från förskolan."

Den sista biten kan jag förstå - har man sitt barn hemma i en månad utan att meddela sig med förskolan så mister man sin plats. Helt okej, även om jag själv kanske skulle skrivit det lite annorlunda.

Men den första! Varför kräver man att ett dagisbarn ska ha med sig ett frånvarointyg från föräldrarna? Hur vanligt är det att fyraåringar schappar från dagis och drar runt i små rabiata babygäng på stan?
Men vad vet jag egentligen? Jag har ingen större erfarenhet av italienska dagisbarn. Och dessutom har jag inte vistats på stan så mycket det senaste året.

Varför ska det vara så svårt att göra det enkelt?

Att italienarna älskar att krångla till saker har jag nämnt förut. Att de, i och med denna förkärlek för krångligheter, kan anses vara byråkratins okrönta kungar, har jag säkert också nämnt. Men trots detta kan jag inte sluta att förundras.

Förra året hade jag ett himla besvär. På dagis ansåg nämligen förskollärarna att treåringarna var för små för att vara på dagis efter lunch. De hade därför beslutat om att föräldrarna skulle hämta sina barn så snart de ätit färdigt. Detta svårförståeliga beslut föranledde därför långa diskussioner varje gång jag, eller någon annan förälder, hade behov av att låta barnen vara kvar fram till fyra, då dagis stänger.

Idag när jag kommer till dagis informerar en av förskollärarna mig om att det, från och med i år, är strängeligen förbjudet att hämta barnen innan förskolan stänger. Detta gäller alla åldersgrupper. Om jag någon gång önskar hämta mitt barn på annan tid än den föreskrivna så finns instruktioner om hur detta ska ske på dagisets informationsblad. Hon räcker över en bunt papper. Jag ögnar snabbt igenom första sidan där det bland annat går att läsa följande:

"15.30 - 16.00 Hämtning av samtliga barn

Det är möjligt att be om att få lämna eller hämta barnet på förskolan på andra tider än ovanstående om, och endast om, det föreligger exceptionella skäl. Vid dessa tillfällen är det nödvändigt att ta kontakt med förskollärarna för sektionen som, efter att ha bedömt situationen, överlämnar ett formulär som föräldrarna ska fylla i och återbörda till förskolan."

Efter att ha läst ovanstående byråkratiska kullerbytta tittar jag förundrat på förskolläraren framför mig. Eftersom hon inte är svensk, och alltså inte har en aning om vad som faktiskt pågår på insidan av min tämligen perplexa nuna, tillägger hon följaktligen:

"Självklart kommer alla skriftliga förfrågningar, om tidigare hämtning eller lämning av barnet, att skickas vidare till rektorsexpeditionen för objektiv bedömning."

Bottenskrapad

Allt bara går runt. Jag har tittat på datorn varje dag. Och varje dag har jag sagt "Idag är det din tur, jag lovar!"

Varje kväll har jag konstaterat att jag aldrig hann dit. Att tiden inte räckt till.

Varje natt, när jag äntligen släpat mig själv i säng, har jag tagit mig en tur förbi datorn. Och varje natt har jag sagt "Imorgon, då blir det din tur. Jag lovar!"

Ikväll har jag äntligen tagit mig hit. Efter mycken möda har jag hittat lite tid. Jag har till och med lyckats komma så långt att jag knappat mig fram till en tom inläggssida.
Och vad händer? Jag är blank.
Men jag är på väg, det vet jag med säkerhet. Jag behöver bara lite tid för mig själv. Jag behöver tid att tänka. Vuxentid.

Jag har tre hela månader att ta igen. Tre månader då jag inte kunnat avsluta en tanke. Tre månader då jag, när klimparna äntligen somnat, varit så trött att jag stupat i säng.

Imorgon börjar skola och dagis igen, åtminstone fram till lunch.

Om jag orkar lovar jag att sätta på datorn igen imorgon. Om jag inte gör det, då vet ni vad jag håller på med - jag avslutar en tanke.

Ett huvudbry mindre

Minns ni den här?

I början av sommaren berättade jag om italienarnas svaghet för läxor och hur detta i sin tur förpestar de flesta familjers sedan länge efterlängtade sommarledighet.

Min storklimp är klar nu.

JIPPI! TJOHOOO!!!

Och han har fortfarande två veckor kvar på sommarlovet.

Betydelsenyans

Idag har det lagats pannkakor. Eftersom det varit så varmt den senaste tiden så har inte långvariga köksprojekt varit på tapeten. Inte heller har lusten för stabbiga måltider velat infinna sig, så klimparnas längtan efter pannkakor har hållit sig på mattan. Men, eftersom jag i ett svagt ögonblick, sittandes i ett luftkonditionerat flygplan på väg hem från semestern, utlovat pannkakor så fort det blivit en aning svalare, så var det alltså dax för det idag. Vad som anses som "en aning svalare" kan ju diskuteras. Men efter nattens blixtar, dunder och påföljande syndaflod, så fanns det inte någon plats för sådant. Klimparna ansåg att det blivit "en aning svalare", punkt slut!
Ingen barmhärtighet stod att finna, så en obetydligt svalare segsliten moder gjorde sina älskade klimpar till viljes och stekte ett berg med pannkakor ... i ett 35 gradigt kök.

Nästa inplanerade köksprojekt är en sats köttbullar till jul.

Den som ber mig om lagad mat innan dess kommer att halstras och serveras med ärtor i simmig sås!

Positivist - javisst!

Efter ett par omåttligt gnälliga dagar har jag nu beslutat mig för att dra ut gnällspiken och släppa ut den positiva och gladlynta människa jag egentligen är. Något positivt måste det väl ändå finnas i denna varma och kladdiga tillvaro, ni vet: inget ont som inte har något med sig, och så vidare!

Tvätt:
Jag har upptäckt att tvättkorgen är nästintill tom - är inte det en positiv följdverkan av värmen, så vet inte jag! Både jag och klimparna struttar runt i bara underkläderna och när vi åker någonstans så är det för att bada, och det medför inte någon tvätt alls. För en T-shirt och ett par badbyxor kan väl knappast räknas som kläder? Och dessutom sitter tröjorna på i högst tio minuter, så en tröja räcker hela veckan.
Mannen har i och för sig skitat ner lite kläder eftersom han har jobbat, men de är så få att jag kan tvätta dem någon gång längre fram, till exempel när jag och barnen har slut på underkläder och vi bara MÅSTE tvätta.

Slitage:
Till följd av den knappa användningen av kläder, så sliter vi inte ut våra älskade plagg, vilket i sin tur betyder att de kommer att hålla längre.

Sömn:
Det är inte bara jag som blir trött och dåsig av värmen, barnen sover längre på morgnarna och jag har fått mina första ordentliga sovmorgnar sen storklimpen föddes. Ett sedan länge påkallat behov har tillfredsställts.

Mat:
Ingen i familjen har gjort anspråk på större middagar, vilket har varit kravlöst och bra. Värmen har tagit kål på allt vad hunger heter, så det har mest varit vatten och annan flytande föda som stått på menyn de senaste dagarna. En och annan bit melon med skinka har väl slunkit ner, men annars har det mest varit fasta hela veckan.

Form:
Till följd av det knappa intresset för mat så har den svällande semesterkulan börjat dra sig tillbaka. Ingen ohälsosam kost förutom kallt vitt vin, men det får nog räknas som en nödvändighetsvara så här års.

Svett:
Även svett är positivt, speciellt då överdriven svettproduktion hjälper kroppen att komma i form igen, här syftar jag naturligtvis på ovan nämnda semesterkula. Dessutom blir jag av med en massa läskiga toxiner, hur sunt som helst!

Balkongblommor:
Luftkonditioneringen i vardagsrummet spottar ut en jäkla massa vatten i en flaska på balkongen, vilket är suveränt! Inget mer spring med vatten, vilket jag uppskattar så här i värmen. Och sen, om vi bortser från energin jag gör av med, så känns det ganska bra att kunna återanvända vattnet i luften till att vattna blommorna med. Det känns skönt att kunna dämpa mitt dåliga energislösarsamvete med att jag faktiskt återanvänder något.

Summa summarum: Kan det bli bättre än så här?

Med rätt att klaga

Förra månaden kom min lingonvecka för sent, och den här månaden har den kommit för tidigt. Eller, egentligen så har den nog bara kommit hem från semestern och gått tillbaka till sitt gamla vanliga schema, men vad hjälper det mig? Jag har likt förbannat skitont och mår piss! För att inte tala om mitt låga blodtryck, som bara sjunker och sjunker. Och vad beror det på, om inte den här förbaskade hettan och hennes ständiga följeslagare luftfuktigheten! Och piller mot mitt låga blodtryck kan jag inte ta, för de har en förmåga att dra ihop ådrorna i benen, och det pallar inte mina redan blåa och alltför trögflytande ådror med, åtminstone inte i den här värmen.
Gnällig? Absolut inte!

Hamam à la italiana

Idag fick jag nästan en chock när jag kollade in termometern, den visade på så mycket att jag började fundera över om den möjligen börjat visa temperaturen i Fahrenheit. Självklart var det inte så väl, utan allt var som det skulle: hett, fuktigt och fullkomligt olidligt - precis som det ska vara på årets hetaste dag i det italienska inlandet. Ibland kan jag ju faktiskt ifrågasätta min tajming, för jag VET att det är så här i augusti, och likt förbannat lyckas jag pricka in att vara här just under den här perioden år ut, och år in. Snacka om att vara korkad!

Lägenheten är het som en bakugn och luftfuktigheten ligger och velar någonstans mellan 90 och 100 procent, underbart! En turkisk ångbastu skulle helt klart vara att föredra, men nu har jag tyvärr inte tillgång till någon sådan, utan får helt sonika nöja mig med en klibbig italiensk lägenhet på översta våningen. Ju närmare solen, desto bättre, eller hur? Så det är bara att njuta så länge det varar, och köra pormaskutdrivning nu när ångan ändå är uppe!

Tidigare idag lät jag luftkonditioneringen stå på ett tag (vår enda luftkonditionering!!), och efter en liten stund hade den lyckats spotta ur sig så mycket som tio liter vatten. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den upptäckten. Ska jag bli förtvivlad och slita mitt hår, eftersom det betyder att det kommer vara ännu svårare att sova i natt, än vad det var igår? Eller ska jag bli imponerad och sitta och begrunda möjligheterna att installera en syrepump i vardagsrummet? Okej, guldfiskar kan leva i fuktiga utrymmen utan syre, men kan en människa det? Det börjar liksom bli lite väl fuktigt här nu, det kanske vore en idé att kolla upp vad en sådan skulle gå på.
Hur det nu är så ska jag i alla fall gå ut i badrummet och svalka en fena, för att tala om att jag skulle behöva putsa mina fjäll.