Min väg till utgivning

Detta inlägg har jag länge tänkt att jag ska skriva, men aldrig fått tummen ur. Men eftersom jag får frågan titt som tätt tänkte jag skriva det här inlägget nu.

Själva skrivprocessen ska jag blogga om i ett eget inlägg, så den går jag inte in på nu, utan börjar när ansåg att manuset var färdigskrivet. Det här var i slutet av december -14, början på januari -15.

Jag hade bestämt mig för att ge ut boken själv. Dels för att jag var nybörjare (detta var mitt allra första manus), dels för att jag ville ge ut själv. ("Kan själv!")

Jag hade bestämt vilket print on demand-företag jag skulle anlita och jag hade kollat med vänner och bekanta hur många som var intresserade av boken. Det var bara att trycka på skicka ...

Då bestämde jag mig för att jag skulle köpa en lektörsläsning. Det var jag skyldig min text efter allt detta slit, och det var jag skyldig mina kommande läsare. Ett proffs skulle läsa igenom och komma med synpunkter och åsikter - texten skulle bli så bra det bara gick - med den förmågan jag hade.

Jag valde mellan Ann Ljungberg och Hoi. Ann har jag gått skrivarkurs för några år tidigare, samt hört mycket gott om. Men hon hade lång väntetid och jag var otålig. Så jag valde Hoi. Det skulle ta max fyra veckor har jag för mig, och så länge kunde jag vänta. Dessutom hade jag en förhoppning om att de skulle gilla det de läste ... men det här vågade jag knappt erkänna ens för mig själv.

Knappt tre veckor senare fick jag lektörsutlåtandet och ett mycket glädjande besked - de såg potential i min text! Kunde jag tänka mig att göra de ändringar som lektören föreslagit och skicka in texten igen? I så fall fanns chans till utgivning. OM jag kunde!

Jag skrev om, skickade in igen, och fick vänta några månader ... (jag är världssämst på att vänta). Till slut kom det glädjande beskedet: Ja, vi vill ge ut dig!

Hurra!

Då fick jag en förläggare och en redaktör. Och arbetet med texten var igång. Det första jag fick göra var att gå igenom alla infodumpar och gestalta dem. Efter det fick jag texten från redaktören, med förslag på strykningar, ändringar och synpunkter. Vilket jobb! (Detta trots att hon innan hade sagt att detta var ett av de mest felfria manus hon läst?! Redigeringen blir en baggis tänkte jag då.)

En formgivare tog fram förslag till omslag och jag fick vara med och tycka till och komma med egna förslag. Jättesvårt men jättekul!

Varför betala för att bli utgiven? En smaksak förstås. Och - framförallt - en ekonomisk fråga. Visst, det är lite risktagande och en chansning, men jag (och min man) kom fram till att vi ville chansa. Förhoppningen är att vi ska göra vinst, så småningom. Och om eller när den gör vinst kommer jag att få en större del av vinsten. Även om det inte blir några jättesummor känns det ändå bra att veta.

Visst, jag tjänar kanske inte mer än en debutant på ett traditionellt förlag, men det spelar ingen roll. Känslan av att vara med och bestämma lite över processen är en väldigt skön känsla. Och oavsett hur boken säljer eller tas emot kommer jag att ha lärt mig massor. Och jag har haft roligt under tiden.

Ibland har det varit jobbigt, både fysiskt och mentalt, men det har hela tiden varit värt det, och jag kommer helt klart vilja gå igenom alla vedermödor en gång till. Att skriva och ge ut en bok är bland det roligaste jag gjort.

Och jag tror att jag vet nu vad jag vill bli när jag blir stor. Inte helt otippat kanske ... Författare!

Möte med folk från förlaget

Jag var lite nervös innan mötet. Mest förväntansfull förstås, men också lite pirrig i magen. Vad skulle förväntas av mig? Inte särskilt mycket visade det sig. Mötet gick förstås jättebra! Absolut noll och inget att vara nervös för! (Typiskt mig att tro att det skulle förväntas en massa konstiga och svåra saker av mig.)

Susanne har jag träffat förut, på Bokmässan, och vi har följt varandra i sociala medier ett tag. Det känns som att vi är gamla goda vänner. Lars har jag nog inte träffat förut, eller om vi möjligtvis har hejat lite snabbt på varandra.

Nu stämde vi av lite - de ville veta hur jag tänker kring bokutgivningen och hur jag ska marknadsföra mig själv och boken.

Vi pratade om böcker och skrivande, om författarskap och marknadsföring ... och naturligtvis blev det en del prat om Bokmässan. (Längtar!) Det blev också en god räksmörgås på Heaven 23.

Det var riktigt trevligt och givande och det känns skönt att veta att jag har bra människor omkring mig.

Om precis en månad har min bok kommit ut på marknaden. (Och igår mailade min förläggare och berättade att hon hade sett boken! Iiiiiii!)

Lite förväntansfull!

Det börjar hända lite grejer runt om där ute, efter att info om min bok gått ut. Inte jättemycket, men lite. Och allt visat intresse för min bok är superkul!

Även om jag vill att intresset ska bli ännu större, förstås, är jag väldigt glad för det lilla. Konkurrensen är jättestor, nästan mördande. Alla som skriver och ger ut en bok vill synas, och bli lästa och uppmärksammade.

Och nu har jag läst klart!

Gud så skönt det känns. Nu har jag gjort mitt vad det gäller skrivandet. Nu ska den tryckas och nästa gång jag ser texten är det i en färdig bok. En färdig bok.

Det är lika overkligt att jag ska få hålla i min egen bok som det var när jag väntade mitt första barn. Gick bara inte att föreställa sig hur det skulle kännas att hålla sitt eget barn ... Mycket märklig känsla. (Ett barn är såklart så mycket större att få, men en bok är inte långt efter.)

När jag fått min testkorrläsares synpunkter ska jag sammanställa listan till förläggaren. Det var några citationstecken och punkter som hade försvunnit ur texten, och jag gissar att det har skett i samband med sättningen. För jag vet att jag inte gör den typen av slarvfel. Dessutom var det några saker som jag absolut vill ändra på, men innan jag bestämmer mig slutgiltigt ska jag läsa igenom mina förslag igen, för att se om jag tycker samma idag.

Alltså, känslan! Lättnaden! Jag är - äntligen - färdig. Det är nästan lite högtidligt. (Och så kommer de förbannade tårarna!)

Hurra!

DÄR blev jag klar

Nu är sista versionen ivägmailad till redaktören. Och det känns så skööööööönt!

Nu hoppas jag bara (innerligt) att det inte är några dumma saker som hamnat fel när jag klippt och klistrat … eller att jag lyckats röra till saker, personer och scener.

Plötsligt hittade en turkosmarkerad mening mitt i en dialog (en notering till mig själv): "Få in här det där hon tänkte …" Eh? Vid sådana tillfällen känner jag mig inte helt trygg med mig själv.

Och nej, jag har ingen aning om vilket jag syftade på. Borde skrivit ner det, såklart. Precis som jag borde skrivit ner alla andra bra idéer jag fått under skrivandets gång. En idé är ingen idé om man inte antecknar den.

Att tänka "Det här kommer jag ihåg för det är en så himla bra idé" är inte jättesmart, hur bra idéen än är!

I morgon blir jag klar

Om inget oväntat inträffar kommer jag bli klar med redigeringen i morgon. Det känns nästan overkligt skönt. Och overkligt.

Hoppas hoppas HOPPAS att jag inte missat något viktigt eller råkat byta plats på saker som inte ska byta plats, så att vissa detaljer hamnar fel i storyn. Men det borde redaktören i så fall fånga upp.

Nu tar jag välförtjänt lördagskväll med lite god mexikansk mat (nachips i ugn, med massor av ost) och ett glas rött.

Inte nog med nöjdheten över snart färdigredigerad, jag har några kilometer skidåkning i kroppen också. Så, slut på skrytet.

Ljuset i tunneln

Jag redigerar, men börjar bli klar. Känslan av att snart vara färdig går knappt att beskriva, men är just nu en blandning av följande: Stress, press, panik, lättnad, glädje, förväntan, lite mer stress, lite mer panik och oro.

Jag hade i alla fall tur med vädret!

Det kom massa snö i natt! När jag var uppe på toa vid tretiden hade det kommit mycket redan och det snöade … När jag gick upp strax före sex insåg jag att det skulle bli svårt att hinna till jobbet.

Jag kom inte till jobbet alls. Det gick inga bussar.

När jag äntligen skulle in och jobba på reklambyrån igen. Typiskt. Men det gjorde inte så mycket. Det var inte bara jag som inte kunde ta mig till jobbet, och det blev nog inte särskilt många möten heller. Nya tag i morgon!

En jättestor fördel med en ofrivillig hemmadag: Jag fick redigerat några timmar, och det var oerhört välbehövligt. Nu har den värsta stressen släppt och det är så sköööönt!

Jag har fortfarande en hel del kvar innan jag är färdig, men det känns hanterbart. Livet som författarwannabe känns åter rätt okej. :)

Redigering pågår

Vecka tre har jag deadline. Då ska redaktören ha det redigerade manuset. Efter att hon har läst igenom det och kommit med synpunkter och åsikter ska jag börja döda älsklingar. Det kommer bli tufft. Men nödvändigt. Och jag tror att det kan bli riktigt bra. Åtminstone hoppas jag det.

Och så har vi (förläggaren och jag) enats om omslagsbild. Wohoo! Hoppas att alla andra inblandade gör det också!

Det här är otroligt kul och spännande! Jag är tacksam över att få uppleva det här. Även om det känns jobbigt och läskigt ibland är det framförallt väldigt roligt.

Det är för- och nackdelar med det mesta

Jag stretar på med redigeringen. Det var mer att göra än jag trodde. (Nej, det var exakt som jag anade - att det skulle vara massor att redigera.)

Vet inte om det är bra eller dåligt att jag utvecklats i mitt skrivande det senaste året. Bra såklart. Men nackdelen är att jag hittar massor av saker som måste ändras och det tar tid och ork.

Fast fördelen med det är förstås att jag har möjligheten att förbättra manuset ännu lite till. Det kommer mina potentiella läsare att bli glada över. Fast de kommer inte tänka på det, när man läser en bok förutsätter man att den är välskriven. Allt annat är en besvikelse. Måtte inte min bok upplevas som en besvikelse!

Det går framåt så sakteliga

Idag har förläggaren och jag enats om en kort presentationstext, som ska vara med i kataloger etc.
Det tog några vändor fram och tillbaka, men nu har vi en text som jag tycker känns riktigt bra. Skönt. Och kul och spännande!

Snart (hoppas jag) kommer jag få se förslag på omslaget. Det ska bli riktigt roligt och spännande. (Och konstigt och läskigt … tänk om jag inte alls gillar det?! Jobbigt …) Tur att jag har kunnigt folk omkring mig.

Morgonstund har guld i mund

Fredag, och det regnar inte! Inte än i alla fall.

Sent igår kväll fick jag iväg bilderna till förläggaren. I eftermiddag ska jag bli uppringd av redaktören, för att diskutera lite ändringar, tror jag. Enligt förläggaren tycker redaktören att det språkliga är väldigt bra. (Och jag tolkar det som att det dramaturgiska samt persongestaltningen lämnar en del att önska.)

Det kommer bli en del jobb i jul. Det är jag inställd på och ser fram emot. (För jag förväntar mig handfasta råd från redaktören. Hey! Jag är nybörjare på det här. I need help!)

Vet ni, det här att debutera kan vara bland det roligaste jag varit med om. Och då har vi knappt satt igång än!

Nu har jag även fått en redaktör

Jag har fått en redaktör! Fick ett mail i torsdags när jag åkte till Stockholm … så himla kul och spännande! (Och overkligt - att detta händer mig?!! Både förläggare och redaktör. Wow!)

Hon ska läsa och komma med synpunkter på texten. Älsklingar ska dödas. Tema och röda trådar ska plockas fram. Typ. Med lite (rätt mycket) jobb kan det kanske bli en riktigt bra story. Hoppas jag!

Ouff.

En dag hit eller dit ...

Fick avtalet på posten idag, skrev under (efter att ha läst igenom ännu en gång) och joggade ner till centrum för att få brevet på lådan innan de tömmer. Tänkte jag. Tyvärr har de tidigarelagt tömningen till kl 17 istället för 18. Och jag var där vid 8 över …  och det var inga brev i lådan hörde jag när mitt åkte ner i botten. Typiskt. Hade hoppats att de skulle få avtalet redan i morgon ju!

Får hoppas att det kommer fram i övermorgon, och inte efter helgen. Orka vänta på att komma igång, med vad det nu är som ska kommas igång med, typ allt ...

Spännande är det. Spännande som attan! (Tänk att detta händer mig. Mig! Hurra!)