En seite i trädgården?

I vår trädgård finns en sten som med lite fantasi liknar en hund, kanske en pudel?

Stenen hade förut en annan plats, men fick flytta till den öppna 'heden' för att synas bättre.

Stenens ursprung är höljt i dunkel, jag vet bara att en ingift släkting hittade denna sten i skogen och tog med den hem till deras trädgård.

Jag tyckte att den var så fin och speciell då jag var barn, och som vuxen fick jag stenen som gåva av en faster efter att hon blivit änka.

Jag vet tyvärr inte vart hennes man en gång fann denna sten, han jobbade i skogen i hela sitt arbetsliv, och rörde sig över ett stort område häromkring.

Nu finns ingen kvar att fråga längre om stenens ursprung.

 Efter att ha besökt det samiska museet Attje i höstas så vaknade mitt intresse för denna sten.
Är det i själva verket en gammal samisk seite (sejte) som han fann i skogen för nästan 50 år sedan?
Vem vet?

En seite var en skulptur i naturen som samer gav offer eller gåvor för att få bättre lycka.
Många sådana stenar har försvunnit i och med att området försvenskades och samerna kristnades.
Seitar och andra heliga samiska föremål fördes ut ur samiskt område eller förstördes.
Till slut glömdes även de flesta av de återstående seitarna av de moderna samerna som mer och mer levde sitt liv likt svenskarna.

Nu står stenen i vår trädgård sedan 21 år, och nu för säkerhets skull vänd mot Lappland,.

Redan på andra sidan Granberget här intill så börjar ju det 'mentala Lappland' för efter man passerat Svenskudden och Lappträskberget så tar samiska namn vid som Paktevare, Roavvegielas och Stuortjåkkå.

Kanske 'seiten' längtar hem till Lappland?
Nej, det är nog bara min fantasi skenar, men för att denna sten ska trivas här, trots avståndet till det riktiga Lappland, så står den invid växter som fjällvallmo och fjällbrud.
Även en grönländsk fingerört gör sällskap.

En sten fick färg...

En dag när det fortfarande var försommar så fick min fru en idé om att hon tillsammans med barnen skulle hämta en sten som de skulle måla på. Stenar finns det gott om här i närheten, de lyckades rulla in denna sten i trädgården en dag när jag var på jobbet, och när jag kom hem så var de så stolta och ville visa sitt nya mästerverk.
När jag klev ut ur bilen den dagen fick jag blunda och så ledde de mig fram till den målade stenen.
De använde utomhusfärg när de målade så att färgen skall sitta länge. Tyvärr så hade de alla även fått färg på sina kläder när skaparglädjen var som störst, men vad gjorde väl det.
De hade placerat den målade stenen framför en rabatt där den fortfarande står kvar.

Jag hade aldrig själv kommit på att måla på det här viset, kanske jag är lite för fyrkantig?
Det är lite Smurfhus över det hela och fortare än jag tror kanske vi har hela Smurfbyn i trädgården för de har berättat att de skall måla en ny sten varje år så det blir en hel by av små stenhus.
(Hilfe!)

Nu hade de dessutom en önskan att jag skulle publicera en bild av den målade stenen här på bloggen, de fick vänta väl länge, men se så, här är den.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Små och stora stenar i vår trädgård.

I trädgården råder just nu väntans tider. Snön som försvann för en dryg vecka sedan är inte saknad av mig. Jag väntar och längtar däremot efter att växterna skall komma igång och visa livstecken, några har börjat men långtifrån alla har vaknat ur vinterdvalan ännu. Vi har fortfarande frost på nätterna med temperaturer
ned till -4ºc.
Därför har inte mycket börjat växa ännu.
Idag visar jag istället några av de olika stenar vi släpat hem under åren som varit.

Stenar med runda former får ibland följa hem till vår trädgård.

Hundstenen har jag berättat om förut.

En randig platt sten från havet utanför Piteå värmer nu istället en av våra rabatter.

Många av trädgårdens stenar är förknippade med minnen. Denna sten hittade jag i ett ödehus som snart inte finns. Någon hade krossat fönstren där och denna sten låg inne i ett av rummen.

Kanske stenen varit en prydnad i den trädgården förut.

Ibland har mossor och lavar dekorerat stenarna.

Men det råder ingen brist på sten här.

Trädgårdens östra hörn ansluter till ett stenröse som blivit när de rensade åkern vid vårt hus från sten, när den bröts ur skogen på 1800-talet.

Här kanske man skulle kunna plantera något...

Hundstenen.

Vi har en sten i vår trädgård som jag, med lite fantasi tycker liknar en sittande hund. En Pudel.

Stenen består av två olika sorter som sitter ihop. Jag kan ytterst lite om sådant som Gnejs och Granit, men den mörka delen har spetsat den ljusa delen och fastnat där någon gång i urtidens begynnelse.

Hur det har gått till vet jag inget om men jag vet hur jag fått tag i den.

Min fasters man arbetade i skogen när han var ung, en dag hittade han denna sten någonstans i trakterna här runtomkring. Han lyckades att stoppa in den i sin ryggsäck och bära hem den på det sättet.

Stenen är ganska stor så det hela måste ha varit otroligt tungt.

Under hela min uppväxt minns jag att stenen fanns i deras trädgård, och det var med stolthet i rösten som min fasters man berättade om sin bedrift med att bära stenen kilometervis över stock och sten.

Där fanns stenen kvar tills min faster blivit änka. Jag fick den då för att jag tyckte så mycket om den.

Sedan dess har den en framträdande plats i vår trädgård.

Så här ser stenen ut underifrån.

Nu har stenen åter tittat fram ur snötäcket när vårsolen värmer och snön sakta försvinner.

Min andra fasters man som också jobbade i skogen gjorde även han en liknande bedrift med att bära hem ett fynd från skogen. Det har jag skrivit om förut, läs om det genom att klicka på länken här nedan.

http://svanatrg.blogspot.com/2011/01/skogsolvon.html