Semestern del fyra

Medelhavet är ljuvligt. Att få svalka sig och guppa i vågor när det är drygt 30° är underbart.

Att ha en egen bougainvillea som ibland behöver klippas är ren och skär lycka. Måtte den aldrig vissna ner och dö.

Strandpromenaden i Albir är så trevlig. Men tyvärr är det oftast för varmt för mig att strosa där, mitt i sommaren. Jag längtar efter att få uppleva Spanien i april, maj och september, oktober när det inte är lika varmt som i juli och augusti.

Den här sommaren investerade vi i en markis/pergola som täcker större delen av terassen - väl investerade pengar, även om de grävde ett ganska stort hål i plånboken. Men förhoppningsvis håller den under lång tid framöver. Perfekt att sitta och "sola" under - man får lite, lite färg men man blir inte bränd. Och parasollet kunde vi äntligen flytta ner till baksidan för att få lite skugga där på eftermiddagen. 

Utsikten som jag troligtvis aldrig kommer tröttna på. 

Det är värmen som gör att jag efter ungefär fyra veckor vill åka hem till Sverige. Jag tröttnar på den evigt blåa himlen (jag jublar när det någon enstaka dag kommer lite moln!) och den gassande solen. Samtidigt är det så skönt och lyxigt att veta att man inte måste passa på att vara ute när solen skiner. Och stolsdynor kan vara ute dygnet runt. Tvätt kan hänga ute över natten. Det är så skönt. Och om det mot förmodan kommer lite regn torkar sakerna upp så fort solen kommer fram.

Det är ett tacksamt klimat även om jag hade önskat att temperaturen låg kring 27°.

Semestern del 3

Vi badade en hel del. Vår strand, som ligger närmast och som vi tycker bäst om ligger i Albir. Eller egentligen i Altea. 

Vi åt inte särskilt ofta på restaurang faktiskt, men några gånger var vi på It's a small world i Albir, som har god mat och trevlig miljö.

Men vi upptäckte en ny pärla i Altea, Chabby chic, som hade förvånansvärt god mat. Får bli att besöka den nästa år igen.

Här äter vi tapas på It's a small world. Deras hamburgare är fina också.

Utsikt över stranden (en av dem) i Benidorm. Här sitter vi på en pizzeria med fantastisk utsikt över stranden och havet. Och pizzorna är jättegoda. Återkommer när/om jag kommit på namnet.

Och så utsikten på morgonpromenaderna. Jag tröttnar aldrig och snart kommer jag att längta ner igen. För tillfället är jag nöjd med att vara i Sverige, med svala nätter och frisk luft. 

Till havs

"Vill ni följa med ut med båten i morgon?"

Om vi ville?!

Först kändes det lite läskigt men efter ett tag vågade jag släppa mitt krampaktiga tag om vad det nu var jag höll fast mig i. Jag glömde till och med bort att jag inte gillar djupa vatten. Jag tänkte inte ens på att det var djupt. Det var bara helt fantastiskt härligt. Vattnet var makalöst blått i vissa vinklar - så där så att man nästan trodde att det var photoshoppat.  

Så nu sitter jag här och undrar om jag inte kan tänka mig att bli båtmänniska ändå. Om vi hade haft mer pengar och mycket mer tid. Eller så nöjer vi oss med att följa med som sällskap, funkar riktigt bra det med.

I skrivande stund är det kväll och solen är på väg ner. Det har varit några helt fantastiskt fina dagar som avslutar årets långa, härliga semester.

Semestern del 2

Här är ord egentligen överflödiga. Vi njöt av våra morgonpromenader, terassen med utsikt över citronträd, palmer, berg och Medelhavet.

En väg där det inte kör några bilar. Där vägen tar slut övergår den i olika cykelstigar och gångstigar. Man kan variera promenaderna nästan hur mycket som helst. 

Utsikten från den övre vägen. Från stranden i Albir ...

... till Benidorm.

Berget mellan dessa två ställen bjuder på en fantastisk utsikt och tidvis svindlande promenad, som vid ett ställe blev alldeles för brant och farlig och vi blev tvungna att vända.

  

Semestern del 1

Efter flera timmar och många mil genom Europa kom vi äntligen fram till vårt lilla hus. Det var disigt eller kanske rent av mulet och havet syntes inte. Men det var skönt ändå att vara framme.

Morgonpromenaderna ... jag älskar dem och tycker verkligen om det lilla berget intill vårt område med den storslagna utsikten och de många stigarna att promenera eller springa på.

Den här utsikten är dessutom tagen från den nedre vägen, det finns en övre också vilket jag återkommer till i senare inlägg. 

Och efter promenaden eller joggingturen blir det morgonkaffe på takterassen och jag kan inte beskriva i ord hur skön känsla det är.

I år var de första dagarna mulna och med bara pyttelite sol, vilket var himla skönt för en ljushyad nordbo som jag. 

På resan tar vi två övernattningar, förutom hemresan förra året då vi tog en ... dels för att inte trötta ut oss fullständigt, dels för att vi vill komma fram medan det fortfarande är lite ljust. På nervägen stannar vi dessutom till och fikar hos vänner i Valencia vilket är himla trevligt.

Vi var framme vid 20-tiden och då hade vi klarat av både middag och handling och allt vi behövde göra var att tömma bilen, kolla att huset såg ok ut - vilket det gjorde - och sedan sätta oss med ett glas vin på terassen. Och vi njöt av att vara framme. (Men jag tycker alltid att det är jobbigt att lämna barnen, även om jag VET att de klarar sig utmärkt utan oss.)

Tillbakalängtan den här gråmulna söndagen

Sol, värme och långa bad. Ljumma kvällar, ljuvlig Bougainvillea och prisvärd cava.

Costa Blanca, juli 2022. 

(Men jag saknar inte att svettas, bli kladdig av solkräm och de kliande soleksemen. Men i november eller februari kommer jag längta även efter det.)

Nationaldagsmorgonen levererar

Första koppen morgonkaffe intogs i min nya dagbädd - för dagen pimpad med (lite för tunn) madrass, överkast och kuddar. Visst är den snygg!? Jag älskar den och vill hitta liknande möbler till Spanien också.

Idag ska det bli varmt. Hittills varmaste dagen, tror jag. Tur att det blåser en del ... Men himla dumt att jag har huvudvärk (tredje dagen i rad med dov värk) ... jag hoppas att den försvinner med nästa kopp kaffe.

Fredagkväll i London

Vi hade sedan tidigare bokat bord på mysiga Osteria Basilico i Notting Hill. Här var vi och åt för snart tre år sedan, tillsammans med våra män och visste att det var ett bra ställe.  

Att vi höll på att inte hitta hit, trots skärmdump på kartan, behöver vi kanske inte gå in på ... 

Förrätt: Caprese. Fantastiskt god! 

Därefter pizza - även den fantastisk!

Och slutligen en oerhört god chokladmousse med chokladsås! Den orkade jag tyvärr inte äta upp. Önskar nu att jag bett att få en doggybag - den till elvakaffet nu hade suttit fint!

Tyvärr tog jag inget kort på restaurangen, men kolla gärna länken högst upp i inlägget, där finns bilder. Här är istället hur det såg ut utanför. (Inte det allra charmigaste av hus, men jag vet inte hur jag tänkte.)

Eftersom vi hade åkt för 4,50 pund och åkte gratis resten av kvällen passade vi på att ta en buss som gick söder om Hyde Park - för att få se lite mer av denna otroligt charmiga stad.

Kvällen avslutade vi med en drink på Dorchester på Park Lane. Deras lounge är väldigt mysig. Och deras lobby är väldigt ... överdådig. (Bild i nästa inlägg.)

När vi kom ut därifrån ösregnade det. Verkligen vräkte ner. Och av någon underlig anledning kom det ingen lämplig buss, så vi gick hela vägen till hotellet. Visserligen inte jättelångt, men vi hann bli två dränkta katter. Men vid det laget skulle vi bara hoppa i nattlinnena och krypa ner under täcket. Trötta efter en låååång dag, men väldigt nöjda (trots att jag började få jobbig huvudvärk). 

London, forts.

Vi lämnade in väskorna i hotellets bagagerum och promenerade genom Hyde Park mot Knightsbridge och South Kensington. Det var vårigare än hemma och doftade faktiskt vår i parken!

Rakt söder om hotellet ligger Royal Albert Hall och inte långt därifrån når man mysiga Gloucester Road med småbutiker och restauranger. Och med urmysiga kvarter på tvärgatorna och parallellgatorna. Väl värda att strosa runt i. 

Syrran beställer lunch vid baren. 

Ett av många blommande träd i Hyde Park.

Vårt pyttelilla, men mysiga och väldigt fräscha hotellrum.

I London tar man sig med fördel fram till fots eller ombord på en röd dubbeldäckare - helst längs fram på övervåningen! 

På första bästa tunnelbanestation köper man ett Oystercard för 5 pund (dessa får man tillbaka när man lämnar tillbaka kortet). Detta Oystercard fyller man sedan med valfritt belopp och gäller på både buss och tunnelbana. En bussresa i centrala stan (zon 1+2) kostar 1,50 pund och då kan man gratis byta buss inom en timme. Efter en timme kostar nästa bussresa ytterligare 1,50. Efter tre betalda bussresor åker man gratis resten av dagen! 

Dessa priser gäller på bussarna - tunnelbanan kostar lite mer. Tror det är 2,40 pund per resa. Kanske har de en gräns där också, för hur mkt det kan kosta på en dag, men jag vet inte. Vi åkte bara en resa med tunnelbanan - från Victoria station till hotellet. Väldigt många trappor att gå i och kånka på tunga väskor. 

Jag rekommenderar verkligen att åka buss, för man ser så himla mycket av staden. Och det vimlar av busshållplatser och bussar! Väldigt smidigt och trevligt. Och om man råkar åka fel håll, eller fel buss, eller glömmer att gå av bussen i tid är det bara att gå tvärsöver gatan och åka tillbaka. 

Corus Hotel, Lancaster gate, precis intill Bayswater Road och Hyde Park. Mkt bra läge.

Äntligen London!

På min födelsedag i januari fick jag en resa av mina föräldrar. En helg i London tillsammans med min syster! 

I fredags var det  ä n t l i g e n  dags. Upp tidigt, klä på sig, dricka lite kaffe ... 

Bekväm outfit är viktigt när man flyger. Den får också gärna vara fin.  

Ribena är ett måste! Liksom Twix.

Vi anlände tidigt till hotellet och rummet var inte färdigt. Vi satte oss i lobbyn en stund, bytte skor, ställde in väskorna i hotellets bagagerum och gav oss ut på stan.

Utsikt från lobbyn.

The no. one transportmedel - dubbeldäckaren!

Fortsättning följer.

Skrivplats

Altanen, i skuggan, med göken ko-ko-andes i väster. Det blir inte så mycket härligare än så här!

Och så har jag vaknat till ännu en morgon med fint beröm för min bok. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad!

Jag tror att jag älskar den här nya tillvaron!

Just nu känns skrivandet riktigt bra, och idag träffade jag min största supporter* som fullkomligt älskar manus 2.

* Om man räknar bort maken, och det gör jag i detta avseende.

Och så har jag fått kind of respons på min novell, som också kändes helt okej. (Klart över förväntan. Nästan så jag blir förvånad och undrar ... Nej, nu ska jag inte undra något utan bara suga åt mig av att det inte var dålig kritik!)

Några bokbloggare har fått res-ex av boken, och någon har till och med läst ... men ej recenserat än. Det är så spännande just nu att jag vet knappt till mig! Jag går omkring och skrattar för mig själv och fånler mest hela tiden. Glömmer bort att andas.

Jag vet att det kommer ta slut en dag, så därför passar jag på att njuta nu av min korta stund i rampljuset.

Det här är så roligt. Det är så fantastiskt att få vara med om ett boksläpp, och ett eget releaseparty! Folk vill köpa och läsa min bok! Lycka! Och skräckblandad förtjusning.