Recension Den tredje systern

Nu är det årets första bokrecension och det är Pockethexan Anni som har skrivit den. Det är Sara Blaeders tredje del av serien om danska Ilka som får ärva sin fars begravningsbyrå i USA. HÄR kan du läsa hennes två först recensioner av de första böckerna i serien.
Tyvärr råkade hon ut för en sorglig händelse i samband med att hon läste boken. Det måste ha varit svårt att göra det när man sörjer. Läs hennes fina recension och se vad du tycker.  

Recension av Den tredje systern

Sara Blaedel, Bokförlaget Polaris

Den tredje systern är den avslutande boken i trilogin om danska Ilka som ärver sin fars begravningsbyrå i USA. De första två; Min fars hemlighet och Ilkas arv har jag redan recenserat här hos Pockethexan och jag blev väldigt glad när den tredje boken kom i brevlådan eftersom jag sett fram emot att få veta vad som skulle hända i denna händelserika berättelse.

Inte anade jag att min egen far skulle gå bort just då, så nu vet jag tyvärr mycket mer om begravningsrutiner än jag visste när jag läste de två första böckerna.

Äntligen har jag satt mig vid julgranen för att läsa fortsättningen om Ilkas påtvingade äventyr och visst lever boken upp till mina förväntningar! Detta är ytterligare en bladvändare helt i klass med de första två. Ilka har gett upp firman och har fullt upp med att få ordning på allt annat som händer med personerna runt omkring. De olika turerna är lika svåra att förutse som tidigare, men jag kan avslöja att både droghandel och en religiös sekt dyker upp. Ingenting är (förstås) som Ilka eller läsaren trott.

Med min ofrivilliga paus mellan böckerna har jag ännu svårare att komma ihåg alla olika personer och vad det egentligen var som hände tidigare, så jag skulle rekommendera läsaren att inte vänta för länge utan läsa alla i ett streck – det är sannerligen inte svårt! Språket flyter på, dialoger och miljöbeskrivningar är aldrig onödigt långdragna.

Jag skulle inte bli förvånad om böckerna blir en teveserie, här finns stoff till något riktigt bra. Viktigt att den i så fall inte görs av amerikaner, för jag tror inte att de inser de stora skillnaderna som råder mellan deras land och de nordiska. Jag gillar hur författaren belyser just dessa skillnader utan att för den skull tända en strålkastare. Kritiken finns där, för den som vill se den. 

Det blir ytterligare ett Hi (4:a) från mig.

Lucka 17

 

17.

Min fars hemlighet 

och

Ilkas arv

av

Sara Blaeder

från

Polaris

Recension av Min fars hemlighet och Ilkas arv
Sara Blaedel, Bokförlaget Polaris

Sara Blaedel är en ny bekantskap för mig, trots att hon visar sig vara en av Danmarks mest älskade författare. En ny och trevlig bekantskap, ska sägas.
De två böcker jag läst ingår i en trilogi och nu längtar jag efter att få läsa den tredje boken i serien om danskan Ilka som ärver en begravningsbyrå i USA av sin far.

Böckerna ser ut som chiclit/romkom men är skrivna av en deckarförfattare, så här finns skjutvapen, överfall, mord, spelberoende och utpressning. Romantiken begränsar sig till snabba engångsligg utan fortsatt engagemang.

Många olika personer är involverade i den härva runt begravningsbyrån som Ilka försöker nysta i, utan att få någon större hjälp av de två som arbetat med fadern på byrån. Ibland är det svårt att hålla reda på alla personer och jag tror mig ana vad som ska hända, men blir hela tiden överraskad av handlingens vändningar. Ja, det här är verkligen bladvändare! Första boken tyckte jag kunde redigerats lite hårdare, men det hade jag helt glömt när jag var inne i fortsättningen.

Jag har lärt mig väldigt mycket om begravningsrutiner när jag läst dessa böcker. Och om skillnader mellan Danmark (och säkerligen Sverige) och USA. Sådant som man där tar för givet men som för oss är ofattbart och ofta skrämmande. Att läsa bra böcker och samtidigt lära sig något, det gillar jag! Det märks att författaren gjort ordentlig research och satt sig in i alla möjliga områden som boken behandlar.

Passar på att tacka Lovisa på Bokförlaget Polaris som rekommenderade böckerna med orden ”De är fina tycker jag”. Jag har skrattat gott åt de orden några gånger, för just ”fina” vete sjutton om jag kallar dem.

Böckerna om Ilka får ett Hi (4:a) av mig och jag ser fram emot att få läsa den sista i trilogin! Den kompletta recensionen kommer här hos Pockethexan, så håll ögonen öppna!

 

Recension av boken K

 

Recension av boken K

av

Katarina Frostenson

från

Bokförlaget Polaris

Nu är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat den här boken. Om ni tittar på bakgrunden till hennes illustration av boken ser ni att den är full av vackra glasbitar som är gjorda i fusion teknik. Jag har gått flera kurser hos henne och de är så roliga och man gör själv så fina saker. Om ni får möjlighet att gå en sådan här kurs, gör det!

Det har stått mycket om författaren Katarina Frostenson men det har stått ännu mer om hennes make Jean-Claude Arnault och sexskandalerna i Svenska akademien. Nu ska det bli spännande att få läsa vad Anni tycker om den här boken.

__________________

-"Recension av Katarina Frostensons bok K

Jag har nog aldrig antecknat så mycket som när jag läste Katarina Frostensons klagosång K, om tiden november 2017 till maj 2018. Bitvis var jag kräkfärdig, bitvis uttråkad, bitvis fascinerad av ett fantastiskt språk.

Man kan kalla boken många saker; Skriet från landsflykten, En dåres försvarstal, Stand by Your Man, Kärleken är blind.

Heliga Katarina står på en ouppnåelig piedestal högt över oss andra, oavsett om vi är vanliga svenskar, akademiledamöter, journalister eller förhatliga #metoo-medlöperskor. Vi som inte förstår hennes storlek, vi som är anonyma angivare, bleka halvskalliga gossepojkar, ett blodtörstigt folk. Hon anser att svensken i gemen är en negation och vill fyra av jaktgevär mot skocken. Värst är gallan hon spyr mot Sara Danius; en sparsam mus, en sipp furstinna, så ädel i snörd krinolin. Allt som har med Sveden (som hon skriver istället för Sverige) att göra är förhatligt, liksom allt som börjar på S: SA, SS, SD (Svenska Akademin, Ständiga Sekreteraren, Sara Danius).

På en än högre piedestal står Mannen, hennes älssskade (ja, jag tänker Gollum varje gång), Han som aldrig gjort en annan människa något ont fast han ”inte alltid varit sedesam”. De dricker vin och slingrar sig i svettiga lakan i sina parisiska gömställen, knaprar ångestdämpande piller och får uppdateringar från hemlandet av Riddare H (jo, det förstår vi ju vem det är).

Boken är en sanslös röra av citat, ordkedjor, bibliska liknelser, förnedring, upphöjelse, ångest och vrede. Katarina binder samman de korta kapitlen som en svamlande ordkedja, som en lek där det sista ordet i stycket innan bestämmer vad nästa stycke ska handla om. Hoppsan, gick det att få med ett citat från en av alla förnäma författare och Fina Personer som Katarina träffat, ja rent av är vän med? Det är dikter, biobesök, konstutställningar och slingrande tankegångar som endast får sin struktur av att den aktuella dagens datum inleder varje grupp av kapitel. Mycket känns som efterkonstruktioner, för inte tror jag att hon sitter och tänker på citat på en parkbänk vid Seine.

Som i en liten bisats förstår Katarina att hon visst missat att meddela att hon är delägare i ett handelsbolag – men ojdå, kan det verkligen vara så farligt? Hon har gubevars inte tjänat något på detta? Att folk inte kan förstå det? Det är nog bara för att de inte prisats lika mycket som hon …

Ja, vad ger jag då denna mycket speciella bok för betyg? Det kanske blir lättare när jag också läst Klubben, men jag är glad att jag läste denna först för då kan jag i alla fall ge den ett litet hu (2-a). Har en känsla av att jag skulle ge den ett avgrundsdjupt HU (1-a)om jag läst Klubben först, som den oförstående, sippa, blodtörstiga och icke prisbelönta lilla dumma svenska jag är".

Adlibris
Bokus

Någon som varit på bio nyligen?

Då menar jag om ni har varit och sett de båda bästsäljande böckerna "Fifty shades of grey" och "Cirkeln"? För då kommer man självklart till den stora frågan, är boken eller filmen bäst? Eller det värsta av allt och det som vi bokälskare brukar förfara oss över, det är om de har förstört boken med att göra filmen. Alltså om filmen inte alls lever upp till "det" som gör boken så speciell och älskad.

Nu har inte jag läst "50 nyanser av honom" böckerna utan bara det som har skrivits om dem som bland annat Malin S. recensioner som jag har gett ut HÄR på min blogg.
Däremot är jag en av de där vuxna som älskar "Cirkeln" vilket ni kan läsa om HÄR för det är ett av mina inlägg om boken. Den är ju skriven i den nya bokkategorin böcker för "ungavuxna", alltså för läsare i åldern ca. 15-25 år. Fast man skulle i stället säga från 15 och fram åt, för vi äldre är också väldigt förtjusta i den här typen av böcker. Kanske speciellt för att den inte fanns när vi var i den åldern som man även kan kalla för bokslukaråldern.

Nå vad tycker ni om filmerna blir det "HI!" eller "HU!"? Skriv och berätta för jag är verkligen nyfiken på att få höra var NI tycker och inte bara vad proffstyckarna tycker. 
 
 

Dödsstigen av Sara Blaedel

Nu har hon gjort det igen! Skrivit en bok med en story där det inte går som man tror att det ska göra och att det handlar om något så annorlunda som asatro i dagens samhälle. Det känns nämligen långt till blot och offerriter när man tänker på dagens samhälle, men det finns alltså de som inte tycker att det är något som hör till det förgångna.

Boken börjar med att den 15-åriga Sune äntligen ska tas upp i gemenskapen och han ska få visa att han är värdig att få delta. Men när han ser vad det är tänkt att han ska göra för att bli man så backar han ur. Hans mandomsprov är att ha sex med en kvinna inför alla de andra männen i edsringen. När de andra inte kan få Sune att ha sex med henne förgriper de sig på henne och det slutar så illa att hon dör av skadorna från våldtäkten. I från sin plats i skogen där han gömt sig förstår Sune att han har blivit fångad i något han inte kan ta sig ur, han kan inte berätta för polisen om vad som har hänt eftersom han hann svära eden som gör honom en av de i edsringen där man inte sviker de andra med att skvallra. Därför måste han gömma sig i skogen för att kunna klara sig. Men kvar där hemma ligger hans mamma och är döende i cancer. Kommer han att överleva på det kött som har offrats till gudarna vid offerträdet och den mat som lämnats kvar efter festligheterna vid bloten? Och kommer han att få säga ett sista adjö till sin mamma innan hon dör?

 

Det här är det fall kriminalinspektör Louise Rick tar tag i när hon blir kallad att hjälpa till med utredningen på Hvalsø. Det är den ön där hon själv växte upp och det var i skuggan av den asakult där man offrade kvinnor vid offerträdet. Stigen i mellan offerträdet och flickhemmet kallas för dödsstigen, för det är längs den stigen som kvinnorna försvinner som sedan hittas vid offerplatsen.

Jag ger Dödsstigen ett "Hi!" i betyg för den är så spännande och intressant med asatron i dagens samhälle.

Sara Blaedels åttonde bok "Dödsstigen" är utgiven på Massolit förlag.
 


Om du blev intresserad av dagens asatro kan du gå in på Svenska Samfundet Forn Sed som är dagens namn på de som är troende i asatron.

Adlibris
Bokus



Nu ska Cirkeln slutas

För det är nämligen så att nu ska den bli film! Det kan ske tack vare hjälp från den stora hjälten Benny Andersson. Då menar jag självklart ABBA-Benny. Han har alltså startat ett filmbolag bara för att han blev förtjust i Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs första bok i Englesfors trilogin, Cirkeln.

Foto: DN.SE

Hans son Ludvig hade läst att filmplanerna för hans favoritbok Cirkeln hade strandat. Då kom han på den smarta idéen att ha skulle be sin far läsa boken. Vips så var saken klar, en till sak som gör det extra bra är det där med sponsorer till filmen nu behövs det inte så många när pappa är med!
 
De ska spela in filmen tillsammans, far och son! Självklart tar de hjälp av andra som tex. producenten Cecilia Norman Mardell och regissören Levan Akin. Först ska Sara och Levan skriva ett manus tillsammans, samtidigt som man börjar med kastingen över hela landet. Om allt går vägen beräknar man med att ha filmen klar till 2015.


Och ni vet väl vad Cirkeln handlar om? Ja visst är det det, hexor alltså eller som de säger, häxor!!! Coolt va!?
Så här ser tonårshäxorna ut enligt Lina Niedestam i boken "Berättelser från Engelsfors". Mitt inlägg om boken kan ni läsa HÄR.

Jag fick även den stora äran att träffa författarna och tecknarna vilket var väldigt trevligt för, då får man tillfälle att ställa de där frågorna man annars inte får möjlighet till. Som tex. till Lina som har tecknat he..häxorna på bilden, henne frågade jag om hon har planer på att ge ut sina album i USA som hennes ex. Kim W Andersson har gjort med stor framgång. Hon skrattade lite och sa att de har ju lite olika, målgrupper då hon till vardags har en lite....(stor) sexigare framtoning och att i USA där måste hon vända sig till den målgruppen för det går inte som här i Sverige där det räcker med att det är tecknat.

På date med Engelfors skaparna

Vet ni vilka de är, Engelfors skaparna?  Vet ni att det är hex...häxor de har skapat? De har i och för sig blivit fler sen deras senaste bok kom ut. Det är nämligen ett serialbum som de har gett ut tillsammans med tre kända serietecknarna Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam.

Ja visst är det författarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren som har skrivt de två första delarna Cirkeln och Eld i trilogin om gymnasie eleverna i Engelsfors som upptäcker att de har fått magiska krafter, de har alltså blivit häxor!
Nu har författarna gått samman med tre av Sveriges främsta serietecknare och skapat albumet "Berättelser i från Engelsfors". Det är alltså åtta små berättelser som utspelar sig före "Cirkeln" och efter "Eld". Tecknarna har delat upp berättelserna och har tecknat en varsin figur som de har skapat efter författarnas beskrivningar i böckerna.
 

"Daten" som jag var på förra helgen var i Akademibokhandens lokaler på Mäster Samuelsgatan 28 i Stockholm.

Den första frågan de fick av moderatorn var vilken av de olika karaktärerna de känner sig som idag. Jag tror nog att de sa sin favorit som de har lärt känna lite extra eller som en av dem sa att man blir "kär" i sin figur som man för tillfället tecknar. Fast Lina kom med en lite annan vinkel på frågan för hon var sist ut att svara och hade längst tid på sig att tänka ut ett svar:

-"JAG KÄNNER MIG SOM ANNA-KARIN FÖR JAG SKULLE HELST VILJA ÄTA EN OSTMACKA OCH DRÖMMA MIG UT I NATUREN PÅ EN PROMENAD."

För det är nämligen så att de här häxorna i boken är helt vanliga tjejer som har upptäckt att de har olika gåvor men i grunden är de också helt vanliga tonåringar. De är alltså en som är den populära tjejen som alla killar vill vara med, hon som har anorexia, hon som har problem hemma och skär sig själv och hon som bor på en bondgård och luktar djur.
Samtidigt händer det kostiga saker i samhället de bor i, Engelsfors en fiktiv ort. De här tjejerna ska alltså tränas till att möta det mörka hotet som hotar att förgöra dem.


De berättade hur de gjord när de letade idéer till hur bokens karaktärer skulle se ut och då sa de att de hade stor glädje av mobilen och dess kamera.
Som tex. Mona Månstråle som driver en viss butik med varor som de här häxorna har glädje av + att hon spår i kort. Kim berättade att han blev överlycklig när han såg en film från 1980-talet, pudelhårets era, för där var hon, Mona. Det är han som har skapat henne fast han behövde hjälp av författarinnan när han skulle få de rätta minerna. Så fram med mobilkameran för Sara och fota sig själv när hon skulle vara självupptagen och disträr på det sättet hon ville att Mona skulle se ut. Jag tycker att det blev en lyckad Mona Månstråle precis så föreställde jag mig henne när jag läste böckerna. 

Den stora frågan var självklart; -"Kommer det att komma fler böcker?" Det svarade de båda författarna unisont på med ett kraftfullt: NEJ!!!
 
-"Efter "Nyckeln" som kommer ut i höst kommer det inte fler böcker utan vi håll oss till det vi sa från början att vi ska göra en trilogi.".....-"Men det kommer att bli fler seriealbum!".

Det var riktigt kul att få träffa både författarer och tecknare eftersom de båda är favosar för mig, se tidigare inlägg HÄR. Jag fick lära känna en ny tecknare som jag inte mött tidigare och det var Karl Johnsson. Jag var bara tvungen att avbryta honom när jag hörde hur han tänker när han tecknar. Han stävar efter att få det så snyggt som möjligt och det är nämligen så att jag tycker att han har gjort det snyggaste uppslaget i boken. Det berömde jag honom för! Tror han blev lite berörd av mitt beröm, för han såg nog extra lycklig ut när jag sa det...eller så kanske han blev sugen på en kopp te eftersom jag höll en koppen i handen.

När det var dags för autografer fick jag även hans signatur på det snygga uppslaget!

För er som vill har recension av boken får ni vänta t.o.m till den 2 april för det är recensionsdagen.

Dags för omröstning av...

Bokbloggarnas litteraturpris 2012

Sen är det bara och vänta och se vilken som blir året 2012 års vinnar av priset Bokbloggarnas Litteraturpris.

Nu har vi räknat igenom alla nomineringar till Bokbloggarnas litteraturpris 2012.
55 stycken olika bokbloggar har nominerat 153 titlar!

De åtta med mest röster blev:

Fredrik Backman, En man som heter Ove, Forum
Jonas Gardell, Torka aldrig tårar utan handskar, Norstedts
Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Eld, Rabén & Sjögren
Christin Ljungqvist, Kaninhjärta, Gilla böcker
Melina Marchetta, Jellicoe Road, X Publishing
Jonathan Tropper, Boken om Joe, Gilla böcker
Carl-Johan Vallgren, Havsmannen, Albert Bonniers förlag
Elisabeth Östnäs, Feberflickan, Columbi Publishing




De bokbloggare som utgör jury är de som nominerade förra året och omröstningen pågår till 31 januari eller tills alla i juryn röstat.

Alla bloggare som skriver om böcker kunde nominera titlar utgivna under 2012. Deadline för nomineringar var 31 december 2012.

Bokbloggarnas litteraturpris instiftades hösten 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club. Vi tyckte att det saknades ett litteraturpris i den flora som redan finns. Nu är det dags att för tredje året i rad dela ut priset till en av bokbloggarna omtyckt bok som getts ut under 2012.

Tidigare vinnare av Bokbloggarnas litteraturpris:2010 – Vyssan lull av Carin Gerhardsson.
2011 – Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

..............................................................................................

Nu har jag lämnat mina röster och i år blev det bara två röster för det är bara de böckerna jag har läst på den här listan. Ja förutom Eld då då men eftersom de vann förra året tyckte jag att det kunde få bli en ny vinnare i år.

Min första röst gick till en bok som jag inte har hunnit presentera här på bloggen men det kommer. Det är Malin Marchettas, Jellicoe Road som fångade mitt intresse. Det är en som jag fick på Bokmässan och jag ska recensera den (har en till bok från samma förlag som jag ska läsa först).
 
Den andra boken som jag gav min röst till är Elisabeth Östnäs, Feberflickan. En riktigt skrämmande och känslosam bok där man inte kan bestämma sig för vem som är mördaren.  HÄR kan du läsa mitt inlägg om Feberflickan.

Vilken bok tycker du ska vinna? Skriv och berätta!

 

Jag mår tyvärr inte bättre men vill ändå skicka en hälsning till Er på vår dag!

Internationella kvinnodagen!

...och så vill jag säga Hjärtligt Tack

till alla er som har varit så söta och skrivit

några uppmuntrande rader hos mig,

fast jag har för ont för att kunna svara hos er!

Tyvärr ser det ut som att jag kanske ändå måste läggas in

på sjukhus, för jag måste till min läkare för att visa upp hur

dålig jag är och fastän jag åker bårtransport med min egen

extra madrass så kan det var det där lilla extra som gör så

att jag inte kan klara medicineringen i hemmet utan måste

börja få morfinet direkt i blodet i stället och det kan man bara

göra där.

Nej nu till något trevligare!!!

I förrgår så fick jag av Pirat förlaget ett recensions exemplar

av den feministiska författarinnan

Sara Lövestam

hennes nya "feelgood" bok

"tillbaka till henne".

Det känns verkligen som en bok för mig eftersom det både

är en "nu och då" bok och så tar den upp den kvinnliga

rösträtten i Sverige och det passar mig som feminist väldigt bra!

Att det är en "feelgood"-bok känns rätt nu när jag är dålig för då kan jag inte läsa

Jag har inte kommit längre än att jag har läst som de fyra olika

sakerna;ett par stålbågade glasögon, ett par skor, en trälinjal och en brosch.

Fast jag har läst om boken att den handlar om det här:

De här sakerna hamnar till slut hos Hanna som jobbar på Arbetsförmedlingen

och hon känner sig irriterad på det mesta, sitt meningslösa arbete, pojkvännen och

sin tjatiga morsa. Och inte blir det bättre av att de här sakerna, som hon inte kan bli av

med, hamnar hos henne och vad hon än gör så tränger de längre och längre in i hennes

medvetande. Vad är det de vill? Måste de berätta en historia för henne fast hon inte förstår varför?

Historien knyts ihop med en förskolelärarinnan Signe ifrån 1903 som bor och arbetar i

Tierp. Hennes liv ställs också på ända då det kommer inrullandes en tysk automobil

på stadens torg och ur kliver den imponerande talarinnan Brita Löfstedt som för med sig kampen

om kvinnlig rösträtt till den lilla staden. Men inte bara det, utan även kärlek och passion!

Visst låter det här som en perfekt bok att läsa nu till den Internationella kvinnodagen?

Men tyvärr måste ni vänta till den 28 mars för det är förts då som den här

vackra och spännande tegelstenen kommer ut!

Fast: -"Den som väntar på något gott....osv! 

Kramis i från Pockethexan som måste lägga sig igen o ta en (el. 2) tabl.

 (har skrivit på den här texten i flera omgångar under 2 dagar, hoppas att det inte är för många grammatiska fel, för Sara Lövenstam är också en svensklärarinna och jag vill ju inte vanära henne för mycket i mina "morfin ångor"...men det blev ju en text i alla fall!?) 

Ska man se sin favobok som film el. förstör det något?

Eller ska man göra som Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, författarna till den populära boken Cirkeln, har gjort, de har dragit sig ur produktionen av filmatiseringen av sin bok eftersom de inte alls var nöjda med vad producenterna gjorde med deras "skötebarn"?

För ska man se sina favoritböcker när de har filmatiserats för bio eller TV? Är det inte stor risk att man har förstört något för evigt när HAN den där läckre kriminalpolisen som du blev småkär i när du läste din favorit deckare (läs Alan Banks el. Harry Hole) och så kommer den ut på film eller som TV-serie (lördagskvällar på SVT, se trailer) och då är HAN en småfet sur-gubbe eller den där som alltid har fått spela "loser" i alla filmer o serier och nu gesaltar han din hjälte? Har inte något gått förlorat för alltid då?

Eller när det är som i det omvända fallet som t.ex. med de jättespännande böckerna av Jeffery Deaver där huvudrolls figuren är den kraftigt överviktiga, deprimerade och förlamade kriminalteknikern Lincoln Rhyme. När man läser böckerna får man förståelse för hans svåra och ensamma livssituation och känner verkligen för honom och när han beslutar sig för att söka dödshjälp för att kunna ta livet av sig, kan man tänka sig in i hans situation och har viss förståelse för honom.
Men när man ser honom på film har hans förtvinade, totalförlamade (utom i ett finger) och överviktiga kropp bytts ut mot den vitale och vältränade Denzel Washington?! Känns det som en förtvivlad man som inte har något att leva för?
Förlorar inte en filmvärlden sin trovärdighet då, eller spelar det ingen roll?

Det kommer en bokrecension av Jeffery Deavers snart från en ny Pockethexa som är med i bokringen "Pockethexorna på utflykt"....(jag ska bara återfå kraften efter mitt senaste smärtskov).

Jag tycker att Cirkeln-författarna gjorde rätt när de drog sig ur produktionen av filmatiseringen av boken, för gör man inte en lika bra film som nivån på bokens kvalitet så kommer "skräpfilmen" att förfölja författarna. För de har bara gett ut sin första bok av den tilltänkta bokserien och då vill man inte ha det som en tyngd som förföljer en eftersom det här är verkligen en bra bok och inte bara en "ung-vuxen" bok, utan den kan läsas av alla.

Ska jag visa mina nya kläder el. berätta om Cirkeln?

Får en nyligen fyllda 46-årig kvinna visa vad hon har handlat på rean för sina presentpengar?

(Uak, sa jag just hur gammal jag har blivit.....hjälp det var inte meningen!)

Eller ska jag bara berätta att nu har den populära ungavuxna boken "Cirkeln" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren kommit ut som pocket?

För försäljerskan i Pocket Shops butik på T-centralen som jag pratade med där i måndags sa att den redan första dagen den kom ut att den sålde väldigt bra, både till  yngre och äldre läsare. Om ni har missat Cirkeln som "tjockbok" ska ni verkligen läsa den nu när den kommer som pocket och fastän den är en fantasybok och egentligen är skriven för en yngre publik tycker jag att ni ska läsa den, även om ni inte brukar läsa den sorten! Om inte annat så för att ni då vet vad som händer i den här genren nu när det är två svenskar som har skrivit den och man tror att den kan få stor genomslagskraft även utomlands, den nya "Twilight"-febern men nu är det istället svenska hex...häxor som står i centrum i stället för vampyrer!

Sen är den ju också nominerad till Bokbloggarnas Litteraturpris (bl.a framröstad av mig) som jag skrev om HÄR i slutet av dec. De övriga som är med i slutomröstningen är: 

Annika Thor – Om inte nu så när (Wahlström & Widstrand)

Belinda Bauer – Mörk jord (Modernista)
Christoffer Carlsson – Den enögda kaninen (Piratförlaget)
Gayle Forman – När jag lät dig gå (B Wahlströms)
Jonathan Tropper – Sju jävligt långa dagar (Gilla böcker)
Lars Kepler – Eldvittnet (Albert Bonnier förlag)
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren – Cirkeln (Rabén & Sjögren)
Sanne Näsling – Kapitulera omedelbart eller dö (Rabén & Sjögren)
Ester Roxberg – Antiloper (X Publishing)
Sara Lövestam – I havet finns så många stora fiskar (Piratförlaget)
Sofia Nordin – Gå sönder, gå hel (Norstedts)
Tomas Bannerhed – Korparna (Weyler förlag)
Walter Isaacson – Steve Jobs (Albert Bonnier förlag)
Åsa Anderberg Strollo – Hoppas (Gilla böcker)

Men nu var det ju mina reakläder som jag skulle berätta om, för jag var ju på utflykt i måndags med min Oumberlige make och kikade på lite kläder och på det som finns kvar av julskyltningen och det så lite dystert ut med de nedsläckta renarna i Sergelfontänen.
Ni som även läser min kära makes blogg har nog hört historien bakom den här utflykten och varför det blev så viktigt att jag fick den där tunikan och toppen som jag kikade på för det var en viss person som inte kunde hålla humöret i styr när det var dags för hans konst projekt som jag skulle vara involverad i, plus teknikprylar som man inte styr över tidsmässigt!
Blev du nyfiken kan du kika in HÄR men jag höjer ett varnande finger för de övriga inläggen eftersom de inte är för de känsliga personer....sådana som mig!

Jag tänkte alltså att jag skulle göra som dottern och hennes väninnor, att det första man gör är att visar dagens outfit på sin blogg. Det ser så mysigt ut, men om man gör det varje dag börjar det kanske bli bli ut tjatat? Fast så här någon enstaka gång kan det väl vara trevligt, eller?

Först så hittade jag på Vero Moda den här gröna toppen som jag inte kunde motstå då den liknar vår

handikappanpassade VW-buss och då är det lite roligare att se den som en "Flower power"

kärra, eftersom de "medel" de stoppade i sig liknar ganska mycket mina smärtstillande tabletter

med röda varningstrianglar på, så jag kör alltså inte bussen själv....

Sen var det dags för ett besök hos Joy där jag hittade ett antal olika tunikor

 som jag tyckte såg bra ut och verkade kunna passa i stl., färg och rörelsemån.

Efter en visst antal provningar kom jag fram till att den här passar mig bäst

då den både sitter snyggt på kroppen men även så att jag kan lyfta på armarna

 och kan gå med både gåbord och kryckor utan att spräcka något. 

Han den Oumberlige fick själklart vara med och tycka till,

och han blev så nöjd att han överaskade mig med ett matchande armband.

Ordningen var återställd!