Inget mer Twitter

Det var EN person som bemödade sig att skriva att de läste mina tweets. Det var inte tillräckligt. Inget mer Twitter på den här bloggen.

Fortsatt trevlig söndag.

Twittrar sist som slutar twittra först?

Jag bestämde mig för några månader sedan för att skapa ett twitterkonto för att dela med mig av sådant som jag tycker är intresserant, men som inte är tillräckligt för ett vanligt inlägg. Som anteckningar i marginalen på en bok. En briljant idé, i teorin. I praktiken har det inte blivit mycket antecknat. Av mina fem senaste anteckningar, som visas i spalten till höger här på bloggen, är den äldsta 69 dagar gammal. Det är mer än två månader sedan. Själva anteckningarna är dessutom rätt värdelösa, om jag får säga mitt.

Är det någon som läser mina små twitter-anteckningar?

Låt mig i så fall få veta det i kommentar nedan. Annars kommer jag att lägga ner mitt twitterkonto. Alternativt göra om det till en form av läsdagbok, där jag antecknar hur mycket jag läst under dagen. Nackdelen är att det skulle avslöja hur lite jag egentligen läser. För lite för att kunna driva en litteraturblogg på ett vettigt sätt, det är en sak som är säker.

Så var det vår tur…

Magasinet ViLÄSER har i ett par månader utsett månadens bokblogg, och den här gången fick pocketpocketpocket detta ”hedersomnämnande” med följande motivering:

“Det här är en matig blogg där Ola och Mårten skriver initierat och intressant om läsvärda pocketböcker. Omväxlande och inspirerande!”

Jaha. Att det för eller senare skulle bli vår tur var ju rätt väntat. Tidigare utsedda bloggar håller, enligt min mening, rätt skiftande kvalité, så någon vidare kvalitetsstämpel är det väl inte – egentigen.

Själva formuleringen är dock kort och koncist, precis vad jag behöver för att hotta upp beskrivningen på bloggtoppen etc. OM inte du kan komma på en bättre vill säga?

Därför bokbloggar jag

A-lo ställer frågan "varför bokblogga egentligen" och det kan man ju verkligen fråga sig. Jag har funderat över det flera gånger, och det här är vad jag kommit fram till.

1) Jag bloggar huvudsakligen för mig själv. Föret till att bokblogga föddes en dag för flera år sedan då jag efter att ha läst ut en bok lekte med tanken att skriva ner mina intryck. Dels för att utveckla mitt läsande, dels för att kunna ta fram dem senare. Det kändes dock rätt fånigt att skriva ner något utan att låta någon läsa det, och här kom tanken på en blogg in i bilden.

2) Bokbloggandet ger mig en anledning att hålla mig uppdaterad och ständigt söka nya författare och böcker. Genom att blogga håller jag igång mitt skrivande, och förhoppningsvis utvecklar jag det lite också. Att blogga tvingar mig att reflektera kring det jag läser på ett sätt jag kanske inte skulle ha gjort annars.

3) Jag hoppas att mitt bloggande på något sätt kan påverka folks läsning, om än i mikroskopisk skala, gällade vad de läser, och inte läser. Denna naiva föreställning tror jag inte längre på.

4) Det finns en social dimension i det hela, en "bokbloggsgemenskap", som är rätt trevlig och värd att hålla fast vid.

Jag har också kommit fram till följande:

5) Jag bloggar inte av ekonomiska skäl. Det finns inga pengar i det här, och de rec.ex. jag fått är inte många sett på åren jag bloggat eller orden jag skrivit.

6) Jag bloggar inte för att få uppmärksamhet och/eller smicker. Jag har bloggat sedan 2007 och de uppmuntrande kommenterar jag fått under dessa år kan räknas på ena handen tror jag. Uppmärksamheten, hur man än räknar den, är näst intill obefintilig.

Ett oanständigt förslag

I veckan fick jag ett e-mail från en reklambyrå. De smickrade mig med att de ”startat speciell en kampanj för att lokalisera webbsidor med hög kvalité” och erbjöd mig fasta månadsutbetalningar mot annonsutrymme. Det framgick dock inte vem klienten var, vilket borde gjort mig misstänksam. Jag skrev tillbaka att jag ville veta mera, och under tiden började kugghjulen mala i hjärna på mig. Är jag beredd att acceptera reklam mot betalning? Vilken typ av reklam då? Jag spekulerade i att det skulle kunna vara en online-bokhandel som var intresserade i en ”köp boken här”-länk. Det skulle jag kunna leva med utan att rasera bloggens integritet. Jag beslöt att reklam för böcker och förlag som jag inte själv tycker om var uteslutna. Inga deckare här inte, aldrig någonsin! Jag lekte också med tanken att vid minsta gränsfall köra med helt öppna kort och låta er läsare bestämma åt mig. För det är väl så, att en blogg är ingenting utan sina läsare.

Så kom svaret. Klienten sysslar med onlinespel och önskade en artikel + länk på bloggen. Aldrig i helvete! Sådant skräp borde förbjudas anser jag. Jag kan dock tycka att det hela är rätt intressant i sig. Varför mig? Jag driver en litteraturblogg, jag skriver om böcker! Försöker de hitta nya målgrupper, eller vad är grejen? Nu är jag nyfiken: är det fler bokbloggare därute som kontaktats?

Don't call it a comeback

Efter en månads sommaruppehåll har det blivit dags för mig att plocka upp den här bloggen där jag lämnade den. Ironiskt nog räknar jag med att få mer tid till att blogga nu när skolan börjar. Jag tänker börja med att skriva om böckerna jag läst, vilket är lättare sagt en gjort då de inte direkt ligger färskt i minne!

Välkomna tillbaka! Here we go again.

pocketpocketpocket - två år idag!

Idag, den 24 Juni, var det exakt två år sedan jag skrev mitt första inlägg här på pocketpocketpocket! Oj, vad tiden går. Rent bloggmässigt har det varit två roliga år - för det mesta. Bloggen har växt från att vara liten och oläst till att ha ganska många läsare och ett visst inflytande i bokbloggosfären - verkar det som. Den har också utvecklats från en renoldad pocketblogg till något jag gärna vill kalla en litteraturblogg, även om jag fortfarande läser huvudsakligen pocketböcker. Vissa förlag har uppmärksammat den och det är också roligt - för det mesta. Själva bloggandet har förändrat mitt läsasande på både gott och ont. Jag läser nästan bara skönlitterärt numera, och det är synd. Jag har också fått lite märkliga vanor då jag fått för mig att jag helst vill avsluta en bok då jag har tid att skriva recensionen (som jag till stora delar redan har i huvudet) direkt efter. Det ska jag försöka arbeta bort. Bloggen har också varit bra på så sätt att jag håller mig hyfsat uppdaterad kring nya böcker. Och inte minst, så har jag via bloggen hittat flera roliga bokbloggar jag ofta läser!

Men allt är inte alltid toppen. Bloggen tar en del tid i anspråk, och det kan vara jobbit att stressa upp sig över både inläggsfrekvens och läsarstatistik från Google Analytics. Numera tar jag det lugnare med sådant, men det finns där någonstans i bakhuvudet. Vid minst två tillfällen har jag funderat på att lägga ner bloggen. Ett tag funderade jag på att lägga ner på tvåårsdagen, dvs idag.

Jag hade ursprungligen planerat att ha en liten överraskning klar till idag, men det har jag inte hunnit med. Det kommer framöver.

Tack till alla som hängt med så här långt, och jag hoppas att ni fortsätter att läsa framöver!

Twitter - ett bra komplement till den här bloggen, tror jag, eventuellt. Vi får se!

Jag har aldrig förstått poängen med Twitter, och jag tycker att mikrobloggar är rätt meningslösa. Jag har dock kommit på att Twitter kan utgöra ett rätt bra komplement till en ”riktig” blogg, som den här. Jag har därför skaffat mig ett Twitter-konto, och i menyraden uppe till höger kan ni numera läsa mina mikroinlägg. (Jag har hookat upp Twitter med en mycket smidigt Widget, så allt jag behöver göra är att skriva ett inlägg och trycka på en knapp så dyker min text upp till höger här på bloggen.) Missförstå mig inte nu, min tanke är inte att jag ska börja hänga på Twitter. Nej, tanken är att jag i dessa mikroinlägg ska skriva om sådant som inte blir till riktiga blogginlägg, men som jag ändå vill dela av mig av. Det kan kanske vara ett bra citat, en bra länk, en låt, en uppdatering på hur bokläsningen går, eller dylikt. Så håll ett getöga på glänt. Längst upp till höger var det alltså!

Låt mig presentera Ola - medskribent!

Under mina år som bokbloggare har jag lyckats dra ett par slutsatser. En av dem är att nyckeln till att få riktigt många läsare är att posta inlägg ofta, typ Bokhora. I mitt fall är det inte möjligt att skriva fler inlägg än vad jag gör, vilket är en hämsko enligt denna tes. Jag därför lekt med tanken att försöka slå mig samman med andra bloggare jag tycker om, och på så vis försöka åstadkomma en bokbloggarnas Weird Science. Jag har dock ej tagit några steg i denna riktning, förrän idag.

Idag har jag den äran att presentera den förste gästrecensenten här på Pocketpocketpocket: Ola. Ola har tidigare figurerat som "O" i vissa inlägg här på bloggen (här) men nu har han alltså tagit sig samman och skrivit en bokrecension!

Kort om Ola: en trevlig skånepåg som i dagarna blivit doktorand i miljövetenskap, stort grattis till det! Läser gärna historiska noveller och populärhistoria, vilket är ett utmärkt komplement här eftersom jag inte gör det så ofta. Förhoppningsvis blir han en återkommande gästbloggare.

Uppdatering: Ola är numera skribent på bloggen!

Hör upp kära RSS-läsare

Ber om ursäkt om det är krabb med feeden idag. Jag har tvingats flytta mitt feedburnerkonto eftersom Google köpt upp skiten. Nu äger Google snart hela nätet. På tal om Google, vore det inte kanon om man kunde logga in på ett ställe och därifrån komma åt allt? Just nu har jag 3-4 Googlesidor där jag skriver in samma uppgifter för att komma åt olika funktioner.

I vilket fall, skriv en rad om ni har problem så ska jag se vad jag kan göra.

Pocketpocketpocket - Bokslut 2008

Antal inlägg: Det här är inlägg 152

Kommentar: det är 50 inlägg fler än 2007, men det genomsnittliga antalet inlägg har sjunkit från 14,5 till dryga 12,5 i månanden. Därmed bröt jag alltså förra årets nyårslöfte där jag utlovade 15 (!) inlägg i månaden. En tydlig trend är dessutom att antalet inlägg sjunkit mot slutet av året, en konsekvens av att jag egentligen inte har tid att blogga.

Mina fem mest lästa inlägg: (20:e december):
1: Årets tio bästa skivor
2: Jag läser: The Road - Cormac McCarthy
3: Jag läste: Haruki Murakami – Kafka på stranden
4: Kellerman får sin film till sist
5: Jag läste: Marisha Pessl - Fördjupade studier i katastroffysik

Kommentar: Listan visar på två saker: 1) att mina läsare huvudsakligen hittar hit via google när de söker på författare 2) att mina 50+ rss-prenumeranter inte besöker sidan "fysiskt" om man inte lägger till ett antal youtube-länkar.

Årets debattinlägg:
Delad förstaplats mellan:
Lägg ner bokrean
Fördjupade studier i katastrofomslag

Kommentar: Inlägget om bokrean ledde till att jag fick en förfrågan om att vara med i radio, medan inlägget om omslag startade en liten omslagsdebatt som hängde med ett tag.

Årets bästa läsning:
Bästa vet jag inte, men Tree of smoke var något alldeles extra.

Årets mest överskattade läsning:
Jag skriver överskattade istället för sämsta, för att bra och dåligt är subjektivt, men här råder ingen tvekan: vinnaren är Illusionisten

Årets Nostradamus:
Frightened Rabbit - en kandidat till årets bästa platta

Årets personliga favoritinlägg (även årets dumnaiva aha-upplevelse):
När globaliseringsanalysen blir en harlekinroman

Årets bloggkommenterarmyra: Olivia!

Årets "vad glad jag blir:" Ett uppmuntrande mail

Årets jag ångrar (fortfarande): att jag döpte bloggen till Pocketpocketpocket.

Årets jag önskar: Att lite fler bokbloggar ville/orkade/kunde länka hit.

Årets "ni visste inte att..."
... jag funderade på att lägga ner bloggen på 1-års-dagen. Nu blev det inte så och det var nog ett bra beslut, trots allt. Istället för att lägga ner beslutade jag mig för att dra ner tempot. Jag har slutat noja över besöksantal (tittar sällan på Google analytics) och inläggsfrekvens. Så förväntar jag mig att det fortstätter under 2009.

Gott Nytt 2009!

Angående den låga inläggsfrekvensen just nu

Som ni har märkt dräller det inte direkt av nya inlägg här just nu. Man kan nog säga att jag har lite av en tillfällig svacka, kombinerad med tidsbrist. Jag hinner helt enkelt inte med. Det är skolstart, flytt, jobb, det andra jobbet, tandläkarbesök och gud vet allt. Tid att läsa har jag nästan bara på tåget, när jag skyndar från en plats till en annan. Där, i min älskade - men ofta missförstådda tysta kupe, ägnar jag min uppmärksamhet åt Tree of smoke. Det är en riktig tegelsten, som tog åtskilliga sidor att komma in i. Vad jag egentligen tycker om den är lite tidigt att säga, men återkommer såklart med en recension. Nåja, förhoppningsvis lugnar allt ner sig när skolan börjar. Eller nej, det gör det kanske inte, men åtminstånde hopppas jag att jag kan hitta en rytm där allting ryms. Stay tuned!

Nu är det slutsemestrat!

Nu får det vara slut på trädan! Semestern är över och det är hög tid att kicka igång bloggandet igen. Överlag tror jag att uppehållet gått bättre än förväntat. Besöksantalen under denna lilla ferie ser dock lagom roliga ut. Då är det desto roligare att rapportera om att antalet RSS-läsare slagit nytt rekord. Hela 47 stycken är ni därute som prenumererar på Pocketpocketpocket via RSS! Inte så illa pinkat.

Det är lite ovant att skriva märker jag... det får vi råda bot på!

Annars har sommaren avlöpt som planerat. En tur till Öland/Gotland har det blivit. Det var roligt att återse Visby (sist jag var där var jag bara barnet), men stället är ju sjukt exploaterat. Vilket turistmecka... Nästan lika exploaterat verkar Öland vara. Högre koncentrationer av svenska barnfamiljer med "Foppa-tofflor" tror jag inte finns på denna jord än på dessa stackars öar!

Vad gäller läsandet så har jag inte hunnit med alls så mycket som jag brukar om sommaren. Jag har mest jobbat. Men ännu finns det tid!

Välkomna tillbaka!

1 år idag!

För 1 år sedan skrev jag de första trevande raderna på denna blogg. Sedan dess har det blivit 196 inlägg, dryga 40 RSS-läsare har tillkommit, jag har tillfrågats om jag kunde tänka mig att medverka i radio, och ett inlägg har publicerats i en bok. Jag har också funderat på om det är värt det. Bloggen tar mycket tid i anspråk och så fort jag inte skriver nya inlägg smyger sig "inläggsångesten" på. Jag är också kluven till det faktum att jag faktiskt fungerar som gratis marknadsföring åt vinstdrivande företag. Ett tag lekte jag med tanken att lägg ner Pocketpocketpocket på dess ettårsdag, men jag har ångrat mig. Att skriva och läsa era mail och kommenterar skänker mig en hel del glädje, så jag kör på. Tack alla läsare, jag hoppas att ni hänger med ett tag till!

(För att fira denna milstolpe har jag förberett en överraskning som kommer att läggas upp imorgon - stay tuned)

Uppdatering: Min överraskning kräver att jag laddar upp en ganska stor fil som jag behöver dela kunna dela med mig av. Nu verkar det som att sidan där jag tänkt göra detta på inte fungerar, och jag hittar inga bra alternativ! Tills jag hittar något får det här projektet ligga på is, tyvärr. (Tack för den fina bilden Alicia)

Sommarfrekvens

I torsdags gjorde jag terminens sista tenta och nu har jag äntligen sommarlov. Nåja, "lov" och "lov." Räkningar ska betalas och arbete utföras, men sommar är det i alla fall! Om vädret fortsätter vara så här fint (och det hoppas vi väl?) så antar jag att både ni och jag kommer att ägna fritiden åt annat än att sitta vid datorn och häcka. Jag misstänker därför att såväl antalet läsare som min inläggsfrekvens kommer att minska under sommarmånaderna. Jag kommer givetvis att fortsätta med inläggen, men räkna med siestatempo! Därför tycker jag att vi gör en deal: jag accepterar temporärt färre besök om ni kan leva med teporärt färre inlägg? Låter det fair?

Sen ska ni veta att jag av erfarenhet har lärt mig att sådana här inlägg påverkar antalet besökare negativt, MEN jag vill gärna vara juste mot mina läsare.

Dessutom är det ju EM! Jag är ett levande bevis på att det är fullt möjligt att tycka om både fotboll och litteratur; eller "fin"- och "fulkultur", om man så vill.


Den obligatoriska "här kommer jag sitta och läsa i sommar-bilden." Inte så fancy, men det duger. Boken är Lawrence Wrights Al-Qaida och vägen till 11 september.

Back on fack

Jag har tidigare beklagat mig över att den här bloggen gått ut över min läsning av facklitterära böcker. Det får vara slut med det nu. Från om och med idag återgår jag till slalomläsning - bokbloggosfärens ord för att läsa två eller flera böcker samtidigt - och varvar skönlitterärt med fack. Jag både tror och hoppas att det kan finnas ett intresse av det här bland er därute. Särskilt eftersom facklitterära böcker får mycket lite utrymme i de populära bokbloggarna. Synpunkter mottages gärna.

Jag kanske bör tillägga att förhållandet mellan skönlitterärt och facklitterärt inte kommer att bli 1:1, snarare 3:1 eller något sådant.

Först ut är Mattias Gardells bin Ladin i våra hjärtan som legat på min "att läsa"-lista länge.

Varav detta plötsliga intresse för Michael Chabon?

Ett litet nöje jag har är att hålla koll på vilka inlägg som är mest lästa. Via Google Analytics är det ingen konst. Min recension av Comac McCarthy:s The road brukar prenumerera på förstaplattsen, men nu har det inlägget har hastigt och lustigt blivit omsprunget av den här recensionen av Michael Chabon:s The Yiddish Policemen's Union, vilket är lite märkligt. Intresset för Chabon, både i landet och bland er, kära läsare, känns ganska ljumt. Har det hänt något jag missat? Kanske har "nyheten" att bröderna Coen ska filmatisera den nått ut till en större massa? Annars brukar inte omnämnade i media få något större genomslag. Man skulle kunna tro att den här texten om Kiran Desia, som trycktes i Månpockets upplaga, ledde till en markant ökning av läsare. Så icke. Efter den här artikeln om Dave Eggers i DN trodde jag att min recension av den utmärkta You shall know our velocity skulle få sig ett uppsving. Så icke.

Men om inte media styr intresset, vad gör det då? Ibland finner man förklaringen till ett uppsving i att man länkats på en välbesökt sida, men så enkelt är det inte alltid. Det är ett mysterium, dolt i en gåta, invävt i ett mysterium, som någon sa.

Uppdatering: Rebecca löste mysteriet i kommentarerna: "Det var ett reportage om Michael Chabon i säsongens sista Kobra. Det kanske är därför alla vill läsa om honom?" Så är det säkert. Programmet, som går att se här, är en härlig krock mellan den charmige Chabon och töntiga Kobra. Uppläsningen av boken är faktiskt sällsynt tramsig.

Slutsats: TV har större genomslag text i tryck, men det visste vi väl redan...

Ett uppmuntrande mail

Det är alltid roligt när folk hör av sig och tycker att man är läsvärd. Det får en att orka lite till. Men den här gången var det extra roligt eftersom mina musikinlägg fick lite kärlek. För mig är musik minst lika viktigt, kanske viktigare, än böcker, och ibland kan jag önska att Ni, kära läsare, visade lite större intresse för mina musikrelaterade inlägg. Men jag antar att det är rätt mycket begärt att ni ska dela både min boksmak och min musiksmak. Dessutom är det ju en litteraturblogg i första hand, och bara det faktum att ni är här och intresserar er för mina litterära preferenser och åsikter är ju snudd på otroligt. Mer än så kan ingen begära! Här är mailet iaf:

"Hej Mårten!

Jag har nyligen upptäckt din blogg och ville bara säga att du har fått mig hooked. Har lusläst det mesta, debatten kring pessl-omslaget var intressant. Jag jobbar på xxxxxxxxxxxx och blev irriterad när den kom in eftersom den inte alls lyckas attrahera rätt målgrupp.

Ville även tacka för musiktipsen. Frightened rabbit ska laddas ner snarast."

Frightened Rabbit:s svenska fan-skara uppgår nu till minst fyra! (Jag räknar med dig Erik)

Pressmeddelande

1 Mars är det världspremiär för en ny funktion på Pocketpocketpocket. Efter lång väntan och stoor efterfrågan finns nu möljigheten att läsa inlägg arangerade efter Etiketter. Etiketterna är, för närvarande, 15 till antalet och går att finna strax under bloggarkivet till höger i menyraden.

"Jag är oerhört stolt och glad att vi äntligen kan erbjuda den här tjänsten. Förhoppnignsvis kan den göra det lättare för våra användare att hitta intressanta inlägg från tidigare månader. Där finns många guldkorn", säger Mårten, bloggens grundare.



(Ironi är svårt i skrift)

Konsten att tyda ett blogginlägg

Tanken med mitt föregående inlägg var att provocera fram lite kommentarer, och det verkar jag ha lyckats med.

I en kommentar skriver dock Fröken Nina "Det du skriver är precis det som vi försöker motverka i skolan, att det skulle vara "fel" att lyssna." Nina, som är lärare, berättar att hon jobbar med barn med läs och skrivsvårigheter och att de minsann inte är "lata för fem öre." "De här eleverna känner sig ofta utpekade ändå så att kalla dem lata ger ju inte direkt en skjuts för självförtroendet", skriver Nina.

När jag skrev inlägget hade jag inte en tanke på barn med läs och skrivsvårigheter. Självklart anser jag att är det fantastiskt att personer med olika handikapp kan ta del av litteratur via ljudböcker, men måste jag skriva ut det? Och om jag inte skriver det, innebär det då att jag inte tycker det?

Nej, det gör det inte. Blogginlägg skiljer från många andra former av texter. Signifikativt för blogginlägg är att de, ofta, är spontana och går fort att skriva. På så sätt skiljer de sig markant från t.ex. en bok som tar lång tid och kräver oerhört mycke eftertanke. Därför är det ingalunda ovanligt att blogginlägg ofta utelämnar sådant som det hade varit oförlåtligt att inte ta med i en bok.

Sedan tycker jag att det är viktigt att se till kontexten. Den här bloggen riktar sig till mer eller mindre vuxna människor som har ett gemensamt intresse i att läsa böcker. Faktum är att vi älskar att läsa. Eller hur? Och av detta enkla faktum så tycker jag att det borde framgå (om än underförstått) av vi känner det största medlidande med personer som inte kan dela vår passion. Men sedan finns det dem som kan, men inte orkar, och hävdar att "jag har läst den här ljudboken" (tigerns citat i kommentarerna). Men, precis som tigern påpekade, "Att läsa är inte att lyssna", det är två fundamentalt olika ting. Det är dessa personer jag vill få att tänka om. Slutsats: det är viktigt att se till kontexten när man läser blogginlägg.

Att jag själv hade stora svårigheter att lära mig att läsa och skriva en gång i tiden är en annan histora, men varför skulle jag avsiktigt förolämpa någon med samma problem som jag själv hade? Det skulle jag naturligtvis inte.