Dan före dopparedan. Det är bara i Sverige som man använder uttrycket dopparedan. Det kanske inte är så vanligt nuförtiden, men enligt seden samlas man kring en gryta buljong eller soppa och doppar brödet däruti. Det hela kan vara en kvarleva från gamla hedniska offermåltider.
Men det har också haft praktiska orsaker. Under de sista hektiska julförberedelserna kunde det vara svårt att hinna med vardagsmaten. En skiva torrt bröd doppad i grytan som puttrade på spisen mättade då gott.
Dopp i grytan, maträtten, går kort sagt ut på att man doppar bröd i spadet som blir efter den kokta skinkan. Ett torrt bröd fungerar bäst, eftersom det suger upp mer spad än ett färskt. I norra Sverige har man en variant som kallas blöta, då man doppar tunnbröd i buljong eller varm mjölk.
Jag har aldrig provat dopp i grytan. Jag tycker inte heller det låter så gott om jag ska vara ärlig. I år gjorde vi vår skinka på Cajsa Wargs vis, med kryddtäcke i ugnen, så vi har inget spad att doppa vårt bröd i. Bröd har vi dock gott om, jag har just bakat åtta vörtlimpor och i en plastlåda i matkällaren står tre kilo levain och jäser.