Vikten av skrivfria perioder

Hela den här förmiddagen har varit hektisk med möten och annat som har avlöst varandra, och jag jobbade större delen av lunchen. (Hellre lite för mycket att göra, än för lite.)

Nu, när jag satte mig ner för att andas en stund, fick jag en tydlig manusidé som ändrar om en hel del i den tänkta handlingen. Men som förhoppningsvis ger storyn en tydligare röd tråd.


Det är verkligen nödvändigt med skrivfria stunder under en skrivprocess. Helst ska tankarna inte kretsa kring manus och skrivande alls. Det är ofta då jag får bra idéer samtidigt som jag gör något helt annat. Eller efter en löprunda eller en promenad. Som om hjärnan behöver få tänka i lugn och ro.

Måste också fundera ut hur jag vill ha det med testläsare och i vilket skede den eller de ska komma in.

Men först ska jag fortsätta jobba.

Det jag ville få fram i förra inägget

Det jag ville få fram var att det är bra att jag ska jobba i morgon och inte skriva. Jag behöver nog lite skrivfri tid emellanåt. För hand, arm, axlar, resten av kroppen och hjärnan och själen.

Det blir lätt för mycket när jag sitter hela dagen och läser och funderar och stryker och skriver nytt.

Så att gå iväg och jobba mellan kvart i åtta och fyra är inte alls av ondo. Dels får jag pengar, lagad lunch och en stunds avkoppling från skrivandet (dock med hörselskadande och stressande ljudnivå - gaaaaah).

Oftast är det i skrivfrånvaron som en del av processen pågår. Undermedvetet.


Berättade jag förresten om den fina feedbacken på min kärleksnovell? Väldigt roligt! (Och jag behövde lite beröm.)
.