 |
| Hepatica nobilis |
Så blommar det blåsippor här. Så här många blåsippor har aldrig förr blommat här.
Men det är nog lite fusk, för de här blåsipporna kommer från Kopparnäs utanför Piteå.
Jag har försökt plantera in blåsippor här förr, men det har aldrig riktigt lyckats.
Jag har köpt plantor på handelsträdgård och fått från andra trädgårdar, men de flesta har försvunnit redan efter en vinter.
Länge har jag väntat på att en liten planta som spridit sig från ett av våra tidigaste försök skulle blomma, där fanns blad i flera år, men någon blomma kom aldrig, och förra året så var plantan bara borta.
Vi fick en ny blåsippa från Piteå förra våren, men än syns inget liv på den plats där vi planterade den för ett år sedan.
Vi har än en gång fått blåsippor från trädgården utanför Piteå, där har de spridit sig från de rabatter där de en gång planterades för mycket länge sedan, till en skogsdunge som finns inne i den trädgården.
Alla tidigare försök med blåsippor har ju bara tynat bort här, men där, utanför Piteå växer de och blir bara fler och fler.
Vad saknar de här i vår trädgård?
Kanske vill de stå i solsken under våren, men under lövträdens skugga då det blir sommar?
Det är ju så de har det i trädgården utanför Piteå där min frus släktingar bor.
En gång såg jag att blåsippor växte vid en av trädgårdarna i byn Svanåmyren här bredvid vår by, faktiskt i en av de få trädgårdar som har något hus kvar, i detta fall en sommarstuga.
Hur länge det funnits blåsippor där det vet jag inte, men jag är ganska säker på att de blåsipporna försvann då stugan fick nya ägare som planade ut den vildvuxna gräsmattan med traktor för några år sedan.
Men kanske hann myror sprida frön av de blåsipporna in till skogen bredvid?
Jag har inte kollat det, men man kan väl hoppas att så är fallet.
Eftersom blåsippor fanns där då så borde de ju kunna överleva här i vår trädgård också, bara någon kilometer därifrån.
Det gäller väl bara att hitta rätt plats, med rätt förutsättningar för blåsippor.
För hos oss i Norrbotten finns praktiskt taget inga vildväxande blåsippor, det är bara en plats utanför Piteå vid Torrberget som räknas som ursprunglig lokal där blåsipporna är fridlysta.
Alla andra lokaler där blåsippor växer är platser med inplanterade blåsippor, och de omfattas nog tyvärr inte av fridlysningen.
Denna gång fick vi ta två plantor av blåsippa för att hoppas hitta den rätta platsen där de kan överleva.
Jag har läst att de gillar kalk, men vill de stå torrt eller fuktigt, och hur pass mycket fukt tål de här där det blir djup tjäle som finns kvar när solen värmer bladen om våren?
Kanske jag planterar den ena av blåsipporna vid julrosorna, där finns ju kalk i marken, den andra plantan kanske hamnar i en halvförvildad del av trädgården där de får växa ifred för både rensning av ogräs som för gräsklipparen.
Sedan är det ju bara att hoppas på att någon blåsippa skall trivas även här i vår trädgård.
Speciellt någon av dessa plantor som kommer från den trädgård som skapades av min frus mormor och morfar.
Det skulle betyda mycket för henne om just dessa plantor ville stanna kvar här.