Kobrakalla

Arisaema amurense

I vår trädgård blommar nu en liten exotisk juvel. Det är korbakallan som blommar för första gången sedan jag planterade in den för 6 år sedan.

Det är en asiatisk amurkobrakalla som vi har, och jag har läst att den räknas som en av de mer långlivade kobrakallor som man kan ha i sin trädgård. Ja, det låter ju bra när vi fått vänta så länge på blomningen.

Denna kobrakalla har gröna blommor med vita ränder.

Den är inte lätt att se i vår trädgård då den är mycket mindre än vad jag hade föreställt mig. Jag hade väntat mig en blomma i storlek med en tulpan, men denna är stor som en krokus ungefär.

Kobrakallan kommer från Berit med fina bloggen http://myrentedgarden.blogspot.
Klicka in på Berits blogg så kan ni se hennes kobrakalla och de bär som den sedan får.
Tack än en gång för den fina växten Berit.

Gulsippa

Anemone ranunculoides

Ännu blommar gulsipporna och vitsippor i vår trädgård, trots att den senaste veckans högsommarvärme nu redan fått andra vårblommande växter att blomma färdigt för i år.

Värmen har utlöst en förvandling av trädgården som nu är försommargrön och som krydda på tillvaron i allt det sköna startade även ett blomsterfyrverkeri i alla möjliga färger.

Gulsippan har jag fått av min trädgårdsvän Kell-Benjamin Erixon i Lillpite, han hade krukat in plantan vi fått redan för ett år sedan, då han hörde att vi inte hade gulsippa i vår trädgård.

Jag planterade jordklumpen med rötterna från gulsippan i vår trädgård i höstas, och för någon vecka sedan så började den att blomma här.

Än en gång, tack för den fina växten Kjell-Benjamin.

Gulsippa saknas i skogarna här i Norrbotten, så även vitsippor och blåsippor, därför är det extra roligt att ha dessa i trädgården.

Krusbladig renfana

Tanacetum vulgare 'Crispum'

Det är vissa växter som ger skönhet genom sina vackra blad, den krusbladiga renfanan är en sådan.
Bladen påminner om persilja, men är betydligt högre, nu runt halvmetern hög.

Den krusbladiga renfanan kallas också för munkrenfana ibland, kanske för att den är en gammal kulturväxt som sedan länge odlats som brännvinskrydda och som doftväxt.
Kanske den rentav fanns i de gamla klostren på medeltiden?
Namnet munkrenfana antyder ju det, men vem vet?

Växten kallas även för 'gubbaskägg'.

Den vanliga renfanan har vi också, men i trädgårdens utkanter, vid de utvisade lupinerna.
De sprider sig lika friskt som lupinerna och får därför stå långt från trädgårdens rabatter.

Om den krusbladiga renfanan fröar av sig så kanske det mest blir vanlig renfana?
Men jag hoppas på fler krusbladiga renfanor.

Vår planta fick jag för snart 20 år sedan av min vän Simon, jag fick ta en del av plantan som fanns i hans trädgård.
Sedan dess har vår krusbladiga renfana vuxit på den plats där jag då planterade den, på en alldeles för skuggig plats.
Den krusbladiga renfanan har protesterat genom att vägra blomma, och den har sett helt tanig och bortglömd ut mellan andra höga perenner.

Vår gamla grillplats, nu en rabatt för torktåliga solfantaster.
Vi slutade använda grillplatsen då vårt växthus byggdes lite för nära den.

Egentligen är platsen vigd för havtorn som har svårt att trivas i vår trädgård, men på denna väl dränerade stenomgärdade gruskulle så övervintrade en havtornsbuske snällt utan att frysa ner.

Förra året fick den krusbladiga renfanan flytta till trädgårdens soligaste "rabatt", och se det gillade den.
Den blev tät och fin, och som tack för den ljusa placeringen så belönar den oss nu med blommor i år.
Men det är ju inte de enkla blommorna som är behållningen med denna renfana utan de krusiga bladen.
Blommorna är mer ett tecken på att plantan trivs.

Tack än en gång Simon för denna fina växt.

Bäckbräcka

Boykinia aconitifolia

Nu blommar en av trädgårdens mest blygsamma, men samtidigt en av de finaste perennerna. Det är en bäckbräcka som förgyller ett tråkigt hörn av en förfallen rabatt.

Många växter bredvid har dukat under men bäckbräckan blir större och finare för vart år, trots att gräsmattan slagit in där och utsätter växterna för stark konkurrens.

Bäckbrckan är en fullt härdig perenn, eftersom den överlever här i vår nordliga trädgård på gränsen till odlingszon 7.

Jag har läst att bäckbräckan troligtvis klarar att övervintra upp till Mellansverige, men här i norr trivs den riktigt bra, och verkar inte känna till det där med att den ska vara känslig för kyla.

 Bäckbräckan härstammar från östra USA och trivs där jorden är fuktig och där halvskugga råder.

Vår bäckbräcka har jag fått av Berit med fina bloggen My rented garden en gång när jag köpte plantor av henne.
Hon skickade också generöst med andra plantor som hon tyckte jag skulle testa i vår trädgård, och bäckbräckan var en av dessa.

Tack än en gång Berit för den fina bäckbräckan, och för att du fick mig att upptäcka denna fina växt.

Svalört

Ranunculus ficaria 

För första gången blommar en svalört i vår trädgård.
Svalörten är inte vildväxande hos oss längst i norr, ja, frågan är väl om den alls är vildväxande i Norrland?

Men här hos oss blommar nu en liten gul Gute, härdig, envis och mycket angelägen om att tala om för hela trädgården att den riktiga våren är här.
Just bredvid blommar så mycket högre kungsängsliljor och påskliljor, men den lilla svalörten strålar ikapp med solen och får mig på riktigt gott humör.

Svalörten kom i ett paket med växter och frön för något år sedan, från Anna-Stina Rammhällen på Gotland.
Tack än en gång för svalörten Anna-Stina.

Kaukasisk elfenbensklocka

Symphyandra pendula / campanula pendula

Plötsligt händer det att en objuden gäst kommer på besök i trädgården.
Jag blev jätteglad när jag såg att något oväntat nytt hade börjat växa just bredvid en liten planta av en oskaftad stickaralia som jag fått av Berit med fina bloggen My rented garden.
Jag trodde ju först att det var stickaralian som växte upp där, men insåg sedan att den ju inte ser ut så här.
Jag frågade Berit, och hon visste att det här är en kaukasisk elfenbensklocka som också en gång följt med till oss. Denna växt sprider sina frön ganska bra enligt Berit.
Tack Berit för denna medfådda växt, och för att jag alltid kan fråga dig om råd.

Den kaukasiska elfenbensklockan räknas som en bienn, det vill säga att det är en växt som blommar andra året efter sådd, för att då sedan sprida nya frön.
Efter det dör oftast den gamla plantan, men nya småplantor kommer upp där bredvid.

Vår kaukasiska elfenbensklocka växer nu i halvskuggan under stora träd, och är bara två decimeter hög.

Hoppas den trivs så bra att den sprider sina frön, så att den blommar igen om två år här i vår trädgård.

Röd gullviva?

Primula veris

Idag fick vi några gullvivor av en kompis i Gammelstad utanför Luleå.
En av dessa är röd/rosa.
Där växte gullvivorna i gräsmattan, och de skulle klippa gräset, men min fru fick gräva upp några plantor först.
Till saken hör att våra vänner inte är speciellt intresserade av trädgården, men de som bodde där innan dem måste ha varit det.

Jag har aldrig förut sett sådana, och jag blev förstås jätteglad.

Nu får några gullvivor blomma här hos oss istället, och skänka fägring till en ännu ganska blomlös trädgård, för hos oss i Brännberg blommar bara scilla och tussilago än, men mycket annat står i knopp nu.

Kanske den röda färgen är en relativt vanlig mutation på vissa platser?

Men här hade vi bara gula gullvivor förut.

Julens vackraste blomma!

 En blommig fredag.

På köksbordet står en skål med för oss mycket annorlunda julblomster.
En skål med blommande tusenskönor.
Detta mina vänner är exotiskt så det förslår, i alla fall här i snörika Norrbotten.

Här om dagen så fanns det två paket i vår postlåda, i ett av dem fanns dessa tusenskönor, om än en aning frostnupna (det var -2º C. den dagen) så ändå omsorgsfullt paketerade.
Paketet kom från Anna-Stina på Gotland.

Dessa mest underbara tusenskönor uppenbarade sig när vi öppnade paketet, vi blev en aning häpna, blommande tusensköna känns avlägset här där snön ligger djup.

Dessutom så fanns flera påsar med frön plockade från Anna-Stinas egen trädgård.
Jag sökte rätt på Anna-Stinas telefonnummer och ringde henne för första gången för att tacka henne.

Tack igen Anna-Stina, tusenskönorna är nu julens vackraste blommor här hos oss och de utstrålar värme, omtanke och generositet.

För att de inte skall torka i rumsvärmen så förvaras de tills vidare i den svala potatiskällaren för att bara plockas fram till julebordet vid högtidliga tillfällen.

Här i Brännberg så snöar det just nu och är 0 º C.
Ha en toppenfin dag!

Vit förgätmigej

Vår trädgård är täckt av vit snö, så vi har inte så mycket att visa just nu.

Men jag visar något annat vitt idag, som ju dessutom är så mycket trevligare än snö.

En vit blomma.

I somras så blommade en vit förgätmigej i vår trädgård.

Sedan förut har vi plantor av blå förgätmigej och de är några av våra käraste favoriter.

Jag gillar vita blommor, de lyser upp mitt i grönskan.

Förgätmigej vill växa i något fuktig mark, så jag hoppas jag planterat den på en plats där den skall trivas.

En plats där jorden är sådär lagom fuktig.

Att få en vit förgätmigej innebar ett lyckorus för oss som även gillar trädgårdens minsta blommor.

De är så små att de knappt syns, så därför visar jag några riktiga närbilder på de vita blomstren.

Plantan kom i ett paket med växter från Anna-Stina Rammhällen på Gotland.

Tack igen Anna-Stina.

Stor nunneört

Corydalis solida

Blommig Fredag - för sex månader sedan

För ett halvår sedan så blommade den vårblomma som är relativt nyss inkommen till vår trädgård, vår planta av stor nunneört Corydalis solida.

På vissa platser i vårt land så är de vildväxande, men inte här i norr.

Här är stor nunneört som en främmande fågel, en aning exotisk.

Den har faktiskt bara hunnit med att blomma en gång här, och det var i våras.

Då blommade så mycket annat samtidigt att jag inte hann med att visa denna skönhet, för visst är den fin.
Till skillnad från de flesta andra vårblommor så blommar den med rosa-violetta blommor.
En riktig juvel här i vår nordliga trädgård.

Våra plantor av stor nunneört har vi fått av Anna-Stina Ramhällen på Gotland.
För att de skall trivas här i vår trädgård så har de planterats vid julrosorna som står på en kulle av grus och kalk.
Kanske trivs den stora nunneörten om den får lika mycket kalk här som vad det finns i jorden på Gotland?

Nu är det sex månader kvar tills den stora nunneörten förhoppningsvis blommar igen i vår trädgård.
Jag längtar att se dess blommor, och hoppas förstås att de överlever sin andra vinter här hos oss.


Om du vill läsa om hur andra hade det för ett halvår sedan, så kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Där pågår Blommig fredag för fullt.

Desmeknopp

Adoxa moschatellina

Här kommer några riktigt närgångna bilder på en av trädgårdens minsta nykomlingar.
Det är Desmeknopp som Anna-Stina har skickat hit från Gotland, de var med i det paket med växter som kom med posten för en tid sedan.
Desmeknopp är en liten växt som bara är någon centimeter hög och som trivs att växa i skuggan av träd där jorden är fuktig.

Före vi fick denna växt så visste jag inte ens att den fanns, för här i norr finns de inte vildväxande.
Jag hoppas ändå att Desmeknoppen vill trivas här hos oss och överleva vårt kalla klimat.

Jag hoppas som sagt att de vill trivas här och sprida sig, precis som vitsippor och tussilago gör.
Vitsippa och tussilago finns inte heller vildväxande här men klarar sig ändå fint hos oss som inplanterade.
Än står desmeknoppen i kruka, men ska snart planteras ut i trädgården.

De må vara små, kanske är de trädgårdens minsta blommor, men de är ändå så fina. Tack igen Anna-Stina.

Som om det var julafton...

Hippeastrum Pardinum 'Hildur'

Jag fick ett mejl från en av bloggens läsare.
Det var från Anna-Stina på Gotland. Hon skickade med en bild på en härlig blomma som syns här ovan, hon skrev att hon just postat sådana lökar och lite annat i växtväg till oss.
Dagen efter kom paketet med växter fram till oss.

Det är som om det vore julafton när sådant händer.
Att packa upp växterna och plantera dessa i krukor blev kvällens sysselsättning.
Det var förutom lökar av amaryllis-liknande 'Hildur' på bilden högst upp också med vildtulpan, stor nunneört, desmeknopp, brunört, tusenskönor, vit förgätmigej och en svalört.

Nu står alla (utom lökväxten med de långa bladen) inne i växthuset för att vila efter den långa resan mellan Gotland och Norrbotten.

Små Gutar i kruka.

Här om dagen så svängde jag förbi våra vänner i Gammelstad utanför Luleå, jag förundrades över att deras krolliljor vuxit sig så stora.
De växer visserligen där vid husets södervägg, men ändå. De har hunnit långt jämfört med våra.
Det är bara drygt fem mil mellan våra trädgårdar.

Krolliljor i Gammelstad.

Här under ser ni hur långt våra krolliljor hunnit, de har ju bara precis tittat upp ur jorden.

En av våra egna krolliljor just nu.

Det är ändå tur att en blommande julros finns här som tröst när våren tycks tveka.

Är det jul nu?
undrar en vilsen julros.

Julrosen är mitt sista bidrag till vårteckensutmaningen 2013.

Nu när det börjat att blomma och snön just smält bort så är ju våren här.

Nu behöver jag inte söka vårtecken längre...

För att se alla som varit med och rapporterat in vårtecken kolla in HÄR!

Fläckig tofslija

Eucomis bicolor

Jag vill visa en växt som överträffat mina vildaste förväntningar, inte trodde jag att de skulle blomma så fint.
Det är Fläckig tofslilja Eucomis bicolor som jag fick av Helen förra året http://helenstrdgrd.blogspot.se/

Hon hade dragit upp dessa plantor av frö.
Jag fick tre plantor som efter en vintervila i potatiskällaren har stått inne i växthuset hela sommaren, om de hade varit utomhus så kanske de inte alls hade blommat.

 

Fläckig tofslilja härstammar från Sydafrika.

Kanske just därför som mina förväntningar överträffades, jag trodde inte ens att värmen i växthuset skulle räcka för att driva dessa i blom.

Jag har förut gjort så många misslyckade odlings-försök med växter från just Sydafrika.

De blommar ännu, men nu har jag blommorna som snittblommor inne i en vas sedan de stora bladen börjat att vissna.

Lökarna vinterförvarar jag nu i potatiskällarens svala mörker. Ute är full vinter, så där kan de inte längre vara, inte ens inne i växthuset.
På måndag morgon hade vi - 19º C. här i byn där vi bor. Nu är det två grader och regn.

Denna växt är just en vekling i kruka när det gäller vårt kalla klimat, de bör odlas i kruka i vårt land, jag tror inte ens att de klarar att övervintra utomhus i de södra delarna av landet.

Bilderna här ovanför är från början av september, de bilder jag visar här under är bara några veckor gamla, sedan de fått flytta inomhus.

Bladen började se skräpiga ut, så blommorna gör sig bättre utan dem.
När jag fotograferade på nära håll så ser man hur fantastiska de små blommorna är.

Och se, det har börjat att utvecklas frön på blomstänglarna. Kanske jag kan plantera något av dessa om de hinner mogna färdigt innan blomstänglarna vissnar.

Till sist, bilder på de fläckar som finns på stjälken och på bladens undersidor.

Fantastiska fläckar.