Recension Övergivenheten

Nu är det dags för Pockethexan Anni att recensera en bok igen. Den här boken bygger på författarens egna livsupplevelser. Nu har Anni själv kontaktat förlagen och valt ut de böcker hon vill läsa och recensera. Därför tycker jag att det ska bli extra spännande att få läsa hennes recension. Hoppas att ni också tycker det.

                   ________________________________

Recension av Övergivenheten, Elisabeth Åsbrink

Polaris förlag

Det här är en knepig bok. Jag lär mig så mycket, förfasas över mycket och blir samtidigt lite uttråkad på slutet. Känner mig besviken på trådar som klippts av. 

Enligt baksidestexten handlar boken om tre städer (London, Stockholm och Thessaloniki) och tre kvinnor (Rita, Sally och Katherine), i tre generationer. Visst börjar den så, med mormor Rita och hennes skam efter 20 år som ogift mor. Besvikelsen av att ha hamnat i det tyskfientliga Londons fattigkvarter istället för i Amerikas förlovade land. Med svart humor beskrivs hur Rita muttrar runt i sin vardag där ”Gifta kvinnors strålande tillfredsställelse” består av att rensa avlopp, laga middag och ytterst noggrant redovisa vartenda inköp.

Den vackre spanskättade mannen Vidal, som fått Rita på fall, är hårt hållen av sin mor och lever därför ett dubbelliv tills modern dör. Då blir det bröllop med Rita, men det är alldeles för sent för att förhållandet ska kunna räddas. 

Deras dotter Sally lever tätt samman med sin mor utan att få träffa sin fars släkt. När Rita en dag plötsligt tar Vidals parti och sviker sin dotter, rasar hela Sallys värld och hon flyr. I Sverige får hon dottern Katherine, vars liv består i att hålla sin mor vid liv. Vilka ord, vilka bilder, vilka syner kan få mamman att fullständigt bryta ihop, att kanske ta sitt liv? Berättelsen om alla påtvingade rutiner som ångar av smärta är stark att läsa.

Så här långt lever jag mig in i kvinnornas berättelser och vill veta mer, men sista tredjedelen av boken handlar om Katherines sökande efter sin morfars släkt och om de spanska judarnas historia. Det är en skrämmande och mycket intressant läsning, med för mig okända detaljer som gör mig nyfiken. Samtidigt känns det som att detta splittrar boken, just det som egentligen är sökandet efter den röda tråden, efter orsaken till kvinnornas övergivenhet.

Jag vill gärna veta mer om hur Saloniki blev Thessaloniki, om tvångskristnandet av judarna i Spanien, om sefarder – men jag sitter hela tiden och funderar över hur det gick för kvinnorna, för Rita och Sally. Efter att tidigare ha sett Vidal genom Ritas och Sallys ögon blir förskjutningen av fokus så total när allt nu handlar om hans bakgrund och mor-dotterrelationerna helt försvinner.

Boken är fängslande och svår att lägga ifrån sig, men på grund av tudelningen får den bara ett Hi (4) av mig.

(Bilden är från när jag lyssnade på Jonas Eklöfs samtal med Elisabeth Åsbrink om boken. Finns på Youtube)

Recension av Pärlsystern

Här kommer nu Pockethexan Malins recension av den fjärde boken om systrarna D’Apliese. Boken heter "Pärlsystern" av Lucinda Riley från Bazar förlag. Ja, jag lovade att mitt inlägg skulle komma snart och det ska jag bara jag har fått ordning på min dator. Den ligger tyvärr inte som första prioritet så här direkt efter flytten till mindre lägenhet. Det bli några korta stunder när jag får låna en av familjens datorer som är ledig ibland och då är det enklare att lägga ut den snabbrecenserande Malins ord i stället, men något litet ska jag väl kunna få ur mig. Annars kan ni kika in på min sida på Instagram, där jag så klart heter Pockethexan. Ha en fortsatt mysig sommar.                                      ________________

”Pärlsystern” av Lucinda Riley 

”Jag minns exakt var jag var någonstans och vad jag gjorde när jag fick veta att min far hade dött”. Så börjar varje bok i den sju delar långa serien om de sex adoptivsystrarna som växt upp hos sin styvfar, mångmiljardären Pa och vars olika livsöden sakta kommer upp till ytan när han hastigt avlider och efterlämnar sig ett annorlunda testamente. 

I bok nummer fyra, ”Pärlsystern”, får man följa den konstnärliga Celaeno’s (CeCe) brokiga färd mot sitt ursprung, i ett avlägset Australien, bland aboriginernas mystik och hemligheter. Att alldeles själv utforska den vilda ökenvärlden utan sin älskade följeslagare och skugga, halvsystern Star, blir bara det en stor utmaning för den i vanliga fall så öppna och spontana CeCe, men nyfikenheten för henne vidare och en fantastisk men sorglig kärlekshistoria i det förflutna tar henne tillbaka hundra år i tiden och ger henne visdom och sin äkta identitet. 

En prästdotter från England blir skickad till Australien som sällskapsdam åt en rik kvinna och blir så småningom ingift i ett familjeföretag inom pärlbranschen. En synnerligt ovanlig pärla går som en röd tråd genom boken och den som har denna ovärderliga skatt i sina ägor lär och har lidit många stora sorger. Under den hundraåriga berättelsen fram till nutid dyker pärlan upp vid oanade ställen och tidpunkter och myten om smärtsamma händelser verkar vara sann. 

Författarinnan, Lucinda Riley, är en stjärna på att skapa intriger, bygga upp sanna och falska konstellationer av förhållanden och känslor, växla mellan nutid och dåtid och skapa drama efter omständigheter och tidsera. 

I hennes böcker hittar man alltid två historier i en. Skickligt väver hon in släktbanden i det förflutna med modern tid och skapar fantastiska berättelser. I denna serie har var och en av Pa’s styvdöttrar en egen bok där bakgrund presenteras och där deras personligheter och styrkor får sina naturliga förklaringar. Samtidigt smyger hon in gemensamma händelser flickorna emellan. Jag är så fascinerad av hur hon lyckas hålla isär och komma ihåg allt för varje enskild bok. 

Återigen har Riley fått mig stillasittande i timtal. Jag slukade den här vackra underbara romanen på nolltid och längtar redan efter att få njuta av nästa systers livsöde. Stark fyra i betyg så klart. 

Recension av Skuggsystern

Hallå vänner, Pockethexan är tillbaks igen, förhoppningsvis för ett bra tag framöver och inte bara över ett inlägg. Det har hänt en hel del saker igen som har tagit min tid. Jag har gjort ett ingrepp som gjorde att jag var väldigt orolig innan jag fick beskedet att det inte var någon fara. Under den tiden flyttade vi till ett mindre boende och det efter att vi hade bott på samma ställe i 30 år. Den som varit med om något liknande förstår att det är mycket saker som man har samlat på sig under åren. Som tur var hjälpte våra barn oss med flytten medans jag låg på operationsbordet och min make höll mig sällskap. Det innebar att en hel del av våra "brahasaker" blev körda till tippen i stället för ta med dem till vårt nya lägenhet. Jag måste säga att det är väldigt skönt att inte ha kvar de sakerna. Som tur är fick alla mina böcker följa med, så nu ska jag bara hitta ny plats för dem i mina bokhyllor.

Nu är det Pockethexan Malin igen som har läst och recenserat en bok, mina kommer snart jag lovar. Det är den tredje delen i serien om systrarna D’Apliese hon har läst och nu får ni ta del av hennes egna ord.

                      ______________________________________

”Skuggsystern” av Lucinda Riley - Recension

Att läsa en roman av den irländska författarinnan Lucinda Riley på Bazar förlag är som att ta del av en nära väns äventyr. Hennes förmåga att skapa en given personlighet i sina varma, ärliga karaktärer gör att man känner sig hemma och delaktig direkt. Man fångas in redan vid första kapitlet och efter några sidors läsning är man fast i handlingen och sträckläsning blir nästan ett måste. Hon väcker empati och engagemang inom mig och jag kommer på mig själv med att fundera över hur huvudpersonen har det,  även när jag inte läser. Genom sina vackra formuleringar, detaljerade naturskildringar och spännande livsöden nystas komplexa släktband upp. Riley’s förmåga att växla nutid med dåtid genom två olika berättelser som i slutändan knyts samman till en gemenskap, fascinerar mig och gör henne till en av mina allra största favoritförfattare. 

Jag har nu äntligen fått ta del av bok tre i den fristående romansviten om de sex adoptivsystrarna D’Apliese, vars styvfar vid sin bortgång ger dem varsina mystiska ledtrådar ifall de känner behovet av att få veta sitt ursprung och sina rötter. 

I denna bok tre, ”Skuggsystern” är det den tysta, blyga och försynta Asterope (Star) som börjar tyda sina ledtrådar. Star, som alltid tytt sig till sin närmsta styvsyster CeCe och aldrig gjort något väsen av sig. Som låtit sig styras av CeCe’s viljor och önskemål och levt i en naiv trygghet bakom hennes framfusighet. Genom att alltid finnas till hands och vara CeCe till lags har hon funnit sin lugna plats i livet. Vid styvfar Pa’s testamente öppnas Star’s förflutna sakta upp och genom de pusselbitar hon tar del av hamnar hon till slut i ett antikvariat i London, som både skrämmer och fascinerar henne. För en gångs skull beslutar hon sig att följa sin egna innersta röst och det ger henne en resa i förändring och styrka. Har möjligen hennes stora passion och hemliga författardrömmar något att göra med att Beatrix Potters livsöden hamnar i hennes forskningar av vem hon egentligen är?

”Skuggsystern” är en gripande historia om hur kärleken både kan vara förförande vacker och förfärande tragisk, hur äkta kärlekskänslor kan bringa en människas förnuft och sans till bristningsgränsen. Återigen har Riley skrivit en bok som jag är totalt hänförd utav. Älskar den här serien och rekommenderar den varmt. Stark fyra, helt klart.

Tack för Eldsystrar Susanne Boll

Tack för din senaste bok Eldsystrar Susanne Boll som jag har fått som recensionsexemplar från Bokfabriken. Det är extra gulligt att du tänker på mig nu när jag åker in och ut på sjukhus med mina ryggsmärtor. Jag ser verkligen fram emot att få läsa din bok och sedan recensera den. Tyvärr är jag inte helt återställd så än kan inte ta mig an boken.

-"Beskrivning

Eldsystrar är en vass, psykologisk thriller där en tät intrig kombineras med både mörker och oväntade vändningar. Susanne Boll är utbildad psykolog vilket avspeglas i de trovärdiga personskildringarna.

Vera Liljas favoritklient Ayana kommer inte till den avtalade terapitiden och hennes frånvaro oroar Vera. Det visar sig vara en berättigad oro.

Vera Lilja är en erfaren och omtalad psykolog med mottagning vid Odenplan i Stockholm. Hon är en skicklig psykolog, men har under en tid mottagit anonyma hot som blivit alltmer påträngande. Någon som är våldsam, kränkt och driven av ett glödande hat riktar allt fokus mot Vera Lilja.

I Veras ungdom förlorade hon båda sina föräldrar i en fruktansvärd eldsvåda, där även hennes syster blev svårt skadad. Vera har i hela sitt liv känt en enorm skuld och försöker sona den genom att hjälpa andra. När det visar sig att Ayana är kidnappad gör sig det förflutna påmint. Det som Vera i ett helt liv försökt att glömma. Veras psykologiska kunskaper sätts på spel – det handlar om liv eller död."
                                                       _________________

Susanne har många strängar på sin lyra eller det är de andra i bandet som spelar och hon som sjunger. Hon är nämligen sångerska i bandet "Keep it up". Jag har haft den stora äran att få höra henne sjunga i det coola bandet som spelade på Engelen den här kvällen. Det var verkligen en helt underbar upplevelse och även fast jag går med kryckor så kunde jag inte stå still utan var tvungen att röra på mig för att kalla det för dansa är att ta i. 

Adlibris

Recension av Vit krysantemum

Den här gången är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat "Vit krysantemum" av Mary Lynn Bracht från Bookmark förlag. Anni skriver även på bloggen Ögon känsliga för blått. Läs Annis egna ord vad hon tycker om boken, hon blev verkligen tagen.

-"Oj, vilken bok! Så stark, så omtumlande, så tänkvärd, så viktig.

Mary Lynn Bracht har skrivit en fiktiv berättelse om två koreanska systrar. En berättelse som lika gärna kunde varit helt sann ifall de drabbade kvinnorna (uppemot 200 000!) hade vågat berätta vad de utsattes för under andra världskriget istället för att skämmas. Även i dag förs kvinnor och flickor bort, våldtas och utnyttjas i krig världen över - ändå är det så gott som alltid enbart militära framsteg som rapporteras.

Bokens kapitel växlar mellan de två systrarna Hana och Emis berättelser, den äldre i dåtid och den yngre i nutid. Grundbulten är systrarnas kärlek till varandra, där den äldre offrar sig för att rädda sin syster och den yngre så småningom börjar leta efter sin storasyster. Båda lever de sina liv under männens förtryck, den äldre på japanska soldaters bordell och den yngre i tvångsäktenskap.

Det är oerhört smärtsamt att läsa vilka grymheter soldaterna utsatte de unga flickorna på militärbordellen för, hur flickorna våldtogs uppemot tjugo gånger per dag och kämpade för att behålla sitt människovärde. Att de kallades för "trösterskor" för de japanska soldaterna är ett rent hån. Vem tröstade sexslavarna?

Hana lyckas rymma från bordellen med hjälp av den soldat som från början förde bort henne från hembyn. Han tänker sig behålla henne som sin egen, men hon försöker smita. När soldaten hårdhänt fångat upp henne igen lämnas hon hos en mongolsk nomadfamilj i väntan på att han ska komma tillbaka. Här får Hana lära sig att inte alla män är som soldaterna och vi som läsare får en stunds andrum från alla hemskheter.

I Emis kapitel får vi följa hennes relation med de vuxna barnen och hur hon till sist avslöjar både hur livet med deras far var och varför hon går på de onsdagsdemonstrationer som överlevande sexslavar anordnar utanför den japanska ambassaden i Seoul. Detaljer, som varför Emi inte tycker om att flyga, avslöjar också japanernas hänsynslösa grymhet.

Själv minns jag när Fredsstatyn föreställande en ung koreanska sittande på en stol avtäcktes i samband med den tusende onsdagsdemonstrationen, mitt framför den japanska ambassaden. Än idag är relationen mellan Sydkorea och Japan ansträngd eftersom japanerna blundar för sin historia, delar av den finns inte ens med i skolornas historieböcker. De överlevande trösterskorna/sexslavarna (ja, de kallades t o m "avträden" ibland!) har fortfarande inte fått någon offentlig ursäkt och de pengar som i olika omgångar utlovats till dem och deras efterlevande har aldrig utbetalats.

Jag hoppas att Vit krysantemum läses av många världen över och kanske blir till spelfilm, även om den då sannolikt förbjuds i Japan. Två andra förbjudna filmer som jag varmt rekommenderar, fast de handlar om Nankingmassakern 1937 (då japanerna slaktade omkring 300 000 civila i Kina), är The Flowers of War med Christian Bale och Escape from Huang Shi med Jonathan Rhys Meyers.

Boken Vit krysantemum får ett gigantiskt HI (=5-a) av mig! Tack snälla Pockethexan för att du lät mig läsa den".

Recension av Våren kommer krypande

Den här boken "Våren kommer krypande" fick jag direkt av författaren och bildillustratören Jenny Lindqvist från Idus förlag. Den helt bedårande boken är för de i åldern 0-6 år. Fast jag tycker att den även skulle kunna passa lite äldre barn, för att man får lära sig om vad de första blommorna som kommer upp på våren heter. 

Jag minns nämligen hur det var för min dotter när hon var i lågstadieåldern och en äldre släkting till henne upptäckte att hon inte visste namnet på alla de blommor som växte runt vår stuga. Varje sommar gick de längs vår lilla grusväg och plockade blommor som min dotter sedan skulle berätta för oss om vad de heter. 

Nu när min dotter är i 20-års åldern och vår äldre släkting inte längre finns med oss minns min dotter ändå med värme de här somrarna när hon fick lära sig om blommorna som man fick göra förr i tiden för då skulle man pressa 20 blommor varje sommar och lära sig både de svenska och de latinska namnen. Det har även min mellanson fått göra men då på sin universitetskurs som han gick under sommaren och då skulle han hitta 50 svenska blommor och 50 svenska djur. Han gjord precis som barnen i boken han låg på alla fyra i gräset och följde de strävsamma myrorna längs deras stig där de bär hem förnödenheter till stacken. Vill du också ha en mikrobiolog i familjen som har letat myrstigar och sällsynta blommor då ska du nog läsa den här boken för dina barn det kommer säkert ge resultat. Den här boken kommer definitivt väcka nyfikenheten för djur och natur i vår närhet. Hos oss var det Bra Böckers lexikon som gjorde det jobbet. 

I boken "Våren kommer krypande" får man alltså följa de två syskonen som sitter och leker i sandlådan. Plötsligt ser de en rad svart prickar som är ute och går i sandlådan. Lillebror vet att det är myror och de blir nyfikna på vart de små prickarna ska ta vägen och följer efter dem. 

Myrorna går över stenar och ner under jorden. De små barnen gör som myrorna för de försöker också gå över de stora stenarna men ned under marken går inte. Men till deras stora glädje kommer de upp igen längre fram längs stigen och följa-John kan fortsätta.

På varje sida får vi se en ny blomma som myrorna går förbi. Storasyster plockar en och ger den till lillebror och avslutningsvis har han en hel bukett. Vad ska han ha den till? Det får bli en glad överraskning när ni läser boken!

Jag tycker verkligen att Jenny har lyckats med den här boken som är den andra delen i serien Årstiderna. Den första var "Hösten knackar på" och kom ut i höstas.

Halva glädjen med den här boken är de vackra bilderna på blommorna som hon har tecknat. Man kan verkligen se hur de ser ut och barnen kommer definitivt att kunna känna igen den vekliga blomman. 

Den enda nackdelen med de här blommorna är att de inte blommar samtidigt. Här hos oss i huvudstaden kommer iallafall tussilago mycket tidigare än t.ex. förgätmigej och när hundkexen blommar i vår stuga har alla vitsipporna blommat ut. Det man får göra i det här fallet är väl helt enkelt att man får förklara det för barnen att det är den konstnärliga friheten att blommor kommer samtidigt i böcker men inte i verkligheten.

Jag ger Jenny Lindqvists "Våren kommer krypande" ett Hi! (=4-a). 

Jenny tack för den härliga boken, den kommer att lämnas vidare till en yngre Pockethexa som kanske också kommer att recensera den. 
Extra tack för den gulliga hälsingen i boken den värmde, speciellt den söta myran som kom med!
Kramis från Pockethexan själv.

Bokus

Recension av De sju systrarna

Nu är det dags för en bokrecension av Pockethexan Malin. Hon har läst och skrivit om Lucinda Rileys bok "De sju systrarna" från Bazar förlag. Hon har även läst och recenserat en annan bok av samma författare, det är boken "Midnattsrosen" och HÄR kan du läsa om vad hon tycker om den och här nedanför vad hon tycker om "De sju systrarna". Håll till godo:

Lucinda Riley ”De sju systrarna”

                     *****

Lucinda Riley’s ”Midnattsrosen” tillhör en av mina mest fantastiska läsupplevelser under 2017, så när jag fick första delen av hennes nya romanserie ”De sju systrarna” hemskickad av Pockethexan var det med stor förväntan jag påbörjade läsandet. Förväntningarna blev infriade direkt ~ redan vid första kapitlet förstod jag att detta kommer bli årets favorit. 

Författarinnan skriver på ett behagligt, varmt sätt där känslornas stormvindar förmedlas med kärleksfulla ord, oavsett om det är olycksfyllda eller översvämmande lyriska förnimmelser som huvudpersonerna går igenom. 

Denna planerade serie på sju böcker börjar med miljardären Pa Salt’s död och en rad  hemligheter och frågeställningar uppstår hos hans sex adoptivbarn. De samlas i sitt barndomshem, Atlantis, på en avskilt belägen klippavsats invid Geneve-sjön, för bouppteckning och trots att de alla upplevt en trygg, lycklig och kärleksfull uppväxt upptäcker de att de egentligen inte riktigt kände sin älskade styvfar. 

Hans avskedspresent är noggrant utstuderat i form av ett varsitt personligt brev med ledtrådar till det förflutna samt ett sfäriskt astrolabium, en stor modell över stjärnhopen Plejaderna. Styvdöttrarna är döpta efter denna stjärnbilds delar ”de sju systrarna” och konstellationen innehåller deras namn, koordinationer och en varsin grekisk inskription med ytterligare förvirrande budskap. 

I första boken får vi följa den äldsta av adoptivdöttrarna, den tillgivna, lugna och trygga Maia som är den enda som stannat kvar på gården när de övriga flyttade hemifrån. Hon bär själv på en mörk hemlighet och litar inte på andra så när hennes sista hälsning från styvfadern lyder ”Låt aldrig rädslan bestämma ditt öde” förstår hon att Pa vetat mer om henne än hon själv förstått. Den mystik som uppstår får henne att för första gången på riktigt fundera på sitt ursprung. Med hjälp av Pa’s ledtrådar påbörjar hon en resa som inte bara för henne långt till andra sidan jordklotet utan också för henne närmare sitt eget inre känsloliv. 

Vackert beskrivet dras läsaren in i en äkta kärlekssaga som startar under sent 1920-tal, där heta rytmer från Brasiliens Rio blandas med konstnärers lockelser i Paris syndiga kvarter. Återblickarna från dåtiden varvas med Maias egna upplevelser i nutid och med bildsköna beskrivningar av omgivningarna och den tydliga känsloladdade kategorin av sorg, smärta, kärlek och lycka tar Riley klivet rakt in i mitt hjärta. Jag älskar den här boken och kan knappt bärga mig tills del två publiceras.  Där är det Maias syster Ally som får huvudrollen och är den bara hälften så bra som denna första del, ja då blir den med en succé 😊 (du vet min adress, Pockethexan, ifall du får tag på den...😘) 

”De sju systrarna” lämnas nu vidare till min underbara granne och vän, Annlo, som också dyrkade Riley’s tidigare fristående roman. 

//Malin Samson 

Adlibris

Recension 2 av Vända hem

Nu har jag fått en recension till av boken "Vända hem" av Yaa Gyasi från Norstedts förlag. 

Först ut att recensera boken var Anni som skrev om den HÄR. När hon presenterade boken i sin egen blogg hörde jordemor Susjos av sig till henne och sa att hon också vill läsa och recensera Yaas bok. Det fick hon självklart göra, så hon fick den hemskickad till sig efter att Anni läst ut den under sin kanalbåtsresa i England.

Här kan ni nu läsa Susjos egna ord om Yaa Gyasis bok. Annars kan ni följa henne på hennes blogg
  En jordemors liv och lustar 

-Har ju lovat att recensera denna bok som jag fick skickat till mig av snälla Anni, som i sin tur fått den av pockethexorna.blogspot.com

"Vända hem" är en ung författarinnas debutroman, Yaa Gyasi är född 1989 i Ghana men uppvuxen i Alabama. Boken börjar i slutet av 1700-talet i Ghana där två systrar växer upp, ovetande om varandras existens-en blir bortgift med en engelsk guvernör, en förs bort för att säljas som slav i Amerika, så inleds den vindlande släktkrönikan  i 7 generationer som slutar i nutid.  Jag blir imponerad av att den är så välskriven och detaljrik, man kan nästan känna dofterna ,som inte alltid är så trevliga. Det är många namn att hålla reda på,vilket inte alltid är så lätt, men som tur är så finns det en lista över släktbanden i början av boken som man får titta på ett par gånger.  Det är en tuff läsning om hur de svartas situation har sett ut och ser ut idag. Jag ger den 4 av 5 stjärnor.

 Någon mer som vill läsa och skriva vad ni tycker om boken?
Skriv då några ord här under inlägget och lämna ditt namn och vart man kan nå dig. Eller direkt till Susjos på hennes blogg.

Recension av Vägen hem

Jag blev för någon månad sen bjuden till Norstedts förlag för att få träffa författaren Yaa Gyasi plus att jag fick hennes bok som recensionsexemplar. Tyvärr blev jag sjuk och var tvungen att ställa in. Efter att ha presenterat boken här på bloggen erbjöd Pockethexan Anni att läsa och recensera boken vilket hon gärna fick göra.

Så här beskriver förlaget boken: 

-"Vända hem är Yaa Gyasis storslagna debutroman!
Yaa Gyasi skildrar med sin imponerande debutroman slavhandelns konsekvenser under flera generationer, från 1700-talet ända fram till idag. Frågan som ställs är om människans jakt på identitet och hemfärd också kan bli hennes väg till försoning.

Vända hem inleds med två unga systrar ovetande om varandras existens. Effia har av sin framgångsrika stam gifts bort med den engelske guvernören. Esi sitter fängslad i väntan på att säljas som slav, trots en privilegierad uppväxt. Nu befinner de sig både nära och långt ifrån varandra: en bland härskarna och en i de grymma fängelsehålorna."

                 _________________________________________________

-"Den alltid lika generösa Pockethexan gav mig ett recensionsexemplar av Yaa Gyasis debutroman Vända hem som jag läste – eller snarare slukade – på min påsksemester på kanalbåt i England.


Boken följer två ghananska systrars släkter genom åtta generationer. Vartannat kapitel byter släktsida vilket gjorde mig väldigt förvillad i början. Utan släktträdet i början av boken hade jag inte hängt med alls.

I varje kapitel får man läsa om en period i en av personernas liv, ibland är det också kortare återblickar vilket knyter samman berättelserna lite mer. Varje kapitels huvudperson har historier som skulle vara värda egna böcker, deras olika öden binds samman . Läsaren kastas mellan miljöer och världar, målande och detaljerat beskrivna . Man fascineras över olika folkstammars traditioner och förfasas över omänskliga förhållanden för slavar. Boken är mörk och stark läsning, en viktig påminnelse om hur det varit i vår värld för inte alls länge sedan.

Det handlar om människohandel, missionärsverksamhet, straff och tortyr, synen på olika nyanser av hudfärg, livet på bomullsplantager och i kolgruvor, knarkhandel och apartheid – men också väldigt mycket om kärlek, både påtvingad och äkta.

Att läsa om kolonialtiden och slavhandeln när man samtidigt befinner sig i England gav onekligen läsningen en extra dimension. Hur kan ett folk i ett land fullt av söta hus och vackra trädgårdar samtidigt vara så grymt?

Av mig skulle boken fått ett HI! (5) om det inte var för att det blev lite för rörigt med de två släktleden. Jag kanske har missat något, men jag förstår inte riktigt vitsen med att de var två systrar från början. För mig hade det räckt med en släktkrönika, så jag ger boken ett Hi! (4).

Nu ger jag romanen vidare till Susjos med bloggen En jordemors liv och lustar och hoppas att hon också skickar en recension till Pockethexan så småningom."