Rubriktorka

Tisdag, ledig dag.
Sovit nio timmar i natt, vilket behövdes efter gårdagsnattens ynka 4.45.

Att jobba (i två klasser) efter så lite sömn (och dessutom med en person kort) är nästan som att befinna sig i en dålig dröm. Jag rör mig i slowmotion trots att jag egentligen behöver växla upp! Och tårarna är hela tiden nära, liksom ilskan.

Jag funkar inte om jag inte får minst 7 timmars sömn.

Som tur är är det bara valvaka vart fjärde år och nästa gång ska jag ta ledigt dagen efter. Om jag inte lyckats bli framgångsrik författare innan dess. Man måste få drömma!

Skrivandet ja. Jo, det går framåt. Inte i den takt jag skulle vilja, och som min författardröm kräver, men jämfört med i vintras/våras går det betydligt mycket bättre.

Just idag står jag mest och stirrar på dokumentet, som nu blivit nästan helt tomt igen. Snart får jag nöja mig med några dåliga kapitel bara för att komma framåt. Det går ju alltid att rätta till saker vid redigeringen.

Kanske att jag behöver läsa kurslitteraturen inför kvällen. (Anmält mig till kurs, ej fått besked än men tänker gå ändå - det kan ju hända att jag blir antagen.)

Tänkte även hinna styrketräna idag.

Mycket jobb är det

Allvarligt talat ... jag jobbar heltid igen - något jag sa för några år sedan att jag aldrig skulle göra mer i hela mitt liv. För det är för jobbigt och det ger för lite tid till sådant som är roligt och värdefullt.

Dock tycker jag väldigt bra om mitt jobb. Jag trivs överlag jättebra och känner sällan att jag inte vill gå till jobbet (förutom sista veckan när det lurat en förkylning i kroppen, som nu brutit ut och nästan däckar mig).

Det är fantastiskt kul och spännande att få följa dessa individer på nära håll och se dem utvecklas. Det är också kul att få vara del i ett sammanhang och se hur det funkar i skolans värld. (Men herregud vad mycket möten det är, och dokumentation som ska göras - när hinner lärarna att undervisa egentligen? Hoppas att det bara är min första känsla nu i början och att allt lägger sig snart.)

Men orken och tiden räcker inte, känner jag.

När ska jag hinna, och orka, skriva nästa roman? (Vill jag ens skriva en till?) När ska jag orka och hinna umgås med vänner? Ska ju fika med en väldig massa människor hade jag tänkt. Orkar ju inte! Hinner inte. Glömmer bort.

Idag är jag hemma med förkylning och feber. Och dåligt samvete. Känns som att jag skolkar, trots att jag nästan inte orkar hålla mig upprätt.

Tur att mitt avtal inte sträcker sig längre än juni eller juli nästa år. (Med risk/chans till förlängning, hoppas jag.) Det är skönt att känna att jag inte är fast, utan bara tidsbegränsad. (Samtidigt hoppas jag på nytt avtal för nästa års läsår.)

Träningspremiär

Vissa dagar är lite stressigare än andra, men samtidigt ganska sköna. Som idag på eftermiddagen. Jag slutade halv fem, hade huvudvärk och ville bara hem och fixa mat och gräva ner tulpanlökar ... Kom på att jag behövde handla lite inför morgondagen så jag cyklade ner till Willys.

På hemvägen messar min syster "Vi ska träna kl 19". Ha så kul, svarade jag ... ångrade mig sedan och skrev att jag följer med. Trots huvudvärk.

Cyklade hem, lagade mat, åt lite mellanmål, bytte om ... stress stress! Cyklade till träningen som hölls i en kompis trädgård ... så skönt att träna utomhus. Helkropp. Superjobbigt, superskönt!

Cyklade hem och åt av middagen - som inte var god alls. Hade nog tänkt köpa kycklingfärs, men det blev lammfärs. Inte gott alls.

Nu ska jag duscha, sedan lägga mig, i morgon jobbar jag i särklassen mellan åtta och två. Det blir nog en bra dag.

Och i morgon fyller mina små sexton år. Inte särskilt små längre, pluttarna.

Ny söndag och nya måsten

Igår vaknade jag klockan 06.00. Kunde inte somna om men låg kvar i sängen tills min syster messade "PW?" vid tjugo över sju. Vi tog en powerwalk, den första på evigheter. Himla skönt!

Igår var också första dagen på mitt lite nyttigare liv. Igen. Tänkte ett tag strunta i det här med att undvika vetemjöl och onödigt socker, men efter att magen varit helt kajko gav jag upp den tanken. Jag mår helt enkelt mycket bättre när jag lever lite nyttigare. Så det får bli grovt bröd igen och noll godis.

Det gick väl an om jag kunde hålla mig till några få godisar på lördagar, och en liten skål med snacks på fredag- eller lördagkvällen, men jag vräker ju i mig! Som om det gällde att äta så mycket det går på kortast möjliga tid. Tur att jag inte är intresserad av droger ...

Efter promenaden och två frukostar åkte vi till Allum. Äldsta dottern övningskörde. Jag passade på att köpa presenter till de blivande 16-åringarna.

På eftermiddagen och kvällen var jag så trött att huvudvärken kom smygande, och höll i sig hela natten ... Ångrar att jag inte tog en tablett innan jag la mig, hade nog sovit bättre då.

Tvättmaskinen är igång och jag har som ambition att även orka/hinna städa innan jag ska till flyget och hämta maken som kommer hem efter fem dagar i Kenya. Huset är fruktansvärt dammigt och smutsigt nu. Det blir så när jag jobbat mycket och haft noll ork när jag kommit hem. Men oändligt skönt att tjäna lite pengar igen.

Semestern närmar sig-tisdag

Jag har skrivledigt nu och tänker ägna några dagar åt tvättstugan och arbetsrummet. Samtidigt som jag ska passa på att röja i min garderob. Har jag tänkt.

Tre surdegar i ett.

Tvättstuga, arbetsrum, garderob.

Undrar om det inte är därför min hjärna går på högvarv just nu: Fort, kom på något nytt skrivprojekt!

Men nej, jag behöver vila. Och surdegarna behöver fixas till. Verkligen!

Lite divalater borde jag få lägga mig till med

Nu när jag är en hyllad författare (min egen högst överdrivna åsikt) så borde jag rimligtvis få saker serverade på silverfat.

Att ligga på en divan och äta praliner tröttnar jag rätt fort på - jag håller hellre till i trädgården, i växthuset eller framför datorn. Men det finns ju andra sätt. Ett förslag är att jag borde slippa laga middag. Åtminstone borde jag enbart behöva göra det ett par gånger i veckan. Tycker jag. Och inte som nu, varenda j-a dag! Det tar ju aldrig slut! Det ska ätas middag jämt. Sju dagar i veckan. År ut och år in.

Okej, min man lagar mat ibland (förutom att han har fullt upp med att dra in pengar till hushållet), men ytterst, ytterst sällan. Det är synd, för han tycker att det är ganska roligt. (Fast vissa maträtter blir faktiskt - väldigt konstigt nog - godare när jag har lagat dem än när han har gjort det.)