Nu ska ni få höra: I morse styrde jag i vanlig ordning min moped från huset i Stureby mot jobbet i stan. En kall men klar och fin morgon för en bra tur. Jag hade just svängt av Enskedevägen upp på Palmfältsvägen när något lika otippat som otrevligt inträffade: En slyngel spottade på mig! Han kom gående från Enskede Gårds tunnelbana i riktning mot gymnasieskolan med samma namn, och när vi möttes spottade han på mig!
Jag tvärnitade och vände mig och skrek åt honom. Jag skrek jättefula ord och just då kom en äldre dam gående och jag kände mig dum och började genast förklara mig för damen och bad om ursäkt för mitt språkbruk. Damen blev inte arg, utan tycktes förstå min frustration över de oförskämda ungdomarna.
Jag blev stående några sekunder medan jag begrundade situationen. Skulle jag vända och köra efter snorungen, och vad skulle jag i så fall göra? Jag kom inte på något bättre än att bara köra vidare. Jag blängde på honom ett ögonblick, sedan körde jag vidare.
Senare insåg jag hur jag borde jag gjort: På styret hängde en kasse med baguetter som jag skulle ha med mig till morgonmötet på Fokus, och naturligtvis borde jag ha kört upp sidledes med snorungen och på klassiskt maner drämt en av baguetterna i huvudet på honom. Hade jag bara varit lite snabbare i tanken …
Så här gick det till, steg för steg: