Manuset närmar sig slutet

 Än är det en del kvar men jag känner att jag är och nosar på upploppet.

Frågan är om jag ska strukturera upp texten? Kanske numrera kapitlen och skapa ett dokument där jag lite kort förklarar innehållet?

Hur gör andra? 

Skrivarfunderingar

Hela sommaren gick utan att jag skrev ett enda ord på manuset. Jag öppnade dokumentet till slut och ändrade om lite i en mening, men det var allt.

Det känns sådär att ha misslyckats med att prestera som jag hade tänkt.

Själva innehållet känns också lite sådär ...

Jag tror att manuset behöver skrivas om ganska rejält. Kanske helt och hållet. Och det känns ... övermäktigt och ... tråkigt.

Jag funderar på att lägga det i malpåse ännu en gång och ägna mig åt något helt annat ett tag. Kanske ta tag i gamla idéer och utveckla dem, eller försöka komma på något helt nytt.

Men vad? Och hur?

Manus-funderingar

Blir man någonsin nöjd med ett manus? Kommer man till en punkt när man känner att man är klar och att det inte finns några andra ändringar att göra och inga fler idéer till förändring?

Jag har börjar tvivla på manus 2 på sistone. Tänkt att vissa delar kanske borde ändras lite, eller skrivas om. Nu tänker jag att hela alltet kanske borde skrivas om, från början, och att jag innan jag sätter igång ska ha klart för mig vilka delar som ska vara med ... men vad ska vara med och vad kan jag skippa? Vilken är den röda tråden, vilka är problemen, hindren eller motgångarna? Och svårast av allt - hur ska jag kunna kill some darlings?!

På det här sättet kommer jag aldrig att bli färdig. Men jag har väl egentligen inte bråttom. Och jag vill att det ska bli en riktigt bra roman. Om jag bara tänker till och koncentrerar mig har jag alla förutsättningar att lyckas. Okej, nu var jag kanske övermodig, men man måste sikta högt!

Att skriva, att inte skriva och att döda darlings

Romanskrivandet går lite fram och tillbaka just nu. Mest tillbaka faktiskt. Efter några veckor med rejäl framgång får jag nu lida lite av en slags skrivar-bakfylla.

Men jag tror att jag har kommit på vad det är som skaver: Vissa saker ska helt enkelt plockas bort och andra saker ska utökas. Tex handlingen behöver inte gå så vansinnigt fort. Allt händer på samma gång och sedan blir allt tyst ... typ.

Är jag egentligen en novell-skrivare?

Kanske, för när jag skriver noveller kommer idéerna utan några som helst problem. (Undantagsfall finns, men oftast är det problemfritt.) I novellerna har jag heller inga darlings som är svåra att ta av daga. Något jag har i romanmanuset. Där får jag tvinga och värka fram idéer och lösningar, och allt känns motigt. Att behöva ändra något stort känns ibland helt omöjligt.

Jag borde blir novellskrivar-aktig i mitt romanskrivande. Men hur?

Att skriva eller inte skriva manus 2, eller 3

Jag velar. Som jag gjort i flera veckors tid nu. (Är så trött på att vara jag.)

Idag plockade jag fram min gamla dator, och lyckades få tillräckligt liv i den för att läsa igenom det jag skrivit på manus 3, (som jag påbörjade förra året).

Jag började genast skriva anteckningar och göra vissa ändringar. Det manuset har en del roliga inslag och det ska bli så himla kul att skriva det, när jag väl sätter igång på allvar.

Jag har också letat fram första eller andra versionen av manus 2, för att se om det finns något där i ursprungsidén att bygga vidare på. Eller så är det så att den storyn inte ska berättas. Inte nu i alla fall. Eller så ska den det ...? Vi får se.

Även om jag velar vet jag bestämt att jag inte vill ge upp författardrömmen riktigt ännu. Förhoppningsvis aldrig. Men man vet aldrig. Det här att bestämma sig är inte min starka sida direkt ...

Men en sak är säker: nu blir det snart Så mycket bättre, hemmagjord pizza och ett glas rött.

Känns det inte bra, är det oftast inte bra

Efter att ha våndats några dagar och slitit mitt hår över det här nya manuset har jag nu bestämt mig för att lägga ner den här versionen och börja om på nytt. (Men med samma personer, trådar och spår.)

När det känns segt och tråkigt att skriva ett kapitel beror det oftast på att det ÄR rätt segt och tråkigt. Och sådan text vill ingen läsa.

Idag tar jag en skrivfri dag och ägnar mig åt helt andra saker. Bland annat åt att fundera vilken inledning jag verkligen vill ha på manuset ...


När detta manus är färdigt någon gång i december och ska vila, ska jag börja redigera manus 2 som jag skrev i våras. (Det ligger och vilar just nu.) I alla fall är tanken att jag ska redigera det. Hoppas att det håller måttet.


Eller behöver jag inse att jag måste skriva några fler manus innan jag känner mig som en färdig* författare.


*Blir man någonsin färdig?

Det var en gång kanske funkar?

Jag har i flera dagar brottats med inledningen av min roman. Jag håller nästan på att bli tokig.

Å ena sidan vill jag bara strunta i inledningen och fortsätta skriva - den kan fixas vid redigeringen. Dessutom kanske jag kommer på mitt i att jag vill ha en helt annan början! Och då sliter jag mitt hår i onödan nu. Tid och energi slösas på något som inte ens kommer att vara med.

Å andra sidan måste jag (vill) ha ett bra förstakapitel. Jag vill ha en bra känsla i kroppen när jag fortsätter skriva.

Ibland tänker jag att jag borde skriva storyn innan jag börjar skriva den. Ett synopsis långt som en lång novell eller en kortroman. Eller som ett förord - som inte ska vara med i boken - i vilket jag skriver av mig alla tråkiga förklaringar som är nödvändiga för mig men irrelevanta för läsaren.

Eller så får jag helt enkelt acceptera att jag inte kan skriva en fix och färdig roman utan att behöva jobba med texten.

(Det här att vara perfektionist är lite jobbigt ibland.)

Nu ska jag sova på saken. Sova är grymt underskattat ibland.

Velar hit och dit

Eftersom jag kört fast med en av romankaraktärerna i manus 2 har jag börjat skriva på en helt annan grej. En text som jag funderat på att skriva sedan många år - mitt år som aupair i London.

Det ska vara en blandning av påhitt och självupplevda händelser. Men väl valda delar ska av vissa anledningar censureras. :)

Dock ska storyn sluta på ett helt annat sätt, så som jag ville att det skulle slutat, då, för drygt tjugo år sedan.

Får se hur det blir. Jag är trots allt lite för förtjust i manus 2 för att helt lägga ner det projektet.


Medan jag funderar går jag ut i växthuset och sår lite tomater och annat trevligt. Fönstret har öppnat sig helt nu och det betyder att det är varmt och skönt där inne nu.

Oj, sovmorgon!

Sov till halv åtta. Kors i taket. Men det var nog för att jag la mig ganska sent igår. Vi var hos min syster och svåger och åt middag och när jag kom hem tittade jag en stund på de två helikoptrar som cirkulerade inte jättelångt ifrån oss ... blev väldigt nyfiken.

Till slut ramlade jag i säng (svårt att göra annat med min träningsvärk) och somnade direkt. (Drömde oroligt dock.)

Vad gäller mitt manus två är jag lite i valet och kvalet ... jag har kört så himla fast och vet ärligt talat inte hur jag ska komma loss. Jag funderar på att lägga det åt sidan och istället skriva på manus tre. Men jag vet inte. Det är inte riktigt min grej att ge upp. Ska börja med att läsa mina anteckningar, för någon gång fanns det en tanke med manuset.

Hittar jag inte tanken, eller om jag upptäcker att jag inte gillar den längre, då lägger jag detta manus i byrålådan tills vidare. Det måste vara roligt att skriva för att det ska bli roligt att läsa.

Testläsare eller coach?

Jag är i valet och kvalet hur jag ska göra med testläsare den här gången. Jag vill nog ha någon eller några som läser och kommer med feedback, men ska det vara enbart läsande människor eller ska det vara skrivande? Eller rent av ett proffs - en coach. Jag vet inte. En coach kostar pengar och det har jag inte råd med, inte i nuläget.

Jag kanske gör som med manus 1, kollar med läsande vänner om de vill läsa och komma med ärliga åsikter. Och så köper jag en lektorsläsning mot slutet. Det funkade, så varför ändra ett vinnande koncept?

Börja redigera manus 2 kanske?

I april började jag skriva manus 2. I mitten av september satte jag punkt. Nu, en månad senare kan det vara lagom att börja redigera, tror jag.

Undrar vad som är bästa sättet (för mig) att göra det på? Läsa igenom hela först? Eller direkt börja med synpunkterna som testläsaren/lektören kom med?

Får fundera medan jag äter lite frukost.

Och apropå det

Redigering alltså. Jag har en fråga kring det.

Säg att man har tre huvudpersoner i en bok. Tre bästa vänner. Och det handlar ungefär lika mycket om alla tre.

Måste det på något sätt vävas samman i slutet? Om det måste gå tre röda trådar parallellt med varann som alla mynnar ut i ett jättefyrverkeri mot slutet? (Dålig jämförelse men jag kan inte förklara.)

Eller är det okej att man får följa de här tre personerna och deras liv, som på flera sätt vävs samman eftersom de är bästa vänner. Och umgås mycket, även parvis.

Utan att avslöja detaljer kan jag berätta att det kommer handla om svek, vänskap och kärlek.
.

Kan det kanske vara skrivstress också?

Med nyss passerade 70'-ordsgränsen så börjar jag onekligen se slutet ... och då kommer det lite frågor kring det.

Dels är jag inte helt hundra klar över själva slutet? Feel good eller feel bad? Och i så fall hur pass good eller bad?

Och sen då ...? Kommer jag gilla det jag läser? Jag vet redan nu att förstakapitlet är bajsadåligt och måste skrivas om. Flera andra saker måste skrivas till och in. (Bra sak att jag inte redan nu är och pillar i texten måste jag säga!)

Vem eller vilka ska få läsa och i vilket skede bör det ske?

Någon gång i hela processen ska en lektör kanske anlitas, men ska jag först testa att fixa manuset på egen hand och skicka till förlag, eller är det bara dumsnålt?

Vem/vilken lektör ska jag välja och hur väljer jag? Gå på rekommendationer eller magkänslan?


Ja ja ja! Jag hör min mans ord i detta nu: SKRIV KLART FÖRST, AGNETA! SÅ TAR VI DET ANDRA SEN.

Okej. Jag vet, jag måste bli färdig med första utkastet först. Men frågorna börjar hopa sig så smått. Helst frågan: HÅLLER TEXTEN?

Gaaaaaah.
.

Hur mycket ska man ändra?

Jag har kommit på att jag kanske ska ändra livssituationen för en av mina karaktärer. Den som från början var huvudkaraktären. Hon har lite granna hamnat i skymundan nu. Och nu funderar jag på att ändra ytterligare lite till, så att hon hamnar ännu mer i periferin. Men det betyder att jag får radera en väldig massa text. Alternativt skriva om texten väääldigt mycket.

Orkar och vill jag det?


Eller så gör jag så här: Skriver klart skiten ungefär som jag tänkt mig den och skickar till förlag, får nej från samtliga, ger ut själv och så är det bra med det. Plan B: Om jag trots allt inte kan släppa idén med den här boken, såsom idén är just nu, skriva om den tills jag blir helt nöjd (blir man någonsin?) och skicka in på nytt. Voila!
    .