Älgsäkert läge, del 2

Längs vägen förbi vårt hus står sedan i somras stora burar av hönsnät runt frösådda äppelträd och små rotskott av pelarasp.

Fruktansvärt fult enligt min fru, fult men absolut nödvändigt enligt mig.

Dessa små äppelträd har under flera år blivit mat åt områdets älgar, som smyger fram i sensommarens mörker och äter upp all tillväxt som blivit under året.

 Men sedan i somras så har äppelträden fått vara ifred, älgarna sticker inte ned sina mular genom de taggförsedda öppningarna, de upplevs säkert som vassa och otrevliga av älgarna, vilket förstås var min mening.

Inne i trädgården har vi ett lika gammalt äppelträd som nu är ungefär tre meter högt, och ungefär så höga hade nog även dessa varit också om de inte ständigt blivit förstörda av älg och sork.

Men vackert, nej det är de inte.

Min fru tycker gott att älgarna kan få äta av dessa små träd, bara hon slipper se burarna.

Hon klagade värst från början, så jag gissar att hon vant sig vid eländet nu, eller så river hon burarna själv när tjälen släpper från marken.

Här under en sommarbild då burarna just kommit på plats.

Nu återstår det att se hur de små äppelträden själva trivs med att stå inne i burar, 

Men jag gissar att de skyddas lite från vinden av burarna på denna så ofta blåsiga plats.

Jag har förut provat att försöka hålla borta älgarna med diverse knep som fungerat lite si sådär, om de försöken kan du läsa om  här i Älgsäkert läge, del 1.

Om knepet med burarna fungerar så kommer ju snart nästa problem när träden växer ut ur burarna.

Hur stora burar måste jag då göra? och framför allt vad säger min fru om det?

Lys upp en lönn.

När alla blomster är borta och den riktiga hösten sopat bort all sommarfägring så finns det inte mycket att glädja sig åt i trädgården.
Dessutom har flera träd och buskar nu tappat alla löv, så höstens färger försvinner även de.
Men en lönn står ännu gul och grann.

Jag flyttade dit en belysning som får det höstgula trädet att likna en flammande fackla i den mörka höstkvällen.

Lamporna syns dåligt i mörkret, men jag har visat dem förut här på bloggen.
Du kan läsa om dessa här.

Här är just nu -2º C och jag har startat värmen i växthuset, för det lär vara ännu kallare i morgon bitti.
Nu flammar norrsken på himlen mot norr.
Men min kamera klarar inte att fotografera himlafenomenet.
Men den upplysta lönnen gick bra att fotografera.

En orm i paradiset.

Jag har hört att det går att skrämma fåglar som äter av jordgubbar med en leksaksorm.
Nu är det inget jätteproblem här hos oss med skadade jordgubbar, fåglarna är redan på sin vakt här eftersom vi har katter på gården, men nog händer det ibland att någon trast hackar i någon jordgubbe.

Jag köpte en grå gummiorm i en leksaksaffär, och för att få den att mer likna en huggorm så målade jag på det svarta zick-zack mönstret med en tuschpenna.
Det ser mer realistiskt ut då, och kanske den är mer skrämmande för fåglarna med det mönstret.

Nu har jag lagt den målade gummiormen vid smultron- och jordgubbsplantorna.
Kanske det fungerar?

Jag själv hoppade till då jag sedan gick förbi där och såg gummiormen.
Då hade jag redan glömt att jag nyss lagt dit den.

I vår trädgård har jag aldrig sett någon riktig huggorm, jag såg en på vägen några hundra meter bort en gång för 26 år sedan, men en granne som ofta är ute och går har sagt att hon sett orm då och då.

Nu ligger den där och ser förhoppningsvis otäck ut för trastar som flyger förbi i jakt på godsaker.

Droppar av is.

I ett träd hänger droppar av is som jag belyst med enkla led-lampor.
I mörkret lyser isen av lampornas sken.

Denna tid på året är ju vår trädgård som tråkigast, så då kan det ju passa att liva upp med en belyst installation.

Isdropparna väger ju ganska mycket, så man får tänka på att välja kraftiga grenar som klarar tyngden av isen.

 Så här gjorde jag;

 Jag fyllde ballonger med vatten från kökskranen, och hade låtit pilla in linan i ballongen innan den vattenfylldes.
Där på linan hade jag även knutit fast en metallbricka för att isen skulle fästa bättre i linan.

Eftersom linan löper in i den vattenfyllda ballongen så var det svårt att knyta ballongen, därför fäste jag en klämma av plast där istället, en sådan klämma som man försluter påsar med.
Jag snurrade ballongens skaft före jag fäste klämman så ballongen skulle hålla tätt.

När vattnet i de upphängda ballongerna hade frusit till is så plockade jag bort plastklämmor och ballonger.
(Jisses så kallt för fingrarna att göra det i 20 minusgrader.)

Enkla led-lampor, typ ficklampor lyser upp isen.

 Nu hänger de där i trädet tills varma vindar kommer in över vår del av landet och då får isen att släppa från linorna.

Men så kallt som det är nu så lär isdropparna hänga kvar i trädet många dagar till.

Islykta med tulpaner.

Infrusna tulpaner.

Ute i trädgården står vår nya islykta.
För första gången har vi provat att frysa in tulpaner i en islykta.

Jag såg något liknande hos den norska bloggen Moseplassen och det gav inspiration att prova själv.

Tulpanerna har snart blommat ut, och detta är ju ett sätt att kunna njuta av dem lite längre.
Att dessutom ha tulpaner ute i trädgården på vintern är ju inte fel.

Nu står islyktan vid vår dörr och ger trädgården lite blomster i vintertid.
Det är -15º C här nu, så islyktan kommer stå säkert så länge kylan varar, och med tanke på vart vi bor så kan islyktan finnas kvar många veckor, ja kanske några månader innan den smälter.

Så här gjorde jag islyktan med tulpaner.

När jag la ned tulpanerna i den vattenfyllda hinken så visade sig problemet, tulpanerna ville ju flyta på ytan, de ville inte alls stå där jag ville ha dem.

Det problemet löstes genom att så gott det gick tejpa fast tulpanerna på hinkens kant, och jag drog tejp mellan tulpanernas stjälkar för att fixera dem på plats i vattnet.
Det gick bra att göra så.

Sedan fick hinken med vatten och fasttejpade tulpaner stå utomhus i ett drygt dygn för att frysa.

Sedan spolade jag varmt vatten på hinken så den släppte från isen, tömde det återstående vattnet från hinken, och så var lyktan färdig för trädgården.

Kvarglömda tulpanlökar?

När marken är frusen och snön ligger djup så är det ju inte lätt att se någon framtid för kvarglömda tulpanlökar och andra blomsterlökar.

Utomhus har de ju liten eller ingen chans att klara sig, om man mot förmodan skulle lyckas att hacka ned dem i den frusna jorden.

Men här kommer ett litet tips om hur man ökar chansen för lökarna att blomma till våren.

Plantera lökarna i varm jord i krukor eller balkonglådor och låt sedan dessa stå inomhus i rumsvärme en vecka så att lökarna hinner att få rötter så de hinner förbereda sig inför vintervilan.

Detta fungerar inte på blomsterlökar som är känsliga för torka som kungsängslilja, snödroppe och vintergäck.
Sådana lökar har redan torkat ihjäl om de legat i rumsvärme sedan i höstas.
De är hopplösa fall denna tid på året, men än kan större blomsterlökar som tulpaner och hyacinter ha en chans.

Jag fyndade förut just tulpaner och hyacinter billigt hos en blomsterbutik, och planterade dessa i två balkonglådor med blomjord.

Jag har provat att göra så här förut med tulpanlökar, och det brukar gå bra.
De har blommat fint sedan på försommaren.
Om det även fungerar med hyacinter, ja det får jag undersöka nu.

Eftersom en vinter är så lång så brukar jag inte komma ihåg alla höstens planteringsprojekt, därför vet jag att det är bäst att märka upp mina planteringar.

När de planterade lökarna stått inomhus en vecka, så var det dags att ställa ut dessa, och täcka dem med snö.

Det är viktigt att täcka snö över planteringarna, speciellt här i norr då kylan annars kan bli för ohälsosam för blomsterlökarna.

 Snön är det bästa skyddet mot kylan, under snötäcket blir det inte kallare än bara någon enstaka minusgrad, om ens så kallt.

När sedan snön smälter till våren så väcks blomsterlökarna ur vinterdvalan.

Här i norr har vi ännu ett år med en garanterad vit jul.

(Så är det alltid här i byn där vi bor.)

Kvällen avslutades sedan med ett spektakulärt norrsken, som var så mycket mer intensivt och makalöst än vad som min dåliga kamera lyckades föreviga på bilden här ovan.

Men bilden ger ändå en liten glimt över kvällens föreställning.

Strö ut vedaska.

Det är sensommar, och då brukar jag alltid strö ut vedaska under äppelträden, jag har läst att det ska få träden att öka sockerhalten inför vintern så de ska klara klimatet bättre.
Vedaska innehåller kalium, och behövs för att äppelträden inte ska få kaliumbrist.
Kalium gynnar fruktsättning och övervintringsförmågan, och gör att växten klarar torka och sjukdomar bättre.

Mellan en halv till en liter vedaska per kvadratmeter anses som lagom att strö ut under trädet.
Om man använder för mycket vedaska så kan det göra att växten kan få svårt att ta upp andra näringsämnen.

Man ser om en planta har kaliumbrist när bladkanter och områden mellan bladens nerver gulnar, de äldre bladen gulnar först, och de nya skotten blir veka.

Jag samlar på mig vedaska under vintern då vi även använder ved för att värma upp vårt hus.
Annars hade det ju varit svårt att få tag på.

Att tänka på när man hanterar vedaska direkt från öppna spisen eller från pannan är ju att inte ställa den för nära något brännbart. Aska som ännu är varm är ju att betrakta som eld i pulverform.
Jag förvarar den samlade askan i en gammal emaljerad hink.

Jag har under flera års tid gett fruktträden vedaska denna tid på året, men det har inte påverkat fruktskörden något alls.
Vi får nästan ingen frukt på äppelträden, så här hos oss långt uppe i norr så påverkas knappt fruktsättningen alls av vedaskan.
Men träden överlever ju här mot alla odds, så kanske det kalium som finns i vedaskan ändå har viss betydelse för våra fruktträd.

Här ett av våra äppelträd. Detta har jag odlat fram från en äppelkärna från ett äppelträd från Dalarna, det är ungefär 15 år, men har aldrig än blommat eller gett någon frukt.
Men det överlever ju trots allt här, trots att vi bor så många mil norr om Dalarna.

Även våra relativt nya plommonträd får en giva av vedaskan, då kanske de också kommer att överleva här i norr.

Vit purpurhatt

Vit purpurhatt Echinacea purpurea 'alba'

Det finns vissa växter som inte riktigt trivs här i vår nordliga trädgård, och purpurhatten är en av dem.
Vi har provat att plantera in purpurhatt några gånger, men de trivs inte och blir inte så långvariga gäster här.
Det senaste försöket blommade ju förvisso det första året, men redan året efteråt så blev det svårt för purpurhatten. När säsongen var slut så knoppades den och hade tänkt att blomma i mitten av september, och ni som har varit i Norrbotten den tiden på året vet att då är hösten redan här och snön kan dyka upp när som helst (om det vill sig så illa att den första snön kommer tidigt).

Den stackars purpurhatten hann inte längre än som bilden ovanför visar innan nätterna blev så kalla att den frös sönder.

Purpurhatt växer ju naturligt i Nordamerika, och det har ju visat sig att klimatet i vår by oftast är för hårt och för svårt för växter därifrån. Det är lite synd, för jag hade gärna sett purpurhatt blomma i vår trädgård.

Nu har jag läst att purpurhatten är en växt från den öppna och soliga prärien.

Kanske hade purpurhatten hunnit med att blomma om den hade fått en mycket ljusare plats än vad den då fick?

Kanske den är värd ett nytt försök?

Men då får vi skaffa nya plantor, för de gamla purpurhattarna har alla försvunnit.

Jag kom att tänka på våra misslyckade försök med purpurhatt när jag kurerade en begynnande förkylning för några dagar sedan.
Jag fick tips av en granne att köpa echinagard och droppa 35 droppar i ett glas vatten och dricka det, morgon, middag och kväll i några dagar.

Efter två dagar kände jag hur förkylningen släppte, och att jag blev mycket piggare.
Jag fortsatte att ta droppar av echinagard under några dagar ändå, för att hålla förkylningen borta.
Var det hela bara en slump, eller hade tillfrisknandet med echinagard att göra?

Vem vet?
Det viktiga var ju trots allt att slippa förkylningen som ju oftast är jobbig och långdragen.

Enligt min granne ska man inte hålla på att kurera sig med dessa droppar i längre tid än en vecka.
Varför det är så vet jag inte, men idag var den sista dagen för dessa droppa denna gång för mig.

Hoppas att ni alla har en bra dag, och att ni slipper att bli förkylda.

Gödsla med kaffe!

Redan för många år sedan så berättade min fru att hennes mormor alltid sparade kaffesump för att hälla ut i rabatten där humle växte.

Humlen mådde gott av det och växte bra.

Vi började också hälla vår kaffesump i rabatterna, och även de förbrukade bladen från te.

Och visst märkte vi skillnad, speciellt i de rabatter med mager och näringsfattig jord. Där var det inget liv i jorden, inga maskar eller andra kryp, jorden tycktes fattig och steril.

Men sedan vi börjat täcka ytan på rabatterna med kaffe-och thesump  så har liksom jorden där vaknat till liv.

Nu finner man mask där igen om man gräver.

Man behöver inte gräva mycket för att hitta maskar under kaffesumpen.

Maskarna drar ned näringen från sumpen i jorden och växterna trivs med den biologiska process som startar där då.

Som exempel, vår planta av röd sockblomma som faktiskt höll på att tyna bort i en för torr och näringsfattig rabatt.

Jag hade glömt att vi hade en sådan när jag fick syn på den hos en granne, och frågade nyfiket vad de hade för fin planta i rabatten.

-"Ja, det borde väl du veta, vi har ju fått den av er" svarade de.

Jag såg ut som ett frågetecken, men kom sedan på att det var den röda sockblomman, de hade fått en bit av den förut om året,  men vår hade då nästan helt tynat bort.
Det var inte mycket kvar av den för en fyra år sedan. Den del av plantan som växte i grannarnas fina och feta kompostjord var ju däremot riktigt praktfull.

Så ville jag ju också att vår skulle bli, men hur skulle jag göra utan att behöva byta ut all jord i den rabatten?
Så kom jag på det där med kaffesumpen, som min fru berättat om.

Sedan dess så strör vi ut lite kaffe- och tesump runt den plantan och runt andra plantor som jag tror mår bra av det.

Nu är det stor skillnad på vår röda sockblomma, jämfört med hur den var för fyra år sedan.

Tänk att vi bara slängde bort detta fantastiska gödningsmedel förut.
Nej, nu spar vi all kaffesump vi kan, och även de förbrukade tebladen gör susen för microlivet  i rabatterna.

Uppdaterad information:

Jag fick nästan genast information via Facebook att man inte bör strö ut koffeinhaltiga produkter så att vilda djur kommer åt dessa.

Läs själva här! När hundratals kajor hittades döda fanns spår av koffein i dem.

Kanske det inte är så smart ändå att gödsla med kaffesump?