Eftersom jag har en sten i ugnen som jag bakar bröden på, låter jag bröden jäsa i jäskorgar eller på en mjölad handduk, för att sen langa in dem direkt på den heta stenen. Momentet slutar inte alltid lyckligt. Ibland fastnar bröden i korgen eller på handduken och då blir det soppa av alltihop. Men det underlättar om man har en bakspade. Jag har tre, som min pappa snickrat till mig. Här är de.
Det här är min första bakspade, en mycket elegant modell i furu. På den lilla trä-etiketten står det Tzwischen formtrieb und naturtrieb gibt das SPIELTRIEB. Lär betyda ungefär: Mellan ordningsdriften och naturinstinkten finns lekfullheten. Oklart var pappa hämtat detta, men troligen har det med Rudolph Steiner att göra.
Det är en mycket fin, men också en mycket liten brödspade. Jag beklagade mig inför far, och någon vecka senare kom han med den här:
… en något större modell i fin mahogny med japanska tecken. Phan, står det. Det betyder bröd säger Lennart. Mahognyn hade han fått från en gammal trasig båt om jag inte minns helt fel. Han gillar gamla trasiga båtar min far. Den här spaden är verkligen bra, helt perfekt för runda bröd! Men, och nu börjarde jag känna mig lite otacksam, även den här är lite liten för de större bröden …
… då fick jag den här. Den här är precis så stor som vår ugn. Den är helt super. Optimal! Baguetter lägger man på längden och stora bröd på tvären. Den här använder jag mycket.
Tre ord för brödspade: bökospjölk, grissla och skuvstake. Fler, någon?
Låt mig slutligen förvissa mig om att ingen har missat utmärkta Lottas fina text som handlar om oss som tycker mycket om att baka bröd. Läs den! Själv ska jag baka surdegspizza redan i helgen, det är en mycket bra idé.