-Lucka 16

 

BOKJULKALENDER

LUCKA 16

 Huset på Rivieran

av

Natasha Lester

från

Bazar förlag

Det var lite svårt för mig att komma in i den här berättelsen. Flytet i läsandet stördes faktiskt av en mängd detaljerade beskrivningar av både miljö och vintagekläder. Inget nytt vad gäller Natasha Lester, men just denna gång blev det aningens för mycket för min smak. Dessutom började den oundvikliga kärlekshistorien nästan på en gång och då suckade jag lite.

Men huvudämnet är intressant – d v s nazisternas stölder av ovärderliga konstskatter från judiska familjer och Paris museum. Éliane arbetar på Louvren men förflyttas för att katalogisera all konst som beslagtagits. Hon avslöjar inte att hon förstår tyska och memorerar alla koder för att en dag kunna veta vart konsten flyttats. Med hjälp av syskon och en kollega samarbetar hon med motståndsrörelsen, så när en ung tysk nazist fattar tycke för henne behöver hon spela ett högt och farligt spel för att inte väcka misstankar.

I vår tid kommer australiensiska Remy till ett fantastiskt hus på Rivieran som hon ärvt. Hon sörjer sin man och dotter som omkommit i en bilolycka men vågar sakta och försiktigt lära känna och umgås med familjemedlemmarna i grannhuset. När hon finner en katalog över stulna konstverk känner hon igen en tavla från sin barndom och nystandet i det förflutna börjar, med obehagliga avslöjanden.

När jag väl kommit in i boken var de femhundra sidorna en bladvändare, som alla Lesters böcker. Eftersom jag inte är så förtjust i romance tycker jag att de båda tidsåldrarnas kärlekshistorier tog lite för mycket plats, så det blir en 4:a i betyg.

Det är Pockethexan Anni som har receserat denna bok.

#bazarförlag
#natashalester
#andravärldskriget
#husetpårivieran

Rec. av Fiona Valpy

Nu har Pockethexan Anni recenserat två böcker av författaren Fiona Valpy. Läs och njut av hennes ord om den franska motståndsrörelsen under andra världskriget. Det här verkar verkligen vara böcker för mig. Är det något för dig också?

Recension av Biodlarens löfte och Sömmerskans gåva

Fiona Valpy
Bokförlaget Forum

Två historiska romaner som flätar samman kvinnors liv i nutid och under andra världskriget i Frankrike. Nutidens kvinnor får höra berättelserna om dåtidens och ser med nya ögon på sin omvärld. Det är så mycket från kriget som gömts undan i Frankrike, men tecknen och spåren finns kvar nära ytan. Som blomsterkorgarna i lyktstolparna i den lilla byn. En blomkorg till minne för varje fransman som hängdes i just dessa stolpar.

   I Biodlarens löfte är det den sorgtyngda Abi som lämnar yogasemestern för att sommarjobba med bröllop på det lokala slottet. Hon får höra om greven som en gång ägde slottet och tvingades se hur tyskarna använde det som huvudkvarter. Den unga husan Elaine kunde samtidigt fortsätta med sitt arbete i slottsköket, med sina bikupor och grönsakslandet, men fick en viktig roll för motståndsrörelsen.

   Strax utanför byn gick gränsen mellan det ockuperade Frankrike och Vichyregionen, Elaines pojkvän Mathieu fanns på andra sidan och det tog flera år innan de kunde mötas igen. De få som hade tillstånd att färdas över gränsen var bl a Elaines föräldrar som var barnmorska och mjölnare. Här sker mycket i skydd av mörkret.

   I Paris arbetar Elaines äldre syster Mireille som sömmerska. Hon bor med Claire och Vivienne i en liten lägenhet ovanför ateljén och blir även hon involverad i motståndsrörelsen. Kriget brutalt nära med bomber, belägringar, transporter av människor till arbetsläger.

  Mireille och nutidens brittiska Harriet, barnbarn till Claire, är huvudpersonerna i Sömmerskans gåva. Harriet har lyckats få praktik i samma fastighet som mormodern arbetat, men nu är sömnadsateljén betydligt modernare. Hon söker efter sina franska rötter, då mammans självmord lämnat många frågor obesvarade.

   Harriets tid i Paris präglas av terrordåden i Bataclan och Nice, vilket ger en extra nerv till berättelsen. Här frossas det dessutom i sömnadsdetaljer, rena mumman för den insatte.

   Båda böckerna är spännande och välskrivna, den typen av böcker som gör att man vill veta mer om just franska motståndsrörelsen. Ibland kan jag störa mig på att vissa kapitel är för korta, lite rumphuggna, men de får en svag och en stark 4. Jag tycker att Sömmerskans gåva är snäppet bättre, eftersom Harriets berättelse i nutid är intressantare än Abis.

Recension Drömmarnas bok

Hej bloggvänner här kommer årets första inlägg, bättre sent än aldrig. Jag kämpar för att kunna skriva mina texter eftersom jag är språklig dyslektiker, alltså jag har problem med meningsuppbyggnaden när jag skriver. Hoppas att ni har förståelse för mina ibland bakvända och upprepande texter. Det jag vet att ju mer jag skriver, desto lättare blir det. Är det någon där ute som har liknande problem? Vore jättekul att komma i kontakt med någon och höra hur den personen har tacklat sina problem.

Som tur är är vi fler Pockethexor som skriver på den här bloggen och idag är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat Nina Georges bok "Drömmarnas bok" från Bazar förlag. I sin text har Anni berättat att det här är del 3 i en trilogi. De heter "Den lilla bokhandeln i Paris" och "Den lilla bistron i Bretagne".

Läs Annis ord om "Drömmarnas bok".

En stor KRAM till er alla på Alla hjärtans dag!

-"Drömmarnas bok av tyska Nina George är tredje och avslutande boken i det som visar sig vara en trilogi om förgängligheten.

De två tidigare böckerna ångade feelgood utan att vara smetiga, de lockade till resor och jag satt med kartor framför mig för att leta rätt på platserna som beskrevs. Jag var inte alls beredd på att den här boken skulle vara så annorlunda, att den skulle handla om sorg och svåra livsval på ett betydligt djupare plan.

Bokens kapitel berättas omväxlande av de tre huvudpersonerna; Henri som räddar ett barn och själv hamnar i koma, hans son Sam som aldrig träffat sin far och Eddie, Henris tidigare flickvän som i sin tur inte hade en aning om att det fanns ett barn.

Henris kapitel består av de drömmar han har där han befinner sig i sin parallella verklighet, ibland med bara en tunn hinna mellan sig och återuppvaknandet. Dessa kapitel är bitvis ganska röriga att läsa då de svävar ut i kringelkrokar som jag inte upplever driver berättelsen framåt.

Sam är en känslig kille som uppfattar mycket av sådant vi andra inte känner, han läser av sin pappa och kommer närmare honom än vad läkarna kan göra. Han skolkar från skolan för att få vara med sin pappa så mycket som möjligt.

Eddie får en roll hon alls inte önskat sig men samtidigt inte kan avfärda och kastas mellan skuld, sorg och kärlek. Hon hjälper Sam att få en tydligare bild av den far han aldrig känt och tillsammans bearbetar de den smått absurda situationen. Dag efter dag.

En biroll spelas av Madelyn, en traumatiserad flicka på samma sjukhus som Henri. Sams förmåga att läsa av människor och känslor får honom att försöka hjälpa henne tillbaka till livet på ett mycket charmerande sätt.

Hur man tar emot boken beror mycket på var man befinner sig i livet och vad man har i sin ryggsäck, men även om den kan upplevas tung att läsa är den också trösterik och kärleksfull. Slutet blir kanske inte det man önskar, men det kan bli bra ändå.

Jag ger boken ett Hi! = en fyra"

Recension av Grace

Nu har Pockethexan Anni läst och skrivit en recension om Anthony Doerrs bok Grace från Bookmarks förlag. Läs Annis egna ord om boken hon hoppas ska bli hennes nya favoritbok;

-"Jag har läst Anthony Doerrs bok Grace och sällan har det väl varit så svårt att recensera en bok!

Jag börjar med att ge betyget, ett Hi! För den är bra och mycket läsvärd, även om jag personligen inte föll för den på samma sätt som jag gjorde för Doerrs tidigare bok Ljuset vi inte ser. Mina förväntningar var höga efter den läsupplevelsen, så jag blev lite besviken när jag hade så svårt att komma igång med Grace. Ljuset vi inte ser fängslade mig från första stund med sitt starka och mättade språk, nu fick jag tvinga mig att läsa vidare.

Berättelsen handlar om David, en meteorolog i Alaska närmast besatt av molnformationer och snöflingor. Jag uppskattade den kurs i hydrologi jag läste på högskolan, men här blev det faktiskt för mycket insnöande (haha) i ämnet. Senare i boken återkommer nördandet i närgångna studier av insekternas värld. Jag upptäcker att jag skumläser de alltför detaljerande sidorna och det är inte vad jag vill göra med en riktigt bra bok.

David drömmer sanndrömmar, han går i sömnen och förvånar både sig själv och sin omgivning med det han är kapabel till. Vissa drömmar slår in, precis som han drömt dem, andra inser han att han kan förhindra – eller förändra. När han drömmer att dottern drunknar blir han fullkomligt besatt av att förhindra att det sker. Något som får långtgående konsekvenser för alla inblandade.

Vi får följa David när han flyr helt utan plan, när han skapar ett nytt liv under 25 års tid långt borta i en annan världsdel. Så småningom tar han sig tillbaka till Alaska för att söka efter sanningen; drunknade dottern eller lever hon och i så fall var? Beskrivningarna av hans liv under bortavaron och den omänskligt svåra vägen till svaret är detaljerade och mycket gripande. Hans personliga våndor och mänskliga tillkortakommanden i naturens obarmhärtiga grepp är en gigantisk kontrast till bokens (av någon outgrundlig orsak) romantiska omslag. Visst handlar boken om kärlek, men betydligt mer om rädsla, sökande, flykt och förlåtelse.

Grace är en mycket välskriven roman, i vissa korta delar återfinner jag det språk jag från början saknade. Det som borrade sig in i mig, där varje mening behövde sjunka in. Hade jag inte haft den tidigare boken att jämföra med hade jag gett Grace ett HI. "

Kan man bli kär i en barnbok?

Det har i alla fall jag blivit, kär alltså. Det kanske beror på att jag är så förtjust i det vackra Paris med modevärlden och alla de originella människorna. Eller så är det för att böckerna är illustrerad av en av mina favorit illustratörer och jag drömmer om att få en av hennes tekoppar. Tänk er att få dricka te ur hennes vackra tekopp med figurer i från boken jag är kär i eller rättare sagt böckerna för nu har det kommit ut en uppföljare.

Har ni kunnat listat ut vilka det är jag pratar om?

Jo visst menar jag Andrea de La Barre de Nanteuils böcker "Boken om Mademoiselle Oiseau" och "Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka". Böckerna ges ut på förlaget Rabén & Sjögren.

Och självklart är böckerna illustrerade av Lovisa Burfitt som också har gjort servisen "Mademoiselle Oiseau" för Rörstrand.

2012 vann hon Elle Interiörs designpris för servisen Mademoiselle Oiseau.



"Mitt i Paris, inte långt från floden Seine, ligger avenue des Temps Perdus. Där, allra högst upp i ett vackert gammalt hus, bor Mademoiselle Oiseau. Lyfter man på hakan och tittar upp mot våningen svajar huset nästan. Inte bara för att det är så högt utan också för att Mademoiselles alla fåglar och katter och konstiga balkongmöbler gör att det känns lite snurrigt. Det ser ut som om det ligger en hatt på huset. En somrig, rolig halmhatt som vill flyga i väg med fåglarna och katterna och de svarta balkongräckena som ett spetsbroderat band."

En dag råkar nioåriga Isabella av misstag trycka på våning sex istället för fem när hon kliver in i hissen. Först när hon sätter nyckeln i låset märker hon att något inte är som det ska. Men då är det redan för sent.

Innan hon hinner blinka dras hon in i Mademoiselle Oiseaus lägenhet - en värld av fjädrar och fnurridurr, långa pärlhalsband och klacka-skor, egensinniga katter, nyfikna fåglar och sidenklänningar i överflöd. Men också en värld där en magisk panterknapp och hemliga rum lever ett alldeles eget liv bland Paris takåsar.

En fantastisk, härlig saga om vänskapen mellan en liten flicka och en tidlös dam, om livet och kärleken och drömmarna. Om det som är sant och det som är nästan-sant, och om allt det som nästan är för bra för att vara sant men likväl är sant ändå. Eller?

Lovisa Burfitts skira illustrationer fångar på pricken den magiska charm och förtrollande dekadens som råder i en överdådig Parisvåning där tiden verkar stå stilla.

Den här boken har ingen åldersgräns uppåt. Det är en bok för alla över 6

Dagens leverans av rec. ex.

 

Tack Bazarförlag för att jag som är en Pockethexa fick leveransen av recensions exemplar i pocketformat. Det uppskattar jag verkligen speciellt nu när jag fortfarande är inne i mitt smärtskov. De är så lätta och smidiga att hålla i när man har ont, speciellt när man får en bok på 683 sidor som med Katherine Pancols "Sköldpaddornas långsamma vals".

En bok som handlar om en 40-årig författarinna som plötsligt slår igenom och kan flytta in till en drömvåning i Paris och glömma förorten och det enkla livet hon levt där med sin jobbiga mamma och missunnsamma syster. Nu väntar hon bara på att den stora kärleken ska dyka upp och göra hennes liv perfekt. Om det nu inte vore för alla mord som börjar störa hennes perfekta tillvaro som tur är har hon sin svåger som blir hennes hjälte och räddar henne. Men har han verkligen ärliga avsikter?
Katherine är en 60 årig fransyska som de senaste åren varit Frankrikes bäst säljande kvinnliga författare. Hennes succébok "Krokodilernas gula ögon" har sålts i över 1 miljon exemplar i 19 länder och har nu sålt filmrättigheterna till den boken. Är det någon av er som har läst den och i så fall vad tycker ni om den?

När jag gick i genom Bazars utbud av böcker så fastnade jag för det dansk syskonparet Lotte och Sören Hammars deckare deras hemsida HÄR. Jag är nämligen halvdanska och älskar speciellt att läsa danska deckare för då får man ta del av det danska samhället på ett naket och direkt sätt. Nu blev det här en del av Danmark som jag inte har någon erfarenhet av mer än att min kusin var där och arbetade under 1980-talet.

"Allting har sitt pris" är den andra delen av deras serier om polismannen Konrad Simonsen som tillsammans med sin spaningsstyrka kallas till Grönland för att lösa mordet på sjuksköterskan som hittades strypt och bunden liggandes i den smältande inlandsisen. De här två författarna är en ny bekantskap för mig, men jag tror inte att det kommer att bli den sista jag läser av dem för jag hoppas och tror att det här ska vara starten på en trevlig bekantskap.
Om du har läst dem får du gärna dela med dig av din erfarenhet så att jag vet vad jag har att vänta mig.

Den tredje pocketen "Tack för alla minnen" är skriven av Cecilia Ahern som gjorden en storslagen debut som 21-åring när hon skrev "PS: jag älskar dig" och låg 19 veckor på Irländska bästsäljarlistan. För att inte tala om när den 2007 filmatiserades var det med den dubbla Oscarsvinnaren Hillary Swank i huvudrollen. Efter det har hon gett ut nio romaner och varit delakig i TV-serien Samantha Who.

Även fast hon är så känd för så många är hon också en ny bekantskap för mig men jag ser fram emot att få ligga i min solstol på en strand och läsa hennes bok. Det känns nämligen som en riktigt sommar på stranden bok och det är något jag verkligen gillar att läsa.
Men du kanske har läst henne? Vad tycker du och kan du rekommendera någon speciell av hennes böcker i så fall?

Recension av boken med smak och luktsinne

Nu när det gått två veckor sen jag fick en bok i från Gilla Böcker förlag och en vecka sen jag läste ut den. Samma kväll träffade författarinnan Annakarin Thorburn på det trevliga bokreleaspartyt som jag skrev om HÄR.

Nu har jag fått en annan känsla av boken som självklart påverkats av att hon var en sådan öppen och hjärtlig person som var lätt att ta till sig.

Det som egentligen inte är så lätt att ta till sig är hennes debutbok "Jag biter i apelsiner" för den väcker så många känslor och frågor. Som det där är att hon inleder en relation med Lo som också läser franska på universitetet när hon redan har en relation med Ödlan han som  -"kommer hem med kinamat och färg i håret, och biter i dina läppar" ska man göra så?
Eller hur ska man förhålla sig till hennes föräldrar som bara släppte henne och lät henne växa upp utan sin mamma som bara försvann och en pappa som stängde in sig själv och bara hoppades att hon skulle komma tillbaks.
Eller hur man ska förhålla sig till språket som känns som en egen handling i sig. 

Det är nämligen så att det är språket som gör boken unik och minnesvärd. Visst är det spännande att få följa "jaget" en ung kvinna, när hon går, springer eller cyklar genom Stockholm i sin jakt på svaren på sina frågor. Frågor som: tycker hon om asaceviner? Vad gör han där inne i ateljén? Kan fläckar på en hals smaka söt och stak saft? Vad det pappas tystnad som fick mamma att lämna oss? Räcker det men julöl och en brasa för att kunna fira jul, när man helst vill baka vörtbröd och pepparkakor? Kan det bo pickande mässingsfåglar i en klocka? Kan två röda linnen ersätta en sommarklänning?

Allt det uppblandat med franska fraser lite här och där, för att öka på mystiken och det exotiska eller bara för att påminna om att det är det ämnet hon läser på universitetet.

För mig är det här en bok på jakt efter många saker, kärlek, frid, upprättelse eller bara, Varför? Men jag tog mig friheten att fråga författarinna om det var självupplevt och det var det inte. Och så den stora frågan, slutet...
Det svarar jag inte här på bloggen men om du vill veta hur hon tror att det gick så får du skicka ett mail till mig på pockethexan@live.se och så kan vi diskutera det där.

Jag ger Annakarin Thorburns "Jag biter i apelsiner" ett litet Hi! för alla de där frågorna ger boken spänning men når ändå inte helt fram till ett stort HI!. Det får bli nästa bok som får det, för det har hon nämligen lovat att det ska bli!

Länklista:
Adlibris
Bokus
Cdon
Ginza