Brunbär

Prunus cerasus

Här är hela årets skörd av körsbär i vår trädgård.

Det blev inte mer än ett bär på en buske surkörsbär hos oss, som kallas för 'brunbär' i byn Älvestad i Östergötland där vi hämtade ett rotskott en gång för ungefär 16 år sedan.

Alla små plantor av sötkörsbär vi också hämtade på denna resa frös ihjäl direkt de utsattes för en vinter i Norrbotten.

För att få detta surkörsbär att trivas så här jag tillsatt kalk där och under flera år lagt gräsklipp runt busken.

I våras blommade detta brunbär fantastiskt fint, men kanske det inte fanns nog med insekter då som fann dessa blommor särskilt intressanta?

Jag är ändå glad att ett surkörsbär alls vill överleva i vårt klimat, och att det blommat och nu bär ett körsbär är bara en bonus.

Trots sitt namn så är bären på denna buske mer röda än bruna, men de kanske inte hinner mogna klart här i norr?

De är dessutom söta och goda att äta, trots att de är surkörsbär.

Havtorn

Hippophae rhamnoides

Jag har nyligen för första gången någonsin smakat på färska havtorn, direkt från en buske.
Jag blev lite överraskad av den sura smaken, men samtidigt så var de goda att äta, trots att de var sura.

Det sägs att det i varje bär havtorn finns lika mycket c-vitaminer som i en hel apelsin.

I vår trädgård har vi nästan aldrig fått några bär på våra havtornbuskar, för jag har inte lyckats speciellt bra med att odla havtorn.
Kanske vi har ett för kallt och kärvt klimat i byn där vi bor för att en buske som havtorn skall trivas bra, för de första försöken med att etablera havtorn i vår trädgård misslyckades totalt.

Jag har gjort flera försök, redan för 15 år sedan planterade jag in en buske havtorn här som nästan helt dog den första vintern.

Havtorn hos våra släktingar i Piteå.

För att havtorn skall trivas så krävs en ljus och öppen plats med många timmar av fullt solsken varje dag, kanske det är därför som havtorn mest förekommer längs med kusten där havet skapar soliga platser för buskarna, där inga andra träd kan lägga skugga över havtornet?

Den plats som jag valde ut till våra första havtornbuskar var även den öppen och ljus, men ändå så dog våra havtornbuskar sakta men säkert.
Jag förstod inte vad som var fel, hos släktingar i Piteå bara sju mil från vår trädgård trivdes, och trivs än havtorn bra, och där är mer skugga än i vår trädgård.
Då måste det ha berott på något annat än ljuset att de inte trivdes hos oss.
Förmodligen så dog våra första havtornbuskar av det kallare klimatet, med kortare odlingssäsong än i Piteå.
Eller kanske svaret finns i jorden, kanske vi har fel sorts jord här för att odla havtorn?

När jag så planterade en buske havtorn mitt i den gamla grillplatsen, som består av en kulle med grus omgiven av stora stenar, ja då klarade havtorn att överleva även här i vår trädgård.

Så havtorn verkar ju inte speciellt kräsna med jorden, då de trivs i grus.

Jag gissar att skillnaden med den upphöjda platsen av grus och sten är att tjälen där kan släppa snabbare om våren, för den platsen binder inte vatten på samma sätt som gräsmattan bredvid, med mindre risk för att buskens rötter ska frysa fast i is och därmed möta döden i form av sakta uttorkning när vårsolen värmer över frusen jord.

Vissa buskar av havtorn får bara hanblommor, och vissa andra får endast honblommor, och det är de sistnämnda som ger bär.

Än har ju inte våra nya havtornbuskar blivit speciellt stora, det är en honbuske som står i gamla grillen, en hanbuske står några meter bort, också den på en kulle av grus.

För att få bär på havtornbuskar så krävs det både han-och honplanta, men ändå så har vår honplanta gett ett bär för några år sedan.

Kanske lite svårt att förklara, men pollen från havtorn måste då blåst in till vår honplanta, från en annan havtornbuske långt borta från vår trädgård.

Vem vet?

Jag gissar att det nu bara är att vänta och se om dessa buskar kan växa sig stora nog så att honplantan kan ge bär i framtiden.

Man kan ju alltid hoppas på det.

Gula smultron

Fragaria vesca 'Yellow wonder'

Nu när de vanliga röda smultronen snart gett årets skörd så kommer det gula smultronet med mogna bär.  Det tog ett tag innan jag kom ihåg att jag planterat in en planta med gula smultron där vid de röda, men så när bären såg fullmogna ut utan att bli röda så kom jag ihåg att jag har en planta med gula smultron där.

Plantan med de gula smultronen är lite större än de andra smultronplantorna.

Nu har den klarat två vintrar här i vår trädgård, så den är fullt härdig även här.

De gula smultronen lämnas ifred av både fåglar och barn då de kanske tror att de bären är omogna.

Bären från den gula smultronplantan blir även större än de vanliga smultronen, men de smakar ungefär likadant, möjligen kan jag tycka att det gula smultronet har lite sträv "jordgubbesmak" jämfört med de röda smultronen.

Ampeljordgubbe

För första gången så testar vi en ampeljordgubbe.

Den växer i en hängande kruka, och bären hänger ned i långa revor från plantan.

En sådan jordgubbe går ju därför utmärkt att odla för de som har balkong istället för en trädgård, om man vill odla jordgubbar, trots att man saknar ett jordgubbsland.

Vår yngsta son är så förtjust i jordgubbar, och han ville absolut ha en sådan hängande jordgubbsplanta då han följde med in hos vår närmaste handelsträdgård för en tid sedan.
Eftersom jag sedan en tid faktiskt funderat på att köpa en sådan, så köpte vi en planta.

Nu mognar bären allt eftersom, och de är riktigt tjusiga där de hänger.

Men snart är det dags för att plocka några och äta.

Det vore ju synd om de skulle bli övermogna och falla lös från plantan så de skadas.

Men att äta jordgubbarna från denna utan att fråga yngste sonen om lov, nej, det går inte för sig.

Det är ju han som äger jordgubbarna, om vi andra är snälla så får vi smaka av dem.

Jag vet inte om denna ampeljordgubbe klarar att övervintra som de andra jordgubbarna i trädgården, men till hösten ska jag plantera denna vid de andra och hoppas på att den vill övervintra utomhus här i norr.

Ampeljordgubben med ampel köpte vi hos Fagernäs trädgård i Boden,

Smultron

Fragaria vesca

I vår trädgård finns det gott om smultron.
De finns lite här och där, men de flesta finns i trädgårdslandet.
Där är de numera instängda i en odlingslåda med höga kanter av plåt för att de inte ska skicka utlöpare som invaderar hela området,
Det var precis det som hände med det gamla trädgårdslandet som fanns på samma plats.
För även om smultron är ett av de mer trevliga ogräs man kan ha, så får det ju vara viss måtta med utbredningen  av plantor.

Som ni ser så har smultronen svårt att leva ett städat liv kvar i odlingslådan, de böljar ut över grusgången utanför.

Men jag blir ändå glad när jag ser smultronens framfart, för jag vill gärna ha många smultron i vår trädgård som barnen kan plocka och få äta och spara smaken av smultron bland sina minnen från deras uppväxt här.

Jag själv hade inga smultron att plocka här när jag var barn, varken i trädgården eller i naturen utanför. Kanske det är därför som jag så gärna vill ha frukt och bär här i vår trädgård till våra barn, eftersom jag själv saknade sådan lyx.

Våra smultron kommer från en av de glömda och övergivna trädgårdarna vid Svanåmyren här bredvid vår by, men när jag var barn så kände jag inte till att det fanns plantor där (då hade jag nog hämtat hem en planta redan då).
Där växte de kvar trots att skogen skuggade så, och då för kanske 20 år sedan fick en eller två plantor flytta hem till vår trädgård.
När plantorna fick en ljusare plats att växa på så gav de plötsligt bär, de orkade nog inte ge speciellt många bär i den dunkla skogen.

Nu finns smultronen här, och bidrar till att göra vår egen trädgård till mitt eget smultronställe.

Smultronblom

Aronia

Aronia melancarpa

De buskar som ännu bjuder på höstfärger i vår trädgård är våra aroniabuskar.
De flesta andra löv har fallit till marken nu eftersom det varit tio minusgrader för en tid sedan, men än sitter löven kvar på några buskar, bland annat på våra aronior.

Vi har två olika aronior, en med normalt stora bär och en med små bär.
Den med små bär bjuder på de finaste höstfärgerna.

Liten svartaronia.

Bären är inte goda att äta som de är, men jag har läst att man kan göra saft och sylt av dem.
Här hittar du recept  på saft och sylt av svartaronia.
Det är inget som vi har provat än då våra buskar ännu är ganska små sedan odjur som älg och sork kalasat på dessa förut.

Svartaronia

 Aronia är självfertil och kan därför ge bär även om man bara har en buske, dessutom har aronia små krav på växtplatsen, den klarar de flesta jordar, men det är viktigt att platsen där den växer får nog med solljus för att den ska kunna ge bär.
Om den växer i skugga blir det inte lika mycket bär på busken.

De sista flammande höstlöven glöder nu i vår trädgård.

Onega plommon

Prunus domestica 'Onega'

Bild från boken Våra fruktsorter  av Leif Blomqvist.

Jag har ju under många år drömt om att ha en trädgård med fruktträd, och började plantera in olika äppelträd mellan de stora björkar som vi har.

Speciellt sedan jag köpt och läst de olika böcker  Leif Blomqvist skrivit.

Bilden med de gula plommonen av sorten Onega fick mig att börja söka efter ett nog härdigt plommonträd, jag gillar de böcker Leif Blomqvist skrivit, de är fyllda med fina bilder som lockar till växtjakt och oftast slutar med nya inköp, och nu har jag planterat ett nytt sådant plommonträd i vår trädgård.

För jag har faktiskt försökt med detta plommonträd redan för några år sedan, men det blev älgmat den första vintern, och har sedan dess inte varit mycket att räkna med. 

Jag köpte ett nytt plommomträd på Noliamässan i Piteå. Där Fanns Leif Blomqvist med sin plantskola med växter speciellt anpassade för oss som bor på platser med kärvt klimat.

Vårt nya Onega plommon har jag planterat nära vårt hus, för att det ska få vara ifred för de glupska älgarna.

De brukar sällan våga sig så nära huset.

Älgsäkert läge?

Men att få ett plommonträd att trivas i Norrbotten är kanske lättare sagt än gjort, nu har jag planterat det nya plommonträdet bra mycket mer väldränerat än det gamla, för vinterfukt är inget som plommonträd gillar, kanske det är därför som vårt gamla Onega fryser ned helt om vintern?

Årets tillväxt på det gamla plommonträdet 'Onega'.

Jag läser ibland om de som har problem med sina plommonträd för det blir så väldiga mängder av plommon att de inte vet vad de ska göra med alla plommon som skräpar i trädgården.

Våra plommonproblem är ju av ett annat slag, här vill inte plommonträden övervintra.

Vårt äldsta plommonträd av sorten 'Czar' ser ni här under, det är bara härdigt för svenska växtzon 4, så det kanske inte är så förvånande att det frusit ned helt.

Ynkligt!

...och av det betydligt härdigare blåplommonet 'Sinikka' återstår idag bara döda grenar, trots att det anges härdigt för växtzon 6, men här är ju lite kallare än så. Det dog den första vintern.
Ändå planterades det trädet på en väldränerad upphöjd plats, där det är tillsatt extra kalk i jorden, något som prunus-släktet (som plommon tillhör) ska trivas med.

Det blev mycket prat om växtzoner här, men vad gäller övervintring av plommon så verkar det ha stor betydelse att välja ett plommon av en nog vinterhärdig sort.

Plommonträdet 'Sinikka' duger numera bara till påskris.

Mitt sista hopp för att få plommon i vår trädgård står nu till plommonträdet 'Onega'.

Onega gulplommon härstammar från en plats i Ryssland där det om vintern ofta blir -40º C.

Kanske kan ett sådant plommonträd klara vintern även i vår del av landet?

Nu är det planterat, och nu är det bara att hoppas på att det klarar klimat och älgar.

Jordgubbar, nej tyvärr!

Igår och idag så har folk ringt mig och undrat om vi säljer jordgubbar.
Jag frågade mannen som ringde senast varför han trodde att vi sålde jordgubbar, och han förklarade att vi heter ju Svanå trädgård, och en trädgård kanske har sådana att sälja.
Hm...

Nej tyvärr, vi har knappt några plantor ens, och bär blir det inte många av.
Jag förklarade att det här ju bara är en trädgårdsblogg som ju inget har till salu.

Sedan sökte jag och såg att bloggen finns att hitta på Gula sidorna på Eniro.
Det ser precis ut som om vi hade en handelsträdgård där, även om adressen till bloggen också finns med.

Men för att kanske upprepa mig nu så vill jag förtydliga att Svanå trädgård är endast detta, en trädgårdsblogg.
Sedan är det ju förstås trevligt om någon fler hittar till bloggen och gillar det som finns här.

Hur är det med Er andra som bloggar om trädgård, finns ni också att finna på Eniro?
Nej något inlägg om hur man odlar jordgubbar blev ju inte detta, det måste vi nog lära oss själva först.

Några ovanligt knöliga jordgubbar fick plastögon för att fotograferas och blev genast små lustiga figurer som får vara med här.

Liten rosenkvitten

Chaenomeles japonica

I höstas, när det kommit snö och jorden började frysa så svängde jag förbi Blomsterlandet i Luleå, där fanns ännu kvar trädgårdsväxter som då såldes ut till rena rama fyndpriser.

Jag klarade inte att åka därifrån utan att köpa hem några växter som jag tyckte var spännande, bland annat en liten rosenkvitten.

De övriga fynden hackade jag ned i den delvis frusna marken, men denna rosenkvitten fick övervintra i potatiskällaren. Sedan fick den flytta in i växthuset för en månad sedan, den grönskade snabbt, och nu blommar den.

Det är ju visserligen bara två blommor, men de är underbart fina.

Busken kan komma att bli ungefär en meter hög, så den blir ju inte så stor, men problemet är om jag ska plantera ut den i trädgården eller inte.

Kanske rosenkvitten är en vekling som inte klarar våra kalla vintrar i norr?

Jag är osäker, den ska klara växtzon 5, men här hos oss är ju kallare än så.

Kanske vår lilla rosenkvitten ska få fortsätta att växa i kruka, så att den kan övervintra i potatiskällarens svala mörker?

Jag har ännu inte bestämt hur jag ska göra.

Jag gillar inte att få fler krukor att bära in och ut och upp och ned för källartrappan, men samtidigt vet jag att växter som hästkastanj, silverpil, vinrankor, plommonträd, päron, pipranka och vippvallmo alla har dött vid mina försök att plantera in dem i trädgården, och jag anar att denna  rosenkvitten är ungefär lika härdig som dessa.

Under tiden som jag funderar på hur jag ska göra, så hoppas jag på att vår lilla rosenkvitten ska komma att bära frukt till hösten.
Om så är fallet, så visar jag en bild här.

Nordkråkbär

Nordkråkbär Empetrumnigrum ssp hermaphroditum

Blommig fredag - När växterna själva får bestämma.

I vår trädgård växer kråkbär, det är troligtvis den nordliga varianten av kråkbär som finns här.
Man skiljer de båda varianterna av kråkbär åt, en kallas Nordkråkbär och den andra kallas Sydkråkbär.
Den nordliga varianten av Kråkbär är helt dominerande i norr, och finns längs med östra kusten ned till Småland.
Här växer de på den hedliknande plats där ingen riktig gräsmatta gjordes, utan det är bara klippt 'skogsmark' där.
Marken är extremt näringsfattig, inte mycket annat än Kattfot trivs där, och just på denna plats finns nästan bara kråkbär. Kråkbären har för länge sedan själva valt att växa här och har lyckas hålla sig kvar genom att förgifta de växter som kommer för nära.

Kråkbär avger ett gift som hindrar andra växters frö att gro, och planterade småplantor dör av denna kemiska krigsföring (allelopati).

Kanske det är förklaringen till att många av våra inplanterade trädgårdsväxter dör här vid sidan av växthuset?

Kanske denna gamla skogsmark är indrypt av kråkbärens gifter? Det skulle förklara en del misslyckanden på odlingsfronten just här.

Kråkbär klarar att växa på den mest näringsfattiga jord, men växten är beroende av solens ljus, så därav förgiftas marken för andra växter som annars hade riskerat växa upp och skugga platsen.

Detta är ett problem för skogsbruket då inplanterade tallplantor dör om de planteras in bland kråkbär.

Så här ser den gamla kråkbärsplantan ut i mitten, där de äldsta stammarna syns tydligt, det gröna finns runtomkring. Nordkråkbär kan bli mer än 60 år gamla.

Kråkbärsplantan hålls kort av gräsklipparen, då ju denna plats är en del av vår gräsmatta, men här lär vi aldrig få medalj för den grönaste gräsmattan, denna plats har alltid varit mera lik en öppen hed.
Men jag tycker att även det är fint och skulle aldrig komma på tanken att gräva bort skogsjorden för att ersätta den med matjord.
Våra kråkbär blir kvar, trots att de tar död på både den ena och andra av våra trädgårdsväxter.

Men även om nordkråkbär är rena giftet för andra växter så är de ätliga för människor och djur.

Har du smakat nordkråkbär någon gång?
Maken till saftigt och läskande bär får man söka efter, nordkråkbäret smakar utsökt, och har alltid varit ett viktigt bär i flera länder i norr.
Men inte här i Sverige, kanske för att den sydliga varianten av kråkbär växer där de flesta svenskar bor, i söder. Sydkråkbär plockas inte i de länder där båda varianterna finns.

För att läsa om andra växter som själva valt sin plats så hittar du flera länkar hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss. Där pågår Blommig fredag som bäst.

Gröna vinbär

Gröna vinbär  Ribes nigrum 'Wilma'

För snart två år sedan så läste jag om gröna vinbär i boken Trädgårdens bär av Leif Blomqvist.
Jag hade aldrig hört talas om dessa bär förut.

Gröna vinbär är en variant av svarta vinbär, en naturlig mutation,  men de saknar den mörka färgen.
De mörka fröna syns inuti bären.

Förra året så köpte jag en buske av Blomqvist plantskola då de var på Noliamässan, men den lilla busken gav inga bär då.
I år så ger den sina första bär.
De smakar ungefär som svarta vinbär, (kanske lite sötare smak) men de lämnas kvar på busken då våra barn tror att de är omogna.
Kanske även fåglarna tror att de är omogna?

Om man skulle koka saft på endast gröna vinbär, hur kommer den då att se ut?
Blir den grön?

Svarta- och gröna vinbär.

Amerikanska buskblåbär

Vaccium corymbosum, Vaccium angustifolium

Sedan jag läst boken 'Trädgårdens bär' av Leif Blomqvist så fick jag mod och intresse att prova odla Amerikanska buskblåbär här i vår nordligt belägna trädgård. Jag trodde att de inte alls var härdiga för vår växtzon, men i boken visas sorter som (nästan) skall klara att övervintra här.

Amerikanska buskblåbär som får bär som är mycket större än vårt vildväxande blåbär ville jag så gärna ha i vår trädgård. Jag drömde genast om stora skördar med stora buskblåbär, men det har visat sig att min optimism har fått sig en törn.
När jag först planterade två sorter buskblåbär (Northsky och Northblue) för mer än två år sedan så ersatte jag jorden runt omkring buskarna med skogsjord med lågt ph-värde, jag lät även försurande granbarr följa med då jag hämtade jorden, och la detta sedan runt de nyplanterade buskblåbären. Enligt boken så är det mycket viktigt att jorden har rätt låga ph-värde.

Till vänster, vanligt blåbär och till höger, buskblåbär av sorten Oskar.

Året efteråt så grönskade plantorna, men sorten 'Nortsky' som enligt boken skulle klara ett riktigt hårt klimat  fick svårare skador av vintern än sorten 'Northblue'. Vad gjorde jag för fel? (De växer ändå på trädgårdens mest optimala och vind-skyddade plats.)
Jag tycker att det är märkligt, men de som testodlat dessa sorter har väl knappast utsatt buskarna för en vinter i Brännberg...

Än så länge är de enda blåbär som varit synliga på dessa buskar de bär som finns avbildade på en av buskarnas etiketter...

Otroligt rika skördar är tydligen att vänta, men än så länge får jag just vänta.

Buskblåbär 'Oskar'

Jag är en man med stort tålamod, men jag vill ju ändå att buskarna skall ge skörd nu när mina barn är små, så de ska få smaka på bären. Så vad att göra?
I boken finns en bild där de odlar buskblåbär i en stor kruka, så det gav mig en idé, kanske det är så man skall göra för att få en buske att ge bär här, och innan jag forskat mer kring detta hade jag köpt en ny buskblåbär av sorten 'Oskar' som såldes för halva priset på handelsträdgården vid mitt jobb.

Jag planterade 'Oskar' i rhododendron-jord för att han skall få rätt ph-värde. Den jorden vågade jag inte använda till de första buskarna som jag planterade då rhododendron-jord är så mullrik, typ torv, och sådan jord har en tendens att dra till sig fukt med katastrofala följder för de växter som ska övervintra i den jorden, här i vårt klimat. Torvjorden blir till en isklump som inte smälter förrän sommaren har kommit på riktigt, men då finns risken att känsligare växter som blivit planterade där redan invintrat för gott.

Sedan slogs jag av tanken som skrämmer mig ännu, tänk om inte sorten 'Oskar' är självfertil, då kan han blomma hur mycket han vill utan att det för det kommer att bli några bär.
'Nortblue och 'Northsky' är nog inget att hoppas på till tröst för 'Oskar', då de lär blomma mycket senare än honom, för 'Oskar får nu övervintra i potatiskällaren.

Det har varit minusgrader de senaste dagarna, och den mesta snön som föll i tisdags är ännu kvar.
De flesta av trädgårdens växter har fattat läget och invintrat, dock inte våra två buskblåbär.
De står ännu gröna och fina, om än med rimfrost runt bladen.

'Oskar' och 'Northblue' ska gå att odla upp till och med svenska växtzon 5, kanske upp till växtzon 6, 'Northsky' skall klara växtzon 6, kanske skall den sorten även klara växtzon 7.

Om du vill läsa vad jag skrivit om boken Trädgårdens bär, så kan du klicka här under:

http://svanatrg.blogspot.se/2011/03/tradgardens-bar.html

Köp den gärna och låt dig inspireras att odla nya sorter du aldrig förut ens hört talas om.
Så var det för mig.

Buskblåbär i oktobersnö.