Kruk-tipset

 

Utan någon som helst framgång hade jag letat på precis alla tänkbara affärer efter en fin grå kruka med fat. Sen letade jag ett varv till men fortfarande ingen lycka.

Förens jag snubblade över det här tipset. Som gjort för mig! Tack och bock. Iväg till Ikea och färgaffären och en halvdag senare hade jag min gråa kruka med fat.

Byrå re-make

 

Byrån innan.

 

Byrån efter.

Några lager färg och ett skärp som klippts i bitar. Easy-peasy!

Sladdgömman

 

I väntan på att någon uppfinner det helt trådlösa ljudsystemet och den osynliga baslådan (seriöst...! Något sorts Nobelpris borde utlysas för detta, alla dessa meter efter meter av sladdar som huserar i vårt hem... man kan ju vilja hoppa från Västerbron för mindre) så fixade jag till en egen sladdgömma.

 

En loppisshoppad väska som jag målade helt grå, och så två hål på baksidan. Ett där alla sladdar gick in och ett där dom går ut. Inuti väskan döljer sig ett sladdtrassel som jag inte ens önskar min värsta fiende, men från utsidan ser det snyggt städat ut. Plätt-lätt.

 

 

När Flora loppis-fyndar

 

Som yngst i en syskonskara på fyra så kan man inte räkna med att få så mycket nya leksaker. Huset är liksom redan fyllt av dom när man ansluter till familjen. Den verkligheten har Flora utan knussel accepterat hittills. Tills hon nosade upp en gammal dockvagn när vi var på loppis sist. Som en igel sög hon sig fast vid vagnen och vägrade släppa den en sekund.

 

Stolt över dotterns eminenta näsa för loppisfynd och känsla för saker med potential, langade mamman upp plånboken och gjorde henne till viljes.

Efter en ordentlig tvätt, lite sandpapprande och några lager vit och grå färg var vagnen färdig. Som ny. Typ... :)

 

Six down, three to go...

 

Jag läste en gång att man bör ha nio olika ljuskällor i ett vardagsrum. Där ligger jag i lä, kan jag meddela. I vårt vardagsrum kunde man, fram till dagens datum, endast räkna till fyra ljuskällor (fem, om man får räkna fönsterna).

 

 Men jag jobbar mig sakta men säkert mot nian och imorse fyllde jag på med en ytterligare ljuskälla. En loppisfyndad lampfot som sprayats mattsvart (mattsvart sprayfärg... mitt nya beroende) och så en megastor glödlampa på det. Plätt-lätt, supersnabbt.

 

Sjörövarskatten

 

- Mamma, är det inte konstigt att jag har både sjörövarsvärd och sjörövarhatt men ingen sjörövarskatt?

-Öh... jo, det är kanske konstigt.

- Ja, det var det jag tyckte. Kan du göra en skatt åt mig då?

 

 

Visst kunde jag göra det.

Det blänkande guld- och diamantskatten hittade vi på loppis för 75 kronor och skattkistan gjorde jag av en gammal kexförpackning som jag målade.

 

 

- Mamma, är det inte konstigt att man kan köpa en hel skatt på loppis?

- Nej, det var väl jättebra att vi kunde göra det så du fick en sjörövarskatt.

- Jo, men det är ju ändå konstigt att man kan köpa äkta guld och diamanthalsband för bara 10 kronor styck.

Nytt rum i present

 

Jag skulle ljuga om jag sa att det kändes lika inspirerande att fixa en 14-årings rum som en 5-årings och en 1-årings. När William önskade sig ett nyrenoverat rum i födelsedagpresent så såg riktlinjerna ut som följer...

 

Färger: svart, vitt, svart och svart. Kanske lite grått.

Möbler: säng och dator.

 

Det lämnade med andra ord lite mindre åt fantasin att ordna hans rum. Men vi gjorde det (såklart) i alla fall och när han kom från mammaveckan i fredags satt en stor rosett på den stängda dörren.

 

"Det ser mer ut som att han får en ny dörr bara. Det ä ju inte så kul födelsedagspresent" konstaterade en bekymrad Viggo.

 

 

Uppfräschning av tak, väggar och lister och sen ut med den gamla loftsängen och in med ny vanlig. Kuddar en masse för att få lite soffkänsla som inbjuder till kompishäng om dagarna.

 

Grönt är alltid ett måste. Ett gäng kaktusar känns ju som tonårskille i ett nötskal.

 

Tavlor gjorde vi själva (har inte fått tag på en betongborr än, men dom ska såklart upp på väggen) av tre kaffesäckar i juteväv som vi köpte på loppis i New York.

 

Som sagt: inte riktigt samma möjligheter att gå all in och totalt bananas som i småbarnens rum men jag tycker nog att vi fick till det rätt bra ändå. Och jag har köpt den finaste gråa färgen man kan tänka sig för att måla en skrivbordsstol i. Måste bara hitta en passande stol först. Gårdagens loppis gav ingen utdelning. Inte på stolfronten i alla fall.

Härligt att vara vuxen och få göra som man vill. T.ex. måla på kläderna.

Med den här i bakhuvudet plockade jag fram koppartextilfärg och pensel. Att låta premiärmålningen gå lös på en hel skjorta kändes vanskligt så jag började med en enkel tischa. Men kanske, kanske att det blir en randigskjorta också såsmåningom.

Favoriter från förr

Lika plötsligt som jag efter ett drygt års ledighet började jobba igen och mina oceaner av tillgänglig pysseltid decimerades till några hårt utsatta minutrar här och där, lika plötsligt så gick vi återigen in i våra fem tunga månader av mörker. Alltså: de få sakerna som faktiskt hinns med att göras hinns ändå inte med att fotograferas.

Men... det är ingen överdrift att säga att det ligger en hel del skapande i arkivet så jag har samlat ihop några av mina egna favoriter från förr. Håll tillgodo.

Spraymålad loppisbricka pimpad med svart dekorplast.

Svart tyll-copycat på dyr designlampa.

Handsydd mobil med luftballonger i filt.

Lyckad premiär med sticksågen blev till lekstad.

Gåvagn för en tjuga blev betydligt mycket finare med hjälp av lite färg och tapet.

Mitt favorit-pimpningsobjekt - Ikeapallen.

Clowntårta till Viggos clownkalas som hölls för att fira 4-årsdagen.

Till samma kalas sydde jag även en helt ny clownutstyrsel.

Superenkla bordstabletter av vanlig lakansväv, dekorerade med tryckta matordspråk.

Fingerdockor av filt.

Höstig dukning till min och kompisarnas egen Halv åtta hos mig-tävling.

Teamwork när det är som bäst - Viggo målade motivet och jag sydde. Födelsedagspresent till mor/mormor.

Virkad filt till nyfödda Esmeralda.

Och så blöjtårtan...! Alltid lika roliga att göra och alltid lika uppskattade av mottagaren.

Bättre en stad att leka med i vardagsrummet än en oanvänd spånskiva i sovrummet

När jag byggde sänggaveln för ett tag sedan sparade jag den bit av spånskivan som blev över. Sedan i maj har den stått bakom sovrumsdörren med tanken att den t.ex. kan vara bra att ha som bakgrund när jag ska fota något till bloggen. En moodboard eller så. Efter att blivit använd ganska exakt noll gånger på fem månader tog jag med den hem till svågern istället och gick loss med sticksågen.

Tio hussilutter sågades till och i helgen kom jag äntligen till skott och målade dom. Viggo tackade och bockade för sin nya stad men deklarerade ganska snart att det var en rätt konstig stad som inte hade någon polisstation, skola, blomsteraffär och gym. Jahaja... ja, det är väl bara att se till att leverera. Man vill ju inte att det ska vara en konstig stad, liksom...

Risk för överpiffning råder

Jag fortsätter att hämningslöst smacka upp saker i Viggo och Floras rum. Ett barnrum går ju inte att överpiffa. Eller? Efter idogt, men resultatetlöst, letande efter de perfekta boxarna som skulle bli hyllor vände jag mig desperat till min bror som jobbar på resturang. 

Lillebror levererade. Några lager vit färg och lite gröna mönster på tre gamla vinlådor och hyllorna var ett faktum.  

Ja, jag vet. Renhuvudet är fantastisk. Blev så lycklig när jag hittade det på Panduro. Diskuterade länge och väl med mig själv om det skulle målas i någon stark färg, decoupagas eller om jag skulle vara helt otippad och faktiskt måla det som en riktig ren.

Viggo har beställt minst ett renhuvud till, jag har planer på ett par andra hyllor, har sett den finaste cirkusdekorationen till sängen som jag måste sy, lite fler kuddar till myshörnan kan inte skada och bollmattan ska ju göras klar och läggas på golvet. Risk för överpiffning av barnrum råder.