Ogräsliljor?

Lilium lancifolium

Tigerlilja - del 2.

Nu blommar tigerliljor i en rabatt, men jag hade inte tänkt att ha några liljor där, i år skulle där bara växa tagetes, men redan förra året dök det upp små plantor av liljor där sedan det för länge sedan funnits liljor i denna rabatt som lämnat kvar "bulbiller" som blommar nu.

Efter att under flera år ha rensat bort de små liljeplantorna som kommit upp där och flyttat dem till andra rabatter, så gav jag vika för de envisa liljornas vilja och lät dem få stå kvar där bland all tagetes.

Ingen annanstans i trädgården vill dessa liljor växa, trots att jag planterat sådana små och stora lökar här och där så finns de bara kvar i denna rabatt där jag bara ville ha tagetes.

Men varför kämpa mot när tigerliljorna bara trivs där?

En växt som envisas med att växa kvar på en plats, trots att man försökt att få bort den därifrån brukar väl kallas för ogräs?

Kanske jag borde plantera fler liljor i den rabatten, när tigerliljorna ser ut att trivas så bra där?

Alla de små liljelökarna som vuxit fram där kommer från "bulbiller" som växer frampå bladfästet på liljans stam, när de senare ramlar ned på marken så bildas nya liljelökar av dessa, därför finns det så många små tigerliljor där.

Läs mer om mina tidigare misslyckanden med odling av tigerlilja här.

Ovanför de numera av frost skadade tagetesplantorna svävar nu några tigerlilor i ett hörn av den rabatten. Jag har täckt dem de senaste nätterna så de ska slippa den värsta kylan.
Men även tigerliljornas dagar är räknade, snart så faller även de för frosten.

Tigerliljor i motljus under fiberduk som skyddat från nattens frost.

Att några tigerliljor nu hunnit med att öppna sina knoppar innan de förstörs av frosten är något att glädjas åt, nu då sommaren är slut och inte mycket annan fägring återstår i vår trädgård.

Kaphyacint

Galtonia candicans

Nu öppnar en kaphyacint sakta sina knoppar.

Det latinska ordet candicans betyder vitskimmrande, och den är förtjusande med sina vita nedböjda klockor på höga stänglar. Stora kaphyacinter kan bära 50 blommor på en stängel. Det måste vara en imponerande syn. Min egen på dessa bilder har ännu inte nått den dimensionen.

Eftersom denna växt är inte härdig för vår del av landet så har jag kaphyacinten i kruka som övervintrar i potatiskällaren.
När jag startar växthuset för säsongen så får kaphyacinten flytta in där så den hinner växa till sig inför sommaren, sedan får krukan stå utomhus.

Kaphyacint är tyvärr ganska ovanlig bland sommarblommande lökar i butikerna, iallafall hos oss i norr. Jag hade turen att hitta sådana i Lindköping för ganska många år sedan. Jag hade hoppats på att de skulle föröka sig och bli fler men efter mer än tio år med ganska ´styvmoderlig´behandling från min sida så har jag nu bara en kvar.

Förra året började jag så pyssla om denna enda återstående lök efter att den slutat blomma sedan länge, men den gav bara blad då, trots att jag planterat om den i näringsrik jord och vattnat med näring på sommaren.
Men den bara laddade upp sina "batterier"förra året för att så blomma i år istället.
I mitten av juli i år så upptäckte jag den första knoppen, och sedan har knoppen sakta rest sig från krukan för att nu slå ut med vita klockor.

Kaphyacint härstammar från Sydafrika och kan övervintra utomhus i landets södra delar. Det är ändå säkrast att täcka platsen med torra löv som kan isolera mot kylan. Längre norrut där tjälen blir djup och ligger länge så gör man klokast i att gräva upp lökarna på hösten och förvara dem på en frostfri men sval plats.
Den här växten vill ha ganska fuktig och näringsrik jord om sommaren, men platsen skall vara torr vintertid för att lökarna inte skall ruttna.

Denna kaphyacint får torka upp i sin kruka på hösten innan jag ställer ner den i den mörka och svala potatiskällaren för vinterförvaringen.

Om vårarna vill den sättas om i ny näringsrik jord för att må bra.

Visst är den bedårande fin, kaphyacinten?

Kaphyacintens vita blommor lyser upp i den mörka natten.

Jag hade tänkt låta vänta med detta inlägg tills fler knoppar öppnat sig på kaphyacinten, men här om natten höll det på att bli nattfrost, så jag visar den nu innan den faller för frosten, som kan komma när som helst nu här där vi bor.

Ramslök

Allium ursinum

Jag läste att ramslöken blommar i landets södra del, och det liksom spratt till i mig då jag såg att ramslök fanns till salu i en trädgårdsbutik.
Jag köpte en ramslök i kruka med förhoppning att denna växt ska blåsa liv i ett slumrande trädgårdsintresse.
Jo, för så är det, vintern har varit lång och högst oinspirerande för mina så kallade 'gröna fingrar'.
Någon grön färg går inte att spåra där längre.
Men se, denna ramslök resulterar i ett inlägg här på bloggen, det är alltid något.

Som ett fyrverkeri önskar ramslökens vita blommor Gott Nytt År i trädgården.

Men när jag såg plantan så fick jag direkt en lust att försöka plantera in en ramslök i trädgården.
Kanske det blir lite fånigt med bara en ramslök, men detta får bli en början, jag vet ju inte alls om ramslök klarar att övervintra här i norr, men gör ett försök med denna planta.
Jag köpte även en påse med frön av ramslök, för framtida sådd.

Ramslök växer vild i landets södra del (utom Norrland?) och trivs på platser med mullhaltig jord i skugga under lövträd.
Marken ska dessutom vara något fuktig för att ramslöken ska trivas, så det ger en fingervisning om vart jag borde plantera denna planta.
Dessutom kan man äta ramslökens blad, vilket är en fördel.
Ätbara växter är trevligt att odla  trädgården.

Men än får min ramslök stå kvar i sin kruka, för marken i trädgården är ännu för frusen för att där skall gå att gräva.
Det hindrade inte den första snödroppen att blomma här i trädgården i förrgår, tillsammans med både tussilago och ungersk blåsippa.
Nu har trädgårdsåret börjat även här i vår trädgård.

Tills vidare får ramslöken stå vid krukorna med penséer vid ytterdörren, om dagen.
Nattetid måste dessa krukor lyftas in för att slippa för hård frost.
Jag vet inte om ramslöken klarar så svår frost.
Än är det vinter kvar i vår trädgård.

Hyacint

Hyacinthus orientalis

En hyacint blommar för första gången i vår trädgård.
Jag har testat att plantera hyacintlökar om hösten förut, men då har de har aldrig blommat, i de enstaka fall då någon lök alls visat ett livstecken efter en lång och kall vinter, så har där bara kommit upp något blad.

Nu gick det ju riktigt bra för en av de två lökarna som planterades i höstas, blommar så fint (den andra syns det inte ett spår av).
Knappast något att glänsa med jämfört med trädgårdar längre söderut som är fyllda med hyacintblom, men jämfört med de vildblommande växter som hunnit med att börja blomma här i vår by (sandtrav) så är den riktigt praktfull. Ja, och ingen av de vårblommande trädgårdsväxterna kan heller mäta sig med hyacintens prakt och storlek just nu.
Den är mest och bäst just nu.

Vårblomman som blev julblomma, som blev vårblomma igen

Att hyacinten dessutom doftar gör ju inte saken sämre.

En doft som jag annars bara förknippat med juletid sprider sig svagt runt omkring.

Hyacinter har ju genom tiderna förknippats som en vårblomma, men för mig som är uppväxt i Norrbotten är den helt uteslutande en julblomma, (precis som amaryllis) då jag ju aldrig förut upplevt hyacintblom om våren. I juletid däremot har de ju alltid funnits där med sin doft och skönhet.

Jag vet inte när hyacinter började drivas i blom till juletid, men så länge jag minns så har de alltid funnits att köpa i butiker om julen.

Men som sagt, här i norr är de ovanliga att se om våren i rabatterna.

Jag gjorde ett försök att driva hyacintlökar i blom förra julen (2013) men inte blev det så lyckat.

Det blev fiasko jämfört med de hyacinter man kan köpa i butiken, men jag sparade lökarna när julen var slut.

De lökarna grävde jag ned utomhus för ett år sedan, och nu visar även de livstecken, och en liten blomma har just öppnat sin första knopp.

Inte mycket att hurra för, men ändå vid liv.

När hyacinten infördes till Europa fick blomsterälskarna fnatt, och priserna på vissa hyacintlökar steg i höjden, ungefär som de gjort med tulpanlökarna hundra år före det.

Men det var då det.

Nu finns både hyacinter och tulpaner att njuta av för oss alla, och hyacinterna har ju börjat att blomma även hos oss i norr, men tulpanerna står ännu i knopp.

Liksom hos tulpaner så växer det även hos hyacinten ut nya små lökar runt den löken som blommar. Den gamla löken dör efter att den har blommat, till skillnad från till exempel narcisser där de lökar som blommat, blommar om och om igen i flera år.

Tulpanerna har just därför en tendens att bli ettåriga här.

Om sedan de små nya hyacintlökarna orkar med att växa i vårt kalla klimat, ja det återstår att se.

Teletubbieland

Strax utanför trädgården finns en plats där jag under några års tid petat ned utblommade påskliljor som man köper hem till påsk.

När de blommat ut så har vi sparat krukan med lökar, och sedan har jag grävt ned dessa lite här och lite där i eller strax utanför trädgården.

Jag borde nog ha delat lökarna från varandra istället för att bara ha grävt ned dem som de var i krukan.

Nu blommar de som små buketter i gräset och för tankarna till barnprogrammet Teletubbies. (Men där är ju inte gräset så vildvuxet som på den här platsen)

Det hade nog varit snyggare att ha de blommande en och en på lagom avstånd från varandra.

Fördelen med att ha påskliljorna utanför rabatterna är ju att man slipper ha de tråkiga bladen mitt bland andra växter, för när påskliljornas blad sedan sakta vissnar ned  (det tar otroligt lång tid när man stör sig på de fula bladen) så är de inte fina att se på.

Här på den halvförvildade platsen så växer snart smörbollar och lupiner upp och döljer påskliljornas vissnande blad.

Här finns både små och normalstora påskliljor, men de små låga syns knappt bland det höga gräset, men på nära håll är de ju riktigt fina att se på.

Fördelen med påskliljor jämfört med tulpaner är ju att påskliljorna faktiskt överlever här i norr, men tulpanerna tynar bort efter några år.
Vissa tulpaner överlever bara en vinter för att efter de blommat vissna bort och försvinna.
Men påskliljorna överlever om de bara får växa fuktigt.

Dessutom så får påskliljorna stå kvar för hungriga älgar, sorkar, harar och rådjur. De skulle inte komma på tanken att äta en giftig påsklilja, men tulpaner äter de mer än gärna.

Här består jorden av lera som ofta är fuktig, det gör att påskliljorna trivs.
På många andra platser där jag planterat påskliljor så har de torkat bort efter några år.

Påskliljor i juni gör att vi nu får lite påskstämning här, vem vet om påskharen lockas hit av alla påskliljor?

Men påsken känns avlägsen, nu är årets bästa tid, och nu (22:40) lyser ännu den nedgående solen på skogen här intill.

Vem kan sova nu?

Solnedgång i Norrbotten.

Balkansippa

 Anemone  'White Splendour'

Blommig fredag - min största trädgårdsdröm.

Hos oss i Norrbotten så finns det få riktiga vårblommor.
När jag växte upp så blickade jag avundsjukt söderut när fält av vit- och blåsippor visades på tv.
Här fanns inga sådana, inte ens tussilago fanns då i vår by.

De första växter som blommade om vårarna var maskrosor, sandtrav och styvmorsviol, men de blommade ju inte förrän i slutet av maj månad, när nästan sommaren var här.

När jag sedan blev vuxen och mitt intresse för växter kom, så blev min dröm att få njuta av vårblommande växter också i vår norra del av landet.
De senaste åren så blommar vår trädgård långt före naturen runt omkring har vaknat till liv, det har hänt att blommor slagit ut samtidigt som snön smält undan, en månad före de naturligt förekommande växterna blommar.
En månad tidigare blomning, det betyder mycket om våren när längtan efter blomster är som störst.

Det är ju inte alla vårblommor som överlevt hos oss i norr, vintergäck, klosterlilja och balkansippa har vi aldrig fått att slå rot här hos oss.
Vi hade även sådana besvär med snödroppe, tills jag köpte blommande lökar i kruka  för två år sedan, de grävde jag sedan ned i trädgården där de blommade fint förra våren.
Nu har jag köpt balkansippa i kruka, kanske även de nu går att plantera in i trädgården när jag köpt dem "in the green" som engelsmännen säger.
Kanske kan den blommande balkansippan klara att etablera sig i vår trädgård den här gången?

De torra knölar vi förut köpt i lökförpackningar och planterat har ju aldrig överlevt vintern.

Ingen av dessa försök överlevde här...

Vi får väl se hur det går denna gång, jag har ju under min uppväxt här i byn fått lära mig att inget går att odla här i Brännberg.
Kanske 'olyckskorparna' hade rätt, men jag vill så gärna bevisa motsatsen.

Den blommande balkansippan ger liv och näring till min dröm att kunna odla växter som för vårt klimat är att räkna som ovanliga och exotiska.

För det är det som är min största trädgårdsdröm. Att kunna omge mig med många olika växter som ger  trädgårdsdrömmarna en extra glans av hopp och skönhet, och en doft från sydligare breddgrader.

För att läsa om trädgårdsdrömmar hos andra bloggare, besök bloggen Bland rosor och bladlöss där finns en samlingsplats för de största trädgårdsdrömmarna som är dagens tema i 'Blommig fredag'.

Trevlig Helg!

Ps, jag tar gärna emot  bra tips och råd om hur jag bäst ska lyckas med att få en balkansippa att överleva i vårt hårda klimat.
För trots mina drömmar så är jag tveksam till detta försök.

Liljan 'Ove'

Lilium 'Ove'

En ny lilja blommar i vår trädgård.
Den heter 'Ove' och blommar fint just nu. Liljan kommer från Heléne som ju är en riktig expert på att odla fram det mesta i växtväg från frö.

Jag tyckte hon pratade något om att liljan har norskt ursprung, hon fick den därifrån med post.
Hon skickade mig denna länk  men visste inget mer om den annat än att den är vacker och ger bullbiller. Jag håller med henne, den mörkröda färgen gör liljan till en riktig favorit.

Så här har Heléne skrivit om denna lilja:

"Historien bakom Liljan 'Ove' har Guntis Grants berättat. 
Variety "Ove" är uppfödd av rysk hybridizer Gennadij Ovechkin. För många år sedan gav han några små bulbiller av namngivna hybrider till Janis Vasarietis. Senare, när de blommade med vackra och ovanliga blommor, Janis Vasarietis utsetts till en av dem "Ove" efter Ovechkin efternamn."

Längs med stjälken finns flera små bullbuller som ju lossnar när de är redo att plantera.

Jag kanske provar att plantera några i kruka så kanske vi får fler liljor av denna sort, men det tar nog några år innan en liten bullbill vuxit sig så stor att den blir en liljelök som blommar.

Svart klocklilja

Fritillaria-camschatcensis

Man blir så glad då en ny växt överlevt sin första vinter här, och blommar redan den första sommaren.
Även denna goding fyndade jag  på en växtmarknad. som jag var till förra året.

Växter med mörka, nästan svarta blommor fascinerar då de ju inte är så där jättevanliga.
Men helt svart är inte denna blomma. I motljus så anar man en glans av purpur i det svarta.

Den svarta klockliljan finns vildväxande i Nordamerika och i Ryssland, så den borde ju trivas även här i vår nordliga trädgård.

Men de senaste dagarnas kyliga vindar måste få den att undra vad som hänt, det var snubblande nära nattfrost här om natten, och lätta snöflingor yrde ur ett kallt moln några minuter.
Kanske jag själv blev mer chockad av det än vad denna lilla primadonna från Alaska blev.

Men en fördel med det kyliga vädret skulle kanske vara att vissa perenner blommar några dagar längre än normalt, då de annars snabbt blommat över.

När jag läst lite om den här för mig nya växten så ser jag att den vill växa i fuktig jord, och den kan sprida sig lätt med sidolökar.
Kul.
Jag hoppas att vår än så länge lilla och enda lök snart blir många fler.

Några liljebaggar behöver vi inte oroa oss för här, de som finns väljer att äta på gräslöken istället, men liljorna får stå ifred.

'Peppermint'

Muscari armeniacum 'Peppermint'

Hos oss blommar Armenisk pärlhyacint i en kruka.
Jag köpte och planterade lökarna i en krukor i mitten av november.
Lökarna såldes ut för halva priset då.
En kruka fick efter några dagar inomhus grävas ned under snön, den andra krukan har jag övervintrat i den svala potatiskällaren sedan dess, och där började det att växa redan i början av mars, och det är de som nu blommar fint.

Jag fotograferade de isblå blommorna mot snön som föll en kväll för snart två veckor sedan, det blev något svalt över dessa bilder. När det varit frost så har krukan förvarats inomhus.
Jag vet inte hur pass mycket frost en armenisk pärlhyacint tål sedan de väl börjat att växa.

Den kruka som jag låtit övervintra utomhus ser ännu ut som den gjorde för två veckor sedan, där har ännu inget börjat att växa.

'Peppermint' en isblå skönhet.

I mellandagarna så köpte jag en förpackning till av dessa lökar, (då såldes de ut för tio kronor förpackningen) och planterade också dessa i en kruka som sedan dess fått stå i potatiskällaren.
De har nu precis börjat att växa.
Kanske de lökarna blommar lagom till skolavslutningen i juni?

Höstlökar planterade i kruka efter jul, jodå, de är också vid liv.

Denna ljusblå pärlhyacint skall klara sig lika bra som vanliga pärlhyacinter , vi får se om det är så, för till sommaren så planteras alla lökar av 'Peppermint' ut i rabatten.

Nu blommar de ljusblå pärlhyacinterna och blir en försmak över det vårflor som ännu inte riktigt har startat att blomma i vår trädgård.
Så dessa pärlhyacinter är fina att se på nu när det mesta här ännu är brunt och grått.

Ögonfröjd!

Tips, läs även om pärlhyacinternas återkomst.