Visar inlägg med etikett deckarserie. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett deckarserie. Visa alla inlägg

lördag 12 oktober 2019

Recension Minnets slutna rum

Boken som jag har läst och recenserat är Jan Bertoft och Håkan Tängnanders "Minnets slutna rum" från Hoi förlag. 

________________________________________

Baksidestext:
Kriminalinspektör Vanja Ek blir kallad till en exklusiv lägenhet i centrala Stockholm. Lägenhetsinnehavaren, en känd festfixare, kulturpersonlighet och samhällsdebattör, har blivit skjuten mitt i ett parti schack. Alla dörrar är låsta och mördaren tycks ha gått upp i rök.

Det spektakulära mordet skakar om landet och jakten på mördaren väcker upp minnen från Vanjas mörka förflutna. Minnen som plågar henne alltmer. Samtidigt pyr konflikterna inom polisen och regeringskansliet börjar visa ett förvånansvärt stort intresse för mordet.
__________________________________________________

Hois beskrivning:
-"Den kände festfixaren, kulturpersonligheten och samhällsdebattören mördas i sin exklusiva lägenhet mitt i centrala Stockholm. Kriminalinspektör Vanja Ek får ansvar över utredningen och regeringskansliet visar plötsligt ett stort intresse för mordet. Samtidigt pyr konflikterna inom polisen under ytan och hon får kämpa hårt med sin osäkerhet som chef, sunkiga attityder mot kvinnor och det ansträngda förhållandet till pressen. Saker kompliceras ytterligare när Vanja stöter på något som väcker minnen till liv från hennes eget, mörka förflutna och frågan är hur det kommer att påverka arbetet.
Minnets slutna rum är första delen i en serie med polisen Vanja Ek, och är en välskriven, skarp och mångfasetterad kriminalroman med flera oväntade vändningar.

Denna kriminalroman börjar med mordet på festfixaren och debattören Holger Nilebjer. Därefter får vi följa kriminalinspektör Vanja Ek och hennes poliskollegors arbete med att klara upp mordet. /…/ Samtidigt får man också följa mördaren och hur han ser polisjakten utifrån sitt perspektiv. Det gör denna kriminalroman annorlunda, liksom den oväntade och dramatiska upplösningen. /…/ Debutroman som lovar gott inför en planerad fortsättning med kriminalinspektör Vanja Ek i huvudrollen.BTJ-häftet nr 3, 2019. Lektör Kent Lidman.

Jan Bertoft, född 1957, är generalsekreterare på Sveriges Konsumenter men har länge haft författardrömmar. En skrivkurs kombinerad med kärleken till deckare resulterade i debutromanen som han skrev med den framlidne regissören och filmproducenten Håkan Tängnander. Jan bor i Stockholm och har ett stort intresse för konst, och målar gärna själv."
________________________________________________________________________________
Mina egna ord som dyslektiker om boken.
När jag började läsa "Minnets slutna rum" blev jag som ingenjör genast mycket intresserad av det faktum att festfixaren hade blivit mördad i ett slutet rum eller som i det här fallet en sluten lägenhet. Det betyder att mördaren har tagit sig ut från en lägenhet som det inte går att komma utifrån, inte ens med nyckel, eftersom det sitter en nyckel i insidan av låset. Jag får efter en heldel funderande en ide om hur mördaren kan ha gått tillväga, det visar sig vara den rätta lösningen. Lite besviken blev jag faktiskt att det inte var mer komplicerat än så.

Det som är den stora behållningen i den här boken är att det blir en tvist i handlingen som gör att det inte blir en klassisk deckare, utan att man får större behållning av boken än man först trodde. Boken är trög i början men kommer igång halvvägs. Jag tycker att det är en lättläst bok som gör att man hänger med i handlingen.

Tyvärr lägger författarna alldeles för stort intresse på den utredande polisen Vanja Eks vackra utseende, som till stora delar är resultatet av en skönhetsoperation som hon fick efter en efter en olycka där hon förstörde det tidigare "fula utseendet" som författarna gärna återkommer till. Varför får vi inte reda på hur fula eller vackra de manliga poliserna är? Känns så fel i en feminists ögon att författarna inte förstår det utan fortsätter igenom hela boken att kommentera hennes vackra utseende istället för att berätta om hon fick några andra skador av olyckan som smärtor eller psykiska problem när hon måste byta utseende när hon har ett sådant här bra erbjudande till evig lycka?
Jag ger "Minnets slutna rum" en stark 3-a för jag tycker att det här är en spännande bok.
_________________________________________________________________________________________

söndag 13 augusti 2017

Recension av Det havet glömde


Här kommer en till recension av Pockethexan Malin. Nu har hon läst "Det havet glömde" av Cecilia Lindblad den också ifrån Hois förlag.

-"Cecilia Lindblad's "Det havet gömde" känns som en kriminalroman bland alla andra. Någon hittas mördad, utredarna står handfallna utan ledtrådar, den självklara, utpekade gärningsmannen har till slut ett vattentätt alibi. När den riktiga mördaren till slut erkänner, alternativt blir skjuten, inser man att den personen hade man ju redan avslöjat själv, väldigt tidigt i boken. 
Handlingen i denna bok utspelar sig i Malmötrakten, med Falsterbo och Vellinge som knutpunkter. Precis som i "lilla" Ljusdal, Hälsingland, där jag är född och uppvuxen, känner de flesta varandra och anklagelser förnekas och gamla vänskapsband är svårupplösta. Alla vet allt om alla, men när det verkligen gäller har ingen sett eller hört någonting...

Polisen Monica Blom har flyttat tillbaka till Vellinge efter några års utbildning och arbete i Stockholm och Linköping. Hennes första
utredning i sin barndomsstad börjar med att en kvinnlig fot hittas av en bärnstensletare och när kroppen några dar senare dyker upp inser Monica att gärningsmannen faktiskt kan vara någon hon känner från förr. Ju  längre utredningen pågår desto mer påminner även alla ledtrådar om det ouppklarade mordet på en 12- årig flicka som uppmärksammades stort i Vellinge för 20 år sedan. 
Samtidigt som Monica engagerar sig i utredningen utsätts hon av förföljelse utav någon. Har detta något med det aktuella mordet att göra eller har hennes förflutna börjat spöka igen? 

Det här är andra boken om polisen Monica Blom som Cecilia Lindblad skrivit och även om det ska vara en fristående fortsättning så kan jag tänka mig att man skulle känna sig mer familjär och insatt i alla tankar/ känslor om man läst " Och sedan aldrig mer (2015)" först. 

"Det havet glömde" är en kriminalare utan det där riktigt speciella som gör att man inte kan lägga ifrån sig boken men tack vare det helt överraskande slutet ökar betyget från en tvåa till en stark trea. 
Är du intresserad av att läsa boken och se om du delar mina intryck, hör av dig så skickar jag boken" ☺️

måndag 31 oktober 2016

Boktips till nya läslovet

Nu har skolans höstlov bytt namn till läslov i stället. Det är en satsning som man gör för att öka läsningen av böcker för barn i alla åldrar. Hoppas att det här kan leda till att fler barn får upp ögonen för glädjen att få försvinna in i böckernas värld. Spelar ingen roll om det är en sagobok eller faktabok det är lika härligt att få ta del av dem. Eller om man läser själv eller om man lyssnar till när någon annan läser, huvudsaken är att de blir lästa eller varför inte bara kika på alla bilder.




Krubilum hittar ett hus av Anna Andersson 3-6 år
Pärlan förlag

Den här boken vill författare locka barn att bli kreativa och använda sin fantasi. För här hittar Krubilum ett clementinskal  som får bli ett hus, ett hårspänne gör han till en stol. I sann återvinningsanda kan allt skräp bli till nya saker, sanna skatter ligger och väntar på att bli upptäcka bland våra sopor.

-"Det är tråkigt hemma så Krubilum flyttar in i ett vackert clementinskal istället. På marken hittar han möbler och mat. Han har det lugnt och skönt. Tills Krimsan och Bäbben kommer på besök…"



Frågor och svar om djur av Katie Daynes 6-9 år
Tukan förlag

Det här är egentligen en bok för alla barn i alla åldrar för vilka barn tycker inte om djur och vill vet allt om dem. I den här boken får man svar på de där frågor som barn ställer om djur. Boken är gjord i tjocka sidor så även de minsta kan vara med och "läsa" böckerna som de gör alltså att de även tåls att bitas i eller bara att få bläddra i den för egen hand. En underbar bok där man själv får öppna luckor 

-"Den här spännande boken svarar på alla sorters frågor som barn har om djur. Öppna luckorna, läs svaren och lär dig om olika djur. På ett roligt och enkelt sätt får barnen här svar på alla svåra frågor som som de har om djur. 
Var sover fiskar?
Har elefanter tänder?
Varför hoppar grodor?"


Hemliga trean blåbärsmysteriet av Sanna Juhlin 7-10 år
Ordalaget Bokförlag

Här är en bok för den som nu har lärt sig läsa och kan läsa böcker som har lite längre text och inte så många bilder. Bokslukarålder har börjat och vad kan då vara bättre än en deckare. Hemliga trean består av tvillingarna Fanny och Felix, deras halvvuxne, detektivtokige farbror Charlie och hans lata hund Taggen.

-"Deras första mysterium handlar om försvunna blåbär. Metodiskt undersöker de motiv och misstänkta, kollar upp alibi och lämnar inget åt slumpen. Som små Sherlock Holmes knyter de samman ledtrådarna och löser fallet."

Ljus som varit dolt av Hanna Höglund 12-15 år
Vilse förlag

Det här är första delen om Lianne och det är en fantasy och magisk realism. Boken handlar om en värld bortanför jorden i en annan dimension där lever häxor, magi och ljus.


-"Men hur ska det gå när Lianne börjar sin nya skola och varför vill onkel Eli att hon ska gå där? Vilka upptäckter kommer hon att göra om sin magiska släkt och hur ska hon passa in? Medan Lianne både fascineras av sin nya värld och känner sig utanför, försöker något dolt göra sig hört."

tisdag 23 augusti 2016

Recension av Hans-Olov Öbergs Västeråstrilogi


Nu ska jag försöka skriva ikapp recensionerna till alla böcker jag har läst nu i  sommar liggandes i min härliga solsäng. Den första boken jag läste blev snabbt till två stycken i samma serie. Det är de två resterande delarna i Hans-Olov Öbergs Västeråstrilogi "Någon att lita på" och "Kungamördaren" från Kalla kulors förlag. Vad jag tycker om den första delen "Djävulens tonsteg" kan ni läsa om HÄR
Det som ger mig en extra känsla för de här böckerna är att jag är jämgammal med författare och vi är båda två uppvuxna i Västerås under 1970-80-talen och han väv in tidstypiska händelser och saker som gör att man känner igen sig ännu mer.
Vi får följa huvudperson Elias Fagervik genom de tre böckerna där han först är den unga oskyldiga körsångaren till att bli en supersmart högskolestudent till att bli den internationella datahackern och superekonom. Fast hela tiden lura det något hemskt i Elias liv som gör att han inte är den han verkar vara. Det här gör att de här tre böckerna är sådan bladvändare att man bara måste sluka dem för att de både är så spännande men även annorlunda och i mitt fall även igenkänningsfaktorn som gör att jag vill läsa mer. Jag ger hela trilogin ett stort HI! för man måste verkligen läsa dem alla tre för att få reda på hela sanningen.   
-------------------------------------------------------------------------------------

-"Västerås den första juni 1987. Världen skrattar åt Sovjetunionen sedan en ung tysk landat ett propellerplan på Röda Torget under flygsäkerhetens dag. Samma ljumma sommarkväll förs en ung flicka in på akuten i Västerås. Hon är svårt misshandlad och våldtagen. Polisen står handfallen och utan spår. Men Någon har hittat flickans dagbok på lasarettgolvet.

Ett par dagar senare landar ett brutalt och utstuderat misshandelsfall på chefen för våldsroteln, Benny Modighs, bord. En lovande fotbollsspelare har hittats b      akbunden och kastrerad och det är bara början. Utredningarna av våldtäkten och misshandeln löper parallellt men snart står det klart att Någon ligger steget före polisen. Någon är ute efter att hämnas i en råttans lek med katten.
En intensiv kamp mot klockan tar vid samtidigt som en moralisk fråga ställs på sin spets: är det verkligen rätt att straffa den som straffar sådana som förtjänar det?
Hans-Olov Öberg tar läsaren med på en rapp och ondskefull resa till åttiotalet där mästerligt spunna intrigtrådar med tidstypiska detaljer vävs samman till en angelägen thriller."

---------------------------------------------------------------------------------------- 
-"Det är bara ett halvår kvar till millennieskiftet. Benny Modigh tar farväl av polishuset i Västerås för att tillträda en ny tjänst på Rikskriminalen i Stockholm, med starkt ökade möjligheter att lösa komplicerade brott. Samtidigt kan han inte släppa tankarna på sitt stora, personliga misslyckande: brottslingen som kom undan.
Elias Fagervik återvänder till Sverige från en brutalt avslutad karriär i New York och tvingas inse att hans dagar som självutnämnt underbarn sedan länge är över. Det är dags att växa upp och ta tag i de stora, viktiga frågorna. Samtidigt kan han inte släppa tankarna på att någon hela tiden bevakar honom. Ett oväntat möte mellan de två utlöser en rad märkliga händelser i huvudstaden. Allt utvecklas till en surrealistisk katt-och-råtta-lek mellan Benny Modigh kommissarien som enligt rykten kan se runt hörn och den grandiost laglöse Elias Fagervik: mannen som ingen någonsin kunnat binda vid ett brott. I centrum för uppgörelsen: den svenska kungafamiljen."
----------------------------------------------------------------------------------------
 

fredag 8 juli 2016


Jag har varit inne på min makes sida på Facebook och hittat en recension av Ann Rosmans senaste bok Vågspel från Bonniers bokförlag. Det det jag gillar allra mest med hennes böcker är att hon blandar mina två favoritämnen när hon skriver, deckare och historiskt. Att hon sen hela tiden måste få med båtar och segling i varje bok får en sådan här landkrabba som jag försöka stå ut med. När man läser hennes böcker så förstår man att det för henne verkligen är äkta kärlek till båtar och hav,. Om jag tänker tillbaks på mina intervjuer med henne så minns jag att hon berättade att hon har seglat till några av de yttre öarna i norra Skottland. Då betyder det att hon verkligen vet vad hon talar om!
Här kommer nu min makes egna ord om vad han tycker om boken. Håll till godo o skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker om den!




-Allt ska man då göra själv. Puddingarna på bilden är Fru Olofsson alias Pockethexan och den eminenta författaren Ann Rosman .
Så här ligger "landet". Lilla Frun har varit skitdålig igen under våren och har inte orkat med att läsa allt, dessutom somnar hon till hela tiden pga av sin nya medicinering.
Det är då Oumberlige Peter griper in på sin Hustrus inrådan. Eftersom jag läser allt av Ann Rosman och är stort fan av henne så är det inget problem att skriva en recension som Lilla Frun ber mig göra, då detta är en perfekt bok under sommaren för lata sköna semesterdagar i hängmattan............eller på muggen hos Svärmor för att få vara ifred ett stund.



"Den 5 juni 1916 förliser det brittiska krigsfartyget HMS Hampshire utanför Orkneyöarna. Med sig till havsbotten tar det 700 man inklusive krigsministern Lord Kitchener. Första världskriget pågår och enligt ryktet var fartyget på väg med dyrbar last till Ryssland när det gick på en tysk mina. Många är dykarna som med livet som insats försökt finna och bärga Hampshires mytomspunna skatt.
Nästan hundra år senare hittas en segelbåt drivande utanför samma kust. På däck finner man blod och andra spår efter slagsmål. Båten tillhör Bo Stenman, pensionerad dykare hemmahörande i Marstrand. När det står klart att det var Bo själv som seglat båten beger sig kriminalinspektör Karin Adler och hennes kollega Folke till Orkney för att bistå polisen i utredningen. En kropp hittas och ytterligare en båt, och i jakten efter svar på vad som hänt blir kopplingarna mellan den försvunne Bo och det för länge sedan förlista fartyget allt starkare. En dykexpedition vid vraket på sjuttiotalet höll på att sluta i katastrof och av någon anledning har Bo Stenman gjort sig ovän med många av sina tidigare dykarkollegor.
Ann Rosmans sjätte bok med Karin Adler från Marstrand i huvudrollen utspelas på de gröna och vindpinade Orkneyöarna, en plats med levande folktro och djupa hemligheter. En plats för död och innerlig kärlek."
”Deckare som inbjuder till sträckläsning”
Göteborgs-Posten

Man behöver absolut inte läst de fem tidigare böckerna av Ann Rosman för att njuta av denna spänning och fakta späckade skönlitterära deckare. Boken kanske inte är något för den "sjösjuke", fast då kan man ju i sintur njuta av att man ligger och läser på landbacken. Även i denna bok så lär ingen bli besviken, Rosman är en mästare i att växla mellen då och nutid och varva fakta med trovärdig fiktion. Alltså.......som vanligt då det gäller något i bokväg som Oumberlige Peter gillar. Köp den, låna den eller i värsta fall sno den.......bara du läser den. Årets sommarläsning alltså. Får fem Midsommarstänger av fem möjliga av mig......flaggan i topp med andra ord.
Lilla Frun som är en van recensent, skriker då jag skriver detta.
"-Peter, du kan inte bara ge ros, du måste även ge ris!"
Hm.....ris....till en underbar läsupplevelse? Hon är lite konstig hon, Lilla Frun....okej då, det är för lite erotik i "kabyssen" kanske jag skulle kunna säga........fast å andra sidan är det ju en massa andra författare som skriver om drypande heta stunder och jag är övertygad om att Rosman hoppar över detta och lämnar detta område fritt till läsaren. För inte vet vi vad som hände på Krigsfartyget HMS Hampshire 1916. 700 läderbögar i uniform på ett krigsfartyg bestyckat med århundradets värsta kanoner.........det kunde ha blivit en helt annan berättelse..........hm....nu spårade jag ur som vanligt....som sagt läs den. Ha en fin sommar! Kram ifrån Oumberlige Peter!

söndag 16 augusti 2015

Djävulens tonsteg av Hans-Olov Öberg


v


Nu har jag läst Djävulens tonsteg som är första delen av Hans-Olov Öbergs trilogi, utgiven Kalla Kulors förlag. Den handlar om tolvåriga pojkar som sjunger i en av Västerås skolkörer samt även i Domkyrkans gosskör. Handlingen i den här boken utspelar sig 1978, ett roligt sammanträffande är att jag också var 12 år det året och även jag bodde i Västerås. 


Fast där slutar likheterna, för jag sjöng inte i någon kör alls utan jag nöjde mig med att spela fotboll på fritiden och jag bodde inte heller i närheten av platserna där bokens händelser utspelar sig. Trots detta faktum måste jag erkänna att jag blev ändå väldigt förtjust i den här boken tack vare att jag kände igen mig i min barndoms stad och hur livet i stort var under 1970-talet.


Händelserna i boken börjar med att beskriva hur de olika pojkarna i kören, Jimmy, Elias, Henrik och Colin hur de samlas inför dagens sångövningar i domkyrkan. Pojkarna tävlar sinsemellan för är att vara först på plats inför dagens övningar, för kommer man först så får man stå närmast ingången, annars blir man undanknuffad ned i hörnet när altgänget kommer med tjocka Ove i spetsen. De är de tuffa killarna i 7-8-an som snart hamnar i målbrottet men än så länge håller deras röster.

 Alla som ville något med sin sång köpte den mörkblå v-ringade plyschtröjan med köremblemet på för alla visste att körtröjan gav pluspoäng hos körledaren. Självklart så har Jimmy och Colin en sådan tröja. Fast Jimmy är den enda som har den tuffa och  Skiyotjackan och bjuder även generöst på geléhallon direkt ur påsen. Hur kan han ha råd med detta, för i pojkarnas värld så tjänar hans föräldrar inte mer än några andra föräldrar.

 
  
Jimmy som är den stora solisttalangen har fått äran att vara den elev som alltid får gå upp till körledaren tillika deras magister och hämta dagens noter. Tiden går och i stället för Jimmy kommer magistern ned för trappan med noterna under armen. Men var är Jimmy?


Efter 11 timmars letande hittas han mördad i domkyrkan. Vem kan ha mördat en oskyldig 12-årig pojke?  En galning? En klasskompis som varit avundsjuk på Jimmys talang? Eller kan det vara så att han hade kopplingar till den undre världen som det går rykten om? Man får följa polisens arbete genom polisen Benny Modigh, han väljer att arbeta på ett litet annorlunda sätt, då han samarbetar med journalisten Annelie Fri som tidigare arbetade som krigskorrespondent. Sedan får man även följa EliasFagervik som är Jimmys vän i kören.  
När de börjar gräva i den döde gossopranens liv verkar han inte vara så oskyldig som han velat ge sken av, han hade nämligen någonting för sig med de stora killarna i skolan.

Boken är skriven i ett lugnt tempo med en härlig 1970-tals stämning som gör att man tycker om boken, fast den har ändå en nerv som håller upp spänningen. Men framför allt är det slutet som gör hela boken för då händer det verkligen oväntade saker!
Jag ger den ett stort HI! i betyg!

fredag 27 mars 2015

Buthler&Öhrlund Erövraren

Nu har jag läst ut "Erövraren" medans jag har legat till sängs med min bihåleinflammation. Man blir aldrig besviken när man läser Buthler och Öhrlunds böcker om psykopaten Christopher Silfverbielke. Även om den här boken helt klart är en mellanbok och är som en transportsträcka fram till nästa bok där man förhoppningsvis får ett bra slut på den här serien för nu längtar jag verkligen på uppgörelsen.

Fast det är just den här pirrande spänningen om vad som kommer att hända framöver som är drivet i boken plus det flödande språket som aldrig hakar upp sig. Nu kan man ju haka upp sig på de olika sexscenerna i boken som börjar bli lite tjatiga eftersom de tar upp samma tema hela tiden, fast de vill väl få fram hans sexuella läggning och det har de lyckats med att få fram ordentligt för nu kan man den utantill.

"Hämnaren" är den sjätte boken i serien om Silfverbielke och som tur är kommer den ut nu i april. Det var tänkt att den förra boken "Uppgörelsen" skulle vara sista boken i serien, men det trodde jag inte på och det skrev jag om i mitt inlägg som du kan läsa om HÄRNu blev det inte så eftersom de här två böckerna har kommit ut och vem vet det kanske till och med kommer ut ännu fler.


-"Psykopaten och seriemördaren Christopher Silfverbielke har med skrämmande medel lyckats bli frigiven från den slutna psykiatriska vård han dömts till.
Nu är han tillbaka med nya djävulska planer i sinnet. I tv-rutan ler han mot det svenska folket och säger: "Tack - och förlåt!"
En ny mardröm kan börja."


"Erövraren" handlar om hur Christopher Silfverbielke som blev dömd till psykiatrisk vård efter bl.a. de bestialiska morden på poliskommissarien Jacob Colts fru och son. Trots att han är inlåst på den slutna avdelningen lyckas han få ut sitt budskap att han är missförstådd och själv ett offer. Väl ute går han med i Kristdemokraterna och ser till att hamna på deras riksdagslista. För nu har han funnit Jesus och vill få ut sitt budskap efter han har bett det svenska folket om ursäkt på TV.

Han har även fått mycket hjälp av sin halvsyster Anna. Hon har en dröm att få ge ut en bok om vodka. Självklart vill den tacksamma brodern att hon ska få göra det. Det är det absolut bästa med den här boken när de fiktiva personerna hyllar det verkliga förlaget Lind & CO, de som ger ut Buthler och Öhrlunds böcker. Så härligt med sådan här humor, helt i min smak! Jag går mer än gärna på samma bokevent om Christopher gör i boken på samma förlag, för även det är så klockrent att man måste dra på smilbanden.

Boken får "Hm!?" i betyg. 

onsdag 31 juli 2013

Nackdel med att ha en bokblogg



Tänk att det finns en nackdel med att ha en bokblogg. Ni undrar nog hur man kan klaga när man får nya böcker rakt ned i brevlådan med jämna mellanrum. För att inte tala om alla trevliga event och bokreleaser man får gå på.

Jo det är ju det där med att ha tid över att läsa sina egna böcker, alltså de som jag själv har valt ut och köpt.
Den här pocketen köpte jag i slutet av november förra året när jag stod och väntade på att min bloggvän Elles tåg skulle rulla in i från Tyskland. HÄR kan du läsa om vår IRL-date. Vad gör en Pockethexa under tiden hon väntar? Jo självklart går hon in på Pocketshop och hittar en pocket hon inte har läst. Som tur är så förstår hennes väninna att det är där hon ska leta efter Pockethexan när hon inte kan hitta henne vid tåget. Förlåt Elle för 



Det var Jeffery Deavers senaste pocket "En skör tråd" som jag hittade på Pocketshop, den där dagen i nov. Han är en av mina favorit deckarförfattare och jag har läst alla hans tio böcker om Lincoln Rhyme och hans assistent Amelia Sachs. Om ni inte har läst dem i kanske känner igen dem ifrån filmen 
"I samlarens spår" med Denzel Washington som Rhyme och Angelina Jolie som hans partner (omdöpt till Amelia Donaghy).

Och ni vet väl att den supersmarte kriminalteknikern också är handikappad och är ännu mer rörelsehindrad än mig då han är förlamad från nacken och nedåt.

Den senaste boken "En skör tråd" har som tema att mörda med hjälp av elektricitet och han lyckas verkligen. Det är en av de sakerna som jag gillar med Jeffery Deavers böcker är att varje bok har ett tema som mördaren använder

sig av och man får som lekman reda på mycket om det berörda ämnet. Fast den här gången tog jag faktiskt hjälp av min elektriker till son för att höra om det här kunde stämma att det verkligen gick att genomföra de här morden. Han tyckte väl att det var hemskt att någon kunde göra något så hemskt med något han älskar att hålla på med. Men mördaren i boken har blivit sjuk av att arbeta med elen och har det som skäl till det han gör. Eller är det bara vad han vill att vi ska tro? Det är nämligen så att Jeffery är expert på att invagga en i att tro att nu har jag löst mysteriet och vet vem den skyldige är och det är då det händer något som vänder upp och ned på allting. Helt klart en bok för dig som vill ha något annat att läsa än den klassiska deckaren för här får man även följa det kriminal teknikerna och deras arbete som också är avancerat och intressant.

Jag ger Jeffery Deavers senaste pocket "En skör tråd" ett stort "HI!"
Vad tycker du, blev du intresserad att läsa den el. har du redan läst den? Skriv vad du tycker och du får mer än gärna recensera den som en gästrecensent här hos mig!

tisdag 13 november 2012

Pockethexans träff med Ann Rosman

Till min stora glädje lyckades jag under Bokmässan få en tid att träffa författarinna Ann Rosman i år igen! HÄR kan du läsa min intervju med henne från 2011. Efter att jag och min Oumberlige make sovit en natt i vår husbil utanför mässan och hotell Gothia möttes Ann och jag på samma ställe som förra året, i restaurangen på bottenvåniginen av hotellet. Hon bjöd på ett otroligt gott glas rödvin och vi slår oss ned vid hissarna som vi har som bakgrunds musik under hela intervjun.


Boken Mercurium handlar om två berättelser som löper i två olika tidsperioder, en  i nutid med polisen Karin Adler som bor på sin båt som ligger för ankar i Marstrand. Hon och hennes kolegor löser fallet med de mördade gästerna som festar på Carlstens Fästning.
Den andra tidsperioden är från 1800-talet och det är adelsdamen Metta Fock född Ridderbjelke som 1802 anklagas år för giftmord på två av familjens fyra barn och sin make. Vi får följa Metta och se vad som ligger bakom den hemska tagedin som drabbat familjen och se vad som verkligen kan ha skett. 

Jag började med att gratulera henne till framgången med Mercurium som är hennes "fyra", 4-e delen om polisen Karin Adler.
Hon berättar att det stämmer att hon har fått väldigt varmt mottagande av den här boken och den har getts ut i ett flertal länder.

 
-Känner du dig nöjd med Mercurium eller hade du velat ha längre tid på dig?
-Med själva boken känner jag mig nöjd, men det jag hade velat var att få tag på ännu fler dokument från allt grävande i Lands- och Riksarkiv som hade kunna avslöja lösningen på de trådar som jag var tvungen att lämna öppna som tex. varför Metta Fock omyndighets förklarade sin make "Focken" och hur duken hamnade på Nordiska muséet.

-Skriver du på samma sätt som tidigare med postitlappar på köksbordet för koll på handlingen?
-Ja faktiskt för det fungerar för mig, men jag skriver texten i datorn och skriver ut den på lösblad och lägger sen ut delarna på köksbordet för att få ordning på handlingen. Gröna för dåtid och vita för nutid. 
Har försökt mig på att skriva med hjälp av ett dataprogram. Då numrerar jag upp kapitlen och lägger in fakta som jag vill ha med och vilka personer som ska göra just i det kapitlet. Det passar inte riktigt för mig då jag inte får samma överblick, fast hon rekommenderar mig att använda mig av den här metoden till mitt eget skrivande, för att få överblick och komma ihåg handlingen...tack Ann för att du peppade mig att komma igång med mitt skrivande, jag har börjat!



-Hur fick du idéen till att skriva om mysteriet kring Metta Fock?
-Det är genom mina besök på Carlstens fästning jag kom i kontakt med hennes livsöde. För där har de en informationstavla där de berättar om den enda kvinnan som har suttit på fästningen som egentligen bara var till för män. Hon dömdes alltså att sitta på bekännelse och hon fick ett rum i den adliga avdelningen. De som satt där hade lite bättre förutsättningar och behövde inte straffarbeta med att hugga sten och bygga ut fästningen som de andra fångarna var tvungna till. Så här förklara Ann på sin blogg varför Metta fick sitta på fästningen:
"Men Metta är skärpt och försvarar sig med bravur under rättegångarna som följer, kanske gör hon det till och med för bra för till slut vill man bara tvinga av henne en bekännelse."
Varje gång jag kommer in i vissa delar av Carlstens fästning så känner jag obehag och får rysningar.Jag var ändå tvungen att sitta inlåst på fästningen och skriva i en av cellerna för att få Mettas rätta känsla av hur det är att sitta inlåst.

-Hur var det att se Mettas nådeansökan i verkliga livet? Visste du att broderiet fanns bevarat på Nordiska muséet?
-Helt otroligt, eftersom jag var där med Mettas släkting som inte alls kände till historien om henne men hon blev lika berörd som jag. Det blev så verkligt att se de olika tygbitarna hon sydde ihop till ett stort stycke så hon kunde få med allt hon ville säga i sin nådeansökan eftersom hon inte fick skriva med papper och penna.
Jag har läst om den i de böcker som finns om Metta och hennes öde men det var en helt annan sak att få se den i verkligheten tillsammans med hennes släkting.

Fast det är ingen som vet hur den hamnade på Nordiska museet, fast jag har presenterat en trolig väg till museet i min bok och de forskare jag har pratat med håller med mig.

Det känns inte som en vanlig intervju när vi sitter där med våra vinglas i händerna och skrattar och fnissar i mellan frågorna som blandas med vanliga frågor om livet, precis som ett par väninnor. Det kommer även förbi folk som vill hälsa på Ann som tex. historikern och författaren Christopher O´Regan som faktiskt har hjälpt henne med att få ordning på veckodagarna i berättelsen genom att ge henne en almanacka från det rätta året under 1800-talet.

När Anns tid börjar närma sig slutet, för hon måste tillbaks till förlagets monter och möta andra glada läsare där, kommer jag till min sista fråga. Den har jag dragit på för jag har något negativt att säga om hennes bok och vill inte såra henne. Men jag gör det för att jag tycker så mycket om boken och vill att den sak vara "perfekt", ja sett ur mina ögon.

-Jag tycker det här är en helt otrolig bok och helt klart din bästa, för jag har också blivit berörd av Mettas livsöde. Men det jag har önskemål om berör den spännande nutida historien, där jag blev lite besviken över uppgörelsen för det gick för fort med att komma till lösningen över vem som är mördaren. För det är en så bra upptakt till slutscenen när de misstänkta rider iväg i solnedgången. Alltså som i en klassisk uppgörelse!
Men det jag inte tycker om är att uppgörelsen går för fort och är för enkelt, jag hade velat "suga på karamellen" och fundera över hur ska det gå. Alltså ställa frågor till sig själv: är det verkligen mördaren, i så fall kommer den som red med i solnedgången att överleva och vad kommer att hända med mördaren?
-Jag blir jätteglad över att du berättar det här, för det finns inget bättre än konstruktiv kritik och det vill jag höra för det är ju bara då som jag kan bli bättre och kan utveckla mig som författare. Tyvärr är det nästan ingen som säger något konstruktivt när de klagar för annars är det bara att jag tycker inte om deckare och läser inte sådana böcker. Jag tycker självklart att mina böcker inte bara är en deckare eller thriller utan är mer än så och därför är jag glad att du säger det här till mig!

Vi kramar om varandra och säger vi ses för vi ska på samma middag dagen efter och det är hennes förlag Forma Books som även i år bjuder in mig och min make till deras middag och efterfest som verkligen blev trevlig. Hoppas att även Anns make tyckte det, då jag drog med honom upp på dansgolvet där vi alla var samlade!....och Pockethexans natt slutade i Park Hotells jumo fåtölj som stod i foajen!

Vi ses på nästa års bokmässa!

Tack Ann Rosman för en härlig pratstund och lycka till med din femma och jag undrar fortfarande om du i din kommande bok kommer att väva in Göteborgs husens smuggel källare som du berättade om finns i många hus...

___________________________________
 

En till som har uppmärksammat Metta Fock
 är musikern och sångaren Stefan Andersson
som har skrivit en visa om henne och hennes
öde.

Lyssna och njut!


tisdag 19 juni 2012

Tefrossa har läst en hexpocket


Tyvärr har jag kommit efter i min mailskörd av bokrecensioner till min bokring "Pockethexorna på utflykt". Först ut är rec. ifrån min bloggvän Lena i Nacka eller som vi bättre känner igen henne som Tefrossa
Här kommer Tefossas egna ord om Ann Rosmans debutbok Fyrmästarens dotter:

-Jag har just läst färdigt Ann Rosmans debutdeckare "Fyrmästarens Dotter", mestadels sittande på balkongen eller i min vårgröna trädgård.
Vad tyckte jag då?

Tja, litet mer än ett "Hm" måste det nog bli, men inte mer än så.

Det är en klassisk "snäll" deckare utan alltför mycket grymhet men med en lagom invecklad intrig som lockar till sidvändning. Tycker nog att jag blir stimulerad att fortsätta läsa även om det är litet lågmält på något sätt som jag har svårt att sätta fingret på. Kanske finns det alltför många deckare av denna typ, man börjar bli litet van vid dem. Men jag gillar dem ju ändå, de är alltid underhållande! Ett plus för de historiska återblickarna och miljöbeskrivningarna, sånt är alltid kul att läsa om. Ett minus (tyvärr) för språkbehandlingen och syftningen på ett fåtal ställen där man verkligen slarvat rejält.
Nu lämnar jag vidare boken till en kompis i Älta. Skall dit på 50-årskalas i morgon :)


Hälsningar Lena i Nacka, Skuru

söndag 17 juni 2012

Ska även läsa den här boken, ska du?

Den andra boken som jag tänker läsa nu i juni är en ny författarduo för mig och det är Buthler/Öhrlund med boken Grannen som jag har fått att recensera av Massolit förlag.
Det här är en 609 sidor tjock pocket som jag här läst de första tre kapitlen av och jag kan säga att det är bland det ruggigaste tre inledande kap. jag har läst, inte för att det är de "blodigaste" utan för att de är "gåinnanförskinnet" ruggiga.

Innan jag började med den här boken var jag lite skeptisk till att inte ha läst den första i trilogin, där den tredje Återvändaren kommer i höst, men de har gjort en sådan bra tillbakablick att det inte känns som att jag missar för mycket.

Den börjar med att huvudpersonen sitter i fängelse för något som han är oskyldigt dömd till. De första kapitlen utspelar alla sig under den först april och dagen börjar med att han blir grovt misshandlad av de andra medfångarna under en pokermatch. Det har hänt ett antal gånger tidigare så för att få lugn och kunna återhämta sig så begär han isolering. Fast det är under den här dagen som hans efterlängtade förflyttning till det mindre och lägre säkerhetsklassade fängelset beviljas och han lastas in i en liten minibuss och färden mot det nya fängelset, utan högrisk fångar och ett lugnare liv kan börjar...

När så chauffören till fångtransporten väljer en mindre väg till det nya fängelset bara för att han vill titta till sin sjuka hund då förstår man att nu kommer det inte att sluta bra och den där "detkryperunderskinnet"-känslan kommer tillbaks!
....och det gör det med besked när det kommer en svart van och prejar dem av vägen!

Vill du ha något riktigt spännande att läsa i sommar? Fast du behöver inte göra som jag o börja med del 2 av Buthler/Öhrlund  trilogi om psykopaten Christopher Silfverbielke utan börja med del 1 En nästan vanlig man.

Några sista ord ifrån författarnas hemsida och de säger en hel del om vad som väntar oss läsare av boken Grannen, HÄR kan du läsa mer ifrån deras sida!

-"Psykopaten Christopher Silfverbielke är tillbaka,
vilket betyder att du bör kolla att dörren är låst,
 innan du släcker sänglampan".

fredag 15 juni 2012

De här ska jag läsa i juni, ska du det?

Jag har nämligen fått två lovande böcker av förlagen Damm och Massolit att läsa som recensions exemplar.

Först ut är den underbara författarinnan Ann Rosman, som jag lärde känna när jag intervjuade henne under förra årets Bokmässa, det här är hennes och hennes fjärde bok Mercurium som jag nu ska läsa.



Hon har lyckats hitta en egen lättläst deckarstil som både väver in historiska händelser som berör Västkusten och då främst ön Marstrand med dagens liv där poliserna ska lösa mordgåtor samtidigt som de ska försöka få sina privatliv att fungera.

I den här boken är det en kvinna som sitter fången i mansfängelset Carlstens fästning som enda kvinna och hon är dömd för att ha förgiftat sin make och två av barnen med kvicksilver som förr hette Mercurium. Hon har ingen möjlighet att skriva en nådeansökan eftersom hon inte har tillgång till papper och penna, det hon däremot har är tyg, nål och tråd....och vips, så har hon knåpat ihop en nådeansökan. Längst bak i boken är det en bild på hennes broderade ansökan som till vardags finns på Nordiska Museet.
Det som sker i nutid är att den svenska societen har en storslagen maskerad på Carlstens fästning och när den låsta borgen öppnar på morgonen så är två st av de 140 deltagarna döda...
Jag tycker i alla fall att det här låter som en bok som man bara måste läsa!!!



-Grattis Ann och lycka till med din fjärde bok som ska bli så spännande att läsa, både för att det är en sann kvinnohistoria som ligger bakom iden till boken. Sen för att jag har fått äran att få träffa dig och se vilken härlig och hjärtlig människa du är!
/ Kram från Pockethexan till dig!....
Vi ses på Bokmässan igen!!!