Tuffa överlevare

 Blommig fredag - oväntat

Jag fick syn på att den planta av fransk dragon som jag planterade i trädgårdslandet har överlevt en vinter i Norrbotten och att den börjat att grönska nu.
Det var lite oväntat, för jag hade läst att fransk dragon inte klarar sig i norra delen av landet, därför trodde jag inte att den plantan skulle övervintra här.

Fransk dragon är en kryddväxt med utmärkt smak, en av favoriterna i kryddlandet.
Därför planterade jag ändå en fransk dragon här, och såg den som en ettårig växt, men den är tuffare än vad jag räknade med.

Isatis tinctoria

Även en planta vejde har övervintrat där, den plantan har under några års tid övervintrat inomhus i kruka. Den har då stått nere i potatiskällaren, men den ville ha en större kruka, och jag ville göra trädgårdslivet lite enklare och planterade vejden i trädgårdslandet i höstas.

Nu har jag lärt mig att vejde trivs bäst på friland, för så här kraftig har inte plantan varit förut.
Hoppas att den vill blomma för första gången i år, och ge fröställningar som man kan använda att färga tyg blått med.

Redan på vikingatiden skall folk ha färgat tyg blått med hjälp av vejde, blå färg till tyg var annars mycket dyr och ovanlig i vårt land.
En planta vejde i trädgården är också ett stycke kulturhistoria.

Ännu en oväntad upptäckt gjordes nyss, en parkaralia har också övervintrat på friland här i norr.
Parkaralia anses härdig upp till växtzon 3, så att den ens har haft planer på att klara sig utomhus här, hundra mil från zon tre, ja det var något oväntat.

Aralia elata

 Jag hade förut även parkaralian i en kruka som övervintrade i potatiskällaren, men de vassa taggarna fick mig att förpassa denna taggbuske ut på friland.
Jag var då less att riva mig på taggarna då jag bar runt på krukan vår och höst.

Kanske det är snön som skyddat den lilla parkaralian så att den klarat vintern?
Att den överlevt är kul, men en vinter är ingen vinter för veka växter på våra breddgrader.
Vi får se hur plantan mår om ett år, för till hösten kommer den största prövningen, att övervintra efter en alldeles för kort sommar.
Sådana veka och sydliga växter brukar ännu stå gröna då vintern rullar in.

Till sist lite blomster att visa på blommig fredag.
Idag får det bli påskliljor som växer i kanten mot skogen.
Där trivs de bra.

För att se andra oväntade trädgårdshändelser, kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss där pågår Blommig fredag som bäst.
Ha en trevlig helg!

Gurkört

Borago officinalis

En av trädgårdslandets vackraste ätbara växter är gurkörten.
Bladens smak ska tydligen påminna något om gurka, men de är inte så trevliga att äta, för de har en stickande känsla av små små taggar som finns på bladen.
Nej, här är det den blå blomman som är behållningen.

De blå blommorna är även omtyckta av bin och humlor.

Gurkörtens blommorna ska vara ätbara, och med dessa kan man piffa till vilken sallad eller maträtt som helst.

Gurkörten är en ettårig växt som vi brukar så ibland i trädgårdslandet, i år har bladen gulnat lite, kanske av näringsbrist eller av det myckna regnandet?

Ibland hinner plantorna sätta frön som kan överleva vintern utomhus, och då blir man förvånad över att en ettåring dyker upp även året efteråt, innan man förstår att det är ett nytt frö som grott, för själva plantan överlever inte vintern.

De blå blommorna går att frysa in i iskuber och ta fram när man vill överraska lite.

Kanske till en varm sommardag, eller till något festligt tillfälle mitt i vintern?

Jag vet inte riktigt själv om jag är så förtjust i att ha dessa blommor i isen, de är lite sladdriga och läbbiga då de sedan släpper från isen och man får dem i munnen, och jag får svårt att svälja dem.

Men det är ju lite läckert ändå att se på de infrusna blå blommorna i isen.

Även som dekoration på en kall paj gör sig gurkörtens blommor bra, men inte heller här förmår jag att tugga i mig de blå blommorna, även om jag hört att de ska vara fullt ätbara.

Men som sagt, gurkörtens blommor är en fröjd för ögat.

Gräslök

Allium schoenoprasum

Vår gamla gräslök försvann då det förra trädgårdslandet förtvinade och försvann under ogräs och vanvård för några år sedan.
Nu har vi en ny liten planta i det nya trädgårdslandet som med tiden kanske blir lika stor som det vår gamla planta var.
Att ogräset kunde kväva vår gamla stora planta, ja det var kanske inget jag hade räknat med, men så var det, den stora plantan försvann av konkurrensen av gräset.

Lite nostalgisk blir jag ändå när jag ser bilden av vår gamla planta, men nu hoppas jag som sagt på vår nya och än så länge lilla planta.

Vår gamla planta...

Malört

Artemisia absinthium

I flera år så överlevde en Malört här i vår trädgård och trotsade klimatet, som ju egentligen skall vara alldeles för hårt för denna växt.
Men till sist så stod det på något sätt ändå klart för malörten i vilken växtzon den befann sig, och den visade sig sedan aldrig mera.
Lite synd kan jag tycka, för jag gillade malörtens silvergrå/gröna skimrande bladverk.
Inte för att malörten på något sätt är att anse som särskilt exotisk, denna planta köptes på Coop bland de färska kryddväxterna för matlagning, så det är kanske lätt att hitta en ny, och det kanske jag gör någon dag.

Någon tanke på att använda malörten till matlagning eller som krydda hade jag aldrig, jag köpte plantan för bladens härligt ljusa färg. Den skapade liv och kontrast i rabatten med sin avvikande ljusa färg.

Malörten var planterad på en väl dränerad plats, i lätt jord som snabbt torkade upp efter regn.
Jag tror att det är hemligheten med varför plantan alls kom att överleva några år här.
I tyngre och fuktigare jord hade den tynat bort direkt.
Växter med silverskimrande grågröna blad tycks föredra att växa på en torr och solig plats.

Växtens färg som framträder av bladens silvergrå små 'hårstrån' gör att jag väljer att visa dessa gamla (aldrig tidigare visade) bilder på vår malört som en gång fanns här.
Bilderna får bli mitt bidrag till färgutmaningen hos Charlotta med bloggen Charlottas trädgård.
Kika in där för att läsa mer om det.
Veckans färg är grå.

Kanske malörten är mer grön än grå, men lite grått har den ju också över sig.
Inte grått som i tråkig och intetsägande, utan då mer som en silverskimrande grå nyans.

Jag funderar ändå om malörten upplevs som simpel för många, kanske ni vill läsa om en annan växt med grå färg...

Att hitta blommor med grå färg är inte så enkelt, den enda som jag kommer på är Grå klocklilja som jag visat tidigare. Läs mer om den här!

Grå klocklilja

Hoppas den klarar klimatet bättre än vad malörten gjorde.

Ha en härlig dag!